2017-12-03

 

Margareta II av Flandern − en medeltida maktmänniska

Av Lennart Castenhag

I mynthandböcker av t ex Roberts och Boudeau avseende franska mynt från medeltiden tar man vanligen med mynt från västra Tyskland. Varför gör man så? Det Västfrankiska riket fick ju sin gräns österut fastställt så tidigt som år 843.

Frankrikes riksgräns österut år 1400 hade ungefär samma sträckning som vid mitten av 800-talet, men de franska feodalherrarna var mycket självständiga och deras landområden bredde ut sig utan hänsyn till en eventuell riksgräns. Margareta II av Flandern var en av dessa "feodalherrar". Hon är också känd som Margareta av Konstantinopel, och det är om henne denna berättelse handlar.

Norra Frankrike och västra Tyskland år 1400

Kejsar Baldwin av Konstantinopel

Baldwin, greve av Flandern och Hainaut; var kejsare av Konstantinopel i det Latinska kejsardömet som hade uppstått under det fjärde korståget[1], men han avled år 1205. Hans hustru Maria hade avlidit året innan. Efter sig lämnade de döttrarna Johanna (fem år) och Margareta (tre år).

Markgreven Filip I av Namur[2] (Baldwins bror) hade anförtrotts vårdnaden om barnen under föräldrarnas vistelse i Konstantinopel. När det uppdagades att föräldrarna hade avlidit, sändes de föräldralösa flickorna till det franska hovet i Paris för att få en god uppfostran.

Johanna (1200-1244)

Eftersom Johanna var äldst ärvde hon grevskapen Flandern och Hainaut. När hon var tolv år giftes hon bort med Ferdinand av Portugal. År 1244 avled Johanna (som hade blivit änka) utan att lämna efter sig någon avkomma. Hennes syster Margareta ärvde då de bägge grevskapen Flandern och Hainaut.

Margareta (1202-1280)

Adelsmannen Bouchard av Avesnes var körledare i Laons kyrka. Han anförtroddes vårdnaden om Margareta men tycke uppstod och de gifte sig år 1212. Hon var då tolv år. Påven Innocent III ingrep och upphävde äktenskapet år 1215, men tre år senare födde Margareta sonen John och året efter sonen Baldwin.

År 1223 tröttnade Margareta på Bouchard och gifte om sig med Wilhelm II av Dampierre. Sonen Wilhelm föddes efter ett år och Guy föddes efter ytterligare två år.

Förstoring 3,5 ggr

AR Petit Gros 1244-80 Margareta II av Flandern
Diam 22,8 mm   vikt 2,670 g   Ref: Roberts 8402, Boud 2087.
Myntort: Valenciennes

Åtsida: MONETA VALENCENENSIS
Mynt från Valenciennes
I fältet: en riddare med rustning och draget svärd till häst i galopp åt höger

Frånsida: MARGARETA COMITISSA / SIGNVM CRVCIS
Grevinnan Margareta / I korsets tecken
I fältet en kors med halvmånar i varje korsvinkel.

Det flamländska tronföljdskriget

En maktkamp uppstod mellan Margareta och hennes söner och en maktkamp uppstod även mellan sönerna från hennes bägge äktenskap. Konflikten löstes genom att sonen Wilhelm blev medregent till Margareta år 1247 som greve av Flandern, men han avled efter fyra år varvid hans bror Guy övertog den rollen. Sonen John från Margaretas första äktenskap kände sig förfördelad och tvingade till sig grevskapet Hainaut år 1254, men han avled efter tre år och Margareta återfick Hainaut. År 1280 gick Margareta ur tiden varvid John II ärvde Hainaut (barnbarn till Margareta).

Släktträd för Margareta II av Flandern

Epilog

Berättelsen om Margareta belyser hur feodalherrarnas domäner kunde sträcka sig över fransk-tyska riksgränsen. Margaretas farfar, Baldwin V, hade till och med ärvt tre grevskap: Flandern, Hainaut och Namur. När han dog delades dessa upp mellan hans två äldsta söner Baldwin och Filip.

Margaretas sigill
Källa Wikipedia

Margareta har av historieskrivarna fått ett nedlåtande eftermäle. Hon har fått epitetet den svarta och hon anses ha haft ett skandalöst leverne. Margareta har också getts skulden för den maktkamp som blossade upp mellan sönerna från hennes respektive äktenskap − en maktkamp som kung Ludvig IX av Frankrike fann sig tvingad att medla i.

Margaretas efterlevande av släkten Dampierre kom att besitta Namur fram till år 1429. Margareta var anmoder till drottning Blanche av Sverige[3].

Foto och grafik av författaren där ej annat anges

Fotnoter

[1]	Se  https://numismatik.se/2artiklar/Korsfarare/Korsfarare.php
[2]	Han levde under åren 1175-1212 och han var bror till Baldwin.
[3]	Blanche kröntes till svensk drottning år 1336. Hon var gemål till Erik Magnusson (kung av Sverige 1319-1364, kung av Norge 1319-1343).

Litteratur
 

Roberts, James N	The Silver Coins of Medieval France, New York 1996
Boudeau, E	Monnaies Francaises, Maastricht 1970,

Dokumenthistorik

2017-12-03   En första utgåva