Svenska Numismatiska Föreningen

Policy avseende omsättning av falska numismatiska objekt 1.1

Numismatik är ett forskningsområde men är också hjälpvetenskap till arkeologi och historia med
underavdelningar. Numismatiska objekt är ett samlarområde vilket berikar numismatiken som
forskningsområde.

Förfalskningar av mynt har förekommit sedan antiken. Mynt har förfalskats under sin samtid i syfte att användas som betalningsmedel. Äldre sådana förfalskningar är ett samlar- och forskningsområde. Dokumentationen om dessa objekt är viktig för att sprida kunskap i syfte att stävja missförstånd. Äldre mynt har också förfalskats/kopierats med samlarmarknaden som målgrupp. Handeln med sådana förfalskningar är ett stort bekymmer eftersom den ekonomiska skadan kan bli kännbar när det uppdagas att ett falskt objekt har sålts som äkta. Händelsen kyler sannolikt ned intresset för samlandet vilket i förlängningen skadar numismatiken som forskningsområde. Med omsättning avses här såväl kontant försäljning som bytestransaktioner.

Policyn är vägledande för omsättning av numismatiska objekt. I policyn ges exempel på förfalskningar. Det åvilar varje
medlem, då äktheten hos det numismatiska objektet kan ifrågasättas, att visa omdöme och ta ansvar för att intentionerna i policyn efterlevs.

§1 SNF avråder från omsättning av förfalskningar och kopior

Till gruppen ”förfalskningar och kopior” räknas objekt som antingen har tagits fram för
samlarmarknaden för att säljas som äkta eller för att efterlikna äkta objekt. Här ges några exempel på
sådana objekt.

Förfalskningar utförda i vår tid (men även tidigare) avsedda att efterlikna äkta mynt.
Exempelvis kopior av plåtmynt, gävlekopior av bl.a. svenska riksdalermynt samt kinesiska ”replica”-mynt.
Äkta mynt som genom åverkan förvanskats för att bli samlarobjekt. Exempelvis fabricerade kantexemplar eller mynt som omgraverats för att representera ett sällsynt år som 5 öre 1910.
Museikopior avsedda att representera ett visst mynt som saknas i en museisamling.
Galvanokopior.

SNF rekommenderar att identifierade moderna myntförfalskningar och kopior i första hand
destrueras alternativt överlåts på offentlig samling och i andra hand förses med en ingravering som
upplyser om att det är en kopia. Ett oäkta numismatiskt objekt med sådan ingravering är inte att
betrakta som falsarium, och kan därför omsättas om försiktighet iakttas.

§2 SNF uppmanar till försiktighet vid omsättning av äldre och nyare
samtidaförfalskningar.

I alla tider har falska mynt och sedlar framställts i syfte att berika tillverkaren genom att användas i
den dagliga handeln. Dessa förfalskningar speglar till viss del Sveriges ekonomiska historia och kan
därför ha ett numismatiskt eller kulturhistoriskt intresse. Att de omsätts i handeln kan av den
anledningen oftast accepteras. Dessa förfalskningar värderas ofta högre på samlarmarknaden än
motsvarande äkta mynt.

Förfalskningar som har tillverkats i äldre tid och som vid den tiden varit avsedda att cirkulera om äkta mynt. Dessa mynt innehåller oftast en för låg ädelmetallhalt eller har en för låg vikt Exempelvis 5 mark guldklipping 1612, 5 och 10 ören Fredrik I präglade i koppar eller Carl Napoleon Svenssons, alias ”Trollhätte-Svensson”, förfalskningar av Oskar II:s 1 kronor, 50 och 25 ören.
Förfalskningar som har tillverkats på senare tid avsedda att cirkulera som äkta mynt. Exempel: de så kallade Kievtiorna med årtalet 1991.
Mynt som tillverkats av en stat för att användas i ett annat land. Exempelvis ryska 5 kopek präglade av svenska staten på 1700-talet.

SNF rekommenderar att det vid all omsättning av samtida förfalskningar informeras om att
myntet är en samtida förfalskning.

§3 SNF uppmanar till försiktighet vid omsättning av myntliknade objekt

I alla tider har myntliknade objekt tillverkats och dessa kan av den oinvigde lätt uppfattas som äkta
mynt. Gruppen myntliknade objekt är stor och nedan anges bara några exempel.

Fantasipräglingar tillverkade för smyckesindustrin. Exempelvis s.k. juvelerarkopior av tidiga Gustaf III mynt.
Leksaksmynt. Exempelvis Lauer-kopior från bl.a. 1888
”Happenings”. Exempelvis ”horkarlsmyntet” och 10 kronor i rent guld.
”Souvenirer” och liknande objekt vars syfte är att efterlikna mynt.
Fantasipräglingar tillverkade främst under 1700-talet med bl.a. Brenner som förlaga.

SNF rekommenderar att det vid all omsättning av myntliknande objekt lämnas upplysning om att
objektet inte är ett äkta mynt.

§4 Andra numismatiska objekt

I policyn talas företrädesvis om förfalskningar och kopior av svenska mynt. Policyn omfattar i
tillämpliga delar även svenska sedlar, polletter, spelpenningar, medaljer och andra numismatiska
föremål. Policyn bör så långt möjligt även tillämpas på utländska objekt som omsätts i Sverige.

Av Svenska Numismatiska Föreningens stadgar (§ 2) framgår när en medlem kan uteslutas ur
föreningen. Den medlem som inte efterlever föreningens policy vid omsättning av numismatiska
objekt kan bli föremål för prövning enligt § 2.
Föreningen har i sin ägo en mindre falskmyntsamling. Föreningen tar tacksamt, som gåva, emot
förfalskningar till samlingen. Föreningen säkerställer att mynten i falskmyntsamlingen inte kommer
ut på den öppna marknaden.
På Svenska Numismatiska Föreningens hemsida www.numismatik.se finns en förteckning över
förfalskningar. Denna förteckning är endast exempel på kända förfalskningar och uppdateras
fortlöpande.