Keltiberernas mynt - en introduktion

Av Lennart Castenhag

Pyreneiska halvön hade sedan gammalt en rad olika urbefolkningar med tungomål som inte tillhörde den indoeuropeiska språkfamiljen, exempelvis baskerna. Då kelterna spred sig över halvön och blandade sig med urbefolkningen uppstod nya folkslag som galicier, asturier och lusitaner. Den folkgrupp som skulle komma att spela en särskild roll då halvön annekterades av romarna på 200-talet f.v.t. var keltibererna. Denna folkgrupps mynt ska vi här titta närmare på.

Se nedanstående karta. Keltibererna var bosatta i inlandet, men även några kuststäder som beboddes av andra folkslag har tagits med i utsnittet. Frågetecken i stadsnamnen innebär att det råder osäkerhet om var staden låg. Dubbla frågetecken innebär extra stor osäkerhet.

Klicka på namnen för städerna i kartan för ytterligare information.

Den historiska bakgrunden

Fenikierna upprättade handelsstationer på Pyreneiska halvön på 700-talet. Under 600-talet upprättade även grekerna handelsstationer, främst utmed norra medelhavskusten. Grekernas namn på halvön var Iberia.

Kelterna invandrade på Pyreneiska halvön från 800-talet f.v.t. och framåt och gav upphov till byar som senare tog form av städer. På 200-talet blev halvön en provins i Romarriket, under namnet Hispania. Keltibererna motsatte sig romarnas intrång och flera fältslag utkämpades, t ex vid Numantia, och det fältslaget är legendariskt (se Numantia i kartan ovan).

Under det andra puniska kriget 218-202 f.v.t. tågade den fenikiske härföraren Hannibal genom Hispania med sina stridselefanter för att ta sig vidare genom Gallien och över Alperna mot Rom.

Några av folkslagen från 600-talet till 100-talet f.v.t. på Pyreneiska halvön.

Romarna kom att dela in Pyreneiska halvön i en nordlig och en sydlig del. Den norra delen kallade de Hispania Citerior (främre Hispania) och den sydliga delen kallade de Hispania Ulterior (bortre Hispania).

Hispania Citeror (främre Hispania) och Hispania Ulterior (bortre Hispania)

De första mynten på Pyreneiska halvön

Staden Emporion (Emporiton) anlades av grekiska kolonisatörer från Fokaia på 600-talet. Under åren 510-500 f.v.t. slogs i Emporion silverhemidrakmer med en vikt av 2,6 g och under 400-talet f.v.t. slogs bland annat silveroboler.

AR Hemidrakm 510-500 f.v.t.,   Emporion.   2,6 g   11mm.
Foto: Pere Pau Ripollés, 2013
Den figur vi ser på myntet är möjligen den bevingade hästen Pegasus.

Under tidigt 300-tal f.v.t. kom myntningen igång i Arse-Saguntum och man hämtade inspiration från grekisk myntning eftersom staden hade handelskontakter med Grekland. Efter det att myntningen kommit igång i Arse-Saguntum började ytterligare städer på halvön att slå mynt men med lokala särdrag.

AR Hemidrakm, 300-talet f.v.t., Arse-Saguntum. 1,84 g. Ref: Burgos 2028.
På åtsidan ser vi bilden av Herkules huvud vänt åt vänster.
Herkules har en klubba vilande på höger axel. Framför honom är det en stjärna.
På frånsidan ser vi bilden av en tjur vänd åt höger med en mans huvud med skägg.
Framför tjuren är en månskära och över tjuren finns en inskrift med
keltiberiska runor som kan tydas ARSGiTaR, dvs Arse-Saguntum.
Källa: www.coinproject.com/www.aureo.com.   Foto: Aureo & Calicó.

Under andra århundradet f.v.t. hade myntningen kommit igång allmänt på Pyreneiska halvön och man slog företrädesvis brons eller kopparmynt, men silvermynt förekom också. Vanligtvis försågs mynten med en inskrift som utvisade namnet på den stad där myntet hade slagits. I den romerska staden Caesaraugusta (vars namn senare ändrades till Zaragoza) slogs guldmynt i blygsam omfattning.

Alla städer på Pyreneiska halvön slog inte mynt. Under utgrävningar i t ex Numantia har inga bevis hittats för att man slagit mynt i staden. De mynt som hittades under utgrävningarna var slagna i andra städer. Möjligtvis var landet indelat i monetära zoner, och det kan antas att alla städer i en sådan zon inte hade mynträtt.

Myntorter och fyndorter

Mynten som presenteras när man klickat i kartan ovan har identifierats utifrån myntens inskrifter som antas stå för myntort. Var mynten har påträffats, dvs fyndorterna, har lämnats därhän. Av utgrävningar i t ex Numantia vet vi att de keltiberiska mynten kunde spridas tämligen långt.

Mynträkning

Silvermynt förekom enligt grekisk räkning i t ex Emporiton och Arse-Saguntum. I andra städer förekom silvermynt i nominalerna Denario och Quinar (= 1/2 Denario).

Brons/kopparmynten fanns i följande valörer:

	As	kallas ibland Unit i litteraturen
	Semis	(1/2 As)
	Triens	(1/3 As)
	Quadrans	(1/4 As)
	Sextans	(1/6 As)
	Uncia	(1/12 As)

Enligt romersk mynträkning gick det 10 As på en Denarius. Möjligen kom detta förhållande att gälla även i provinsen Hispania.

De keltiberiska runorna

Efter det att kelterna hade spridit sig över Pyreneiska halvön, och blandat upp sig med urbefolkningen, uppstod språk som var synteser av kelternas tungomål och urbefolkningarnas tungomål. Det kan man se om man studerar inskrifterna på mynten från olika regioner.

I nordöstra hörnet av halvön, som vi här inriktar oss på, uppstod dialekter av keltiberernas språk. Det kan vi se när vi studerar myntens inskrifter som anpassades till de olika språkljuden.

Se här:

Grafik av författaren

Litteratur och referenser

- Burgos, Fernando Alvarez. La Moneda Hisp´nica desde sus origenes hasta el siglov. Madrid 2008.

- Ripolles, Pere Pau & Abascal, Juan Manuel. Monedas Hispanicas. Madrid 2000.

Dokumenthistorik

2016-09-07

Dokumentet skapat