2018-08-06

 

Nisshytte Järnverk

av Lennart Castenhag

Den stora mängden namn på byar som slutar på -hytta i Dalarna och Västmanland är överväldigande. Dessutom hade flertalet hyttor/masugnar ett antal delägare vilket ger en fingervisning om att var och varannan storbonde i regionen ägnade sig åt järnhantering förr i världen.

En av de många hyttorna, som inte längre finns kvar, är Nisshytte järnverk som låg en mil söder om Säter. Hyttan låg vid ån som rinner från den damm som ligger strax söder om bruket. Skovelhjul i ån gav kraft åt de blåsbälgar som var nödvändiga för hyttans funktion.

Invandrande valloner förde på 1600-talet med sig ytterligare kunskaper om järnhantering och de förbättrade masugnarna till "fransösk typ". Stiernstedt berättar att myntmästaren Markus Kock blev ensam ägare till Nisshytte Järnverk år 1638 och han lät bygga om masugnen i Nisshyttan enligt det "fransöska" sättet.

År 1657 dog Markus Kock och hans son Isaac (adlad Cronström) tog över Nisshyttan. När han gick ur tiden var det ingen av hans söner som var intresserad av att föra traditionen vidare vilket innebar att Nisshyttan såldes. Bruket bytte sedan ägare i omgångar för att i mitten av 1700-talet förvärvas av överstelöjtnanten Lorentz Niclas Söderhielm, som också ägde Engelsbergs bruk.

Johan August Mannerheim (1706-1778) var överste och landshövding i Göteborg. Han gifte sig med Helena Maria Söderhielm, dottern till Lorentz Niclas Söderhielm, och han bosatte sig på Nisshyttan för att ta hand om verksamheten. Mannerheim lät uppföra en herrgårdsanläggning bestående av en "Characters Byggning" och en vacker trädgård samt en köksflygel och en kontorsflygel.

År 1759 föddes Carl Erik, yngste son till Johan August Mannerheim. Carl Erik blev stamfader för den finländska grenen av släkten. Bland hans ättlingar finner vi bland andra officeren och statsmannen Gustav Mannerheim (1867-1951).

Under påsken 1882, brann "Characters Byggningen" vid Nisshyttan ned. Enligt en tidningsnotis skulle brandorsaken ha varit en bristfällig skorstensmur, men rykten gör gällande att det var en piga som hade varit ovarsam med en oljelampa.

År 1886 lades verksamheten vid Nisshyttan ned. Nästan inget finns idag kvar som antyder att det en gång fanns ett järnbruk i det lilla samhället, men flygelbyggnaderna från Mannerheims tid finns kvar.

förstoring 3 ggr

Pollett från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet.
Polletten är av koppar och den är enkelsidig.
Åtsidans text: NISHYTTE BRUUK   1 : LASS MALM
Diam 27 mm   vikt 4,625 g   ref: Sti 99:1   Ehnb 494.
foto L Castenhag

Utöver den pollett som här presenterats gav man vid bruket ut polletterna En stigh kohl och Ett stafrum wedh. Dessutom göts vid bruket fyra medaljer av järn.

En stigh kohl Enligt A W Carlsson motsvarade en kolstig 12 tunnor eller cirka 19 hektoliter (= 1,9 kubikmeter). Men volymmåttet storstig fanns också, och en storstig kunde motsvara upp till två kolstigar. Vilken volym som avses med polletten från Nisshytte är inte känt, men kanske var det storstig som gällde.

Foto Numismatiska   klubben Uppsala.   Ref: Sti 99:2

En kolryss är en stor flätad korg med vilken man fraktade träkol. Kolryssen monterades vanligen på en kälke. Begreppet kolryss kan härledas ur ryssja.

Kolryss, ca 3 meter lång med volymen 1 storstig.

Ett stafrum wedh I Falu koppargruva på 1600-talet motsvarade ett stavrum 3 x 3 x 1 alnar (enl Sten Lindroth), vilket ungefär motsvarar 1,9 kubikmeter.

Foto Misab 14         Ref: Sti 99:3

Medaljer

Vid Nisshytte bruk gjöts även fyra medaljer i järn med anledning av Gustav III:s segrar till sjöss under ryska kriget 1788-1790.[1]

Karta över Nisshytte bruk från år 1762

Kartan är upprättad av Lars Henric Hilleström (1735-1813) som var kommissionslantmätare i Falun [2].

En nutida karta visar att byn har genomgått stora förändrar under de senaste hundra åren.

Den långa byggnaden väster om vägen är en ladugårdsbyggnad. I kartan har en markering gjorts som utvisar platsen för masugnen. Norr om den platsen står en byggnad som idag används som stall.

På Hilleströms karta från 1762 visas en stor gul byggnad strax väster om dammen. Den byggnaden torde symbolisera Mannerheims herrgårds-anläggning från mitten av 1700-talet.

För att se mer bilder, klicka  här >>

Fotnoter

[1] Hildebrand vol II, Gustav III nr 69, 70, 71 och 84.

[2] Lars Henric Hilleström var släkt med konstprofessorn Pehr Hilleström (1732-1816) som bland annat hämtade sina motiv från smedjor och gruvor.

Litteratur och referenser

Stiernstedt, A W. Kopparmynt och polletter. Vol 2 Polletter. 1872.

Ehnbom, I. Svenska polletter genom tiderna. 1975.

Auktionskatalog Misab 6, den 10 mars 2012.

Hildebrand, B. Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer I-II (1874-1875)

Carlsson, A W. Med mått mätt. 1993.

Lindroth, S. Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början.
Vol I, sid 12. 1955.

Forsling, Nils. Garpenbergs revir − skogsland, järnbärarland. 1902.
Boken finns i nytryck från 1962 och på sidorna 22-46 behandlas Nisshyttan.

Information om masugnar på nätet

https://ekomuseum.se/vill-du-veta-mer/masugnen

Dokumenthistorik

2018-08-06   En första utgåva