In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2019-12-18

 

Arboga kopparmyntverk 1626-1628

Av Lennart Castenhag

På 1620-talet var Sveriges finanser hårt ansträngda, inte minst genom Älvsborgs lösen som innebar att Sverige skulle betala 1 miljon riksdaler i silver under åren 1616-1619 till danskarna. Krigsskulden hade även orsakat brist på silver i riket. För att komma tillrätta med situationen beslutade man sig för att öka intäkterna från Falugruvan. Svenska Handelskompaniet inrättades 1622, i dagligt tal benämnt Kopparkompaniet. Detta företag fick ensamrätt på den koppar som bröts vid Falugruvan med undantag för vad som upphandlades av kungahuset för egen räkning.



Höjens kronokvarn 1688. Kartan är vriden för anpassning mot väderstreck.



Kopparkompaniet var organiserat som ett aktiebolag med en styrelse och en ståthållare (styrelseordförande skulle vi säga idag). Alla svenska medborgare erbjöds att satsa pengar i bolaget och det utlovades avkastning på insatt kapital kvartalsvis. Bolagets grundförutsättningar var att till ett fast pris av 50 daler per skeppund bergsvikt[1] upphandla koppar i Falun och att effektivisera försäljningen till utlandet samt att ombesörja frakten. I affärsupplägget garanterades Kronan en avkastning av 22 daler per skeppund bergsvikt (koppartull).

Efter något år kompletterades Kopparkompaniets affärsidé med prägling av kopparmynt. Denna gren av rörelsen skulle balansera affärerna vid lågkonjunktur, hade man räknat ut. Kopparkompaniets första ståthållare (styrelseordförande) var Philip von Scheiding och under sommaren 1624 kom kopparmyntningen igång i Säter. Änkedrottning Kristina präglade mynt i egen regi i Nyköping året därpå.

Höjens kvarn och Arboga stad 1853 (kartan är vriden för anpassning mot väderstreck).
Kartan stämmer tämligen väl med den stadskarta som
J B Lohman publicerade i sin bok Arboga Känning, 1737.



Planerna på ett kopparmyntverk i Arboga

Under vintern 1626 kunde man se att verksamheterna hade börjat löpa på i Säters och Nyköpings kopparmyntverk. Philip von Scheiding inspirerades av framgångarna och idén uppstod att anlägga ett myntverk i Arboga. En betydande vapenindustri[2] fanns i staden och ett myntverk skulle öppna möjligheten för kronan att finansiera sina vapeninköp därifrån. Men var fanns en lämplig plats för ett myntverk? Blickarna föll på Höjens kronokvarn i Arbogaån.

Kvarnen arrenderades av en vantmakare i staden, men det konstaterades att han saknade giltigt kontrakt. Vantmakaren övertalades att packa ihop sina tillhörigheter och bege sig därifrån varefter Kopparkompaniet[3] flyttade in. Ombyggnationer, uppförandet av nya byggnader och anläggandet av ett valsverk för prägling av kopparmynt vid kvarnen pågick under sommaren och hösten 1626.

Produktionen av klippingar

I november hade äntligen myntmästaren Caspar Hedviger[4] lyckats få fram en provmyntserie ettöringar från valsverket i Arboga. Några få av dessa mynt har lyckligtvis bevarats till våra dagar[5].

Klipping arbogaöre 1626. Höjd 28,4 mm. Bredd 26,3 mm. Vikt 24,94 g. Myntet är således underviktigt.
Enligt myntordningen skulle ett öre ha vikten 28,3 g.  Foto Uppsala Universitets Myntkabinett.
Ref: Typ 25 (Ottosson).


Brenners träsnitt av arbogaöre 1626.
Bilden publicerades av J B Lohman i Arboga Känning 1737.


Under vintern 1627 (fram till mars månad) producerades klippingar i Arboga. Utmyntningstalen är inte kända, men det var nog inga stora mängder som producerades.

Arbogaöre 1627. Bilden är förstorad drygt två gånger. Foto författaren.
Ref: Typ 25 (Ottosson).


I december 1626 hade Markus Kock tagit över ansvaret för Nyköpings kopparmyntverk. Hans uppdrag var att modernisera produktionen av valsverkspräglade mynt, med inriktning på rundmynt. I mars 1627 upphörde produktionen av klippingar i alla tre kopparmyntverken.

Under sommaren 1627 tog Markus Kock över ansvaret även för myntverket i Säter. Man ställde även om till att producera rundmynt i Arboga (som fortfarandet drevs i Kopparkompaniets regi).

Arbogamyntets frånsidor

På mynt från Säter och Nyköping ser vi landskapsvapnen på frånsidorna, men hur var det på arbogamyntet? Inte hade väl Västmanland en örn i sitt landskapsvapen? Nej, örnen var inte Västmanlands landskapsvapen. Örnen ingick i Arboga stads vapen, och det hade så varit sedan medeltiden.

Arboga stads äldsta sigill enligt J B Lohman.
Omskriften lyder: SIGILLUM CUITATIS ARBVGE
vilket kan översättas med Arboga stads sigill.



Det runda provmyntet från Arboga

Ett runt provmynt lämnade myntverket i Arboga hösten 1627. Detta rundmynt är ett av de allra märkligaste av alla Gustav II Adolf runda kopparmynt. Det har en diameter som motsvarar vad som gäller för ett halvöre och det har en vikt som vida överskrider myntordningens föreskrift för ettöringar. Eftersom myntet har en väl tilltagen tjocklek har det kommit att kallas Arbogapucken bland myntsamlare.

Provmynt från Arboga 1627. Diameter 35,5 mm. Vikt 31,54 g.
Präglat i valsverk. Foto Uppsala Universitets Myntkabinett.
Caspar Hedviger har signerat myntet CH i frånsidan omskrift.
Detta mynt har mindre diameter och större vikt än de reguljära mynten.
Enligt myntordningen skulle en ettöring ha vikten 28,3 g.
Ref: Sonesgården #235.


Brenners träsnitt av provmyntet 1627 publicerades av J B Lohman i Arboga Känning 1737.
Brenner lade inte märke till att det ska stå CH kl 12 i frånsidans omskrift.
CH stod för Caspar Hedviger.


En jämförelse mellan 1627 års klipping och det runda provmyntet.
Observera att samma puns har använts för kronorna.
Även sifferpunsarna har återanvänts.



Reguljärt rundmynt från Arboga



Reguljärt kopparöre från Arboga 1627 med Caspar Hedvigers myntmästarmärke. Foto av författaren.
Ref: Sonesgården #236.


Brenners träsnitt av arbogaöre 1627 publicerades av J B Lohman i Arboga Känning 1737.


       

Halvöre (ref.#291) och fyrk (ref.#294a) 1627. Foto författaren.



Kopparkompaniets upplösning

Redan från starten fick Kopparkompaniet problem med likviditeten. Det insatta kapitalet räckte inte till för att finansiera verksamheten och man tvingades ta ett stort lån med dryg ränta. Det visade sig också att priset på koppar från Falugruvan hade fastställts till ett för högt pris. Bolaget kom därför i knipa vid vikande exportpriser. Under vissa tider hade Kopparkompaniet extra svårt att få avsättning för kopparn och man tvingades lägga den på lager med sviktande betalningsförmåga som följd, och bergsmännen började klaga.

År 1628 upplöstes Kopparkompaniet och kronan tog över både skuldbördan och tillgångarna. Flertalet undersåtar, som plötsligt hade förlorat sitt insatta kapital, gottgjordes med tiden genom godsförläningar.

Slutet för Arboga kopparmyntverk

Arboga myntverk, som ju hade ägts av Kopparkompaniet, överlämnades till Markus Kock den 1 maj 1628. Efter det att han hade besiktat anläggningen var hans ståndpunkt inte nådig: "Det borde rivas och ersättas med ett modernt myntverk", meddelade han.

Markus Kock fick inget gehör för sin ståndpunkt. Han tvingades ta sig an myntverket i befintligt skick och fortsätta produktionen som förut. De mynt som producerades i Arboga under hans ledning fick ett något annorlunda utseende än tidigare. Åtsidan gavs ungefär samma utseende som på mynten i Säter och Nyköping, men örnen på frånsidan blev kvar med den skillnaden att huvudet vändes åt vänster. Vidare stämplades Markus Kocks myntmästarmärke in i frånsidans omskrift.

Arbogaöre med Markus Kocks myntmästarmärke kl 6 på frånsidan. Foto författaren.
Ref: Sonesgården #249.


Tämligen snart visade det sig att produktionen vid Arboga myntverk drogs med stora lönsamhetsproblem. Strax före sommaren stoppades produktionen och kom aldrig igång igen.

Halvöre Arboga Markus Kock. Foto författaren.
Ref: Sonesgården #293.


Produktionsstatistik för Arboga kopparmyntverk

1626   klippingar   några få ettöringar
1627 klippingar okänt antal
1627 rundmynt 1.865.329 öre (öre, halvöre och fyrkar)
1628 rundmynt 1.383.832 öre (öre och halvöre)

Källa: Bengt Hemmingsson, 2018.

Fördelningen mellan öre, halvöre och fyrkar är inte känd. Utmyntningstalen angavs av Hemmingsson i daler och öre. Siffrorna har här omräknats till öre.




Fotnoter

[1]   Ett skeppund bergsvikt motsvarade 149,6 kg. Ett skeppund stapelstadsvikt motsvarade 136 kg, och ofta är det stapelstadsvikt man avser då man talar om skeppund.

[2]   På Jäders holme grundade Gustav Vasa år 1551 en industri för tillverkning av klingor och andra stickvapen. Denna vapenindustri upphörde 1630.
Källa: Arboga kommuns hemsida.

[3]   Kopparkompaniets egentliga namn var "Svenska Handelskompaniet", och detta företag hade ensamrätt på all koppar som bröts i Falugruvan bortsett från den kungliga familjens kopparinköp.

[4]   I äldre litteratur anges Claes Hindricksson som myntmästare, vilket således är fel.
[5]   I produktionsstatistik för Arboga brukar man ange 1627 som första år eftersom så få mynt framställdes 1626.

Källor och litteratur
Bengt Hemmingsson. Myntningen av kopparklippingar 1624-1627.
Svensk Numismatisk Tidskrift nr 1 och 2, 1996.

Bengt Hemmingsson. Utmyntningstalen för kopparmynten 1624-1632.
Föredrag vid Numismatiska Klubben i Uppsala, 2018.

J B Lohmnan. Arboga Känning, funnen och uppställd. Stockholm 1737.

Albert W Carlsson. Med Mått Mätt. Svenska och utländska mått genom tiderna. Stockholm 1993.

Ulf Ottosson. Myntauktionskatalog nr 16. Antikören. Göteborg 1995.

Lennart Castenhag. Var Arbogaörnen en landskapssymbol?
Svensk Numismatisk Tidskrift nr 8, 2016.   Se här >>

Gustav II Adolf-sidan, Sonesgården. https://sonesgarden.se/GIIA-sidan.html

Birger Silfverling. Anteckningar Arboga Mynt och Myntverk. Stockholm 1928.

Elias Brenner. Thesaurus Nummorum Sveo-Gothorum. Stockholm 1691.

Åke Meyerson. Vapenindustrierna i Arboga under äldre vasatid. 1939.



Dokumenthistorik
2019-12-18   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2020-01-26           Copyright © 1996-2020           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98