2015-05-08
Av Ulf Danell
Folkvandringstiden inträffade i Norden ca 400-550 e.Kr. Den kännetecknas av att många folkstammar vandrade runt och tog nytt land efter det västra romarrikets kollaps. Under hunnernas framfart betalade romarna och bysantinerna ut enorma summor i guld till Attila och hans soldater. En del av dessa rikedomar kom sedan även upp till småkungarna i Skandinavien. Guldet smältes om och de skickliga guldsmederna tillverkade såväl medaljer som ringar, halskragar och andra smycken och vapendetaljer av den gula metallen. Några få var även skrivkunniga. De skrev med den urgermanska runskriften.
1. Guldsolidus
Texten på följande guldsolidus är förvirrad på åtsidan, men ser ut att lyda
Halvdan Dener Divius
dvs "Den gudomlige danern Halvdan".
Guldsolidus, åtsida. Foto UUM
Texten är förvirrad även på frånsidan, men innehåller namnet "Halvdan".
Guldsolidus, frånsida. Foto UUM
Halvdan figurerar såväl i Beowulfkvädet (1) som i Ynglingasagan (2) och Rolf Krakes och hans kämpars saga (3). Ingen av källorna nämner hans föräldrar, men av Ynglingasagankan man dra slutsatsen, att det har varit Frode den starke, som varit fadern (4). Av namnet att döma, har Halvdan, vilket betydet "den halvt danske", en icke dansk moder. Hon kan ha varit dotter till Aunatheow (Aun) Eorundsson av Uppland (5) och förslagsvis hetat Eowa. Enligt Rolf Krakes och hans kämpars saga, har Halvdan en bror, som också heter Frode (6). Han bör därför ha fötts efter faderns död. Frode den yngre regerade sedan i faderns rike Själland, med säte i Lejre (Hleidra), medan Halvdan fick Skåne. Frode blev med tiden avundsjuk på sin bror och hans rikedomar i östdanernas land. Han beslöt att med sina krigare plundra och bränna i Skåne. Halvdan, som borde ha haft sitt högsäte i Uppåkra, blev brutalt mördad av sin brors soldater (6).
En tidigare Halvdan Frodesson, stred mot Aun den gamle i Uppsala och blev gravlagd där i hög ålder(7).
Den här guldsolidin har uppenbarligen tillverkats till minne av Halvdans död c. 480. Den hittades i närheten av Uppsala och finns nu i Gustavianum, Uppsala Universitets Myntkabinett. Solidin (UUM 400179) väger 3,62 gram och mäter 20,5 mm i diameter. Den har haft en ögla, som sedan har brutits av.
2. Medalj
Texten på följande medalj är förvirrad, men börjar "[A]DILS...."
Medalj, foto Ulf Bruxe, SHM
Adils (c. 485-c. 545), var son till Ottar Egilsson, kung över svearna i Gamla Uppsala. Adils blev kung efter sin fars död i Vendel c. 525. Han fick tillnamnet "den mäktige" och beskrivs som snål och girig efter guld(8).Han stred bland annat mot sin farbror Åle/Onela "den uppländske" Egilsson på Vänerns is (9) och fick då hjälp av sin styvson Rolf "Krake" Helgessons bärsärkar (10) och göternas kung Beowulf Ecgtheowsson (11). Hans snålhet och ovilja att betala Rolf som tack för hjälpen, ledde till strid, och Adils förlorade bland annat sin käraste ägodel, den treledade halsringen "Sveagris" till Rolf (12). Ringen hittades 1827, trasig efter striden, på Ålleberget i Västergötland av före detta soldaten Lars "Helje" Helgesson och hemmansägaren Gustaf Sandsjö. Adils var gift med Yrsa, dotter till Helge I Halvdansson, kung i Lejre på Själland. Hon växte upp hos kung Geirtheow i Saxland (Holstein). Adils dog i förhållandevis hög ålder efter att ha fallit av sin häst i hallen i Gamla Uppsala (13) och ligger begravd i Västhögen.
Medaljen (SHM 420) är hittad i Tunalund, Hjälsta sn, Uppland strax sydväst om Uppsala och väger 19 gram.
Halsringen "Sveagris", med inlödda figurer, bland annat grisar, väger 612 gram och består av 22 karats guld, samma halt som de nersmälta romerska guldsolidi den är tillverkad av.
Halsringen "Sveagris". se detaljförstoring nedan. Foto Sören Hallgren, SHM
Detaljförstoring av halsringen "Sveagris". Foto Sören Hallgren, SHM.
3. Medalj, guldbrakteat
Texten på följande guldbrakteat lyder
Wurte runosch an walhekurne Heldasch Kunimudiu
dvs "Heldar gjorde runorna på det främmande (välska) guldet åt Kunimund".
Medalj, guldbrakteat. Foto Christer Åhlin, SHM
Heldar, som gjorde medaljen åt kung Kunimund I Hrolfsson (c. 469-c. 535) har förmodligen varit den Hjalte (Hott), som stred ihop med Rolf Krake, som en av hans bärsärkar(14).Hans berömda svärdsknapp, från svärdet "Gyllenhjalt", som han fick i gåva av Rolf (15), är antagligen den som hittades i Stora Sandviken, Sturkö, Blekinge c. 35 meter från stranden vid ålfiske 1901, bara 5 km från guldbrakteatern.
Guldbrakteaten (SHM 1453), som väger 4 gram, och söljan av förgyllt silver (SHM 1452), hittades i Augerum mitt på Tjurkö, Blekinge.
Svärdsknappen i cloisonne-teknik med röda granater från Sturkö, Blekinge, väger 61 gram (SHM 11317).
Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.
4. Medalj
Texten på följande medalj är helt förvirrad, men stilmässigt passar medaljen in på Alf III Ottarsson (c. 395-c. 457), kung över alverna i Bohuslän (Alvhem)(16).Medaljen är funnen i hans grav i Lilla Jored, Kville sn, Bohuslän, där även den guldring han bär på höger tumme, låg.
Medaljen (SHM 421), väger 17 gram och mäter 38 mm i diameter.
Medalj. Foto Jan Eve Olsson, SHM
Den treryggade tumringen (SHM 421), väger 32 gram. Foto Jan Eve Olsson, SHM
Den enkla guldringen (SHM 413) väger 9 gram. Foto Ulf Bruxe, SHM
5. Medalj
Texten på följande medalj är något förkortad och lyder Gadafi, dvs "Åt Gandalf".
Gandalf I (c. 429-c. 488), var son till Alf III och blev kung över alverna efter sin fars död(16). Guldmedaljen är funnen i hans grav i Svarteborg, Bohuslän, i närheten där kungsgården låg. Förkortningen står för "Gandalfi". Medaljen väger 10 gram.
Medalj (SHM 11019). Foto Ulf Bruxe, SHM
Referenser
Snorre Sturlasson; Johansson Karl G., Malm Mats (1997). Snorres Edda. Stockholm: Fabel.
Snorre Sturlasson (1991). Nordiska kungasagor. 1, Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga. Stockholm: Fabel.
Beowulf: Översatt i originalets versmått av Björn Collinder. Stockholm 1955.
Fornnordiska sagor, bearbetade på svenska av A. Ekermann. Uddevalla 1989.
Den poetiska Eddan: Översättning av Björn Collinder. Andra omarbetadeupplagan. Uddevalla 1964.
Noter
1) Beowulf; strof 57 och 469
2) Snorre 1991; sid 53
3) Ekermann 1989; sid 73
4) Snorre 1991; sid 50-52
5) Snorre 1991; sid 47-49
6) Ekermann 1989; sid 73
7) Snorre 1991; sid 47
8) Ekermann 1989; sid 82 ff
9) Snorre 1991; sid 53-55
10) Snorre 1997; sid 160-161
11) Beowulf; strof 2345-2396
12) Ekermann 1989; sid 97-98
13) Snorre 1991; sid 53-55
14) Ekermann 1989; sid 89-90
15) Ekermann 1989; sid 91-92
16) om alverna: bl.a. Snorre 1991; sid 71, 73, 77, 79, 85-86; Ekermann 1989; sid 98;
Collinder 1964; sid 141
Källor: Beowulf samt Rolf och hans kämpars saga
Källor: Beowulf, Rolf och hans kämpars saga, Hervarasagan, Ynglingasagan och Den poetiska Eddan
Klicka på bilden för större format
Runo fahi raginakudo toA. Ek Aunathou suhurah susih Hwatin Hakutho
dvs "Runor från Gudarna härstammande här målade. Jag Aunatheow . . ."
(slutet är svåröversatt).
Runstenen hittades i Noleby, Fyrunga sn, Västergötland och står numera i Statens Historiska Museums magasin i Stockholm.
Ek erilasch Sawilagasch hateka. aaaaaaaaRRRnnnbmuttt alu
dvs "Jag, Saewila jarl heter". (+ svåröversatt spådom som slutar med "skydd, värn")
Hjorthornsbiten hittades 1840 vid torvgrävning i Lindholm, Vemmenhögs sn, Skåne och finns nu utställd i LUHM, Lund.
Hroiwhk Griwkluhng
dvs "Hrokur . . . " (andra ordet svåröversatt).
Guldbrakteaten (DR BR 30) hittades i Broholm, Gudme socken på Fyn, Danmark.
Frawaradasch ana haha islaginasch
dvs "Freaward på Haga är slagen".
Runstenen hittades i Möjbro, Hagby sn, Uppland och står nu utställd i SHM, Stockholm.
Följande tre bilder visar den 5-ringade halskragen "Hildesvin" som eventuellt kan åsyftas i den poetiska Eddan, sid 140-141, 154.
Halsringen "Hildesvin". Foto Ulf Bruxe, SHM
Följande fyra bilder visar den 7-ringade halskragen "Nitud" som vi kan läsa om i Beowulf, strof 1195-1216, 2172-2176. I Ekermans översättning från 1989 står det om ringen på sidorna 79-80, 106.
Foto Christer Åhlin, SHM
Foto Sören Hallgren, SHM
Foto Christer Åhlin, SHM
Foto Ulf Bruxe, SHM
Om författaren
Ulf Danell är arkivarie vid Österlens Museum
Österlens Museum
Björkegrenska gården
Storgatan 22
27280 Simrishamn
| Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |