2014-08-19
Av Lennart Castenhag
Konrad II (ca 990-1039) var kung av det Tysk-Romerska riket från år 1024. Han var son till greve Henrik av Speyer och Adelaide av Alsace. Konrad fortsatte den politik som hans företrädare hade stakat ut vilket innebar att biskopar gärna insattes på viktiga ämbetsposter i regeringen.
I den följande berättelsen figurerar många personer med namnen Konrad, Henrik och Otto så det kan stundtals bli lite svårt att skilja dem åt. Släktdiagrammet längst ned på sidan kan möjligen vara till någon hjälp.
Werner V av Worms (d. 935) var greve i hertigdömet Franken. Han efterträddes av sonen Konrad "den röde" (d. 955). År 944 tilldelades han hertigdömet Lothringen av kejsar Otto I "den store" (d. 973). Senare delades hertigdömet i övre och nedre Lothringen. Konrad gifte sig med Otto I:s dotter Liutgarde (d. 953) och han blev en av kungens närmaste män.
Konrad såg med oro hur Otto I:s bror, hertig Henrik I av Bayern (d. 955), fick ett ökande inflytande vilket hotade hans egen maktställning. År 953 förenades därför Konrad med sin svåger hertig Liudolf av Schwaben (d. 957) i ett uppror mot kejsar Otto I, men upproret misslyckades och Konrad fråntogs sin hertigtitel. Efter ett tag försonades kejsar Otto I med Konrad och tillsammans deltog de i det stora slaget vid Lechfeld mot magyarerna år 955. Där stupade Konrad. Han efterlämnade sonen Otto (d. 1004) som i sin tur födde sonen Henrik av Speyer. Denne Henrik var far till Konrad II (ca 990-1039) som blev den förste regenten av den Saliska dynastin på Tysklands tron.
Namnet "den Saliska dynastin" uppstod möjligen genom att man hade anammat den Saliska lagen (Pactus Legis Salicae) som reglerade de germanska stammarnas rättigheter på 500-talet.
förstoring 3 gånger
Pfennig, Henrik II, 1002-1024, Worms
Diameter 18 mm. Vikt 1,010 gram.
Ref.: Dannenberg 845.
Motivet på frånsidan anses vara en träkyrka.
Konrad II föddes i äktenskapet mellan Henrik av Speyer (d. 992) och Adelaide av Alsace (d. 1046). Efter Henriks död gifte Adelaide om sig med en adelsman från hertigdömet Franken och hon släppte helt kontakten med sin son.
När kejsar Otto III dog år 1002 efterträddes han av Henrik II (d. 1024). Otto av Worms (d. 1004) hade också varit kandidat för att väljas till Tysklands kung, så han fick som kompensation hertigdömet Kärnten. Därvid avstod han från sitt markinnehav i Worms till biskop Buchard av Worms. Denne Buchard anses ha tagit ansvar för Konrad II:s uppfostran och utbildning efter det att fadern dött och modern gett sig iväg med sin nye man.
Konrad I av Kärnten (en farbror till Konrad II) dog år 1011 och efterlämnade sonen Konrad II d.y. (1003-1039). Konrad II d.ä. fick ansvaret för kusinens uppfostran och utbildning.
Konrad II gifte sig år 1016 med Gisela av Schwaben (d. 1043). Hon var hertiginna och hade blivit änka för andra gången. Från sitt föregående äktenskap hade hon sonen Ernest II och han hade ärvt hertigdömet Schwaben efter sin far. Som Giselas nye man hoppades Konrad II få förmyndarskapet över styvsonen Ernest i syfte att stärka sin egen ställning, men av det blev intet. Ärkebiskop Poppo av Trier tillförordnades istället ansvaret för Schwaben.
Gisela var dotter till Gerberga av Burgund (f. 965) som var dotter till den regerande burgundiske kungen Konrad av Burgund (d. 993). Gisela var därmed barnbarn till den franske kungen Ludvig IV. Äktenskapet blev av den anledningen lite problematiskt ty både Gisela och Konrad var ättlingar till kung Henrik I "fågelfängaren" (d. 936). Konrad var släkt med honom i femte generationen och Gisela var släkt med honom i fjärde generationen. Enligt kanonisk rätt var äktenskap inte tillåtet för släktskap inom första till sjunde generationen.
Konrad och Gisela hade beviljats undantag från den kanoniska rättens regler av kyrkan, men den tyske kejsaren Henrik II (d. 1024) såg med oblida ögon på äktenskapet. Han tvingade Konrad i exil under vilken Gisela födde en son år 1017 som fick namnet Henrik. Kejsaren och Konrad försonades och Konrad tilläts återvända till Tyskland.
Klicka på bilden för ytterligare info
Skålmynt från medeltidens Milano, slaget för Henrik II.
Kejsar Henrik II dog barnlös år 1024 vilket innebar slutet för den Sachsiska dynastin som hade regerat Tyskland i hundra år. Det gällde att raskt hitta en ny kung. De tyska furstarna samlades på östra stranden av floden Rhen i närheten av staden Oppenheim. Ärkebiskop Aribo var ordförande under mötet.
Konrad presenterade sig som kandidat inför valet och så gjorde även hans yngre kusin Konrad II d.y. (f. 1003). Båda var ättlingar till kejsar Otto I genom sin gemensamma farfar Otto av Worms och dennes mor Liutgarde som var dotter till kejsar Otto I "den store". Majoriteten av de församlade furstarna ställde sig bakom Konrad II d.ä. eftersom han hade en sjuårig son vilket innebar en viss stabilitet för en dynasti i regeringsställning.
Klicka på bilden för ytterligare info
Denar, slagen för Konrad II, 1036, Köln.
Den 34-årige Konrad kröntes till kung av Tyskland av ärkebiskop Aribo i katedralen i Mainz den 8 september 1024, men Aribo vägrade att kröna Konrads hustru Gisela till drottning med anledningen av att paret hade brutit mot kanonisk rätt. Ärkebiskop Pilgrim i Köln såg då sin möjlighet att förbättra sin relation med kungen efter att inte ha givit honom sitt stöd i valet, så han krönte Gisela till drottning den 21 september 1024. Pilgrims politiska nyorientering innebar att oppositionen mot den nya kungen försvagades.
Konrad II efterträddes vid sin död år 1039 av sonen Henrik III (d. 1056) och den Saliska ätten skulle komma att regera Tyskland i hundra år precis som den Sachsiska ätten hade gjort.
|
Klicka på bilden för större format Klicka på bilden för större format
Släktdiagram som visar sambandet mellan |
Foto och grafik av författaren.
| Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |
