In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2020-01-19

 

Brunhild av Austrasien

Av Lennart Castenhag

Brunhild var en visigotisk prinsessa som blev gemål åt en merovingisk kung i mitten av 500-talet. Efter tretton år som drottning mördades hennes man och hon kom att regera som förmyndare år sin son. Hon regerade därefter som förmyndare åt barnbarn och barnbarnsbarn.

Under hennes tid vid makten var det brutala stridigheter inom den kungliga släkten. Många mord utfördes och hon riskerade att själv mördas. Under senare halvan av sitt liv hade hon förutom släktingarna även de mäktiga adelsmännen mot sig. Hon avrättades år 613.

Chlothar I, hade återförenat de fem frankiska rikena Austrasien, Neustrien, Paris,
Reims och Burgund till ett rike, men när han gick ur tiden år 561 styckades
riket upp och delades mellan Sigebert I och hans tre bröder.



Brunhilds liv i sammandrag

Brunhild föddes omkring år 543 i den visigotiska huvudstaden Toledo. Hon fick en gedigen utbildning och hon fostrades i den arianska kristna läran. När hon år 567 gifte sig med kung Sigebert I av Austrasien konverterade hon till den katolska läran. Brunhild födde åt Sigebert två döttrar och sonen Childebert. Efter Sigeberts död regerade hon över Austrasien och Burgund som förmyndare åt sin son, sina barnbarn och barnbarnsbarn.

Brunhild var en effektiv härskare men hennes kraftfulla personlighet gjorde att hon kom i konflikt med adelsmän, kyrkan och de övriga medlemmarna av den merovingiska dynastin. Hennes bittra fejd med svägerskan Fredegund, som mördade hennes syster och flera av hennes män, varade så länge Fredegund var i livet. Brunhilds öde beseglades av Fredgunds son Chlothar II som besegrade henne i ett fältslag och avrättade henne.

Den merovingiska ätten från Chlotar I till Chlothar II (förenklad framställning).



Chilperic I − Brunhilds svåger

Chilperic I av Neustrien inspirerades av sin brors äktenskap och tänkte att en visigotisk prinsessa även skulle passa honom. Valet föll på Brunhilds äldre syster Galswintha, och i samband med bröllopet fick hon ett antal städer i Akvitanien som morgongåva, bl a Bordeaux och Limoges.

Galswintha blev snart varse att det fanns gott om kurtisaner vid hovet, och hon krävde att Chilperic skulle kasta ut dem. Men Chilperic hade inte en tanke på att gå med på Galswinthas krav. Istället tröttnade han på henne.

Chilperics favoritälskarinna Fredegund, insåg att om hon skötte sina kort väl skulle hon bli drottning i Neustrien. Hon smidde därför onda planer för Galswintha. En natt smög sig en av Fredegunds män in i hennes rum och kvävde henne. Man skulle kunna tro att Chilperic skulle uppröras över det som hände, men icke, istället gifte han om sig med Fredegund.

Brunhild förstod vem som hade bragt hennes syster om livet, och de bägge drottningarna blev bittra fiender för livet. För att mildra spänningarna lovade Chilperic att Brunhild skulle få överta den morgongåva som han hade gett åt Galswintha. Därmed blev det lugnare, men tiden gick och morgongåvan överlämnades aldrig.

Freden avbröts av att Chilperic drog in i Austrasien med sin armé, men krigslyckan stod honom inte bi. I det fältslag som följde besegrades han av Sigebert av Austrasien. Chilperic flydde därefter till Tournai. Under Sigeberts belägring av Tournai kom Fredegund till sin mans undsättning. Sigebert mördades av hennes män och Brunhild togs till fånga och sattes i fängelse i Rouen.


Brunhilds andra äktenskap

Merovech var son till Chilperic och hans älskarinna Audovera. Han begav sig till Rouen under förevändningen att han skulle besöka sin mor. När han kom till Rouen uppsökte han istället Brunhild i fängelset. Han hade räknat ut att hon skulle kunna öka hans möjligheter att uppnå kungavärdighet. Kanske hoppades även hon att Merovech skulle bli ett stöd för henne. Efter det att Merovech hade hjälpt Brunhild att fly ur fängelset vigdes de två av biskopen i Rouen.

Fredegund insåg att Merovech hade blivit ett hot mot hennes planer för framtiden. Hon kunde på inga villkor låta någon annan än hennes egna söner få bli tronarvingar. Hon övertalade därför sin man Chilperic att lösa problemet.

Merovech och Brunhild hade under tiden sökt skydd i kyrkan St Martin i Tours. Chilperic hade informerats om var det nygifta paret höll sig gömda och han belägrade kyrkan. Merovech gav omedelbart upp och han tvingades att lämna Brunhild. Efter ett antal turer insåg Merovech att ingen skulle komma till hans undsättning. Han beordrade därför några av sina tjänare att hjälpa honom begå självmord.


Brunhilds första regentperiod

Brunhild bestämde sig nu för att bli Austrasiens regent som förmyndare för sin son Childebert II. Adelsmännen hade svårt att acceptera arrangemanget så hon tog hjälp av sin svåger Guntram som var kung av Burgund, och adelsmännen lugnade ner sig.

Under Brunhilds styre rustades vägar upp, kyrkor och kloster byggdes, de kungliga finanserna stärktes och armén organiserades om. Varhelst hon såg att något kunde förbättras grep hon in. Om hon kom på någon med att inte anstränga sig tillräckligt väntades bestraffning. Adelsmännen hade svårt att finna sig i den underlydande ställning de hade hamnat i och började fundera över hur de kunde få bort henne.


Brunhild tar hjälp av kung Guntram

År 577 insåg Brunhild att hon hade hamnat i ett utsatt läge och hon vände sig till sin svåger, kung Guntram i Burgund. Han hade nyligen mist sina söner i dysenteri och han var utan tronarvingar. Brunhild föreslog därför att han skulle göra hennes son Childebert till tronarvinge. Guntram lät sig övertalas och gick med på arrangemanget. År 583 uppnådde Childebert sin trettonårsdag, den dag då man i det merovingiska riket blev myndig. Han kunde nu utses till kung av Austrasien.

År 584 mördades Chilperic I efter att ha återvänt hem efter en jakttur. Fredegund misstänkte omedelbart Brunhild som anstiftare till dådet och konflikten blossade åter upp mellan de två svägerskorna. Detta kom mycket olägligt för Brunhild som hade fått problem med sina adelsmän. De hade länge motsatt sig Brunhilds inflytande över sonen Childebert.

År 587 planerade adelsmännen ett attentat mot Childebert och hans två söner, attentatsplanerna avslöjades och ledaren avrättades. De övriga inblandade satte sig i säkerhet men avrättades senare.

Kung Guntram i Burgund insåg att kungafamiljen i Austrasien var i fara. Han uppmanade genast Brunhild, Childebert och hans två söner att sätta sig i säkerhet hemma hos honom i Burgund. För att ytterligare stärka Childeberts framtidsutsikter undertecknade Guntram, Childebert och Brunhild ett fördrag i Andelot år 587. Enligt fördraget skulle Austrasien och Burgund slås samman till ett rike med Guntram som regent och Childebert som tronföljare. Sammanslagningen genomfördes och Guntram regerade sitt rike fram till år 592 då han gick ur tiden.

Burgund kom nu att regeras av kung Childebert II. Omedelbart rustade han sig för att anfalla kung Clothar II av Neustrien som var son till Chilperic I och Fredegund. Det visade sig att Chlothar II var en skicklig fältherre och hans armé var välorganiserad. I ett fältslag år 596 dödades Childebert II, endast tjugosex år gammal.

Brunhild var övertygad om att det var Fredegund som egentligen låg bakom Childeberts död, och hon funderade på hur hon skulle kunna hämnas. Hennes planer rann dock ut i sanden eftersom Fredegund avled av naturliga orsaker året efter. Fejden mellan svägerskorna var äntligen avblåst, men det skulle visa sig att ättlingarna till de bägge drottningarna kom att hålla liv i konflikten.


Brunhild blir förmyndare åt barnbarnen

Childebert lämnade efter sig tioårige Theodebert II och nioårige Theoderik II. Sammanslagningen av Austrasien och Burgund bröts upp och fördelades mellan de två prinsarna. Theodebert II tilldelades Austrasien och Theoderic II tilldelades Burgund. Brunhild tog på sig rollen som förmyndare åt dem. Hon tog därmed också på sig regentansvaret för både Austrasien och Burgund och hon valde slottet i Austrasien som residens.

År 599 fyllde Theodebert tretton år, dvs han var myndig och han kunna kalla sig kung över Austrasien. Hans första åtgärd var att kast ut sin farmor. Brunhild tog mycket illa vid. Hon hade inte väntat sig något sådant från sitt barnbarn. Hon tog sin tillflykt till Theuderic i Burgund där hon blev mycket väl mottagen. Tämligen snart fördes på tal att Theuderic skulle utkräva hämnd på sin bror och strax hade krig blossat upp mellan de bägge bröderna. Brunhild var nu femtiosex år och när hon blickade tillbaka på sitt liv ansattes hon av stor bitterhet, och mörka tankar fyllde hennes sinne.


Brunhild och Protadius

Vid hovet i Burgund fanns en man vid namn Protadius. Brunhild tog honom till sin älskare och hon funderade över hur hon skulle kunna tilldela honom en lämplig position inom administrationen. Brunhilds tankar riktades mot Berthoald som var slottets högste förvaltningschef. Den posten skulle passa Protadius utmärkt, tänkte hon. Brunhilds planer utvecklade sig till en konspiration mot Berthoald som ledde till att han dödades. Protadius kunde därmed sättas in som slottets högste förvaltningschef.

Brunhild och Protadius övertalade Theuderic att återuppta striden mot Theudebert, men soldaterna misstänkte att det var Protadius som låg bakom krigsplanerna. De röjde honom därför ur vägen samtidigt som de vägrade att strida för drottningen och hennes självupptagna ego. Brunhild blev rasande. Hon lät arrestera den man som hade gett order om att döda Protadius och han torterades till döds.

Omgivningens reaktioner var inte nådiga mot Brunhild. Hemska rykten började spridas om incest och grymheter. Biskopen i Vienne stämde också in i kören. Brunhild svarade med att anlita några lönnmördare som röjde biskopen ur vägen år 612.


Brunhild som förmyndare för sitt barnbarnsbarn

Theuderic hade en oäkta son Sigebert II som bara hade ett år kvar innan sin myndighetsdag. Denne pojke tog Brunhild under sina vingar.

Warnachar var högste förvaltningschef för slottet i Austrasien, han var rädd för att den unge pojken skulle utsättas för fördärvligt inflytande från sin farfarsmor. Sigebert II fördes därför inför en nationell församling som utropade honom till kung över både Austrasien och Burgund. Därefter sökte man upp Clothar II, som var kung av Neustrien, och överlade med honom hur de skulle kunna röja Brunhild ur vägen. Samtidigt kom de överens om att den unge Sigebert II skulle beskyddas.

Den sjuttioårige Brunhild och den tolvårige Sigebert II mötte Clothar II:s armé år 613, men återigen deserterade Brunhilds soldater, och Brunhild och Sigebert tvingades fly. I trakten av Neuchâtelsjön (i dagens Schweiz) spårades hon upp av Clothars män och Sigebert dödades. Brunhild tillfångatogs och fördes inför rätta. Hon anklagades för att ha dödat tio frankiska kungar och flera av kyrkans män. Hon dömdes att slitas sönder av vilda hästar samt brännas på bål.

Avrättningen av Brunhild enligt en illustration i De Casibus Virorum Illustrium, från 1475.
Att Brunhild torterades till döds kan vi nog utgå ifrån, men det finns olika beskrivningar om hur det gick till. Ovanstående bild kan därför inte anses vila på vetenskaplig grund.
Källa: Wikimedia



Brunhild har gjort avtryck i litteratur, konst och musik. Här är några exempel:

− Brynhild var en sköldmö i nordisk mytologi, troligen inspirerad av den historiska Brunhild. Hon figurerar också i Snorre Sturlassons Edda.

− Brunhild framträder i konsten. Till exempel har Anders Zorn porträtterat Brunhild tillsammans med hennes svägerska Fredegund.

− Richard Wagner inspirerades av den frankiska Brunhild när han formade sin hjältinna valkyrian Brünnhilde i sitt musikdramatiska verk Nibelungens ring.


Grafik av författaren


Referenslitteratur
− Ian Wood. The Merovingian Kingdoms 450-751. 1994


Relaterade artiklar

Merovingerna, mynten och valkyrian.  Se här >>

Dokumenthistorik
2020-01-19   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2020-08-02           Copyright © 1996-2020           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98