2018-10-30
Av Lennart Castenhag
Grevskapet Hessen, vars namn ursprungligen härstammar från hessarna, som var en frankisk folkgrupp, var ursprungligen en del av det tyska lantgrevskapet Thüringen. Efter lantgreve Henrik Raspes död år 1247 utbröt maktstrider som slutade med att grevskapet Hessen bröts loss och blev ett eget lantgrevskap. Det kvarvarande Thüringen sammanfördes med markgrevskapet Meissen under markgreven Henrik III "den upplyste" av Meissen[1]. Det är om det medeltida Hessen denna berättelse kommer att handla.
Centraleuropa i början av 1200-talet. Grevskapet Hessen låg i den västra delen av
lantgrevskapet Thüringen som var en del av det tyska hertigdömet Sachsen.
Endast några av 1200-talets städer i Europa har ritats ut på kartan.
I mitten av 1200-talet var Hessen inte ett sammanhängande landområde i geografisk mening. Hessen bestod snarare av ett antal utspridda markområden som sinsemellan endast undantagsvis hade kontakt med varandra.
Idag tycker vi kanske att det är lite märkligt att man måste färdas över främmande land för att ta sig från en stad till en annan inom det egna grevskapet eller riket, men i medeltidens Tyskland var detta snarare regel än undantag. Markområden pantsattes eller bytte ägare ungefär som om det vore frågan om kapitalvaror. Kartan ritades ständigt om.
Om vi jämför kartorna från mitten av 1200-talet med förhållandena femtio år senare, kan vi se att markarealen har ökat under Henrik I:s tid. Lantgrevskapet har blivit mindre uppstyckat, men fortfarande finns spridda "öar" här och var.
Efter det att Henrik I gick ur tiden år 1308 delades Hessen i Oberhessen (den södra delen) och Niederhessen (den norra delen), men år 1311 blev Hessen åter ett enat lantgrevskap. I mitten av 1400-talet var det åter dags för delning eftersom grevefamiljens söner ville ha varsin del att styra över, men år 1500 var Hessen åter enat.
Av ovanstående karta framgår att antalet "öar" har minskat under de gångna 150 åren men Schmalkalden ligger lite för sig själv i sydost.
Klicka på diagrammet för att få ytterligare information
Lantgreven Karl (1654-1730) av Hessen-Kassel fick tre söner. En av dem var Fredrik som blev kung Fredrik I av Sverige år 1720, men det är en annan historia liksom att Louise Mountbatten (ursprungligen Battenberg) föddes på slottet Heiligenberg i Hessen-Darmstadt och blev gemål till Gustav VI Adolf.
Slottet Heiligenberg i Hessen-Darmstadt. Källa: Heidas / Wikipedia
Mynten nedan presentas med ledning av vad som står att läsa i Arthur Schützs två böcker om mynten i det medeltida Hessen (se litteraturlistan nedan). Fotografier i god upplösning har lånats från olika myntauktioner där mina egna fotografier och myntskisser saknas.
Schützs förteckning omfattar 386 nummer och flera av dem är uppdelade på undernummer. Schütz anger i möjligaste mån både årtal och myntort för mynten men där årtal saknas får myntherrens regeringsperiod gälla som tidsintervall. Detta är antagligen en grov förenkling åtminstone för brakteaterna under 1200-talet som kan ha varit tidsbegränsade och cirkulerat i en ekonomi med återkommande myntindragningar.
Sophia av Thüringen var dotter till lantgreven Ludwig IV av Thüringen (1200-1227) och Elisabeth av Ungern (1207-1231). Sophia, som föddes 1224, blev föräldralös i unga år och hon kom att växa upp i skuggan av sin mor, den heliga Elisabeth som hade helgonförklarats 1235, samma år som bygget av Elisabethkirche i Marburg påbörjades. Elisabeth med en modell av kyrka blev ett populärt motiv på mynten i Hessen i slutet av 1400-talet och framåt.
Sophia ingick äktenskap med hertig Henrik II av Brabant (1207-1248). Hon hade erhållit grevskapet Hessen i arv, och när grevskapet bröts loss från Thüringen år 1247 överförde hon arvsrätten till Hessen på sin treårige son Henrik. Sophia var Henriks förmyndare fram till år 1264, och Marburg i södra Hessen blev hennes residensstad.
Både under och efter förmyndartiden lät Sophia slå mynt i eget namn i Marburg, Alsfeld, Biedenkopf, Frankenberg, Grünberg och Homberg/Ohm.
För den långväga handeln präglades dubbelsidiga denarer och för regionalt bruk präglades brakteater.
Klicka på mynten för mer info
Denar 1250 | |
Pfennig (brakteat) 1247-1263 |
Pfennig (brakteat) 1247-1263 |
Henrik I levde under åren 1244-1308 och hans föräldrar var hertig Henrik II av Brabant (1207-1248) och Sophia av Thüringen (1224-1275). År 1247 överförde Sophia sin arvsrätt till Hessen på sonen Henrik. Sophie var också förmyndare åt Henrik under ungdomsåren med Marburg som residensstad. År 1264 blev Hessen ett självständigt lantgrevskap. År 1277 blev Kassel[2] residensstad i Hessen och år 1292 upphöjdes Hessen till riksfurstendöme vilket innebar att lantgreven var direkt underställd kejsaren istället för hertigen av Sachsen.
De dubbelsidiga mynten (denarer) var avsedda för den långväga handeln och sådana lät Sophia prägla i Marburg, Frankenberg, Biedenkopf och Homberg. Gemensamt med Henrik lät hon prägla tvåsidiga mynt (denarer) i Grünberg och Frankenberg.
De enkelsida mynten (brakteater), var avsedda för regionalt bruk, och sådana lät troligen Sophia prägla i Marburg och Frankenberg. Tillsammans med Henrik lät hon prägla brakteater, troligen i Alsfeld.
Efter år 1264 lät Henrik ensam prägla dubbelsidiga mynt (denarer) i Marburg och Wolfhagen för den långväga handeln. Han lät även prägla enkelsidiga mynt (brakteater) för den regionala handeln i Marburg, Alsfeld, Biedenkopf, Homberg och Frankenberg.
Brakteaterna stod för merparten av Henrik I:s myntproduktion och de grupperas av Schütz på följande sätt:
- med myntorten angiven i omskriften
- lejonmotiv
- stadsmotiv
- örnmotiv
- människohuvud
- byst
- sittande herre
- lantgrevehjälm
Klicka på mynten för mer info
Denar 1247-1275 Schütz 8.2 |
Denar 1265-1308 Schütz 35 |
Pfennig (brakteat) 1264-1308 Schütz 63 |
Pfennig (brakteat) 1264-1308 Schütz 65 |
Pfennig (brakteat) 1264-1308 Schütz 91 | |
Pfennig (brakteat) slutet 1200-talet Schütz 109 |
Pfennig (brakteat) omkring år 1300 Schütz 116 |
Pfennig (brakteat) 1290-1308 Schütz 186 |
Pfennig (brakteat) 1264-1308 Schütz 200.1 |
Pfennig (brakteat) 1263-1280 Schütz 210 |
Pfennig (brakteat) 1263-1280 Schütz 212 |
Efter det att Henrik I hade gått ur tiden år 1308 efterträddes han av sina bägge söner som delade upp lantgrevskapet mellan sig under åren 1308-1311. Otto I var lantgreve av Övre Hessen med Marburg som residensstad och Johan I var lantgreve av Nedre Hessen med Kassel som residensstad. Otto överlevde sin broder och fick ensam ansvar för hela Hessen under åren 1311-1328.
För dessa två lantgrevar anger Schütz myntorterna Wolfhagen, Kassel och Eschwege. Endast ett mynt från dessa herrar finns beskrivet i hans förteckning, och det myntet har fått referensnummer 218.
Henrik II var son till Otto I och han var medregent till sin far under åren 1320-1328. Därefter styrde han själv sitt lantgrevskap med fast hand under åren 1328-1376. Han ådrog sig öknamnet "den järnhårde" på grund av att han låg i fejd med nästan alla sina grannar, särskilt ärkebiskopen i Mainz.
När Henrik II avled år 1376 lämnade han inte efter sig någon manlig avkomma. Han efterträddes därför av brorsonen Hermann.
Henrik II lät slå mynt vid följande orter: Wolfhagen, Kassel, Eschwege, Schmalkalden (från år 1362) samt Melsungen (som tillfallit Hessen år 1295).
Under Henrik II:s tid producerades enkelsidiga mynt, s k Hohlpfennig, dvs mynt med mindre diameter och högre relief än brakteaterna. Dessutom präglades dubbelsidiga pfennig i Wolfhagen och Schmalkalden.
Klicka på mynten för mer info
pfennig (Hohlpfennig) 1362-1376 Schütz 236 |
pfennig (Hohlpfennig) 1362-1376 Schütz 237 |
Hermann, som var son till Henrik II:s bror Ludwig, var lantgreve av Hessen under åren 1376-1413. Han hade studerat i både Prag och Paris men utan att uppnå någon akademisk grad. Han fick därför öknamnet "den beläste".
Hermann lät prägla mynt i: Kassel, Schmalkalden, Homberg och Rotenburg.
Följande mynt producerades (dubbelsidiga):
Groschen (som i stil liknade Kreuzgroschen från Meissen)
Halbgroschen (under åren 1380-90)
Pfennig (liknande dem från Regensburg och Würtzburg).
Klicka på mynten för mer info
Groschen ca 1390 Schütz 246 |
Halbgroschen 1380-1390 Schütz 248 |
I samband med att Herman II "den beläste" gick ur tiden år 1413 ärvdes Hessen av hans elvaårige son Ludwig. Som förmyndare utsågs hertig Henrik av Brunswick. År 1416 avled hertig Henrik och Ludwig förklarades myndig. Han ingick äktenskap med Anna (1420-1462) som var dotter till kurfursten Fredrik I av den mäktiga släkten Wettin vilket innebar att banden stärktes mellan släkterna Wettin och Brabant.
Om Ludwig I har det sagts att han var en fredlig person. Han ansågs också vara rättskaffens och anspråkslös vilket gjorde honom omtyckt bland de tyska furstarna. Ludwig I fick därför epitetet "den fredlige".
Under de fyrtiofem åren som Ludwig I satt vid makten blomstrade Hessen. Genom köp och arv utökades Hessens jordareal markant så att lantgrevskapet kom att hänga ihop i större utsträckning än tidigare.
Under Ludwig I präglades mynt i Kassel, Schmalkalden och Treysa. Groschen blev ett vanligt mynt som fick lite olika utformningar:
Helmgroschen
Schildgroschen
Kronengroschen
Zweischildgroschen
Halbgroschen
Schockgroschen
Dessutom präglades Hohlpfennig.
Klicka på mynten för mer info
Kronengroschen 1436-1458 Schütz 268.3 |
Kronengroschen 1436-1458 Schütz 268.44 |
Schockgroschen 1430-1444 Schütz 274.4 | |
Kasseler-Hohlpfennig 1413-1458 Schütz 293 |
Elisabeth-Hohlpfennig 1444-1458 Schütz 298 |
När Ludwig I gick ur tiden år 1458 fanns inget testamente som utvisade hur makten över Hessen skulle fördelas mellan hans efterkommande. De de bägge bröderna Ludwig och Henrik delade därför upp Hessen mellan sig. Den norra delen, dvs Nedre Hessen, tillföll den äldre brodern Ludwig II (1438-1471) och Kassel blev hans residensstad. Ludwig lade också beslag på grevskapet Ziegenhain med myntorten Treysa samt grevskapet Nidda längst i söder. Den södra delen, dvs Övre Hessen, tillföll den yngre brodern Henrik III (1440-1483) med Marburg som residensstad.
Gränsdragningen för det delade Hessen blev föremål för en tvist mellan bröderna eftersom den yngre brodern Henrik kände sig åsidosatt. En fejd bröt ut. Treysa, som låg på gränsen mellan norra och södra Hessen, var en viktig myntort och där slog de bägge bröderna mynt − trots fejden.
Tvisten fick slutligen en lösning genom fördraget i Hersfeld [3] år 1470. Härvid överfördes äganderätten till grevskapet Ziegenhain (med myntorten Treysa) på Henrik III. Även grevskapet Nidda tillföll honom.
Ludwig II har fått tillnamnet "den ärlige". Kanske var betydelsen ironisk eftersom han inledningsvis hade lagt beslag på en större del av Hessen men fick lämna ifrån sig stora arealer strax före sin död.
Ludwig II ingick äktenskap år 1454 med Mechthild (född efter 1436, död 1495). Hon var dotter till greven av Würtemberg-Urach. I det äktenskapet föddes två söner som bägge döptes till Wilhelm och de avlöste varandra som lantgrevar av norra Hessen (Nedre Hessen). Ludwig II hade också en älskarinna, Margareta av Holzheim, som åt honom födde åtta barn.
Ludwig II lät prägla mynt i Kassel, Schmalkalden, Eschwege, Treysa och möjligen även i Spangenberg.
Han lät prägla groschen enligt följande:
Dreihelmsgroschen
Horngroschen
Kronengroschen
Zweischildgroschen
Schockgroschen
Albus rheinischer Art (kallades också Weissgroschen)
Ludwig II lät även prägla pfennig som:
Hohlpfennig
Einseitiger Pfennig (plana ensidiga mynt)
Klicka på mynten för mer info
Zweischildgroschen 1457-1465 Schütz 305.3 | |
Zweischildgroschen 1457-1465 Schütz 310.42 |
Zweischildgroschen 1457-1465 Schütz 310.61 |
Horngroschen 1467 Schütz 301.6 | |
Dreischild-Hohlpfennig ca 1468 Schütz 326 |
Sternleinspfennig 1470-1485 Schütz 331.1 |
Henrik III föddes år 1440 och var en yngre son till Ludwig I och hans hustru Anna av Sachsen. När Ludwig I gick ur tiden år 1458 delades Hessen så att den äldre sonen Ludwig II fick Nedre Hessen (den norra delen) och Henrik III fick Övre Hessen (den södra delen) med Marburg som residensstad.
Henrik III ansåg att gränsdragningen hade gjorts till hans nackdel. Grevskapet Ziegenhain i det centrala Hessen och grevskapet Nidda i södra Hessen hade hamnat på Ludwig II:s lott. En tvist uppstod mellan bröderna som eskalerade till en fejd. Myntorten Treysa, som låg i grevskapet Ziegenhain, var viktig, och där lät bägge bröderna slå mynt trots fejden.
År 1470 (ett år före Ludwig II:s död) avgjordes tvisten genom fördraget i Hersfeld[3]. Det fastslogs att grevskapet Ziegenhain med myntorten Treysa samt grevskapet Nidda skulle överföras på Henrik III.
Henrik III ingick äktenskap med Anna av Katzelnbogen (1420-1462) vilket gjorde att han ådrog sig tillnamnet "den rike" på grund av de ekonomiska vinster som giftermålet medförde. Henrik och Anna fick sex barn varav sonen Wilhelm III (1471-1500) efterträdde Henrik III som lantgreve av Övre Hessen år 1483.
Henrik III hade en "affär" med Christine, hustru till konstnären Johannes Dietz. Förbindelsen resulterade i flickebarnet Contzel (född före 1471 och död 1508). Hon gifte sig med Ludwig Orth och hon blev anmoder på mödernet åt Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). Se släktträdet längre ned på sidan.
Henrik III lät prägla mynt i Treysa, Schmalkalden och Wolfhagen.
Han lät prägla
Helmgroschen
Horngroschen
Zweischildgroschen
Albus (kallad Petersgroschen)
Henrik III lät även prägla
Pfennig (plana ensidiga mynt)
Klicka på mynten för mer info
Horngroschen 1468 Schütz 342.8 |
Albus (Petersgroschen) Schütz 347.3 |
Klicka i diagrammet för mer info
Goethe var släkt på mödernet med Henrik III
Wilhelm I föddes år 1466 som äldste son till Ludwig II. År 1471 avled fadern och den femårige Wilhelm I tillträdde som lantgreve av Nedre Hessen med Henrik III (hans farbror) som förmyndare. Under förmyndarperioden fick på så vis Henrik III ansvaret för både Övre och Nedre Hessen.
År 1483 avled Henrik III och den sjuttonårige Wilhelm tog själv ansvar för Nedre Hessen. År 1487 fyllde Wilhelms yngre bror, Wilhelm II, arton år och bröderna kom att gemensamt styra lantgrevskapet. Året efter gifte sig Wilhelm I med Anna av Brunswick-Wolfenbüttel (ca 1460-1520) och hon födde åt Wilhelm fem döttrar.
År 1491 företog Wilhelm I en pilgrimsresa till Jerusalem varvid han troligen ådrog sig syfilis. Två år senare abdikerade han på grund av psykisk ohälsa och brodern Wilhelm II fick ensam ansvaret för Nedre Hessen. Kejsar Maximilian omyndigförklarade Wilhelm I år 1496 och brodern (Wilhelm II) blev hans förmyndare. År 1515 avled Wilhelm I fyrtionio år gammal.
Wilhelm I lät slå mynt i Kassel, möjligen även i Eschwege.
Han lät prägla:
Groschen
Zweischildgrossen?
Albus
Pfennig
Klicka på mynten för mer info
Halber Albus 1483-1493 Schütz 362 |
Elisabeth-Hohlpfennig 1483-1493 Schütz 363 |
Wilhelm II blev lantgreve av Nedre Hessen i samband med att hans äldre bror abdikerade år 1493. Hans kusin Wilhelm III, som var lantgreve av Övre Hessen från år 1483 gick ur tiden år 1500 utan att ha någon tronarvinge. Därmed slogs Nedre och Övre Hessen samman till ett förenat Hessen med Wilhelm II som lantgreve.
I Kassel lät Wilhelm II prägla:
Goldgulden
Guldengroschen i fyra nominaler
Helmgroschen
Zweischildgroschen
Albus
Heller
Klicka på mynten för mer info
Guldengroschen 1502 Schütz 368.0 |
1/4 Guldengroschen 1502 Schütz 370.3 |
Albus (utan årtal) 1493-1509 Schütz 384.3 | |
Albus 1502 Schütz 371.14 |
Albus 1504 Schütz 374.2 & 374.10 |
Goldgulden 1506 Schütz 376.1 |
Heller 1493-1509 Schütz 385 |
År 1483 gick Henrik III ur tiden och hans tolvårige son Wilhelm III ärvde lantgrevskapet Övre Hessen (södra Hessen) med residensstaden Marburg. Som förmyndare utsågs ärkebiskopen Herman IV av Köln (Wilhelms farbror). År 1489 ansågs Wilhelm vara myndig.
År 1496 ingick Wilhelm III äktenskap med Elisabeth (1483-1522). Hon var dotter till kurfursten Philip von der Pfalz men år 1500 råkade Wilhelm III utför en ridolycka och avled. Hans hustru hade då inte fått några barn vilket innebar att övre och nedre Hessen återförenades under kusinen Wilhelm II.
Under Wilhelm III:s korta tid som lantgreve utgavs inte många mynt. Schütz redovisar bara ett mynt, en Zweischildgroschen, Schütz 357.
Heliga Elisabeth (1207-1231) var dotter till kung Andreas II av Ungern. Den fyraåriga Elisabeth trolovades med den elvaårige lantgreven Ludwig IV av Thüringen (son till lantgreven Hermann I av Thüringen) och hon uppfostrades vid hovet i Wartburg[4]. År 1221 gifte sig de unga tu och fick tre barn.
De tre barnen var:
Hermann II lantgreve av Thüringen
Sophia som blev mor till Henrik I av Hessen
Gertrud som blev abbedissa i klostret Altenberg
År 1227 dog den 26-årige Ludwig IV. Elisabeth kom därefter att ägna sitt liv åt fattiga och sjuka och hon lät bygga sjukhus. Efter det att hon dött år 1235 helgonförklarades hon av påven Gregorius IX. Hon är skyddshelgon för sjuksköterskor, brudar och spetsmakare.
På mynt där heliga Elisabeth finns avbildad med en kyrkomodell i famnen, stöter vi ofta på texten GLORIA REI PVBLICE i omskriften, vilket möjligen kan översättas med i berömliga gärningar regerande.
Uppförandet av Elisabethkirche i Marburg pågick under åren 1235-1283 och där förvarades ursprungligen Elisabeths reliker, men de skingrades under reformationen. Några ben finns kvar i Marburg men kraniet och några ben hamnade i Sankt Elisabets kloster i Wien.
Elisabethrelikvariet, som anses ha innehållit Elisabeths kranium, rövades bort under 30-åriga kriget och finns nu att beskåda på Historiska Museet i Stockholm.
 Heliga Elisabeth strax efter sitt giftermål med Ludwig. Målning från 1640 av Francisco de Zurbarán. |  Elisabethrelikvariet anses ha innehållit Elisabeths kranium. Relikvariet kan idag beskådas på Historiska Museet i Stockholm. Observera att det på locket finns en kungakrona. Den ägdes ursprungligen av den tyske kejsaren Fredrik II Hohenstaufen (född 1194, död 1250), och han skänkte den som prydnad för relikvariet. Foto Ola Myrin. |
Elisabethstatyn, Elisabethkyrkan i Marburg Källa: Wikipedia
Några begrepp
Markgreve, en furstetitel som tilldelades den person som regerade ett markgrevskap, dvs ett område i hertigdömets utkant till skydd för fientligt sinnade folkstammar.
Lantgreve, en greve som, förutom att vara greve inom sitt grevskap, intog en hertigs roll inom ett angränsande område.
Kurfurste, en titel för de furstar som hade rösträtt vid val av den tysk-romerske kungen. På engelska är titeln elector.
Pfalzgreve, en ämbetsman i den tyske kungens tjänst.
Borggreve, den tjänsteman som förde befälet på en kunglig borg i en stad och där tillika utövade den grevliga domsrätten.
Fotnoter
[1] Se https://numismatik.se/2artiklar/Meissen/MG.php
[2] Byn Kassel fanns antagligen redan i slutet av 1100-talet, och kan ha fått stadsprivilegier under första halvan av 1200-talet (datum osäkert).
[3] Hersfeld låg 13 km söder om Rotenburg.
[4] Mer om slottet Wartburg
här >>
Grafik: författaren
Litteratur
Die Hessischen Münzen des Hauses Brabant. Vol 1, 1247-1308.
Av Artur Schütz, tryckt i Kassel år 1993.
Die Hessischen Münzen des Hauses Brabant. Vol 2, 1308-1509.
Av Artur Schütz, tryckt i Kassel år 1995.
Underlag till inledande översiktskarta
Historical Atlas by William R Shepherd, 1923.
https://legacy.lib.utexas.edu/maps/historical/shepherd/roman_empire_1138_1254.jpg
Underlag till övriga kartor
https://www.lagis-hessen.de/de/subjects/browse/current/25/ex/browse/sn/ga
Dokumenthistorik
| 2018-10-30 | Dokumentet skapat |
| Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |
