In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2018-12-21

 

Engelska mynt från 1066 − och åren däromkring

Av Lennart Castenhag

Nästan alla svenskar vet vad som hände i Hastings år 1066. De flesta vet också att det var Wilhelm Erövraren som gick segrande ur striden samt att han blev Englands kung.

Vilka kungar som företrädde och efterträdde Wilhelm Erövraren verkar dock vara mindre känt. Här ska vi stifta bekantskap med dem och några av deras mynt.


Kungarna inom det gula fältet avhandlas i denna berättelse. 

Vill du se ett mer omfattande släktträd,  klicka här >>


Del 1. England under danskt vikingavälde

Knut den store (kung av England 1016-1035)

Den danske kungen Knut den store tog makten i England år 1016 då han besegrade Aethelred II i ett fältslag. Därmed var Knut herre över landområden på bägge sidor om Nordsjön. År 1028 tog han även makten över Norge. Knut härskade därmed över England, Danmark, Norge, Skåne och nästan hela den svenska västkusten. Han hade åt sig skapat ett nordsjöimperium.


Knut den stores nordsjöimperium år 1028



Knut den stores engelska mynt inskränker sig till tre typer av pennies som var och en representerar en specifik myntningsperiod. Mynten producerades vid drygt sjuttio myntverk i England. I engelska texter kallar man honom vanligen Canute.

Klicka på myntbilderna för ytterligare information.
Quatrefoil 1017-1023    
Pointed Helmet   1023-1029
Short Cross 1029-1035




Harold I Harfot (kung av England 1035-1040)

Harold Harfot var Knut den stores äldste son i äktenskapet med Aelfgifu av Northampton. Harold I efterträdde sin far som Englands kung år 1035 men han avled efter fem år och efterträddes av sin halvbror. I engelska texter brukar han kallas Harold Harefoot.

Penny 1036 − 1038, London, Harold I Harfot
Diameter 17,5 mm   vikt 0,965 g.   Ref North 802, SCBC 1163, BMC i
Myntort London. Myntmästare Leofwine
Åtsidans omskrift: + HAROLD REX (kung Harold)
Frånsidans omskrift: + LEOFPINE ON LVNDE (Leofwine vid London)
I åtsidans fält visas kungens vänstervända byst.
I frånsidan fält visas ett kors bestående av fyra ovala figurer
som är sammanbundna med två koncentriska cirklar.
Foto: L Castenhag (id 2869)





Hardeknut (kung av Danmark 1035-42, England 1040-42)

Hardeknut var son till Knut den store och Emma av Normandie och han var halvbror till Harold I. Hardeknut efterträdde sin far som kung av Danmark år 1035 och han efterträdde också sin halvbror Harold I som kung av England år 1040. I engelska texter kallar man honom vanligen Harthacnut.

Dansk penning 1040 − 1042, Lund, Hardeknut
Diameter 16,5 mm   vikt 1,020 g.   Ref: SCBC 1170, Hauberg 28
Myntort: Lund. Myntmästare Leofwine
Åtsidans omskrift: + HARDECNVT (Hardecnut)
Frånsidans omskrift: + LEFPINE ON LVD (Leofwine vid Lund)
I åtsidans fält ser vi kungens byst vänd åt vänster.
Kungen bär rustning och hjälm. Han bär också en sköld över armen.
I frånsidans fält ser vi ett "Long Cross".
I varje korsände är det tre halvmånar,
och i varje korsvinkel finns en kula.
Foto: L Castenhag (id 2870)

Myntmästare för detta mynt var Leofwine. Även det tidigare myntet som var slaget för Harald Harfot var framtaget av en man vid namn Leofwine. Kan det möjligen vara samma myntmästare? Om vi jämför mynten ser vi att det möjligen skulle kunna vara så. Det som styrker denna tes är att Hardeknut var kung över både England och Danmark åren 1040-42.



Engelsk penny 1040 − 1042, Huntingdon, Hardeknut
Diameter 18 mm   vikt 1,10 g.   Ref: North 799, SCBC 1169
Myntort Huntingdon. Myntmästare Wulfstan
Åtsidans omskrift: + CNVT RECX (kung Knut)
Frånsidans omskrift: + PVLSTAN ON SVN (Wulfstan vid Huntingdon)
I åtsidans fält ser vi kungens vänstervända byst med diadem och spira.
I frånsidans fält ser vi ett quadrilateralkors
med en kula i varje korsspets.
Detta kors är lagt ovanpå ett Short Cross.
Foto: cngcoins.com





Del 2. Anglosaxiska kungar åter på Englands tron

Edward Bekännaren (kung av England 1042 − januari 1066)

Edward var son till Aetelred II och Emma av Normandie. Han vara bara tretton år då Knut den store tog makten i England och han flydde till Normandie. Edwarad kom sedan att växa upp under den tid då vikingakungarna Harald Harfot och Hardeknut regerade England. Det skulle dröja till år 1042 innan den medelålders Edward kom till makten i England.

Penny (Hammer Cross), 1059 − 1062, Chichester, Edward Bekännaren
Diameter 19 mm   vikt 1,275 g.   Ref North 828, SCBC 1182, BMC XI
Myntort: Chichester. Myntmästare Godwin.
Åtsidans omskrift: EADPARD REX (Eadward rex)
Frånsidans omskrift: + GODPINE ON CICE??T (Godwine on Chichester)
I åtsidans fält ser vi kungens högervända byst med krona och spira.
I frånsidans fält ser vi ett kors som ej når ut till periferin.
Korset brukar kallas Hammer Cross vilket har gett namn åt mynttypen.
Foto: L Castenhag (id 2842)

År 1066 var Edwards dagar räknade. Vid hans dödsbädd vakade svågern Harold. Efter det att Edward hade dragit sin sista suck hävdade Harold bestämt att han hade blivit utsedd till tronföljare. Kungen efterlämnade nämligen ingen son som kunde ärva tronen.


Harold II Godwinson (kung av England jan-okt 1066)

Huruvida det var sant att Edward hade utsett Harold till sin tronarvinge på dödsbädden var inte helt säkerställt, men någon bättre kandidat till Englands tron kunde man inte få fram och Harold var mycket ivrig att ikläda sig rollen. Dagen efter Edwards död kröntes Harold till kung av England.

AR Penny, 1066, Wilton, Harold II Godwinson
Diam 19 mm   vikt 1,27 g.   Ref: North 836, SCBC 1186
Myntort: Wilton.   Myntmästare Winus.
Åtsidans omskrift: + HAROLD REX ANG (Harold kung av England)
Frånsidans omskrift: + PINVS ON PILTI (Winus on Wilton)
I åtsidans fält ser vi den krönta kungens vänstervända byst med spira.
I frånsidans fält: texten PAX inom en bård
Foto: cngcoins.com




Kung Harald Hårdråde av Norge och ränksmidaren Tostig Godwinson

Tostig Godwinson, bror till Harold II, hade varit earl av Northumbria sedan år 1055, men på grund av hårdhänt styre som riskerade att dra in England i ett inbördeskrig avsattes han år 1065 och drevs i landsflykt. Tostig var uppfylld av hämndbegär och avundsjuka gentemot brodern när denne blev krönt till Englands kung. Tostig var beredd att göra allt för att få bort honom från tronen.

Tostig tog kontakt med den norske kungen Harald Hårdråde som utlovades kunglig värdighet över England om han ställde sig på Tostigs sida gentemot brodern. Harald Hårdråde var först betänksam, men drömmen om ytterligare ryktbarhet gjorde att han till slut gick med på förslaget.

Vid Stamford Bridge strax söder om York stod slaget den 25 september 1066. Tostig och Harald Hårdråde på ena sidan och Harold II Godwinson på den andra. Harold hade dock blivit förvarnad om att en vikingaflotta var i antågande, så han överrumplade de norska vikingingarna. Fältslaget avlöpte till Harold II Godwinsons fördel. Både Tostig och Harald Hårdråde dödades i striden.


Penning 1047-1066, Harald Hårdråde, Nidaros
Åtsidans omskrift + HARALD REX NO
(Harald, kung av Norge)
Frånsidans omskrift + VLF ON NIDMRE
(Ulf vid Nidaros)
Foto: Kulturhistorisk Museum, Oslo

I åtsidans fält visas en triquetra, och liknande symboler har man funnit på runstenar från vikingatiden. Triquetrasymbolen har sitt ursprung i den keltiska kulturen[1]

Harald Hårdråde reformerade det norska monetära systemet vilket innebar att endast inhemska mynt var giltiga i riket, dvs utländska mynt förbjöds.



Del 3. Normanderna tar makten

Wilhelm, hertig av Normandie 1935-1087

Edward Bekännarens mor Emma var bördig från Normandie. Relationen mellan Edward och normanderna var av den anledningen goda. Hertig Wilhelm hade till och med fått för sig att Edward Bekännaren gärna såg honom som sin tronarvinge. När Wilhelm nåddes av ryktet att Harold II hade blivit Englands kung, lastade han under sommaren 1066 sitt kavalleri ombord på sina skepp för avfärd mot det land som han ansåg sig vara den rättmätige regenten för. Men väder och vind över Engelska kanalen var ogynnsamt. Det blev en lång väntan på att vädret skulle slå om.

Harold II hade på känn att normanderna var att vänta, men tiden gick utan att några segel syntes vid horisonten. Att hålla soldaterna stridsberedda vecka efter vecka kostade på och han skickade därför hem dem. När Wilhelm så småningom nådde Englands kust med hundratals skepp i oktober syntes inte ett spår av några engelska soldater. I lugn ro kunde han landstiga med soldater och hästar och slå läger på engelsk mark.

Harold II nåddes av nyheten att normanderna stod på engelsk mark och i största hast samlade han ihop sina soldater. Slaget stod på ett fält utanför den lilla staden Hastings den 14 oktober 1066. När dagen var slut kunde man konstatera att Harold II hade dött i striden och normanderna hade segrat. Deras kavalleri hade varit något effektivare än den anglosaxiska hären med soldater som stred till fots.

Vid det engelska hovet uppstod dramatik. Hur skulle man i all hast hitta en ny kung? Valet föll på den femtonårige Edgar Aetheling som befanns sig vid hovet. Han var ättling till Ethelred II "den villrådige". Huruvida den unge Edgar blev kung har ifrågasatts av historikerna eftersom det inte har gått att påvisa att han blev krönt.

Slaget vid Hastings 1066 finns skildrat i detalj på den berömda Bayeuxtapeten. Den är broderad i ull på linne, sannolikt i Kent i England något årtionde närmast efter händelsen. Den förvaras idag i museet i Bayeux.


Wilhelm I Erövraren (kung av England 1066-1087)

Hertig Wilhelm drog vidare norrut mot London och staden gav sig utan strid. På juldagen år 1066 kröntes han till Wilhelm I av England men vi känner honom bäst som Wilhelm Erövraren. Wilhelm hade sedan år 1035 varit hertig av Normandie, och den befattningen behöll han livet ut.

Penny 1086 − 1087, Lincoln, Wilhelm I Erövraren
Diam 19 mm   vikt 1,410 g.   Ref: North 848, SCBC 1257, BMC viii
Myntort: Lincoln.   Myntmästare: Ulf.
Åtsidans omskrift: + PILLELM REX (kung Wilhelm)
Frånsidans omkrift: + VLF ON LINCOLNE (Ulf vid Lincoln)
I åtsidans fält ser vi den krönta kungens byst en face med spira.
I frånsidans fält ett kors inom den inre pärlringen.
I korsvinklarna finns bokstäverna PAXS inom ringar,
och myntet kallas därför Penny av PAXS-typ.
Foto: L Castenhag (id 2844)

Det exemplar av Wilhelms mynt som här presenteras är tämligen svagpräglat utåt kanterna vilket gör att omskrifterna är svåra att tyda, men här görs ett försök.

Åtsidans omskrift innehåller kungens namn.

M och R är i ligatur. Det tycks stå PILLELM REX, men P ska uttalas W så det står WILLELM REX, dvs kung Wilhelm.

Frånsidan omskrift är svårare att tyda på grund av viss snedcentrering. Här ska man finna namnen på både myntmästare och myntort.

Det tycks stå VLF ON LINCOLNE. Myntorten är tydligen LINCOLN och myntmästarens namn är ULF. Enligt North ska det också ha funnits en myntmästare med namnet ULF vid Lincoln under Wilhelm Erövrarens regeringstid.

Wilhelm Erövrarens pennies finns i åtta typer. PAXS är den åttonde typen och den präglades under åren 1086 − 1087, dvs i slutet av kungens regeringstid. PAXS-typen finns med tre olika kungakronor. North 848 har en kronring med sex stenar och kronringens underkant är slät och svagt böjd. North 849 har en kronring vars underkant består av två bågar. North 850 har en kronring med två bågar istället för de sex stenarna.

Wilhelm Erövrarens pennies präglades vid närmare sjuttio myntverk i England. Dessa pennies präglades i stora mängder och är tämligen vanliga, men de betingar ändå generellt sett ett högre pris än till exempel Edward Bekännarens penny i motsvarande kvalitet på grund av att de är eftertraktade av samlare.


Wilhelm II Rufus (kung av England 1087-1100)

Wilhelm Erövraren gick ur tiden år 1087. Äldste sonen Robert II Curthose efterträdde honom som hertig av Normandie och näst äldste sonen, Wilhelm II, efterträdde honom som kung av England. Wilhelm II fick tillnamnet Rufus eftersom han var rödhårig. Han avled under en jaktolycka år 1100 − offer för en förlupen pil.

Penny 1087 − 1089, Northampton, Wilhelm II
Diameter 21 mm   vikt 1,35 g   Ref North 851, SCBC 1258, BMC i
Myntet är från Wilhelms första utmyntningsperiod.
Myntort: Northampton.   Myntmästare: Sacwine
Åtsidans omskrift: + PILLELM REX (kung Wilhelm)
Frånsidan omskrift: + SEPINE ON HMTIN (Sacwine vid Northampton)
I åtsidans fält ser vi den mustaschprydde kungen med mantel vänd åt höger.
I handen håller han ett svärd.
I frånsidan fält ser vi ett kors inom den inre pärlringen.
Detta kors är lagt ovanpå ett blomkors som är vridet 45 grader.
Foto: Ira & Larry Goldberg / Wildwinds.com




Henrik I (kung av England 1100-1135)

Henrik I var en yngre son till Wilhelm Erövraren. Han efterträdde sin bror Wilhelm II Rufus som Englands kung då denne gick ur tiden år 1100. Henrik I visade sig vara en mycket duglig regent och han blev viktig för England, både politiskt och finansiellt. Hans myntning kan indelas i 16 perioder.

Henriks äktenskap med Matilda av Skottland resulterade i dottern Maud, sonen Wilhelm Adelin som drunkande i samband med ett skeppsbrott år 1120 samt sonen Robert (död 1147). Det fanns dessutom ett stort antal ytterligare barn. Många av dem födda utanför äktenskapet. Någon manlig tronarvinge lämnade han inte efter sig.

Henrik I var en lågmäld och rättfram person. I denna lilla berättelse finns tyvärr inte utrymme för ett mer omfattande personporträtt, men den som är intresserad kan införskaffa nyutkommen engelsk litteratur i bokhandeln.

Penny c.1105 − 1106, Winchester, Henrik I
Diameter c.16 mm   vikt 0,910 g.   Ref: North 859, SCBC 1264, BMC iii
Myntet är utgivet under Henriks tredje utmyntningsperiod.
Om mynten drogs in vartannat eller vart tredje år innebär det
Att myntet torde vara präglat omkring år 1105-1106.
Åtsidans omskrift: + HE[nr]I REX (kung Henrik)
Frånsidans omskrift: + PI[mv]ND ON PIN (Wigmund vid Winchester)
I åtsidans fält ser vi kungens krönta byst en face.
I frånsidans fält texten PAX på en bård.
Myntet är således av PAX-typ.
Foto: L Castenhag (id 2864)

I databasen i Fitzwilliams Museum finner vi att Henrik I slog mynt i Winchester. Vi finner också att Wigmund var myntmästare under Henrik I:s regeringsperiod. Däremot finns det inte något mynt i databasen av typen B.M.C. 3 från Wigmund i Winchester. Det innebär att North inte heller nämner ovanstående mynt i sitt referensverk. Myntet torde vara ovanligt.



Penny 1130 − 1135, London, Henrik I
Diameter c.19 mm   vikt 1,295 g   Ref North 871, SCBC 1276, BMC xvi
Myntort: London.   Myntmästare: Roger
Åtsidans omskrift: + HENRIC[vs] (Henrik)
Frånsidan omskrift: + RO[ger on L]VND (Roger vid London)
I åtsidans fält ser vi kungens porträtt en face.
Han håller en spira i höger hand.
I frånsidans fält ser vi två blomkors ovanpå varandra,
varav det ena är vridet 45 grader.
Foto: L Castenhag (id 2879)

Myntet är svagpräglat i periferin, men vi kan läsa att myntmästarens namn börjar på R. Endast två myntmästare med denna begynnelsebokstav är kända i London under Henrik I:s regeringstid, Raul och Roger, och vi kan se att Roger stämmer bättre in på myntet.


Stefan (kung av England 1135-1154)

Stefan var son till greve Stefan II av Blois och Adéle (hon var dotter till Vilhelm Erövraren). Stefan var således dotterson till Vilhelm Erövraren. Stefans äldre bror, Theobald den store, var greve av Champagne från år 1125. På den här tiden var champagnegrevarna mycket mäktiga, och Theobald (på franska Thibaut) drog i krig mot den franske kungen Ludvig VII på grund av en tvist som gällde Theobalds syster. Om det kan du läsa  här >> .

När Henrik I låg på sitt yttersta hade han inte någon son som skulle kunna efterträda honom. Därför utsågs dottern Matilda (Maud) till tronarvinge. Hon hade blivit änka efter kejsar Henrik V av tyskromerska riket. När de engelska baronerna nåddes av nyheten att Matilda hade blivit utsedd till tronföljare, var det många som satte sig på tvären. En bättre kandidat borde gå att skaka fram. Det blev istället Henrik I:s systerson Stefan som valdes till kung år 1135, men flera av de engelska baronerna var inte nöjda med det valet.

Stefan var en svag kung i motsatts till sin företrädare. År 1138 hade många av de engelska baronerna fått nog av Stefan och ett inbördeskrig bröt ut som varade till år 1153. Spår av detta inbördeskrig finns i mynten från tiden. Det blev stor oreda bland mynten eftersom baronerna tog sig friheten att ge ut egna mynt, som tydligt avvek från de kungliga mynten.

Det är främst mynten av Watfordtyp (BMC i) som man med säkerhet vet är kungliga mynt, men det finns några fler.

Penny 1136 − 1145, Sudbury, Stefan
Diameter 20 mm   vikt 1,290 g.   Ref: North 873, SCBC 1278, BMC i
Myntort: Sudbury (eller Southampton). Myntmästare: Aelfwine.
Åtsidans omskrift: + S[tif]N[e] RE[x] (Kung Stefan)
Frånsidan omskrift: + ALFPINE ON SVD (Aelfwine vid Sudbury eller Southampton)
I åtsidans fält ser vi kungens byst med liljespira vänd åt höger.
I frånsidans fält ser vi ett kors av Watford-typ[2]
Foto L Castenhag (id 2871)





Nedan visas ett ytterligare mynt av Watford-typ, som dessutom är av ovanligt hög präglingskvalitet för att vara ett av Stefans mynt. Dessutom har myntet god konserveringsgrad. Trots den "goda" präglingskvaliteten måste man anstränga sig för att tyda omskrifterna.

Penny 1136 − 1145, Lincoln, Stefan
Diam 20 mm vikt 1,280 g Ref: North 873, SCBC 1278, BMC i
Myntort: Lincoln.   Myntmästare: Oslac
Åtsidans omskrift: + STIE[fne r]EX (Kung Stefan)
Frånsidan omskrift: + OSLAC ON N[ico] (Oslac vid Lincoln)
I åtsidans fält ser vi kungens byst med liljespira vänd åt höger.
I frånsidans fält ser vi ett kors av Watford-typ.
Foto L Castenhag (id 2880)



När Stefan gick ur tiden år 1154 efterträddes han av Matildas och Geofroy V:s son Henrik II. Därmed hade Plantagenetdynastin tagit makten i England och en ny era hade inletts.


Grafik av författaren.


Fotnoter

[1] Mynt med triquetrasymbol dyker även upp på mynt slagna i Roskilde för kung Hardeknut (ref Hauberg 32 o 33).
 
Kopplingen mellan skandinaver och keltisk kultur är intressant. Det har inte påvisats att keltiska stammar rörde i Skandinavien, men däremot tycks skandinaver ha rört sig inom områden med keltisk kultur århundradena före vår tidräknings början. Gundestrupkitteln är ett av de mest spektakulära exemplen på detta.
 

[2] Begreppet "Watford-typ" kommer av det stora skattfyndet i Watford som kom i dagen år 1818. Fyndet finns beskrivet i Numismatic Chronicle xii, 1849-50, sidorna 138ff och bildbilagan på sidan 160. Skattfyndet i Watford bestod av drygt tusen pennies i en lerkruka. Mer än hälften av mynten hade den säregna åtsida som vi finner på Stefans mynt. En alternativ benämning till Watford type är Cross Moline type.


Litteratur

North English Hammered Coinage, Vol I.

SCBC Standard Catalog of British Coins

BMC British Museum Catalog.

Hauberg Atlas over Danmarks mönter ca 870-1291

Dokumenthistorik
2018-12-21   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2019-09-12           Copyright © 1996-2019           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98