Karl den store, mynt och fältslag

av Lennart Castenhag

Karl den stores mynt är ett eftertraktat samlarområde, och mynten har av den anledningen ett högt pris vilket leder till att de är svåra att förvärva för gemene man i större kvantiteter. För forskarvärlden är Karl den stores mynt mycket intressanta eftersom de representerar en viktig numismatisk epok som ständigt ger upphov till ny kunskap.

Här presenteras ämnet översiktligt, men vi börjar med att ta ett steg tillbaka, till tiden strax innan Karl den store tillträdde som Frankerrikets kung.

En milstolpe i europeisk penninghistoria

755 är ett årtal att lägga på minnet. Det var det år då den frankiske kungen Pippin "den lille"[1] gav ut en myntreform som skulle få konsekvenser för myntutgivningen i både Frankerriket och Britannien.

Myntreformen föranleddes av ett besvärande inflöde av sceattamynt i Frankerriket. Dessa mynt hade från och med 600-talet präglats i Britannien och Friesland av handelsmännen i syfte att främja handeln över Engelska kanalen[2]. Bakgrunden till att dessa mynt började cirkulera i Frankerriket var att frankerna några år tidigare hade lagt under sig delar av Friesland inklusive den viktiga marknadsplatsen Dorestad. Marknadsplatsen kom av den anledningen att blomstra som aldrig förr och en besvärande mängd sceattamynt fann sin väg in i Frankerriket.

1. Marknadsplatsen Dorestad i Friesland nära Rhens utlopp i Nordsjön.

Inflödet av sceattamynt var extra besvärande för den frankiske kungen eftersom det fanns en viss likhet mellan dessa mynt och den frankiska denieren. Det var till och med så att den frankiska denieren hade varit inspirationskälla då sceattamynten   planerades   på 600-talet − både   till   storlek   och   utseende.
(Bild 2-3).

2. Sceatta i silver, ca 700-710, Essex/East Anglia. Diameter 11 mm. Vikt 1,22 g.
Åtsida: Ett huvud med diadem.
Frånsida: En duva vänd åt höger. Ett kors till höger om duvan.
Ringar på ömse sidor om ett större kors.
Referens: Abramson 16/60.

3. Denier i silver, cirka 670-696. Kungarna Childeric II eller Klodvig IV av Frankerriket.
Myntort: Reims. Diameter 14 mm. Vikt 1,26 g.
Åtsida: En man med hjälm.
Frånsida: Kristogram. I omskriften finns fyra kors.
Referens MEC(1) 607.

Möjligen präglades sceattamynt ännu omkring år 750[3]. (bild 4a-4b). Med myntreformen 755 avlystes dessa mynt i Frankerriket och den frankiska denieren fick en ny standardisering med avseende på vikt, utformning och silverhalt. Kungens namn stämplades in på åtsidan och myntortens namn stämplades in på frånsidan. Antalet myntverk i Frankerriket minskade så att kungen kunde övervaka myntutgivningen effektivare.

4a .Sceatta i silver, cirka 710-750, präglad på kontinenten eller i Britannien. Diameter 12,5 mm. Vikt 0,95 g.
Åtsida: Kristusansikte. Frånsida: Hund som sniffar mot marken.
Referens Abramson 102/50.

4b. Bild 4a förtydligad av författaren.

Exempel på den frankiska denieren efter myntreformern 755 visas nedan. Dessa mynt fick en genomsnittlig vikt av 1,24 g. På åtsidan står det RP (= Rex Pipinus, kung Pippin). På frånsidan står ett R som visar att myntet är präglat i Reims. (Bild5).

5. Denier i silver, 755-768. Diameter 17 mm, vikt 1,35 g. Myntort Reims. Åtsida: RP (Rex Pipinus) inom en pärlring. Över RP finns en balk som visar att RP är en förkortning. Frånsida: R är omgivet av kryss inom en pärlring. Referens M&G 70; Prou 926.

I Mercia (i Britannien) insåg kung Offa att tiden var mogen för att något drastiskt måste ske med avseende på myntutgivningen i Britannien. Tidigare hade det präglats Thrymsa och Solidus[4] i Britannien, men dessa guldmynt var knappast lämpade för dagligvaruhandeln. Vi kan av det dra slutsatsen att Britannien inte var monetariserat i särskilt hög utsträckning på 600-talet. Då sceattamynten kom fick de viss spridning bland allmogen i Britannien och de användes till och med som betalmedel i böndernas gårdsbutiker även efter det att präglingen av sceattamynt hade upphört. Sålunda insåg kung Offa att något måste göras. Den frankiska myntreformen visade uppenbarligen vägen.

Omkring år 760 introducerades i Britannien myntet penny[5] med en vikt som i stort sett motsvarade den frankiska denieren. (Bild 6). De bägge mynten på bägge sidor om Engelska kanalen hade således samma värde, och man hade på så vis uppnått det som handelsmännen strävat efter flera decennier tidigare. Offas initiativ lade dessutom grunden till en lång tradition av välpräglade silvermynt och en stabil myntekonomi i Britannien − ett viktigt steg i europeisk mynthistoria hade tagits.

6. Penny i silver ca 760, kung Offa av Mercia, Diameter 17 mm, vikt ca 1,2 g.
Åtsida: O / F / Rx / M (Offa, kung av Mercia).
Under F finns en förkortningsbalk vilket visar att det ska finnas två F.
Över O och F finns en förkortningsbalk som visar att O och FF ska sammanfogas (Offa).
Frånsida: MA / NG (Mang var troligen myntmästarens namn).
Referens Chick 6a.

Karl den store, frankernas kung från år 768

Då Pippin de lille gick ur tiden år 768 delades Frankerriket mellan hans söner Karl den store och Karloman I. Karl den store tilldelades västra Neustrien, västra Akvitanien och norra Austrasien. Karloman I tilldelades östra Neustrien, södra Austrasien, Schwaben, Burgund, Alamannien samt Septimanien och Provence. (bild 10). Den sjuttonårige Karloman fick således ansvar över ett avsevärt mer svårbemästrat område än storebror Karl.

Efter Karlomans död år 771 blev Karl den store ensam regent i Frankerriket och han anpassade sig till myntreformen från år 755. Nedan visas en denier i silver med Karl den stores namn på åtsidan. (Bild 7).

7. Denier, 768-793/4, Karl den store.
Myntort Dorestad, diameter 18 mm. vikt 1,31 g.
Åtsida: CAROLVS. Frånsida: DORSTAD.
Under texten är det en stridsyxa.
Referens M&G 99.

Myntreformen 793/794 resulterade i mynt med större diameter och högre vikt. (Bild 8).

8. Denier, 793-812, Karl den store, Narbonne, diameter 22 mm, vikt 1,54g.
Åtsida: + CARLVS REX FR.
Frånsida: + NARBONA, karolusmonogram.
Referens M&G 185.

Frankerrikets utbredning under Karl den store

Frankerrikets utbredning under de tidiga åren av Karl den stores regeringstid presenteras i det följande. (Bild 9-11).

9. Frankerrikets utbredning omkring år 768.
Gränserna i öster är något osäkra eftersom de ständigt ändrades.

Frankerriket delades år 768 mellan Karl den store och hans yngre bror Karloman I. (Bild 10). Efter Karlomans död år 771 blev Karl den store ensam härskare över Frankerriket vars gränser med tiden kom att utvidgas radikalt.

10. Frankerrikets fördelning år 768 mellan Karl den store och hans bror Karloman I.
Gränserna är något osäkra i öster där de ständigt ändrades.

11. Frankerrikets ungefärliga utbredning år 780 och 785.
Kartan visar också den ungefärliga östliga gränsen för buffertzonen år 814.

Myntorter i Frankerriket på Karl den stores tid

Under Karl den stores tid som regent för Frankerriket har sjuttiofyra myntorter identifierats[6]. (Bild 12).

12. Frankerrikets myntorter på Karl den stores tid.

Karl den stores mynt

Mynten kan delas in i ett antal kategorier med tydliga skillnader i myntens utformning. Här följer vi Griersons & Blackburns indelning i fyra kategorier/klasser enligt Medieval European Coinage Vol 1 (MEC 1) från år 1986. Simon Coupland och andra har därefter publicerat artiklar som gett oss ytterligare värdefull kunskap om dessa mynt.

Sammanfattningsvis kan sägas att det gick 240 denierer på ett frankiskt pund om 327 g, vilket ger en vikt av 1,36 g för en denier. År 793/4 ändrades viktstandarden för den frankiska denieren till 1,7 g.

Kategori 1, tiden 768 − 771
Karl den store och hans bror Karloman regerade varsin halva av Frankerriket.

Karl den store lät prägla mynt under åren 768-771. Vi ser att Karl anpassade sig till myntreformen från år 755. (Bild 13).

13. Denier i silver 768-771 Karl den store, myntort Chartres.
Diameter 16 mm. Vikt 1,34 g. Åtsida: CARO / LVS. Carolus (Karl).
Frånsida: St Cheron[7] stående en face och han håller ett kors i vardera handen.
Helgonet omges av två lodräta rader med kulor.
Referens M&G 152.

Även Pippin den lille hade låtit prägla denier i Chartres med St Cherons bild på frånsidan. Åtsidans inskrift är då RX:F och frånsidan inskrift är CA-RN. Detta faktum gör det troligt att Karl den store lät prägla denierer i Chartres tidigt under sin regeringstid. Referens M&G 17.
https://id.smb.museum/object/2355185/karolinger-pippin-der-kurze

Denier med låg vikt tycks ha präglats i den del av Frankerriket som tilldelats Karloman − eller snarare − det verkar som om inte alla mynten i den rikshalvan följde myntreformen från år 755. (Bild 14).

14. Denier i silver 768-771 Karloman I, myntort Lyon.
Diameter 13 mm. Vikt 0,72 g.
Åtsida: CARLM. C och A är sammanskrivna i ligatur. Karlomanus (Karloman).
Frånsida: LVG under en balk (förkortningssymbol), Lugdunum (Lyon).
Referens M&G 87.

Kategori 2, tiden 771 − 793/4   Karl ensam regent i Frankerriket

Karl lät prägla in sitt namn (carolvs) på myntets åtsida, och frånsidans prägling varierade med myntorten enligt förordningen från år 755. (Bild 15-16).

15. Denier i silver 768-771 Karl den store, myntort Lyon.
Diameter 16 mm. Vikt 1,14 g.
Åtsida: CARO / LVS. A och R är sammanskrivna i ligatur.
Frånsida: LVG under en balk (förkortningssymbol), Lugdunum (Lyon).
Referens M&G 164.

16. Denier i silver 771-793/4, myntort Limoges.
Diameter 17 mm. Vikt 1,14 g.
Åtsida: CAROLVS. A och R är sammanskrivna i ligatur.
Frånsida: LEM under en balk (förkortningssymbol).
Förkortningen står för lemovicas, Limoges.
Därunder finns ett x omgivet av kulor.
Referens M&G 260; (MEC(1) 725).

Kategori 3, tiden 793/4 − 813

Karl den stores myntreform 793/4 resulterade i att denieren fick en större diameter (c. 20 mm) och högre vikt, 1,7 g[8]. På dessa mynt dyker det finurliga karolusmonogrammet upp. Detta monogram finns i två olika utföranden, antingen med stavningen C eller K. (Bild 17-18).

17. Denier i silver 793/4-813, myntort Arles. Diameter 21 mm. Vikt 1,69 g.
Åtsida: + CARLVS REX FR. (Karl, frankernas kung). I fältet ett karolusmonogram med stavning k.
Frånsida: + ARELATO, Arelate (Arles). I fältet ett karolusmonogram med k.
Korsarmarna bildar bokstäverna krls (Karolus).
Referens M&G 197; Roberts 1002.

18. Denier i silver 793/4-813, myntort Milano. Diameter 21 mm. Vikt 1,68 g.
Åtsida: + CARLVS FR (Karl, frankernas kung). Frånsida: + MEDIOL, Mediolanum (Milano).
I fältet ett karolusmonogram med stavning c. Korsarmarna bildar bokstäverna crls (Carolus).
Referens M&G 212; MEC(1) 743.

Kategori 4, tiden 813 − 814

Karl den stores myntreform 813 resulterade i porträttmyntsperioden. Karl hade krönts till kejsare år 800, vilket åskådliggörs med en bild av kejsaren med lagerkrans och tunika som om han vore en romersk kejsare. På frånsidan kan olika bilder förekomma beroende på myntort. (Bild 19-20).

19. Denier i silver 813-814, myntort Aachen). Diameter 20 mm. Vikt 1,71 g.
Åtsida: KAROLVS IMP AVG (Karolus imperator augustus).
Karl den stores högervända porträtt med lagerkrans.
Frånsida: XPICTIANA RELIGIO, den kristna religionen.
I fältet visas en kyrkgavel med ett kors samt ett kors på taket.
Referens M&G 319.

20. Denier i silver 813-814, myntort Lyon. Diameter 20 mm. Vikt 1,91 g.
Åtsida: KAROLVS IMP AVG (Karolus imperator augustus).
Karl den stores högervända porträtt med lagerkrans.
Frånsida: LVGDVNVM Lugdunum (Lyon). Därunder en stadsport och ett kors.
Referens M&G 167.

Periodiska myntindragningar

I samband med att mynt sattes i cirkulation enligt en ny myntordning anmodades invånarna i riket att växla in sina gamla mynt mot de nya mynten. Företeelsen brukar benämnas Renovatio Monetae vilket kan översättas med myntförnyelse.

Vi vet att ett sådant påbud gick ut till invånarna i samband med myntreformen vid årsskiftet 793-794. Huruvida ett liknande påbud gick ut vid myntreformen 813 har forskarna ännu inte funnit belägg för, men troligen uppmanades invånarna att även vid det tillfället växla in sina gamla mynt mot nya mynt[9].

Karl den stores guldmynt

Guldmynt präglades under Karl den stores tid i valörerna solidus och tremissis. Solidus präglades antagligen endast för speciella tillfällen i mycket begränsad upplaga. (Bild 21). Tremissis präglades i Lombardiet enligt den standard som hade etablerats innan Karl den store tog makten i Lombardiet.

21. Solidus, 768-814 Karl den store, Diameter ca 20 mm. Vikt 3,91 g.
Åtsida: + CARLVS REX ET LANETR. Carolus rex et langobardum.
(Karl, frankernas och langobardernas kung).
Frånsida: + VICODVRISTAT (Dorestad).
Detta exemplar finns utställt på British Museum och
är kanske det enda bevarade exemplaret.
Referens M&G 643.

Desiderius var Lombardiets kung från år 756. Karl den store ingick äktenskap med Desiderius dotter Desiderata år 770. Den politiska utvecklingen i området gjorde att Karl den store fann sig nödsakad att skicka sin armé till Lombardiet. I början av år 774, efter åtta månaders belägring, intog armén huvudstaden Pavia . Kung Desiderius togs till fånga och förvisades till klostret Corbie i dagens Frankriket (en mil utanför Amiens). Karl gjorde sig därefter till härskare över Lombardiet med titeln rex Langobardorum. Det blev inte en sammanslagning av Lombardiet med Frankerriket. Det blev snarast en personalunion med Karl som härskare för bägge rikena. Langobarderna fick till och med behålla sina lagar.

Under Desiderius regering hade guldmyntet tremissis präglats i Lombartiet med en vikt av ca 1-1,5 g. Den traditionen anslöt sig Karl den store till utan att ändra myntets specifikationer. (Bild 22-24)

22. Tremissis 774-814 Karl den store.
Diameter 17 mm. Vikt 0,98 g. Myntort Lucca.
Åtsida: + FL (stjärna) A VI . A (stjärna) LVC (stjärna) A. Flavia Luca.
Frånsida D . N CA.R VLVS REX. Dominus Carolus Rex.
Referens Gariel 172.

23. Tremissis 773-781 Karl den store. Diameter ? Vikt ?. Myntort Chur.
Åtsida: + D OM N : S CAROLVS RF. Dominus Carolus Rex Francorum.
Frånsida: + FLAVIA CVRIA M CIVI Flavia Curia Civitas.
Referens ?

24. Tremissis, 773-781 Karl den store. Diameter 18 mm. Vikt 1,00 g. Myntort Pavia.
Åtsida: DOMNS . CAROIVS Dominus Carolus.
Frånsida: FLAVIA TICINO Pavia.
Ticino är floden som flyter förbi Pavia.
Referens Bernareggi Tremissi 82 var; Bernareggi Moneta 39 var.

Mynten från Chur och Pavia har ordet FLAVIA i inskriften vilket har gett forskarna huvudbry. Möjligen syftar ordet på kung Desiderius. Vi kan tänka oss att med flavia i inskriften ville man markera att det var kungen som hade låtit prägla myntet och inte en enskild stad. Karl den store fann ingen anledning att frångå den traditionen.

Widukind − militär ledare i Sachsen

Widukind föddes i mitten av 700-talet och det antas att han gick ur tiden år 807 eller 808. Widukind var ledare för sachsarna under åren 777-785 då Karl den store strävade efter att införliva Sachsen med det frankiska riket, något som han lyckades med efter stor möda och många militära operationer. Under de fältslag som utkämpades dödades ett stort antal sachsiska adelsmän, och de som överlevde tvingades konvertera till kristendomen. Widukind blev med tiden en legend och en symbol för sachsisk självständighet.

25. Sachsen under åren 782-785.

Mycket lite är känt om Widukinds liv. Det vi vet honom är att han var ledare för det sachsiska motståndet mot frankerna, men hans exakta roll i sammanhanget vet vi inte så mycket om. Enligt krönikorna skulle Abbi ha varit en av Widukinds nära män. Möjligen var Abbi militär ledare i Ostfalen och Widukind militär ledare i Westfalen.

Enligt de kungliga frankiska annalerna[10] genomförde frankerna militära attacker mot Sachsen[11] år 772 varvid den hedniska helgedomen Irminsul[12] raserades. De sachsiska styrkorna kontrade med att ödelägga kyrkan i Deventer samt belägra det frankiska hovet i Fritzlar. Karl den store bestämde då att det saxiska området skulle införlivas med Frankerriket och invånarna skulle omvändas till den sanna kristna läran.

Widukind nämns första gången i annalerna 777 med anledning av att han var den ende av de sachsiska adelsmännen som inte infann sig vid Karl den stores hov i Paderborn. Istället stannade han hos den danske kungen Sigred (eller Sigurd Ring). Året därpå, då Karl den store var upptagen i Spanien, invaderade westfaliska styrkor det frankiska Rhenlandet och utkämpade tillsammans med lokala allierade en långdragen strid mot frankerna. År 782 hade Widukind återvänt från Danmark och han ledde åter de sachsiska adelsmännen till uppror vilket resulterade i årliga strider mellan saxare och franker fram till år 784.

Karl den store underrättades om att Widukind befann sig i Nordalbingien[13] och Karl fann tillfället väl valt för att gå till anfall. I Bardengawi[14] kapitulerade Widukind år 785 på villkor att han inte skulle tillfogas kroppsskada, och han döptes tillsammans med Abbi och de övriga saxarna med Karl den Store som gudfar. Widukind nådde således en fredsöverenskommelse och han erkändes som saxisk adlig person.

Det finns inga samtida källor om Widukinds liv eller död efter hans dop. Däremot finns hypoteser om att han skulle ha suttit fängslad i något kloster, men det har inte kunnat beläggas. Det finns många legender om Widukinds liv; och han kom att framstå som en helgonfigur.

underlag till texten är hämtad från engelska Wikipedia.

Kommentar av författaren: Otto I den store var en sentida ättling till Widukind. Se släktträdet längre fram i denna berättelse.

Munken Einhard om Karl den store

Einhard föddes omkring år 770 och han gick ur tiden år 840. Han var en nära vän till Karl den store, bland annat dennes privatsekreterare och hans ambassadör vid påvestolen. Flera av Karl den stores byggprojekt leddes av Einhard.

Einhards biografi över Karl den store Vita Karoli Magni tillkom omkring år 820. Karl beskrivs som en högrest karl, huvudet högre än sin omgivning. Han var också "välbyggd", dvs han var inte mager. Karl hade en pipig röst vilket innebar att han sjöng tyst för sig själv i psalmsången för att inte höras.

Karl den store utkämpade många krig för att utöka sitt territorium, och det verkar som om dessa krig följde på varandra utan avbrott. Värst av dem var kriget mot saxarna, som enligt Einhard pågick i mer än 30 år fram till år 804. Enligt Einhard var detta krig både mödosamt och grymt. Bland annat fick 4.500 saxare sätta livet till vid ett och samma tillfälle. Det var inte bara utökandet av landarealen som var drivkraften för kriget. Befolkningen i Sachsen ägnade sig åt hedniska riter, och att omvända detta folk till den sanna kristna läran var enligt Einhard en större anledning att bekämpa Sachsen militärt.

I biografin kan vi också läsa om kriget mot Spanien och återtåget när hären var tvungen gå i en lång och utdragen kolonn då de passerade Pyrenéerna. Baskerna hade lagt sig i bakhåll och de kastade sig över den sista delen av kolonnen och dödade flera människor, bland dem markgreven Roland av Bretagne. Diktverket Rolandssången tillkom på 1100-talet och den beskriver händelsen närmare (se nedan).

Einhard beskriver danernas kung Godfred som en uppblåst man som ansåg sig vara härskare över hela Germanien, men Karl den store behövde inte döda honom. Den saken ombesörjdes av Godfreds livvakter enligt Einhard.

Rolandssången

Rolandssången är ett diktverk från 1100-talet och den handlar om riddaren Roland, markgreve av Bretagne. Sången berättar om hur det gick till då Roland stupade i slaget vid Roncesvalles år 778. Dikten är avsedd att läsas högt och den kan sammanfattas som följer.

År 778 genomförde Karl den store en attack mot Spanien. Vid återtåget hem förde han den frankiska hären genom bergspassen vid Roncesvalles i Pyrenéerna. Hären spreds ut i en lång kolonn, och för att skydda truppen utsågs ett garde som leddes av Roland och Karl den store. I eftertruppen fanns ärkebiskop Turpin och Rolands vapenbroder Olivier.

Rolands fosterfar Ganelon hade svårt att tåla sin fosterson. I syfte att försätta honom i svårigheter förrådde Ganelon härens återtåg för kung Marsil av Saragossa som lade sig i ett bakhåll för att överrumpla eftertruppen. Roland blev varse vad som höll på att hända och han hamnade i trångmål. Skulle han blåsa i sitt horn Olifanten för att påkalla hjälp från den övriga delen av hären eller skulle han vara lojal mot sin fosterfar och låta bli? Han valde det senare alternativet och gav sig i kast med angriparen Marsil och hans vapenbröder.

Efter en blodig strid i bergspasset dog de frankiska riddarna i eftertruppen inklusive ärkebiskop Turpin och vapenbrodern Olivier. Roland sårades allvarligt och han sökte upp en lämplig plats för att dö. Efter några svaga hornstötar insomnade han under ett pinjeträd på sitt horn Olifanten och sitt svärd Durendal[15].

Karl den store hade redan blivit varse att Ganelon inte var att lita på. När han hörde Rolands svaga tonstötar vände han omedelbart hären för att komma till undsättning, men för sent. Som hämnd drog Karl den store mot Saragossa och intog staden samt härjade den.

I slutet av sången förs Rolands kvarlevor till Karl den store residens i Ais (dagens Aachen). Förrädaren Ganelon och flera av hans familj avrättades. Sången avslutas med att den åldrige Karl i en dröm ser hur han återigen tvingas dra i fält mot kristenhetens fiender.

Släktdiagram

Bland ättlingarna till Widukind finner vi många adliga personer, och längst ned i släktträdet hittar vi både Henrik I "fågelfängaren" och Otto I den store.

26. Släktdiagram för ättlingarna till Widukind.

27. Släktdiagram för ättlingar till Pippin den lille.

Litteratur

Abramson, T.	Sceatta List. Katalog 300 sidor i A4-format. 2012
Bernareggi. E.	Moneta Langobardorum. 1983.
Castenhag, L.	Skandinaviens första mynt. Publicerad i Samlad Glädje, utgiven av Numismatiska klubben i Uppsala. 2019.
Castenhag, L.	England till år 927 − något om historien, mynten och kulturen. 2023.
Chick, Derek	The Coinage of Offa and his contemporaries. 2010.
Einhard	Vita Karoli Magni. Biografi från år 820 översatt till svenska av Birger Bergh. 2004.
Gariel, E.	Les Monnaies royales de France sous la race carolingienne. Strasbourg 1883-1884.
G&B = Grierson, Philip & Blackburn, Mark.	Medieval European Coinage, vol 1. (MEC 1). 1986.
M&G = Morrison, Karl F & Grunthal, Henry.	Carolingian Coinage. ANSNNM 158. American Numismatic Society. New York. 1967.
Malmer, Brita.	Den svenska mynthistorien − Vikingatiden. 2010
Prou, M.	Les monnaies carolingiennes. Catalogue des monnaies francaises de la bibliothéque nationale. Paris. 1896.
Roberts, James N.	Silver Coins of Medieval France. 1996.

Digitala publiceringar

Castenhag, L. Bayerns tidiga mynt och historia. 2023.
https://numismatik.se/2artiklar/Bayern-mynt/BM.php

Castenhag, L. Det medeltida Hessen. 2018.
https://numismatik.se/2artiklar/Hessen-medeltid/HM.php

Castenhag, L. Senmedeltida stadspräglingar från Weissensee. 2024.
https://numismatik.se/2artiklar/Weissensee/WM.php

Coupland, S. Charlemagne and his Coinage.
https://www.academia.edu/41560329/CHARLEMAGNE_AND_HIS_COINAGE

Coupland, S. Charlemagne's Coinage: ideology and economy.
https://www.academia.edu/34242379/_Charlemagne_s_coinage_ideology_and_economy_in_Jo_Story_ed_Charlemagne_Empire_and_Society_Manchester_2005_pp_211_29

Coupland, S. The Formation of a European Identity: Revisiting Charlemagne's Coinage.
https://www.academia.edu/41560406/Formation_of_a_European_Identity_revisiting_Charlemagnes_coinage&nav_from=d94e38a6-b20f-469e-a121-da9b024ee7bc&rw_pos=0

Garipzanov, Ildar. Regensburg, Wandalgarius and the novi denarii: Charlemagne's monetary reform revisited. 2016.
https://www.academia.edu/20433371/Regensburg_Wandalgarius_and_the_novi_denarii_Charlemagnes_monetary_reform_revisited?auto=download&email_work_card=download-paper

Gianazza, L The Coinage of the Kingdom of Italy under Charlemagne (773/4-814).
https://www.academia.edu/62955023/The_coinage_of_the_Kingdom_of_Italy_under_Charlemagne_773_4_814_a_reassessment?ri_id=249297

Videopresentation

prof. Jens Christian Moesgaard. Karolingiska mynt i Sverige. 2020.
https://numismatik.se/2artiklar/Karolingiska-mynt-Sverige/KS.php

Bildkällor

2	sceatta silver ca 700-710	författaren
3	denier i silver ca 670-696	cngcoins.com
4	sceatta i silver ca 710-750	författaren
5	denier i silver 755-788	cngcoins.com
6	penny i silver ca 760	Derek Chick
7	denier i silver 768-793/4	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
8	denier i silver 793-812	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
13	denier i silver 768-771	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
14	denier i silver 768-771	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
15	denier i silver 771-793/4	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
16	denier i silver 771-793/4	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
17	denier i silver 793/4-812	NumisCorner.com
18	denier i silver 793/4-812	cngcoins.com
19	denier i silver 813-814	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
20	denier i silver 813-814	Münzkabinett − Staatlicher Museen zu Berlin
21	solidus i guld 768-814	British Museum
22	tremissis i guld 768-814	cngcoins.com (Triton XIX, lot 2207)
23	tremissis i guld 773-781	Numismatik Lanz Auctions
24	tremissis i guld 773-781	cngcoins.com (auktion 100, lot 467)

Grafik av författaren

Noter

1. Det är inte alls säkert att kung Pippin var liten till växten. Det kan också vara så att öknamnet kom av det faktum att det hade funnits en makthavare tidigare i riket med namnet Pippin.

2. Företeelsen finns beskriven i uppsatsen Skandinaviens första mynt, av L Castenhag. Se litteraturlistan.

3. Huruvida sceattamynt producerades på 750-talet i Frisland och Britannien är lite osäkert, men i Ribe vet vi att de producerades. Ribe hade anslutit sig till handelsnätverket, och där etablerades ett myntverk för sceattamynt. Dessa mynt blev på så vis Skandinaviens första mynt.

4. Både solidus och thrymsa var ursprunglingen mynt som präglades i Romarriket.

5. Penny kommer av fornengelskans pening (plur. penegas) som betyder mynt. Det fornengelska uttrycket har sitt ursprung i den germanska språkfamiljen vilket leder till släktskap med svenskans penning och tyskans pfennig.

6. Simon Couplan. Charlemagne and his coinage. Några kompletteringar har gjorts av författaren med ytterligare myntverk.

7. Cheron sägs ha lämnat Rom vid tiden för kejsar Vespasianus regering. Cheron besökte Marseille, Lyon och anlände till Chartres. År 98 överfölls han av tjuvar i ett bakhåll och dödades. Han helgonförklarades med tiden och blev skyddshelgon för Chartres.

8. Brita Malmer. Den svenka mynthistorien, vikingatiden, sidan 11.

9. Se den digitala föreläsningen Karolingiska mynt i Sverige av J C Moesgaard 2020.

10. Annales regni Francorum. En samling annaler på latin som belyser det karolingiska Frankerriet från år 741 till 829.

11. Enligt Res gestae saxonicae, författad av krönikören Widukind (Denne Widukind ska ej sammanblandas med den militäre ledaren Widukind), skulle en merovingisk furste ha sänt en vädjan till Britannien om hjälp med att erövra Thüringen. En grupp sachsare från Britannien anlände därefter till Land Hadeln i Elbe-Weser-triangeln (triangeln Bremen, Hamburg och Cuxhaven).

12. Irminsul var ett heligt pelarliknande föremål och en viktig helgedom vid tiden för hedendomen i Sachsen.

13. Hertigdömet Sachsen bestod under tidig medeltid av Nordalbingien, Engern, Ostfalen och Westfalen.

14. Bardengawi var ett område beläget söder om Lüneburg.

15. Någon kanske tycker det är märkligt att både hornet och svärdet har egennamn, men denna företeelse har sitt stöd i verkligen. Karl den stores svärd hette Joyeuse. En replika av svärdet från 1200-talet finns att beskåda i Louvren. Excalibur är kanske ett av de mer kända svärden, men det tillhörde ju en sagofigur. Mer om detta kan du läsa på sidan 135 i ENGLAND TILL ÅR 927, som utkom år 2023.

Dokumenthistorik

2024-02-27

Dokumentet skapat