2017-09-18

 

En myntskärva slagen för Karl I av Sicilien

Av Lennart Castenhag

Karl I av den franska ätten Anjou hade tillskansat sig Sicilien år 1266. En av hans tidigaste denarer på Sicilien slogs vanligen på ett alldeles för litet myntämne så att omskrifterna blev oläsliga. Ett sådant mynt presenteras här. Bilderna i fälten på myntets bägge sidor var dock av hygglig kvalitet så att myntet har fått sin plats i myntförteckningarna.

7 ggr förstoring

Denaro från slutet av 1260-talet, Karl I av Sicilien
Myntort: Messina
Myntet är slaget på rektangulärt myntämne med alledels för liten yta. 
Storlek: 10,0 x 13,9 mm.   Vikt: 0,540 g.   Ref: MEC(14) 632,  Spahr 25
På myntets åtsida ser vi en fransk lilja och på frånsidan finns ett kors
inom pärlringen med stjärnor i varje korsvinkel.

Som tur är har mynttypen i några fall slagits på myntämne med större yta så att vi har fått kunskap om hur ett komplett mynt såg ut. Ovanstående foto har här kompletterats för att visa omskrifterna.

Inledande K på åtsidan ser nästan ut som ett R, men på Karls denarer förekommer detta märkliga K understundom.

Ludvig VIII var kung av Frankrike under åren 1223-1226 och hans äldste son Ludvig var tronarvinge (sedermera Ludvig IX). Den yngre sonen Karl (f.1226, d.1285) ville också ha ett rike att regera över, så han fick de återerövrade provinserna Anjou och Maine i förläning − en tydlig markering att det franska kungahuset hade tagit kontrollen över dessa provinser. Karl utnämndes till greve av Anjou och Maine, och därmed fanns det åter en "anjougreve" inom riket.

År 1246 gifte sig greve Karl med Beatrice, dotter till Raymond Berengar IV av Provence. Raymond hade precis avlidit och Beatrice var arvtagerska till grevskapet så äktenskapet innebar att Karl även fick kontrollen över Provence och Forcalquier.

Manfred (1232-1266) hade ärvt kungariket Neapel-Sicilien efter sin far, Fredrik II, år 1250. Fyra år senare var Manfred de facto kung, men han kom på kant med påven i Rom och blev bannlyst. År 1263 gav påven kungariket Neapel-Sicilien som förläning åt greve Karl av Anjou, men när Karl skulle ta sitt kungarike i besittning satte sig Manfred till motvärn. Ett fältslag utkämpades 1266 och Manfred stupade.

Med Karl som kung av Neapel-Sicilien hade plötsligt ätten Anjou blivit en maktfaktor i södra Europa. Karls efterkommande regerade på 1300-talet bland annat Neapel, Ungern, Kroatien, Polen, Albanien och Achaea.

Karl I:s titlar (f.1226 d.1285)
  greve av Provence och Forcalquier 1246-1285
  greve av Anjou och Maine 1247-1285
  kung av Sicilien 1266-1282
  kung av Neapel 1266-1285
  kung av Albanien 1272-1285
  kung av Jerusalem 1277-1285
  furste av Achaia 1278-1285

Karl I blev inte populär på Sicilien. Befolkningen kände sig förtryckt under den franska överhögheten. År 1282 utbröt en revolt på ön i vad som kallas "den Sicilianska Aftonsången" varvid både Karl I och hans son Karl II fängslades. Under fängelsevistelsen dog Karl I, år 1285.

Foto och grafik av författaren

Litteratur
 

MEC(14)	Grierson & Travaini.   Medieval European Coinage, vol 14, 1998.
Spahr	Spahr, Rodolfo.   Le monete siciliane. Graz 1976 och 1982.

Dokumenthistorik

2017-09-18   En första utgåva