Den romerska denarens sista tid

Av Lennart Castenhag

Septimus Severus var Roms kejsare under åren 193-211. Han föddes år 145 i staden Leptis Magna (kallas ibland Lepcis Magna) och han var den förste romerske kejsaren från provinsen Afrika. Leptis Magna var efter Carthago den viktigaste staden i provinsen vid tiden för Septimus Severus regering.

År 187 ingick Septimus Severus äktenskap med Julia Domna. Hon var född år 170 i Emesa (nuv. Homs) i Syrien som dotter till den syriske prästen/fursten Bassianus. Domna betyder "hustru till en kung". Julia Domna har uppmärksammats i historieböckerna på grund av sitt lysande intellekt. Septimus Severus rådfrågade gärna sin hustru inför svåra politiska beslut och Julia Domna kom på så vis att få ett visst inflytande på händelseutvecklingen i Rom. År 194 upphöjdes Julia Domna till Augusta och hon fick rätt att slå mynt i eget namn.

I sin födelsestad Emesa (nuv. Homs) i Syrien lät Julia Domna slå tetradrachmer av silver. Se nedan. På frånsidan är det en örn och mellan örnens fötter är det en figur som är vänd åt vänster med krona på huvudet. Denna figur anses vara Shamas som var solgud och rättssystemets övervakare i den kult som hade fäste i Syrien på 200-talet. Julia Domnas tetradrachm är exempel på att man i de romerska provinserna höll fast vid sina traditionella myntsystem trots att man hamnat under Roms överhöghet.

Septimus Severus dog år 211 och lämnade efter sig Julia Domna och de två sönerna Geta och Caracalla. Enligt planerna skulle sönerna dela på kejsarmakten efter faderns frånfälle, de hade samregerat med fadern under åren 209-211, men de drog inte jämnt och Caracalla mördade sin bror. År 217 blev Caracalla själv mördad och han efterträddes av Opellius Macrinus. Denne såg Julia Domna som ett hot mot sitt styre och han tvingade henne att dra sig tillbaka. Julia Domna såg sin tillvaro slagen i spillror och tog sitt liv genom att svälta sig till döds under våren/sommaren 217. Ett år senare avrättades Opellius Macrinus.

När den romerska denaren introducerades 212/211 f.v.t. [2] hade den en silverhalt av 96 % och en vikt av 4,5 g som strax sjönk till 3,89 g. Undan för undan sänktes silverhalten så att den under Septimus Severus regering låg på 50 %. Under Caracallas tid sänktes silverhalten ytterligare.

Septimus Severus denar, som presenterats ovan, har en vikt av 2,54 g och Julia Domnas denar har en vikt av 2,18 g. Man kan fundera över om dessa mynt är äkta, men studiet av auktionslistor har visat att Septimus Severus denarer i gott skick kan ha en vikt av 2,2-3,6 g. Julia Domnas denarer i gott skick kan ha en vikt av 2,1-3,6 g. De två presenterade denarerna ligger således i nedre delen av respektive spridningsintervall.

Den romerska silverdenaren råkade i förfall undan för undan vilket med tiden avspeglade sig i dess köpkraft. Vid omkring år 200 var myntet ifrågasatt. Den viktspridning som här har påvisats indikerar att man inte var så noga med kontrollen av myntämnenas vikt. I ett försök att återupprätta förtroendet för roms mynt introducerade Caracalla i slutet av år 214 dubbeldenaren med en vikt motsvarande 1,5 denarer. Dubbeldenaren kom att kallas antoninian efter sin upphovsman Antoninus, dvs Caracalla.

Visserligen slog Caracalla denarer och även Severus Alexander (222-235) slog sådana, men därefter blev dessa mynt endast sporadiskt förekommande. År 240 avlystes denaren men återuppstod som billonmynt år 270 (Sandström sid 324).

Foto av författaren

Referenser

Sear − David S Sear. Roman Coins and their values II-III. London 2002 resp 2005.

Prieur − Michel Prieur. The Syro-Phoenician Tetradrachms and their Fractions. London 2000.

Sandström − Rolf Sandström. Romarna och deras mynt. 2013

Fotnoter

[1] Laodicea ad Mare (nuv. Latakia), Syrien.

[2] https://www.numismatik.se/2artiklar/Roms_denar/Romdenar.php