Stormaktstidens guld

Av Lennart Castenhag

I nådens år 1628 förliste regalskeppet Wasa på Stockholms ström under sin jungfrufärd. Det trettioåriga kriget hade då pågått i tio år − ett krig som vanligen betecknas som en kamp mellan protestanter och katoliker.

En ettöring från 1628.

För Sveriges del blev kriget mycket kostsamt, men som tur var hade man Falu koppargruva att ösa ur för att hjälpa upp ekonomin. Drygt hälften av all koppar som producerades i Europa kom under denna tid från Falun.

De runda kopparmynten präglades i valsverk under åren 1627 - 1631. Eftersom mynten skulle ha ett metallvärde som någorlunda motsvarade myntets valör, beslöt kungen att en ettöring skulle väga 28,3 gram.[1]

År 1628 blev ett rekordår. Då förvandlade man tusen ton koppar till mynt − till största delen i Säter. Något producerades i Nyköping och en blygsam produktion förekom i Arboga. Det innebär att man i Säter i genomsnitt producerade två ton mynt per dygn − en bedrift,  inte minst med tanke på logistikproblematiken.

År 1629 sjönk produktionen av kopparmynt för att sedan ytterligare falla successivt under de följande åren. År 1632 förekom ingen kopparmyntning alls i Sverige om man bortser från experimentet med kreuzermyntningen för den tyska marknaden.

Efter det att Gustav II Adolf stupat i Lützen 6 november 1632 övergick kopparmyntningen i Sverige i en ny fas. För det första kom en ettöring i koppar från 1638 att väga 51 gram för att man ville upprätthålla sambandet mellan metallvärde och myntets valör och för det andra ser de stora plåtmynten dagens ljus år 1644. Gustav II Adolfs ettöringar kom under Kristinas regering att gälla för ett halvt öre.

Vilka upplagor för Gustav II Adolfs runda kopparmynt?

Under åren 1627 − 1631 producerades för Gustav II Adolf runda kopparmynt till ett sammanlagt värde av lite drygt 107 miljoner öre. Produktionen hade sin topp 1628, sedan sjönk den undan för undan. Endast en bråkdel av alla dessa mynt är bevarade till våra dagar. Det mesta har smälts ned och en del har tappats bort.

Produktionssiffrorna för de runda mynten visas i nedanstående tabell. Siffrorna bygger på Bengt Hemmingssons forskning enligt vad han redovisade under ett föredrag på Numismatiska Klubben i Uppsala i november 2018.

Det kopparkompani som nämns i tabellen var ett företag som av kungen hade fått "entreprenad" på att omsätta en del av den svenska kopparen.

Med siffrorna aggregerade per myntort erhålls följande produktionsvolymer.

Produktionsstatistiken avser det totala värdet uttryckt i öre. Fördelningen mellan ören, halvören och fyrkar saknas i arkivmaterialet. Det totala antalet mynt som producerades var av den anledningen avsevärt högre än 107 miljoner exemplar.

Bertel Tingström redovisade motsvarande produktionssiffror i boken om Avesta Myntmuseum sid 83, (tryckt 1995), men han hade inte tillgång till fullständiga produktionssiffror för Säter, vilket innebar att hans siffror blev lite för låga.

Foto och grafik av författaren

Fotnot

[1] Naturligtvis använde inte kungen ordet "gram". Det begreppet fanns ju inte då. Hans beslut var istället att det på ett skeppund koppar (136 kg) skulle utmyntas 150 daler (1 daler = 32 öre),  dvs 4 800 ettöringar (inkl. undervalörer) per 136 kg.

Dokumenthistorik

2019-01-08

Dokumentet skapat