2014-01-29
Av Lennart Castenhag
År 1319 dog kung Håkon av Norge utan någon manlig tronarvinge. Hans dotter Ingeborg som var gemål till Erik Magnusson (han blev mördad 1317) hade en son Magnus, och han fick ärva den norska kronan. Samtidigt hade kung Birger Magnusson blivit avsatt vilket innebar att Sverige stod utan kung. Magnus Eriksson valdes då till Sveriges kung på Mora stenar. Den treårige Magnus hade därmed blivit kung av både Sverige och Norge. När han blev myndig köpte han skånelandskapen. På så sätt blev han kung över Sverige, Norge och Skåne. Se bilden nedan av Magnus Erikssons penning - med tre kungakronor.
|
Här har vi således ursprunget till den ursvenska symbolen "Tre kronor". Albrekt av Mecklenburg vidareförädlade temat på sina örtugar, dvs den inbördes placeringen av kronorna blev ungefär så som vi är vana att se dem.
Magnus gifte sig med den unga grevinnan Blanche av Namur år 1335. Om henne sades det att hon var "både vacker och klok". Paret fick två söner - Erik och Håkan. Den äldre sonen Erik erhöll arvsrätten till den svenska kronan och den yngre sonen Håkan erhöll arvsrätten till den norska kronan.
Magnus Erikssons penning, ca 4 ggr förstoring. Klicka för större format |
På sin myndighetsdag 1355 tillträdde Håkan sitt norska kungarike som Håkon VI. Han gifte sig 1363 med Valdemar Atterdags tioåriga dotter Margareta - hon som senare skulle bli Norden unionsdrottning. Deras son Olof ärvde den danska kronan och om han inte hade dött i lunginflammation i unga år är det möjligt att han hade blivit Nordens unionskung.
|
|
Den äldre sonen Erik fick bida sin tid. Kungavärdigheten syntes honom avlägsen och han, den äldre brodern, var utan land. Han vände sig då till Albrekt d.ä. av Mecklenburg som i egenskap av "medlare" tvingade kung Magnus att träda tillbaka.
Händelserna kring hur Erik tilltvingade sig kungamakten utan något blodigt fältslag väcker en del frågor. Ville kanske Magnus undvika ett regelrätt inbördeskrig med sin son som motpart? Anledningen står nog att finna i att han helt enkelt inte hade tillräcklig ekonomi för att söka hjälp utifrån. Stormännen och Albrekt d.ä. av Mecklenburg (Magnus svåger) hade ju ställt sig på Eriks sida. År 1357 trädde Magnus tillbaka och överlät största delen av den svenska kungamakten på sin son.
Den lyckliga tiden för Erik blev inte lång. Han och hustrun drabbades av pesten och de avled 1359. Kung Magnus återtog då den svenska kungamakten varvid Valdemar Atterdag vädrade morgon-
Nu hade stormännen fått nog. De tvingade bort Magnus med hjälp av den tyske hertigen Albrecht av Mecklenburg med löfte om att hans son Albrekt skulle insättas på den svenska tronen. Kuppen lyckades. Magnus kastades i fängelse och den tyske Albrekt blev Sveriges kung 1364. Tjugofem år senare besegrades och avsattes Albrekt av drottning Margareta eftersom stormännen hade tröttnat på honom. Detta innebar inledningen på Kalmarunionen.
Penning för Albrekt av Mecklenburg, ca 4 ggr förstoring. Klicka för större format |
När Magnus Eriksson avsattes 1364 hade han varit kung i 45 år. Detta är ännu så länge den längsta tiden för en kung i Sverige (Gustav V var kung i nästan 43 år).
Magnus Eriksson lade ned stor möda på att modernisera de svenska lagarna. Det var bland annat han som avskaffade träldomen i Sverige och han såg också till att förse Sverige med en för hela riket gällande lag - den Svenska Landslagen.
Magnus Eriksons regeringsperiod såg till en början mycket lyckosam ut men köpet av Skånelandskapen för 34.000 mark silver kölnervikt (9 ton silver) hade försatt statens finanser i uselt skick. Den skrala ekonomin förvärrades ytterligare när digerdöden svepte in över landet strax före år 1350. Under de påföljande åren utplånades minst en tredjedel av landets befolkning. Olyckorna tycktes därefter avlösa varandra utan ände. Skånelandskapen, som Sverige betalat dyra pengar för, gick förlorade och en hatkampanj mot kung Magnus fördes av heliga Birgitta.
När Magnus släpptes ur fängelset 1371 var han änkling sedan länge - Blanche hade gått ur tiden ett år innan han blev avsatt. Efter något år gick han själv ur tiden 59 år gammal i samband med ett skeppsbrott utanför Norges kust.
Foto och grafik av författaren där ej annat anges.
Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |