10 öre 1744

Av Lennart Castenhag, 2013-07-23

Under 1740-talet började det dyka upp tioöringar vars silvriga yta lätt försvann och ett mässings- eller ett kopparmynt började framträda. Det visade sig att det var en av de anställda vid Kunglig Myntet som var ansvarig. Myntdrängen Claes Holm ertappades och fick avtjäna en månads fängelse och tre års straffarbete på Marstrands fästning.

Holms bedrägeri bestod i att han doppat kopparmynt, som han själv slagit, i ett vitsjudningsbad så att de fick en tunn silverhinna.

Det har antagits att Holm använde originalstampar när han präglade kopparmynten, så det var i stort sett omöjligt att skilja hans mynt från äkta så länge som den ytterst tunna silverhinnan var intakt. Men eftersom den var så tunn blev hans mynt genomskådade och han åkte fast.

Se nedanstående bild. Det har fortfarande kvar sin försilvring. Möjligen har myntet nästan inte alls varit i cirkulation utan förvarats i en skinnpung vilket gjort att silvret oxiderat på grund av garvämnena.

När myntet förevisats för experter kunde det inte avslöjas med "okulär besiktning". Det krävdes densitetsbestämning för att avslöja att det egentligen var ett kopparmynt. Vill du läsa mer om hur det gick till att avslöja förfalskningen, se SNT 2010 nr 7 och 2011 nr 1.