Rengöring

Av Kjell Holmberg

Mynten måste förvaras dels så att de inte skadas, dels så att man kan hantera dem, förevisa dem och i största allmänhet "pyssla" med dem. På lång sikt är det viktigt att mynten inte utsätts vare sig för mekanisk skada eller åverkan,eller för kemiska angrepp. Många mynt har genom tiderna förstörts genom ovarsam "rengöring". Här uppmanas till den allra största försiktighet - speciellt med bättre objekt. Om du saknar kunskaper i hur mynt skall rengöras - låt då bli. Samlare uppskattar att ett mynt har kvar sin ursprungliga patina och ogillar starkt alltför blanka och glänsande mynt. Naturligtvis med undantag för de som samlar ocirkulerade exemplar från de senaste hundra åren. Det är dessutom mycket lätt att åsamka myntet repor vid ovarsam rengöring. Det finns rena skräckexempel på hur et dyrbara mynt gjorts nästan helt värdelösa genom "putsning" med stålull, "Häxans silverputs" eller dylikt.

I äldre litteratur ser man ofta råd kring mynts rengöring. Saltsyra till guldmynt, ammoniak till silvermynt, tvål och vatten till kopparmynt m.m. "Mjuk tandborste" rekommenderas. Mitt råd är:  LÅT BLI!  Myntens patina avlägsnas effektivt i de två första fallen, och risken för repor vid användning av tandborste är uppenbar. Det är dessutom svårt att få bort alla tvålrester, och om sådana finns kvar så påskyndas korrosion. Det enda rekommendabla sättet, som endast avlägsnar fett, "smuts" och i fettet bundna skadliga ämnen, är att mycket försiktigt svabba mynten med en stor bomullstuss indränkt med kemiskt ren bensin (sån som man brukar ta bort fettfläckar på kläder med). Obs, GNID EJ, utan svabba bara med mycket lätt tryck. Även aceton eller ren etanol kan användas, men bensin har bäst förmåga att snabbt få mynten rena.

Tyvärr verkar det som om detta med rengöring blir något av en fix ide hos många samlare. I de flesta fall som amatörer försökt sig på rengöring av bättre objekt så har det lett till att mynten förlorat i attraktionskraft och värde.

STOR FÖRSIKTIGHET anbefalles.