2023-05-30

 

England till år 927

Referat av presentationen från SNF:s 150-årsjubileum den 20 maj 2023

Av Lennart Castenhag

Boken om England till år 927 togs fram till SNF:s jubileum mot bakgrund av de stora framsteg som gjorts inom historieforskning och arkeologi under de senaste 30 åren. Värdefulla fakta har kommit i dagen som visar att en mängd händelser i Britannien hade kopplingar till vårt hörn av världen under den tid då Sverige ännu inte fanns som nation.

Bokens titel är egentligen lite missvisande. England fanns inte under de här åren. England uppstod som enad nation först år 927, och det är den processen som boken handlar om.

Den keltiska tiden i Britannien behandlas endast ytligt, likaså den romerska tiden. År 410 lämnade romarna ön, och då börjar det bli intressant. Det var också då som den anglosaxiska tiden tog sin början i Britannien.

Enandet av England försvårades av att skandinaverna steg i land på sydkusten i mitten av 800-talet i syfte att lägga under sig merparten av Britannien och skapa en skandinavisk koloni. Undan för undan bredde den skandinaviska kolonin ut sig med staden York som maktcentrum. Länge såg det ut som om skandinaverna var den starkare parten i maktspelet. Det tycktes bara vara en tidsfråga innan de kunde utropa sig herrar över Britannien. Nu blev det inte så, men i ett kontrafaktiskt scenario kan vi tänka oss att Wilhelm erövraren inte skulle komma att sätta sin fot på ön om den var en skandinavisk koloni.

Som sagt, skandinaverna lyckades inte genomföra sin plan. Den anglosaxiske kungen Æthelstan lyckades inta York år 927, varefter han kunde utropa sig till kung över ett enat England.

Efter det att romarna hade lämnat ön år 410 blev Britannien utan både soldater till försvar mot inkräktare och administratörer för att leda landet. Under det vakuumtillstånd som infann sig finns tecken som tyder på att angler, saxare, jutar och friser faktiskt bjöds in för att få Britannien på fötter.

Det har tidigare nämnts att en mängd händelser i Britannien har kopplingar till vårt hörn av världen under en tid då Sverige ännu inte fanns som nation.

Ett exempel är de arkeologiska fynden i Valsgärde och Vendel i Uppland från 600-talet som har stora likheter med fynd från motsvarande tid i Britannien. Andra svenska fynd pekar i samma riktning. Det finns tydliga indikationer på att det fanns en kontinuerlig kontakt mellan Britannien och vårt hörn av världen i en avlägsen tid. Genom att studera händelseutvecklingen i Britannien, får vi ledtrådar till vår egen historia från den tid då det var skralt med skrivna dokument i Norden.

Se svärdet från Valsgärde som är konstruerat för riktigt hårda bataljer. Det är också försett med dekorationer i guld och granater. Under de tunna granaterna finns guldbleck som reflekterar ljuset så att granaterna får extra lyster.

Se svärdsknappen från Hög Edsten. De guldinfattade granaterna är formade i ett sirligt mönster. Här ser vi exempel på guldsmedsarbete av högsta klass.

Staffordshire-skatten är daterad till åren 650-675. Den hittades för några år sedan och innehåller mängder av föremål som visar tydlig likhet med svenska arkeologiska fynd.

Runor på mynt i Britannien från 600-talet är något högst märkligt. Hur kunde det finnas runor i Britannien hundra år före vikingatiden? Jo, det var friserna som förde med sig kunskapen om runorna till England långt före vikingatiden. Den anglo-frisiska runraden är i stort sett identisk med den tidiga nordiska 24-typiska futharken. Den stora skillnaden är att den anglo-friskiska runraden har ett antal extra runor för att ta hand om lokala språkljud.

På bilden visas ett mynt med runinskrift som ger oss namnet på myntmästaren. Att det är just en myntmästares namn framgår av att namnet återkommer på många andra mynt i olika sammanhang.

På bägge sidor om Engelska kanalen började handelsmännen prägla sceattamynt på 600-talet. Dessa mynt var speciellt avsedda för handeln över Engelska kanalen. Företeelsen finns beskriven i uppsatsen Skandinaviens första mynt, som publicerades i Samlad Glädje 2019 [1].

Den frankiske kungen Pippin "den lille" lade under sig Friesland och den viktiga handelsplatsen Dorestad i början av 750-talet. Dorestad kom därvid att bli en frankisk handelsmetropol, vilket resulterade i att sceattamynten kom i cirkulation i Frankerriket. För den frankiske kungen var detta högst olyckligt. Han hade ju ingen kontroll över sceattamynten.

År 755 genomförde Pippin "den lille" en myntreform vilket innebar att sceattamynten avlystes i Frankerriket. En ny denier lanserades med kungens namn på åtsidan och myntortens namn på frånsidan.

På åtsidan ser vi bokstäverna RP som står för Rex Pippin. På frånsidan ser vi en bokstav som utvisade myntorten − i detta fall ett R som står för Reims. Det nya myntet fick en genomsnittlig vikt av 1,24 g. I det aktuella fallet är myntets vikt något högre.

Kung Offa av Mercia är bland annat känd för att ha låtit anlägga en försvarsvall utmed hela gränsen mot Wales. Den försvarsvallen har kommit att kallas Offas Dyke. Offa var också den mäktigaste kungen söder om floden Humber. Flertalet av kungarna i södra Britannien var hans vasaller.

Efter den frankiske kungens myntreform år 755 avtog präglingen av sceattamynt på både kontintenten och i Britannien. Som svar på Pippin den lilles myntreform introducerade kung Offa myntet penny ca år 760, och det myntet fick samma vikt som den frankiska denieren, vilket främjade handeln över Engelska kanalen.

Offas initiativ lade grunden till en lång tradition av välpräglade silvermynt och en stabil myntekonomi i Britannien - ett viktigt steg i europeisk mynthistoria.

I York tog skandinaverna till sig kunskapen om hur man präglar vackra silvermynt. En stor del av det silver som skandinaverna förfogade över omvandlades därvid till mynt.

En skandinavisk hövding vid namn Cnut var särskilt flitig med att prägla mynt omkring år 900. Vi vet inte vem denne Cnut var. Vi känner honom bara från den stora mängden mynt han lät prägla. Förhoppningsvis kommer historikerna i framtiden att kunna berätta om vem han var.

Sammanfattningsvis kan vi se att det nya frankiska myntet från år 755 inspirerade till introduktion av myntet penny som lade grunden till en stabil engelsk penningpolitik.

Skandinavernas omvandling av delar av sitt silver till mynt innebar att de anpassade sig till myntekonomin i Britannien, men när det gäller betalningen till sina soldater kan vi nog utgå ifrån att det var viktekonomi som gällde. Vissa av de mynt som präglades i York nådde också Norden.

Omkring år 995 präglades de första svenska mynten med hjälp av engelska myntmästare, men det är en annan historia. Den får någon annan berätta.

Noter

[1] Samlad glädje 2019. Numismatiska klubben i Uppsala 1969 - 2019.

Bildkällor

1.	Bokomslag, layout Monica Golabiewski Lannby. Bilden av hjälm, British Museum. Karta, grafik av författaren.
2.	Karta, grafik av författaren.
3.	Svärd båtgrav 7, foto Gabriel Hildebrand. Svärdsknapp, Hög Edsten, foto Charlotte Hedenstierna-Jonson.
4.	Staffordshireskatten, foto Birmingham Museums.
5.	Karta, grafik av författaren. Runor, grafik av författaren.
6.	Mynfoto cngcoins.com. Runor, grafik av författaren.
7.	Myntfoto cngcoins.com. Karta, grafik av författaren.
8.	Myntfoto Derek Chick. Myntskiss, grafik av författaren. Karta, grafik av författaren.
9.	Myntfoto av författaren.
10.	Karta, grafik av författaren.

Dokumenthistorik

2023-05-30

En första utgåva.