In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2019-07-12

 

Nyköpings kopparmyntverk 1625 - 1636

Av Lennart Castenhag

Nyköping har en lång tradition av myntprägling. Redan omkring år 1230 anlades ett mynthus på platsen för prägling av silvermynt. Först kallades platsen "Aros" i betydelsen åmynning. Sedan blev det Nycopie - byn hade blivit en köping. När hertig Karl blev hertig av Södermanland var det i Nyköping som han lät prägla sina mynt, och den medeltida borgen Nyköpingshus omformade han till ett renässansslott. På 1600-talet fick änkedrottningen Kristina en ide om att börja producera kopparmynt i staden, och det är där vår berättelse har sin början.

År 1612 gav änkedrottning Kristina[1] tillåtelse åt Michel Behm att bygga en kopparhammare i forsen i Harg, 3 mil norr om Nyköping. Behm hade satt sig i sinnet att producera tunn kopparplåt. Han hade upptäckt att det fanns efterfrågan av den varan bland kittelmakare och takläggare på trakten.

I början på 1620-talet fick änkedrottningen Kristina iden om att inrätta ett kopparmyntverk i Nyköping. Gårkoppar[2] skulle förädlas till plåtar i Harg, hade hon tänkt sig, och ett mynthus skulle anläggas invid Storhusfallet i centrala Nyköping. När driften kom igång i Nyköping skars plåtarna från Harg till kopparband som klipptes till fyrkantiga myntämnen och stämplades till klippingar.

     


Nyköpings kopparmyntverk, dvs kopparhammaren i Harg och mynthuset i Nyköping.                                         Grafik av förf.



Inför driftsättningen av den nya kopparhammaren i Harg uppstod problem. I källorna anges att orsaken var "sjukdom hos personalen". Problemet löstes genom att överlåta driften av den nya kopparhammaren på Michel Behm. Han hade ju erfarenhet av sådan hantering och han hade också personal att sätta in.

Produktionen av kopparklippingar i Nyköping kom igång den 24 januari 1625 och mynten präglades för hand (hammarprägling). Under året kom man igång med valsverksprägling, men vi kan se att man sporadiskt använde den manuella metoden (hammarpräglingen) ännu år 1626. När år 1625 var till ända hade änkedrottning Kristina lyckats få fram en ansenlig mängd mynt för egen räkning i valörerna kvartsöre, halvöre och öre.

Under julhelgen 1626 anlände Marcus Kock till Nyköping. Hans uppdrag var att effektivisera och förbättra produktionen av kopparmynt i Nyköping, Säter och Arboga.

Halvöre 1625, hammarpräglad.  Myntet saknar årtal och är typ 18 enl Ottossons förteckning


Halvöre 1625, valsverkspräglad.  Präglingsvalsarna har varit "ur synk".
Typ 22 enl Ottossons förteckning


Nedanstående sammanställning visar typer av klippingar för Säter under åren 1624 - 1627 och Nyköping under åren 1624 − 1626. Informationen är hämtad ur Antikörens auktionskatalog nr 16 från år 1995.

En intressant detalj är att när man år 1625 införde valsverksprägling av klippingar i Säter, kom präglingsvalsarna från Nyköping. Mynten från dessa präglingar fick ett "S" på frånsidan under de korslagda pilarna. Dessa klippingar är av typ 14 och endast tre exemplar är kända idag.

Kolumnen längst till höger visar klippingtyperna. En typ kan präglas under mer än ett år.
Underlaget till sammanställningen har hämtats ur Antikörens auktionskatalog 16.




Myntordningar för kopparmynt

Myntordningen är specifikationen för myntens halt och vikt mm. Myntordningar under stormaktstiden för kopparmynt specificerar det totala värdet av mynten från ett skeppund koppar.

Den första myntordningen för kopparmynt utfärdades den 28 april 1624. Där fastställdes att man av ett skeppund koppar skulle få ut 131 1/4 daler, vilket ger att en ettöring skulle väga 32,3 g[3].

Den 9 juli 1625 kom en ny myntordning för kopparmynt. Där fastställdes att man av ett skeppund koppar skulle få ut 150 daler, vilket ger att en ettöring skulle väga 28,3 g[4].

Man kan gissa att de första klippingarna från Nyköping fick lite för hög vikt, innan man anpassade sig till den nya myntordningen. Nutida kontrollvägningar visar emellertid att kopparklippingar generellt sett kan variera högst avsevärt i vikt, vilket illustreras av exemplet enligt följande länk:
https://numismatik.se/2artiklar/Klipping_underviktig/KU.php




Omläggning av produktionen från klippingar till rundmynt

Under år 1627 gick man över till att producera rundmynt i Säter, Nyköping och Arboga i valörerna kvartsöre, halvöre och öre. Den 12 januari 1629 blev kopparklippingarna ogiltiga och kunde inlösas till rundmynt i koppar. En ettöring skulle fortfarande väga 28,3 g.

Nyköpingsöre 1627 med årtal under gripen.  Ref: Castenhag-Skripunov #189.

GVSTAVUS ADOL D G SVEC GOTH VAN REX M P F I
MONETA NOVA CIVITATIS NICOPENSIS


Nyköpingsöre 1628.  Ref: Castenhag-Skripunov #201a.

GVSTAVUS ADOLPH D G SVEC GOTH VAN REX M P F
MONETA NOVA CVPRE ( ) NICOPENS M DC XXVIII


Kreutzermynten 1632 för den tyska marknaden

Efter det att sista nyköpingsöret hade präglats år 1629 blev det tyst i kopparmyntverket i Nyköping. Men år 1632 kom produktion igång igen (även i Säter) eftersom Gustav II Adolf hade en ide om att prägla kreutzermynt för cirkulation i Tyskland. Projektet blev ingen succe. Kreutzermynt av koppar var redan etablerade i Tyskland och man såg ingen anledning att ersätta dem med mynt slagna i Sverige, som dessutom hade en avsett större diameter. Kreutzermynten fick skeppas tillbaka till Sverige och smältas ned till kopparskrot.

Kreutzermynt 1632, Gustav II Adolf, Nyköping.  Ref: Castenhag Kre-5.

Om du vill läsa mer om dessa mynt, klicka på följande länk
https://numismatik.se/2artiklar/GIIA-kreutzer-1632/kreutzer.php


Kopparfyrkar i Nyköping 1633 - 1636

Efter Gustav II Adolfs död 1632 tillträdde dottern Kristina som regent. Kopparmynten från Gustavs tid befanns vara underviktiga, dvs myntens valör motsvarade inte myntens kopparvärde. Under Kristinas tid producerades därför ettöringar med dubbla vikten jämfört med tidigare. Gustav II Adolfs ettöringar fick i fortsättningen cirkulera som halvören[5]. Därtill igångsattes produktionen av nya kvartsören (fyrkar) i Nyköping enligt myntordningen per den 26 aug 1633 som specificerade att fyrken skulle ha vikten 10,5 - 10,8 g.

År 1636 präglades den sista kopparfyrken i Nyköping, och driften avstannade för alltid i Nylöpings kopparmyntverk.

Under åren 1635 - 1636 präglades kopparfyrkar i både Nyköping och Säter. Under åren 1637 - 1642 präglades de endast i Säter och 1644 - 1654 endast i Avesta.

Kopparfyrk 1633, Kristina, Nyköping.  Ref Skripunov #5.




Produktionsvolymer för Nyköpings kopparmyntverk

Kopparklippingar:

1625 för änkedrottning Kristinas räkning i Nyköping   4.421.796  öre
1625 för Kopparkompaniet o. Kronan. S:a Nyköping och Säter  7.788.120  öre
1626   för Kronans räkning i Nyköping 3.796.200  öre
Källa: Hemmingsson

Runda kopparmynt i öresvalörer:
1627   3.893.138  öre
1628   5.908.189  öre
1629   3.961.825  öre
Källa: Hemmingsson

Kreutzermynt för den tyska marknaden:
1632   12.396.800  stycken Källa: Hemmingsson

Kopparfyrkar under Kristinas regering:
1633      7.700  daler silvermynt
1634   147.400  daler silvermynt
1635     50.700  daler silvermynt
1636     17.860  daler silvermynt           Källa: Wallroth
Genom att multiplicera dessa siffror med en faktor 128
erhålls antalet fyrkar per år.[6]





Myntmästaren Marcus Kock

 
Marcus Kock var född i Liége år 1585. Han blev myntmästare i Bamberg 1613 och sedan i Königsberg år 1621. Gustav II Adolf lyckades övertala Marcus Kock att övergå i svensk tjänst i syfte att modernisera den svenska kopparmyntningen. Han anlände till Nyköping den 24 dec 1626 varefter

han med kraft bedref kopparmyntverken så väl i Nyköping som i Säter och Arboga             (citat Stiernstedt)

Markus Kock dog i Avesta den
20 nov 1657.



Willem Mommas mässingsbruk

Willem Momma var troligen född i Aachen omkring år 1601 och han flyttade till Amsterdam där han startade en affärsrörelse.

Ett mässingsbruk anlades i Nyköping år 1606 på initiativ av Karl IX. Bruket stod klart år 1610 men på 1620-talet överläts bruksanläggningen på Marcus Kock som där anlade ett myntverk som lades ned år 1636.

År 1640 kom Willem Momma till Nyköping och han övertog det nedlagda myntverket. Efter att ha fått kungligt privilegium på vattenkraften i Storhusfallet och kronokvarnen, såg han till att på platsen anlägga ett nytt mässingsbruk år 1646.

Momma ägnade all sin kraft åt mässingsbruket vid Storhusfallet. Konjunkturerna var goda på 1650-talet och bruket blomstrade. Momma blev en förmögen man men på sommaren år 1665 förstördes mässingsbruket vid den stora stadsbranden. Momma var inte den som gav upp. I september samma år återuppbyggde han mässingsbruket.

År 1667 kom Momma i besittning av Harg (som nu hade blivit en bruksrörelse). Där anlade Momma en mässingtrådshytta 1668. Mässingstråden blev en framgångsrik exportartikel.

Sveriges krig 1674 mot Brandenburg, Spanien, Danmark, Nederländerna och den tysk-romerske kejsaren, innebar att konjunkturen försvagades kraftigt. Mässingsbruket gav inte längre någon nämnvärd vinst och Momma misströstade. Han överlät mässingsbruket på sin svärson hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl.

Willem Momma avled på våren år 1681. Han blev ca 80 år och han hade under sin livstid varit den dominerande industrimannen i Nyköping. Mässingsbruket gick i konkurs år 1844 och det lades ned året efter.

Fakta om Willem Momma har hämtats från Svenskt Bibliografiskt lexikon



Ytterligare mynthus i Nyköping

Från Knut Holmgersson Långes regeringstid (1229-1234) finns ett brakteatpräglat mynt bevarat. Myntet har inskriften NVCOPIE (ska läsas NYCOPIE). I fältet finns ett K som antyder att myntherren är kung Knut. Myntets existens pekar på att det troligen fanns ett mynthus i Nyköping omkring år 1230, i alla fall omnämns ett sådant i Magnus Ladulås testamente från 1285. Närmare upplysningar om var i Nyköping detta mynthus låg finns inte.

Brakeat med inskriften NVCOPIE. Knut Holmgersson Långe, Nyköping.           Foto: ATA

År 1250 donerade änkedrottningen Katarina Sunesdotter[7] stadsområdet till Gudhems kloster, men Birger jarl bytte till sig staden år 1253. Därefter påbörjades bygget av den medeltida borgen på den holme som låg framför inloppet till Nyköpingsån (se den bild/karta som inleder denna berättelse).

I slutet av 1560-talet blev borgen residens för hertig Karl (han var hertig av Södermanland, Närke och Värmland, och han blev med tiden kung Karl IX). Borgen byggdes ut och tog formen av ett renässansslott som vi känner som Nyköpingshus.

Under sin som hertig av Södermanland lät hertig Karl prägla silvermynt i Nyköping. Han lät prägla daler, 2 mark, 1 mark och 4 öre.

2 mark 1587, hertig Karl, Nyköping. Ref: SM 6.           Foto: Ahlströms mynthandel/ATA.




Var i Nyköping präglades hertig Karls silvermynt? Ja, antagligen inom slottsområdet. Därmed kan vi se att det under tidernas gång har funnits minst tre mynthus i Nyköping:

  - det medeltida mynthuset
  - hertig Karls mynthus på slottet
  - kopparmyntverket vid Storhusfallet


Dagens Nyköpingshus sett från Nyköpingsån.                                     Foto Bengt Ekman/TT


Under den stora stadsbranden i Nyköping 1665 förstördes Nyköpingshus. Något intresse av att bygga upp slottet igen fanns inte. Man fraktade till och med sten från slottets murar till återuppbyggnaden av Stockholms slott som hade förstörts vid slottsbranden 1697. Dagens Nyköpingshus är således bara en liten del av vad det en gång var.






Ytterligare kartor och bilder

Hargs gård enligt uppmätning (ägomätning) år 1785.       Källa: Lantmäteristyrelsens arkiv.



Karta över Nyköping före år 1665, kompletterad och redigerad av författaren för att utvisa platsen för mynthuset.
Kartan är också vriden 90 grader för anpassning mot väderstreck.
Källa: ICHNOGRAPHIA ANTIQUA NYCOPIAE   ur  NYCOPIA METROPOLI SUDERMANNIE
av  Matthias Asp och Johannes Sundler. Uppsala 1735.



Akvatint över etsning och roulettarbete efter gravyr av Johan Fredrik Martin (1755-1816).

I bildens högra del finns ett sågverk som drivs av vattenkraft. Till vänster i bild syns två kvarnhjul. Bakom dem finns en byggnad som antas vara en kvarn. Bakom kvarnen torde vi finna Mommas mässingsbruk. Innan mässingsbruket anlades fanns där det mynthus som änkedrottning Kristina lät uppföra för prägling av kopparmynt.

Under bilden finns texten:  Vue de Nyköping de long de la riviere,   par J.F. Martin.

Det finns uppgifter om att underlaget till etsningen skulle vara en oljemålning av Elias Martin, som var bror till Johan Fredrik Martin.

Bilden beskrivs i boken Bröderna Elias och Johan Fredrik Martins gravyrer, av Hans Frölich, 1939.



Litteratur och referenser

Nils G Wollin. Industrierna vid Hargs ström under fyra sekler. Minnesskrift 1943.

Ett aros blir en köping − arkeologi i Åkroken och Nyköping.
Utgiven av Sörmlads museum. Redaktör Lars Norberg. 2014

Antikörens myntauktionskatalog nr 16 från år 1995.

Aug W Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. 1863.

Svenskt biografiskt lexikon (SBL).

K-A Wallroth. Sveriges mynt 1449-1917. Num. Med. XXII.

Referenstabell för Kristinas kopparfyrkar enligt Skripunov:
http://www.kopparmynt.com/k.php

Referenstabell för Gustav II Adolf kopparmynt enligt Castenhag & Skripunov:
https://sonesgarden.se/GIIA-sidan.html

Produktionsvolymerna för Gustav II Adolf kopparklippingar och rundmynt
redovisades av Bengt Hemmingsson under ett föredrag på Numismatiska klubben i
Uppsala den 9 dec 2018:   http://www.nku.nu/hemmingsson2018.pdf
Bengt redovisade produktionen i daler och öre. I ovanstående text har hans siffror omräknats till öre.

Ahlström, Almer, Hemmingsson. Sveriges mynt 1521 - 1977 (SM-boken).


Ett stort tack till Lars Eriksson som har bidragit med lästips.


Fotnoter

[1] Kristina av Holstein-Gottorp levde under åren 1573-1625. Hon var svensk drottning 1592-1611, gemål åt Karl IX och mor till Gustav II Adolf.

[2] Med gårkoppar avses koppar som är renad (garad) för att bli smidbar.

[3] Ett skeppund motsvarade 136.000 g, och 131 1/4 daler motsvarade 4200 öre (eftersom 1 daler motsvarade 32 öre). 136000 / 4200 = 32,38 g, avrundades till 32,3 g.

[4] Ett skeppund motsvarade 136.000 g, och 150 daler motsvarade 4800 öre (eftersom 1 daler motsvarade 32 öre). 136000 / 4800 = 28,33 g, avrundades till 28,3 g.

[5] Genom förordningen den 26 aug 1633 nedsattes värdet för Gustav II Adolfs
kopparmynt (samtliga valörer) till hälften av det åstämplade värdet (Wallroth sid 65).

[6] Det gick 32 öre på en daler och det gick fyra fyrkar på ett öre.

[7] Katarina Sunesdotter föddes omkring år 1215 och gick ur tiden omkring år 1252. Hon var gemål till kung Erik Eriksson (f.1216, d.1250). Katarina blev således änka år 1250, och det var i samband med det hon donerade Nyköpings stadsområde till Gudhems kloster. Att Birger jarl återtog Nyköpings stad omkring år 1253 överensstämmer med att Katarina strax innan hade gått ur tiden.




Dokumenthistorik

2019-07-12   Rättat några små skrivfel.

2019-07-08   Rättning och förtydligande.
Ulf Ottosson har påpekat att när det gällde den manuella produktionen av klippingar (hammarprägling), klippte man itu kopparbandet för att skapa myntämnen innan prägling.
Tack Ulf.

2019-06-28   En första utgåva



          Senast uppdaterad 2019-12-04           Copyright © 1996-2019           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98