In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2019-02-21

 

Kung Odo och vikingarna

Av Lennart Castenhag

Den 6 december 884 stod Västfrankiska riket plötsligt utan regent. Den adertonårige kung Karloman II hade träffats av ett vådaskott under en vildsvinsjakt och någon självklar efterträdare fanns inte att tillgå. Situationen var ytterst allvarlig eftersom vikingarnas härjningar hade blivit allt plågsammare för riket.

Det Frankiska riket var delat i ett västligt och ett östligt kungadöme år 888.


Karl den tjocke, av den karolingiska dynastin[1], var kung i Östfrankiska riket, en befattning han hade haft sedan år 876. Påven Johannes VIII krönte Karl den tjocke till kejsare år 881. "Han är vår person", utbrast adelsmännens i Västfrankiska riket, som såg en möjlig lösning på sitt tronföljdsproblem.

Det blev som adelsmännen hade hoppats på. Karl den tjocke tog på sig rollen som kung av Västfrankiska riket. Han kröntes den 20 maj 885 av biskop Gilon i Langres. De två frankiska rikena hade därmed återförenats med gränser som i stort sett motsvarade vad som hade gällt drygt fyrtio år tidigare innan delningen.

Tämligen snart visade det sig att Karl den tjocke inte höll måttet. När vikingarna kom för att plundra körde han inte bort dem. Istället betalade han dem för att de skulle avstå från plundring − en taktik som visade sig vara förkastlig. Inom kort återkom vikingarna för att roffa åt sig av silver och dyrbarheter med stegrat begär.

Adelsmännen kunde inte stillatigande se hur riket tömdes på dyrbarheter. År 887 avsattes Karl den tjocke som tysk-romersk kejsare och året därpå gick han ur tiden svårt märkt av sjukdom. Det frankiska riket var därmed åter delat i två delar.



För ett mer detaljerat släktträd, klicka  här >>


Odo träder fram

Den tjugofemårige Odo[2], allmänt benämnd "greven av Paris" visade sig ha bättre handlag med plågoandarna. Han lyckades stå emot vikingarnas belägring av Paris 885-886, och när Karl den tjocke gick ur tiden år 888 valdes han till Västfrankiska rikets kung. Därmed hade raden av härskare av den karolingiska dynastin brutits i Västfrankiska riket.


Förstoring 3,5 ggr

Denier 888 − 950, staden Limoges, Odo
Diam. 22,8 mm   vikt 1,570 g   ref: MEC(1) 973, Boud 388, Rob 1696
Mynttyp: Gratia D-I

Åtsidans omskrift: + GRATIA D-I RE (kung av Guds nåde)
Frånsidans omskrift: + LIMOVICAS CIVI (staden Limoges)

Odo gick ur tiden år 898, men man fortsatte
att prägla hans mynt fram till år 950 (immobilisering)
Under romartiden var stadens namn Lemovices.


Odo fortsatte att sätta åt vikingarna och han besegrade dem i slaget vid Montfaucon, men på hemmafronten väntade större problem. Odo var inte av rätt familj, ansåg de frankiska adelsmännen. Riket borde styras av en man av den karolingiska dynastin, var deras åsikt.


Förstoring 4 ggr

Denier 888-950, staden Tours, Odo
Diam. 20 mm   vikt 1,31 g   ref: MEC(1) 986
Mynttyp: Misericordia

Åtsidans omskrift: + MISERICORDIA DEI (Guds barmhärtighet)
Frånsidans omskrift: + TVRXNVS CIVITAS (staden Tours)

Frånsidans omskrift ä lite märklig. Bokstaven X ska egentligen
vara ett O med små korsarmar. Det tecknet åskådliggörs
i beskrivningen för monogrammen nedan.

Gravören har inte lyckats få till monogrammet fullt ut.
Tecknet längst till vänster ska vara ett O med små korsarmar,
men är här en märklig krumelur.
Monogrammet ska tolkas: ODO RX (kung Odo).

Odo gick ur tiden år 898, men man fortsatte
att prägla hans mynt fram till år 950 (immobilisering).
Under romartiden var stadens namn Civitas Turonum.


Odo sökte stöd hos kung Arnulf [3] som hade efterträtt Karl den tjocke av Östfrankiska riket år 887, men förgäves. Arnulf gav istället sitt stöd till den unge Karl den enfaldige av den karolingiska dynastin. En konflikt inleddes som slutade med att Odo avled i januari 898 och efterträddes av Karl den enfaldige.


Några av städerna i Västfrankiska riket år 888.

Hur det gick sedan för Västfrankiska riket, det kan du läsa  här >>



Monogram på Odos mynt

De två mynttyper som här presenteras har olika monogram. Det finns även en tredje mynttyp, Odo rex Francorum, och den saknar monogram. Det är ett kors inom den inre pärlringen.



 

Mynttyp MISERICORDIA  
Monogrammets övre del ska tydas ODO.
Nedre delen ska tydas RX
(R i RX är upp och ned).
Mynttyp GRATIA D-I  
Mittenraden ska tydas ODO.
Över och under finns kors.


Monogrammet Misericordia enligt foto i MEC har samma kryptiska inledande krumelur som vi kan se på det aktuella myntet. Det är således inte en skada som har uppstått efter det att myntet har lämnat myntverkstaden. Det finns också exempel på mynt enligt MEC där monogrammet har ett tydligt inledande O (med små korsarmar).

En skillnad mellan det mynt som här presenteras och myntet i MEC, är att MEC-myntet har omskriften DI. Här står det DEI. Skillnaden kan förklaras av att myntet präglades under tämligen lång tid. Det torde ha graverats många stampar under den tidsrymden.



Foto och grafik av författaren


Fotnoter

[1] Karl den tjocke kallades inte "den tjocke" under sin livstid. Epitetet har tillkommit senare. Den karolingiska dynastins anfader var Karl Martell. Han var rikshovmästare i Frankerriket och de facto dess härskare 718-741. Karl Martell var farfar till Karl den store.

[2] Hans franska namn var Eudes och han var född omkring år 860. Odo var son till Robert den starke (c.830-866) som hade utnämnts till missus dominicus av Karl den skallige år 853. En missus dominicus var en högt uppsatt tjänsteman inom den kungliga administrationen med särskilt ansvar för rättsfrågor

[3] Kung Arnulf av den karolingiska dynastin var brorson till Karl den tjocke.


Referenslitteratur
 
MEC(1) Medieval European Coinage, vol 1. Grierson-Blackburn 1986.
Boud   Monnaies Francaises. E Boudeau 1970.
Rob   The Silver Coins of Medieval France. James N Roberts 1996.


Bakgrunden till översiktskartan är hämtad från  https://pleiades.stoa.org


Dokumenthistorik

2019-02-21   En första utgåva



          Senast uppdaterad 2019-03-19           Copyright © 1996-2019           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98