Vikingaattackerna mot Brittiska öarna
i slutet av 700-talet och början av 800-talet

Av Lennart Castenhag

Vi har tidigare, här på SNF hemsida, berättat om vikingaattacken mot England år 789[1] (som kan ifrågasättas som avsiktlig attack). Idag ska vi berätta om vikingaattacker och plundringar mot de Brittiska öarna i slutet av 700-talet och början av 800-talet.

Plundringen av Lindisfarne år 793 blev inledningen på en serie vikingaattacker mot de Brittiska öarna. År 794 plundrades tvillingklostren Monkwearmouth-Jarrow och år 795 plundrades klostret Iona (i dagens Skottland), vars rikedomar lockade till ytterligare plundringar. Detta är anledningen till att vikingatiden som historisk epok anses starta omkring år 800.

---

Under 500-talet koloniserade en grupp skottar från nordöstra Irland[2] den sydvästra delen av pikternas land och gav upphov till kungariket Dal Riada. Där fick kristendomen fäste och så var det också i grannriket Strathclyde. Med tiden kom Dal Riada att få ökat inflytande bland pikterna och namnet på deras land ändrades till Skottland.

Skottland, Irland och England på 600-talet.

Klostret Iona, i Dal Riada, grundades år 563 av kungasonen Columba från nordligaste Irland. Syftet var att sprida det kristna budskapet bland pikterna[3]. Han grundade även andra kloster, men Iona blev centralpunkten i denna rörelse.

År 795 utsattes Iona för en vikingaattack, och bytet blev silverföremål (silver var eftertraktat av skandinaverna vid denna tid). Klostret utsattes för en andra vikingaattack år 802.

År 806 utsattes Iona för en tredje vikingaattack, och den blev synnerligen brutal. Flera munkar dödades och de som överlevde insåg att något radikalt måste göras. De flyttade till centrala Irland och uppförde där systerklostret Kells som invigdes år 814. Det enastående bokverket Book of Kells med mycket vackra illuminationer skapades i Kells, men bokverket kan ha fått sin slutgiltiga utformning i Iona.

Utvalda delar av Book of Kells i faksimilutförande publicerades år 1996.
Foto av författaren.

År 825 attackerades Iona en fjärde gång − brutalare än någonsin. Efter plundring brändes klostret ned och flera munkar brändes inne. De överlevande munkarna var djupt skakade och övergav Iona på obestämd tid. Klostret Kells fick tills vidare överta centralrollen i det klosterimperium som hade byggts upp av Columba. Men Ionas historia slutar inte där. Dess fortsatta öden får berättas i ett annat sammanhang.

The Book of Kells anses vara mästerverket bland de keltiska handskrifterna. Boken har 680 sidor och den innehåller de fyra evangelierna på latin. Idag finns The Book of Kells i Trinity College i Dublin.

Mer att läsa

Den här berättelsen är ett utdrag ur en längre artikel publicerad på annat ställe Hur kristendomen fick fäste i det anglosaxiska England

Grafik av författaren

Fotnoter

[1]	https://numismatik.se/2artiklar/Den-forsta-vikingaattacken/DFV.php
[2]	Observera att skottarna ursprungligen kom från Irland, och de koloniserade den sydvästra delen av pikternas land. Skottarnas kultur bredde därefter ut sig, och efter något århundrade kom pikternas land att kallas Skottland.
[3]	Den korta versionen av berättelsen är att Columba emigrerade för att sprida den kristna läran bland pikterna. Det finns en längre version som berättar att Columba flydde till Dal Riada efter ett gräl bland munkar i Irland med dödlig utgång.

Dokumenthistorik

2021-02-08

Dokumentet skapat