2013-09-07

 

Av Jan-Olof Björk

Mynt 1:     Referensmynt.    Enligt myntordningen skall mynten väga ungefär 2,4 g och ha diametern (Ø) ca 20 mm. Mynttypen är präglad för hand i släggverk − en förfinad form av hammarprägling med fast såväl under- som överstamp.

Referensmyntet är något snedpräglat vilket är normalt för denna präglingsteknik. Vanliga är också så kallade kantexemplar på vilka ett halvmåneformat stycke av myntets kant saknas. Detta beror på fel vid utstansningen av plantsen (myntämnet) ur tenen (kopparplåten).

Mynt 2:   Vikt 4,03 g, Ø ca 20 mm. Präglad på tjock plants. Irreguljär plants som troligen är utstansad ur en ten avsedd för ¼ skillingmynt.

Mynt 3: Vikt 3,71 g, Ø ca 25 mm. Präglad på bred plants. Irreguljär plants samt prägling med oklart syfte.

Mynt 4:   Vikt 2,00 g, Ø ca 20 mm. Så kallad incuse prägling där åtsidan är nedsänkt och spegelvänt präglad på frånsidan. Detta präglingsfel uppstod då ett redan präglat mynt fastnat i den ena stampen. Myntet kom att fungera som stamp vid präglingen av nästa plants.

Mynt 5:   Vikt 2,22 g, Ø ca 20-21 mm. Präglad två gånger − först korrekt präglad därefter snedpräglad.

Mynt 6:   Vikt 2,14 g, Ø ca 20-22 mm. Präglad två gånger − först snedpräglad därefter korrekt präglad.

Litteraturtips:   Den Svenska Mynthistorien − Frihetstiden och den gustavianska perioden 1719 − 1818 (SMH).
Utgiven av Svenska Numismatiska Föreningen och KMK, Stockholm 2007. Se sid. 213 ff, 17. Präglingstekniker.

Fotografier av förf.