In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2022-02-28

 

Skandinavisk myntprägling
i England på 800-talet

Av Lennart Castenhag


Kung Offa av Mercia hade lagt under sig i stort sett hela England söder om floden Humber, men efter hans död år 796 upplöstes hans "imperium" successivt och ett antal småriken reste sig.

Sålunda revolterade Æthelstan I år 826 och befriade East Anglia. Han efterträddes av sonen Edmund år 855 som regerade till år 869 och under sin tid vid makten lät Edmund prägla vackra pennies i silver. I åtsidans mittfält präglades det in ett stort uncialt A.

Den stora hednaarmén landstiger i East Anglia år 865

År 865 anlöpte en skandinavisk flotta East Anglias kust och målet var att göra England till en skandinavisk koloni. Kung Edmund av East Anglia betalade tribut till skandinaverna för att undgå plundring, därefter marscherade invasionsstyrkan mot York som föll efter en tids belägring.

År 869 var skandinaverna åter i East Anglia. Denna gång var kravet att kungen skulle underkasta sig skandinavernas herravälde, men Edmund satte sig till motvärn och dödades. Som marionettkung i East Anglia tillsatte skandinaverna en man ur lokalbefolkningen vid namn Oswald. Därefter fortsatte erövringståget till omkringliggande områden.

Invasionen av Wessex som kom av sig

År 871 invaderade skandinaverna Wessex och under ett fältslag dödades kung Aethelred I av Wessex. Han efterträddes av brodern Alfred och denne skulle komma att gå till historien som Alfred den store. Under de bataljer som följde hade Alfred begränsad framgång, men år 878, i slaget vid Edington, lyckades han besegra skandinaverna, och härföraren Guthrum togs tillfånga. Han tvingades konvertera till kristendomen samt ändra namnet till Æthelstan varefter han sattes in i East Anglia som Æthelstan II, Alfreds lydkonung.

Tidig skandinavisk myntprägling i England

Æthelstan II (Guthrum) lät prägla mynt under sin tid som regent i East Anglia. Nedan visas ett mynt präglat för honom. Myntet är ett exempel på tidig skandinavisk myntprägling i England − kanske den allra tidigaste präglingen.

AR penny Aethelstan II (Guthrum) 880-890.   Myntort Ipswich?
Diameter: 18 mm.   Vikt: 1,23 g.   Ref: North 479, SCBC 956, EMC 2008.0027.
Foto: cngcoins.com.

Åtsida: XEL / DE / IΛ / RE Æthelstan kung. Det är inte lätt att tyda åtsidans omskrift eftersom gravören har delat in den i fyra grupper och bokstaven X hamnade i första gruppen vilket kan misstolkas som ett plustecken. Bokstaven X torde snarare vara en del av ordet REX.

Frånsida: ÆBE NLE  Abenel (myntmästare).

- - -

Präglingen av ovanstående mynt var inspirerad av Alfred den stores mynt av Winchester-typ. Den mynttypen präglades sent under Alfreds regeringstid, ungefär samtidigt som Æthelstan II/Guthrums mynt. Skillnaden är att Alfred, på sin åtsida, har delat upp omskriften i tre grupper medan Æthelstan lät dela upp den på fyra grupper. Observera att på Alfreds mynt avslutas åtsidans omskrift med X. Det var nog också så det var tänkt att det skulle bli på Æthelstans mynt.

AR penny Alfred den store. Myntet präglades under åren 880-899 i Winchester.
Diameter: 21 mm.   Vikt: 1,59 g.   Ref: North 639, SCBC 1067, MEC(8) 1278.
Foto: cngcoins.com

Åtsida: ΛEL / FRE / DREX vilket står för Alfred, kung.

Frånsida: VVLF / RED vilket står för Wulfræd som var myntmästare i Winchester.

År 890 avled Aethelstan II (Guthrum) och den skandinaviske hövdingen Eirikr trädde fram, men inte som kung.

Eirikr

Den skandinaviske hövdingen Eirikr kom sålunda att få en framträdande roll i East Anglia från och med år 890, men han fick inte kungavärdighet. Det var Alfred den store som var härskaren − över både Wessex och East Anglia. Den fornengelska stavningen av Eirikr blev Eohric, och det är så det står i Anglosaxiska krönikan.

I början på 890-talet stod det klart att det fanns behov av ytterligare mynt i East Anglia, men hur skulle mynten utformas? Æthelstan II (Guthrum) hade ju gått ur tiden och Alfred hade sannolikt svårt att acceptera att ett skandinaviskt namn stämplades in på ett mynt i ett rike som han härskade över. Annorlunda hade det varit med Guthrum. Han hade ju ändrat sitt namn till Æthelstan och hade dessutom etablerats i East Anglia av Alfred.

Lösningen blev att de pennies som kom att präglas från omkring år 895 gavs ut till minne av kung Edmund. Det stämplades till och med in ett SC framför Edmunds namn, dvs man refererade till honom som sankt Edmund.

St Edmunds minnesmynt

Mynten från omkring år 895 kom således att benämnas St Edmund memorial pennies. Dessa mynt är intressanta eftersom de är exempel på tidig skandinavisk myntprägling av hög kvalitet i England.

St Edmund memorial penny (i silver) c.895-910. Myntorten har inte kunnat fastställas
Diameter: 18 mm.   Vikt: 1,18 g.   Ref: North 483, SCBC 960.
Foto: cngcoins.com.

Åtsida: + SC EΛDIHVND RE (S är horisontellt) St Edmund, kung. I fältet ett uncialt A.

Frånsida: + GISLECΛ NOE   Gisalca myntmästare.



Ovanstående mynt har stora likheter med de vackra mynt som präglades för kung Edmund (troligen i Ipswich) fram till år 869. Vi kan också se att minnesmyntets vikt anpassades efter vikten av förlagan.

AR penny Edmund av East Anglia 855-869
Diameter: 20 mm.   Vikt: 1,21 g.   Referens: North 456, SCBC 954, MEC(8) 946.
Foto: cngcoins.com.

Åtsida: + EΛDMVHD REX I fältet finns ett uncialt A med en balk över. Balken över A är en förkortningssymbol, dvs A står för Anglorum[1].

Frånsida: : EA D BERHT MO vilket står för Eadbeorht som var myntmästarens namn och MO som står för monetarius, dvs det latinska ordet för myntmästare. I fältet ser vi ett kors med kulor i korsvinklarna.

År 899 avled Alfred den store och East Anglia kunde frigöra sig från Wessex. Alfred efterträddes av sonen Edward som utkämpade ett fältslag mot Eirikr år 902 i East Anglia. Skandinaverna vann en knapp seger över den anglosaxiska armén, men Eirikr dödades. Vem som efterträdde Eirikr som regent/hövding i East Anglia är inte känt.

Skandinaverna tappar kontrollen över East Anglia

I slaget vid Tettenhall[2] den 5 augusti 910 besegrades skandinaverna av de sammanslagna arméerna från Wessex och Mercia. Därmed var det öppet för den anglosaxiske kungen Edward I och hans syster Æthelflæd att ta kontrollen över East Anglia. Händelsen innebar att präglingen av St Edmund memorial pennies upphörde.

Vem var Guthrum?

Guthrum omnämns i Anglosaxiska krönikan och där framgår det att han avled år 890.
A.D. 980  This year Abbot Bernhelm conducted the alms of the West-Saxons and of King Alfred to Rome; and Guthrum, king of the Northern men, departed this life, whose baptismal name was Athelstan. He was the godson of King Alfred; and he abode among the East-Angles, where he first established a settlement. [. . .]

Guthrums skandinaviska namn kan ha varit Guttorm eller Guthorm, vilket tyder på att han var av dansk härkomst. Det finns uppgifter om att Guthrum föddes omkring år 835. Han skulle således ha varit i trettioårsåldern då han steg iland i England år 865, vilket inte låter helt orimligt. Han skulle därmed ha uppnått en ålder av ca 55 år när han avled år 890.

Det finns också uppgifter[3] om att en yngling vid namn Guttorm/Guthorm var brorson till den danske kungen Horik I, som regerade under åren 814-c.854, samt att Guthorm var son till Osfred (född 780) och sonson till den danske kungen Gudfred (750-810). Vidare skulle Guthorm ha varit farbror till Rollo (855-928/933).

Huruvida denne Guthorm var identisk med den Guthrum som förde befälet över den skandinaviska armén i England behöver kanske verifieras genom ytterligare forskning, men tidsmässigt stämmer det.

Vem var Eirikr?

Eirikr omnämns i Anglosaxiska krönikan som Eohric, men årtalet för det fältslag där han dödades har i krönikan av misstag blivit satt till 905 istället för 902.
A.D. 905   [. . .] On the Danish side were slain Eohric their king, and Prince Ethelwald, who had enticed them to the war. [. . .]

Eirikr är ett gammalt norskt namn, vilket gör att vi kan tänka oss att han var av norskt ursprung, men att försöka identifiera honom med någon person från den nordiska mythologins värd är nog inte att tänka på.


Släktträd för regenterna av East Anglia




Kontrafaktiskt

Ponera att Alfred den store och hans barn och barnbarn var svaga regenter som inte lyckades stå emot skandinaverna. Vad hade hänt då? Ja, England hade naturligtvis blivit skandinaviskt territorium. En uppdelning av territoriet i en dansk, en norsk och en svensk del skulle nog också ske. Hur den uppdelningen skulle utformas är det lönlöst att spekulera i, men något litet hörn av öriket skulle väl komma att bli en svensk koloni, men bara temporärt. Händelserna år 1066 skulle ställa allt på ända.


Ytterligare läsning

Skandinaverna började prägla mynt i York år 895. Det var också i York som den stora mängden skandinaviska silvermynt präglades i början av 900-talet.

Se här: https://numismatik.se/2artiklar/Tidig-skandinavisk-myntpragling-York/TSMY.php



Fotnoter

[1] East Anglias latinska namn var Regnum Orientalium Anglorum.
[2] Tettenhall utanför Wolverhampton.
[3] Willy van Ryckeghem. Rollo's friends and companions.


Referenslitteratur
EMC Corpus of European Medieval Coin Finds. EMC-koden refererar till de enskilda objekten i myntdatabasen i Fitzwilliam Museum, Cambridge.
North J J North. English Hammered Coinage. Volume I. 1963.
SCBC Spink. Standard Cathalogue och British Coins. 2020
MEC(8)   Rory Naismith. Medieval European Coinage. Volume 8. 2017.
The Anglo-Saxon Chronicle. Ulwncreutz media. 2008.


Grafik av författaren

Dokumenthistorik

2022-02-28   Wessex var felstavat på ett ställe. Rättat.

2022-01-23   En första utgåva


          Senast uppdaterad 2022-09-20           Copyright © 1996-2022           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm           tel 08 - 667 55 98