2019-11-10
Av Lennart Castenhag
Efter Karl den stores död delades Frankerriket i ett västligt och ett östligt rike. Det östliga riket ombildades till Tyskromerska riket på 1000-talet och mäktiga adelsfamiljer tävlade om vem som skulle lyckas ta sig till maktens absoluta topp i riket. I den processen förändrades de ingående hertigdömenas gränser kontinuerligt.
Judith av Hohenstaufen[2] ingick äktenskap med lantgreven Ludvig II av Thüringen. Judith (allmänt kallad Jutta) lät uppföra slottet Runneburg år 1168. Platsen var väl vald eftersom den låg mitt emellan slotten Wartburg (uppfört 1067) och Neuenburg (uppfört 1090). I anslutning till Runneburg växte staden Weissensee fram som fick marknadsrättigheter år 1198 och stadsprivilegier år 1265.
Efter det att lantgreven Henrik Raspe av Thüringen gick ur tiden år 1247 utbröt tronföljdsstrider inom lantgrevskapet. Stridigheterna pågick fram till år 1264 och slutade med att den västra delen av Thüringen bröts loss som ett självständigt lantgrevskap under namnet Hessen. Merparten av det resterande Thüringen kom under Wettindynastin vars maktbas främst hade omfattat markgrevskapet Meissen.
Thüringen år 1378.
Klicka i diagrammet för mer info
Weissensee låg mellan två sjöar och ur dem hämtade man fisk som såldes på marknaden. Att fiskmarknaden var viktig för staden kan vi förstå av dess stadsvapen.
Weissensees stadsvapen
Fredrik III "den stränge" var lantgreve av Thüringen och markgreve av Meissen från år 1349. Han gick ur tiden år 1381 och det uppstod stridigheter inom Wettindynastin om hur makten över Thüringen och Meissen skulle fördelas.
Under mötet i Chemnitz år 1382[3] enades man om att Fredrik III:s bröder skulle dela upp makten mellan sig. Balthasar blev lantgreve av Thüringen och Wilhelm "den enögde"[4] blev markgreve av Meissen. Uppdelningen innebar att Thüringen åter hade blivit ett självständigt lantgrevskap.
Lantgrevar och markgrevar av huset Wettin i Thüringen och Meissen fram till 1407.
Ett utförligare släktträd
här >>
Under högmedeltiden (1150-1300) hade de brakteatpräglade penningarna varit huvudmynt i stora delar av Tyskland, och för dessa mynt hade man tillämpat perodiska myntindragningar. I slutet av högmedeltiden ökade penningvolymen samtidigt som handeln över större avstånd blev vanligare. Därmed hade systemet med periodiska myntindragningar blivit otidsenligt på flera platser i Tyskland.
I början på senmedeltiden (tidigt 1300-tal) fick det stora silvermyntet groschen stor spridning i Tyskland. Som skiljemynt till groschen[5] uppstod i Thüringen från och med år 1335 brakteatpräglade penningar i nytt utförande. Diametern hade blivit mindre och vikten hade blivit lägre samtidigt som reliefen hade blivit högre jämfört med brakteaterna under högmedeltiden. Dessa mynt fick benämningen hohlpenningar. Om du vill läsa mer om dessa mynt, se litteraturlistan längst ned på sidan.
I samband med att Fredrik III "den stränge" gick ur tiden år 1381 bildade myntorterna Gotha, Eisenach, Jena, Weissensee och Langensalza myntunion. Syftet var att mynten från en ort skulle vara giltiga även på de andra orterna.
Nedan visas exempel på några hohlpenningar från Weissensee − både från tiden före och tiden efter myntunionens bildande. Mynten är stadspräglingar. Observera särskilt att omskrifterna på mynten från och med år 1381 föregås av ett kors vilket indikerar att mynten är giltiga inom hela myntunionen. Observera också att efter det att myntunionen hade etablerats fick mynten högre vikt.
![]() | ![]() |
Förstoring 5 ggr. Bilden till höger visar åtsidans omskrift förtydligad
Hohlpenning från tiden före år 1381, Weissensee
Diam. 15,0 − 15,5 mm. Vikt 0,190 g. Referens: Posern-Klett 856.
Omskrift: WIZENS (bokstaven I är svår att se).
Bildmotiv: Två fiskar som bildar en oval.
Man kan missta sig på att det finns en symbol mellan fiskarna,
men det är en illusion som beror på att myntet är illa medfaret.
Det som syns är fiskarnas fenor som möter varandra.
Myntet är för övrigt inte så svårt att spåra upp i
referenshanboken. Omskriftens stavning inklusive avsaknaden
av inledande kors i omskriften är entydig.
Foto: L Castenhag (id 2939)
Posern-Klett nr 856
Förstoring 4 ggr.
Förstoring 2 ggr.
Högra bilden vriden 180 grader.
Hohlpenning från omkring år 1400, Weissensee
Diam. 18,5 mm. Vikt 0,390 g. Referens: Posern-Klett 863.
Omskrift: +WISSEn.
Bildmotiv: Två fiskar som omger en dubbellilja.
Foto: L Castenhag (id 2941)
Posern-Klett nr 863
Förstoring 4 ggr.
Förstoring 2 ggr.
Högra bilden vriden 180 grader.
Hohlpenning från omkring år 1450, Weissensee
Diam. 17,0 − 18,5 mm. Vikt 0,345 g. Referens: Posern-Klett 862.
Omskrift: +WISSEn.
Bildmotiv: Två fiskar som omger en ros med fem kronblad.
Foto: L Castenhag (id 2942)
Posern-Klett nr 862
Fotnoter
[1] En lantgreve var en greve som förutom att vara greve inom sitt grevskap även intog [2] Hon var halvsyster till kejsar Fredrik I Barbarossa.
[3] Die Chemnitzer Teilung.
[4] Om du vill läsa om Wilhelm "den enögde" se litteraturlisten nedan.
[5] Det gick 9 penningar på en groschen i staden Gotha i Thüringen. I andra städer gällde
en hertigs roll inom ett angränsande område.
andra värdeförhållanden eftersom silverhalten i penningarna varierade mellan olika
regionala myntfotsystem.
Grafik av författaren
Litteratur
Carl Friedrich von Posern-Klett | Münzstätten und Münzen der Städte Sachsens im Mittelalter. | Lepzig 1846. Nytryck 2016. |
Dr Christian Striefler (red.) | Wilhelm der Einäugige. Markgraf von Meissen (1346-1407).
| Dresden 2009. |
Lennart Castenhag | Meissen − medeltida silvermynt och nutida porslingsmedaljer. https://numismatik.se/2artiklar/Meissen/MG.php | Stockholm 2017. |
Lennart Castenhag | Det medeltida Hessen. https://numismatik.se/2artiklar/Hessen-medeltid/HM.php | Stockholm 2018. |
Roger Svensson | Renovatio Monetae. Brakeater och myntningspolitik i högmedeltidens Europa. | Stockholm 2012. |
Roger Svensson | Hohlpenningar − senmedeltidens skiljemynt. | Svensk Numismatisk Tidskrift nr 4, 2019. |
Roger Svensson | Hohlpenningar i centrala Tyskland. | Svensk Numismatisk Tidskrift nr 7, 2019. |
Kartinformation
Kartinformationen är hämtad ur Shepherd Historical Atlas, från år 1923, som har digitaliserats av University of Texas at Austin. |
Dokumenthistorik
2019-11-10 En första utgåva
Senast uppdaterad 2023-09-20 Copyright © 1996-2023 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |