2019-02-10

 

Epaticcus Silver Eagle

Av Lennart Castenhag

Under förromersk järnålder i England, en tid som vi också kallar keltisk tid, lyckades kung Tasciovanus ca år 20 f.v.t. ena de bägge folkstammarna Trinovantes och Catuvellauni. Themsen bildade gräns för hans rike i söder.

År 9, enligt vår tidräkning, kände Tasciovanus att hans dagar var räknade. Han gjorde därför sin äldste son Cunobelinus till medregent. Året efter gick Tasciovanus ur tiden och Cunobelinus blev ensam regent i riket. Han har gått till historien som en av de mäktigaste regenterna i den keltiska tidens England.

Cunobelinus hade en yngre bror, Epaticcus, som år 20 e.v.t. ville visa sina talanger som härskare. De bägge bröderna annekterade därför ett område söder om Themsen, ett område som tillhörde folkstammen Atrebaterna. Epaticcus kom sedan att styra över området i sin brors namn. Med dagens språkbruk skulle vi kunna säga att han fick området i förläning.

Att Epaticcus inte har fallit i glömska beror på att han lät slå både guldmynt och silvermynt i eget namn, och flera av dessa mynt har återfunnits i modern tid.

förstoring 7 ggr

Silver unit c 20 − 40 e.v.t. Epaticcus
Storlek 10,7 − 12,0 mm vikt 1,260 g
Referenser: ABC 1346,  van Arsdell 580-1,  SCBC 356
Myntet benämns allmänt Epaticcus Eagle .

Åtsida:  inom en pärlring, visas bilden av Herkules
iklädd ett lejonskinn.
Till höger om Herkules finns texten EPATI

Frånsida:  inom en pärlring, finns bilden av en örn
som håller en orm i sina klor

Det första fyndet av denna mynttyp i modern tid gjordes år 1853.

Å 1983 blev det stora Wanboroughfyndet känt strax öster om Swindon i England. Fyndet kom att vålla stor uppståndelse då många skyndade dit för att få sin beskärda del av fyndet. Det skulle visa sig att Wanboroughfyndet innehöll ett flertal mynt enligt vad som visas på bilden ovan[1].

---

Under senare delen av 30-talet uppstod tronföljdsstrider mellan Cunobelinus söner. Dessa stridigheter kom i förlängningen att leda till att romarna invaderade England år 43.

År 40 gick Cunobelinus ur tiden. Epaticcus hade då inget annat val än att kliva åt sidan och lämna plats för sina brorssöner.

Folkstammar i södra England för tvåtusen år sedan. 

Verlamion var huvudstad i Catuvellauni-folkets rike. Verlamion motsvaras idag av Weathampsted i grevskapet Hertfordshire.

Camulodunum var huvudstad i Trinovantes-folkets rike. Camulodunum motsvaras idag av staden Colchester i grevskapet Essex. På vissa mynt från staden kan vi läsa CA-MV, vilket är en förkortning av Camulodunum.

Londinium anlades år 47 av romarna som en liten civil bosättning. I kartan är staden markerad med ett L. Londinium förstördes av Iceni-folket under ett uppror år 60 eller 61 under ledning av drottning Boudica. Även Camulodumum förstördes eftersom romarna hade förvandlat staden till en militärförläggning. Verlamion gick samma öde till mötes.

Romarna byggde upp Londinium igen och staden fick ett mer typiskt romerskt utseende. Londinium, som idag motsvaras av London, fanns således inte under keltisk tid.

Ett förtydligande

I den här berättelsen har det genomgående refererats till England. Det är naturligtvis fel eftersom England uppstod först under medeltiden efter det att romarna hade dragit sig tillbaka.

Den grekiska historikern och geografen Strabon (63 f.v.t. − 24 e.v.t.) använde benämningen Pritani eller Priteni. Vad folken under förromersk järnålder hade för övergripande benämning på sitt territorium motsvarande dagens England har vi ingen aning om.

Foto och grafik av författaren

Fotnoter

[1] Coinweek August 12, 2016   Kan läsas via följande länk:
https://coinweek.com/coins/metal-detecting-2/dancing-with-the-universe-the-infamous-wanborough-hoard-of-atrebates-coins/

Se även:
https://traffickingculture.org/app/uploads/2012/08/Thomas-2009-Wanborough.pdf

Litteratur
 

ABC-boken	Chris Rudd. Ancient British Coins. 2010.
SCBC	Standard Catalogue of British Coins. Spink 2012. (senare utgåvor finns)

Robert van Arsdell,    Celtic Coinage of Britain. 2017.
Kan nås via följande länk
https://www.vanarsdellcelticcoinageofbritain.com

Dokumenthistorik

2019-02-10   En första utgåva