In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2020-03-24

 

Karl XI kopparmynt 1661-1686

Av Lennart Castenhag

Karl XI:s kopparmynt präglades i valsverk i sex valörer i Avesta under åren 1661 - 1686. Många sådana mynt har bevarats till våra dagar och de är ofta till salu på samlarmarknaden.

Här följer lite information som syftar till att förtydliga bilden av detta trevliga samlarområde. Ytterligare erfarenheter finns säkerligen att inhämta från kunniga samlare.

Svensk mynthistoria är komplicerad under åren 1624 − 1776. Vi hade både kopparmynträkning och silvermynträkning och relationen dem emellan varierade med tiden. Från år 1644 gick det 2½ öre KM på 1 öre SM och från år 1665 gick det 3 öre KM på 1 öre SM och dessa förändringar avspeglar sig i myntens vikt och utformning, vilket gör att många hittills icke publicerade detaljer finns att upptäcka.
  Under åren 1661 - 1686 präglades kopparmynt i
sex valörer.

Mängden mynt per år för de olika valörerna i öre KM kan vi inte säga något om, bara summa öre KM per år.  Längst ned på sidan visas produktionsstatistik.

Avesta myntverk

Myntverket i Avesta har en central roll i denna berättelse. Av den anledningen ska vi här helt kort beröra myntverkets ägarskap och historia.

Avesta myntverk var Bergslagets egendom från 1642. I samband med reduktionen i Sverige drogs myntverket in till kronan år 1667. Därefter överlämnades det till bröderna Cronström som pant under 20 år för ett lån på 82.000 riksdaler till kronan.

År 1669 överförde bröderna Cronström myntverket till ett bolag som de själva var delägare i. Så småningom kom myntverket att åter drivas i Bergslagets regi. År 1803 drabbades Avesta stad av en våldsam eldsvåda som ödelade stora delar av både staden och kopparmyntverket[1]. Myntverket återuppbyggdes men kom att drivas med reducerad kapacitet. År 1832 drabbades Avesta av en ny brand som förstörde hela bruket och en stor del av staden. Kopparmyntningen flyttades till Stockholm.

Källa: Sahlin. Beksrifning och förteckning öfver Stora Kopparbergs Bergslags myntkabinett.


Förstoring 2 ggr

1/6 skilling 1831, Karl XIV Johan. Diameter 20 mm   Vikt 2,8 g.   Ref: SM 128.

"Det sista avesta-myntet".   Foto: förf.


Gravörer i Avesta

Petter Michelsson var gravör i Avesta under åren 1644-1646/47[2]. I sin avhandling om Arvid Karlsteen gör Stenström gällande att Petter var en äldre bror till Johan Michelsson och möjligen också dennes läromästare. Johan Michelsson Planting[3] var gravör i Avesta under åren 1647-1688. Under åren 1649-1665 var även Johan Georg Breuer[4] tidvis verksam som gravör i Avesta. Vi kan därför inte med säkerhet veta vem som har graverat ett givet mynt fram till år 1665.

År 1680 blev Anders Wikman gravörlärling i Avesta, och (enligt P Norberg) fanns det en gesäll Hindrik Persson där 1682-1683. Under åren 1688-1730[5] hade Anders Wikman fast anställning som gravör i Avesta. Han vikarierade[6] för Johan Michelsson Planting under dennes sista år. Omkring år 1688 ingick Wikman äktenskap med dottern till Johan Michelsson Planting.

Myntmästare i Avesta

Markus Kock gick ur tiden år 1657 och hans arvingar var mynt-mästare i Avesta under åren 1657-1659.

Isak Kock var myntmästare under åren 1659-1665. Han var son till Markus Kock och blev adlad Cronström 1667. Han gick ur tiden år 1679.



Abraham Kock var myntmästare under åren 1665-1669. Han var bror till Isak, och även han adlades Cronström 1667. Han gick ur tiden år 1696.

Myntmästar-
märke
saknas
Från och med år 1669, då myntverket överfördes till ett bolag, var det istället en myntinspektor som såg till att myntverket följde gällande myntordningar[7]. Myntinspektorns namn var Joel Ekman, adlad Gripenstierna[8].

Myntmästaren var föreståndaren för en myntverkstad. Myntinspektor var ett förordnande som utfärdades av Kammarkollegium på 1600-talet. För Avesta myntverk fanns under senare halvan av 1600-talet en myntinspektor, eftersom Avesta myntverk var ett privat företag från 1669. Vid (det statliga) myntverket i Stockholm fanns vid samma tid en myntmästare.




Projekteringen av Karl XI:s kopparmynt

Utformningen av Karl XI:s kopparmyntserie baserades på skisser utförda av Isak Kock 1660. En förlageteckning av hans hand finns bevarad och den är beskriven av Bengt Hemmingsson i artikeln 1661 års kopparmyntserie som publicerades i SNT 1995 nr 2. De ursprungliga teckningarna kompletterades senare med voluter på götaskölden för 2 öre KM. Man beslutade även att börja prägla 2½ öre KM.



2½ öre KM, 1661

Juvelen bland Karl XI:s kopparmynt är 2½ öre KM från år 1661. Enstaka exemplar saluförs ungefär en gång per år och myntet är ett "måste" för varje kopparsamlare. I de fall konserveringsgraden är god drar priset iväg.

Myntet är ett typmynt (ettårstyp) och är präglat enligt myntordningen från 1660. Anledningen till den märkliga valören är att det gick 2½ öre kopparmynt på ett öre silvermynt vid just den här tiden.

2½ öre KM 1661, Karl XI, Avesta. Diameter 47 mm Vikt 44,3 g. Ref: SM 329. Foto Misab 5


Variationer för 2½ öre KM

Frånsidorna på 2½ öre KM har präglats med två olika präglingsvalsar. Vanligtvis är det en romb mellan sveakronorna (den beskrivs ibland som en ruta). I det andra fallet är det en ros mellan sveakronorna, och mynt i detta utförande är mycket sällsynta.

2½ öre KM 1661 med frånsida "romb" och med frånsida "ros".


Kronorna på 2½ öre KM

Kronorna på Karl XI:s kopparmynt är mycket detaljrika. Det är därför inte så lätt att se alla detaljer på kungakronan och sveakronorna. Endast på mynt med mycket god präglingskvalitet och hög konserveringsgrad går det att se detaljerna.

Kungakronans kronbåge nr 3 har detaljer som kan vara särskilt besvärliga att urskilja. När Berta Holmberg gav sig i kast med att dokumentera Bonniers samling av mynt från Karl XI:s tid gav denna detalj henne problem.

Kungakronans detaljer på kronbåge 3 är ofta svåra att urskilja.
Sveakronans kronring är detaljrik och även här kan det vara svårt att urskilja detaljerna.




2 öre KM, 1661-1665

2 öre KM är avsevärt vanligare än 2½ öre KM, och priserna på samlarmarknaden är därför inte avskräckande − inte ens för god kvalitet.

Myntet är ett typmynt (flerårstyp) och är präglat enligt myntordningen från 1660. För typen finns tre undertyper och det är kungakronorna som särskiljer.

2 öre KM 1661, Karl XI, Avesta. Diameter 42 mm Vikt 35,4 g. Ref: SM 330-334.

På åtsidan finns inskriften • C • R • S •, dvs kulor omsluter inskriften och det är kulor mellan tecknen.

2 öre KM har sköldar på både åt- och frånsida. De bägge sköldarna kallas götasköld respektive sveasköld. Bägge sköldarna är krönta. Vanligen är det samma krona på bägge sidor, men det finns exempel på mynt då det är olika kronor på åt- och frånsida.


Kronan med nio stenar i kronringen

Kronbågarna har ungefär samma utformning som på kungakronan för 2½ KM. Detta gäller för samtliga kronor på 2 öre KM.

Kronring med nio stenar,
som dels är runda och dels kvadratiska.
    Exempelmynt   här >>

Kronan med sju stenar i kronringen


Kronring med sju stenar,
som dels är runda och dels kvadratiska.
    Exempelmynt   här >>

Kronring liknande den på kronan för 2½ öre KM

Denna krona verkar förekommer under åren 1661-1665.

Kronringen har ungefär samma
utseende som på kronan för 2½ öre KM.
    Exempelmynt   här >>

Olika kronor på åtsida och frånsida på 2 öre KM

Här är ett mynt som har en krona med sju stenar i kronringen på åtsidan och en krona med nio stenar i kronringen på frånsidan.


En bild med högre upplösning   här >>

Nedan visas ett mynt som är präglat på samma vis. Oturligt nog har frånsidan råkat ut för "plantssläpp", dvs flagor av ytan har släppt när man har slätvalsat tenen innan präglingen.


En bild med högre upplösning   här >>



Åtsidans sköld på 2 öre KM 1661

Åtsidans sköld (götaskölden) har voluter på sidorna. Vanligen finns det voluter både upptill och nedtill, men ibland saknas de övre voluterna.

De övre voluterna på åtsidans sköld saknas ibland på 2 öre KM 1661. Ref: SM 330a resp. 330b.



Sköldarnas bredd på 2 öre KM 1662

År 1662 finns utöver den normala sköldbredden även mynt med bredare sköldar på både åt- och frånsida. Det är lätt att identifiera denna detalj. Normalt har sköldarna samma bredd som kronans kronring, men i vissa fall är sköldarna bredare än kronringen.


förstoring nära 2 ggr

Normal och bred sköld på 2 öre KM 1662.
Sköldarna har samma bredd på både åt- och frånsida.
Bilder från internetauktioner.




1 öre KM

1 öre KM är ett typmynt (flerårstyp) och det följer 1660 års myntordning. 1 öre KM präglades 1661-1664. Överst på åtsidan 1661 finns inskriften C ♦ R ♦ S (vilket står för Carolus Rex Sueciae).

1 öre KM 1661

1 öre KM 1661 i grundutförande. Ref: SM 335.


I sällsynta fall kan man finna romber på ömse sidor om åtsidans krona 1661.

1 öre KM 1661. I sällsynta fall omges kronan av romber. Foto: Misab. Ref SM --.


Med eller utan romb i övre pilvinkteln på 1 öre KM 1661

I frånsidans övre pilvinkel finns vanligen en romb. I sällsynta fall saknas denna detalj.

1 öre KM 1661 saknar ibland romben i frånsidans övre pilvinkel,
vilket inte framgår av SM-boken.
Diameter 33 mm och vikt 17,7 g.


1 öre KM 1662-1664

Under åren 1662-1664 finns romber på ömse sidor om inskriften. Det står då ♦ C ♦ R ♦  S ♦.



½ öre KM

½ öre KM är ett typmynt (flerårstyp) och präglades 1661-1664. Myntet kom senare att ersättas av 1/6 öre SM (vilket ju motsvarade värdet av ½ öre KM).


förstoring 3 ggr

½ öre KM 1662. Diameter ca.28 mm, vikt 8,9 g. Ref: SM 340-343. Foto: förf.



1 öre SM

1 öre SM präglades under åren 1669 − 1686 (men inte alla år). Myntet präglades efter tre olika myntordningar och myntens diameter var under perioden 46-47 mm.

För 1 öre SM finns två kungakronor. År 1669 introduceras krona A som sedan förekommer på alla 1 öre SM fram till och med år 1686. År 1673 dyker det upp en krona B som bara förekommer det året parallellt med krona A. Dessutom finns det år 1673 fyra olika symboler i frånsidans nedre pilvinkel. Dessa symboler är ros, lilja, liten stjärna och stor stjärna.

Längre ned på sidan kommer vi att försöka reda ut anledningen till att 1673 års kopparmynt finns i så avvikande utformning.


Krona A introducerades 1669 och är den vanliga kronan för
1 öre SM, Karl XI. Kronan har vissa likheter med kungakronan för
2½ öre KM. Efter 1669 blir kronan slarvigt graverad med avseende på kronbågarnas utformning. Jämför höger och
vänster kronhalva på bilden. Högerhalvan saknar detaljer.
Krona B introducerades 1673 och den förekommer
bara det året. Gravören har lyckats bättre
med denna krona än krona A.


1 öre SM, 1669

Under åren 1669-1673 producerades 1 öre SM efter myntordningen från 1669 vilket innebar att mynten fick en vikt av 49,4 g. År 1669 har mynten den vanliga kungakronan typ A på åtsidan.

1 öre SM 1669 med krona A i åtsidan och en ros i frånsidans nedre pilvinkel. Ref: SM 344. Foto: Misab.


1 öre SM, 1673

1673 är ett händelserikt år för 1 öre SM. Dels finns den vanliga A-kronan på åtsidan och dels finns krona B som bara finns detta år. På frånsidan finns fyra olika symboler i nedre pilvinkeln.

Ett öre SM 1673 finns med två olika åtsidor vars kronor är av helt olika utseende.
Frånsidorna har fyra olika symboler i nedre pilvinkeln. Ref: SM 345a − SM 345d.
Kombinationen åtsida med krona B och frånsida med lilja har referensen SM 345e.


1 öre SM, 1675-1680

År 1674 kom en ny myntordning som gällde till 1680 för 1 öre SM. Vikten för myntet sänktes till 42,5 g. Under åren 1675-1676 är det vanligtvis liten stjärna i frånsidans nedre pilvinkel och under åren 1677-1680 är det vanligtvis stor stjärna.
Under åren 1675 − 1676 verkar det vara liten stjärna i frånsidans nedre pilvinkel.
Myntet i bild är 1 öre SM, 1676.
Foto: förf.
  Under åren 1677 − 1679 verkar det vara stor stjärna i frånsidans nedre pilvinkel.
Myntet i bild är 1 öre SM, 1677.
Foto: förf.

1 öre SM, 1683-1686

År 1680 kom en ny myntordning och den gällde till och med år 1686. Vikten för 1 öre SM sänktes till 40,5 g. Under åren 1683-1686 är det vanligtvis stor stjärna i frånsidans nedre pilvinkel.

1 öre SM 1686 med stor stjärna i frånsidans nedre pilvinkel.
Foto: förf.



Anders Wikman var gravörlärling hos Johan Michelsson Planting från 1680. Åren därefter kan
vi se att kungakronan har förändrats så att vänster och höger kronhalva har någorlunda lika
utformning. Var det Wikman som rättade till den slarvigt graverade kungakronan som hängt med på
1 öre SM under många år?  Vi vet också att det fanns en gesäll vid namn Hindrik Persson i Avesta
1682-1683. Huruvida han har bidragit till kronans förbättring på 1 öre SM finns det inget belägg för.




1/6 öre SM

Det pyttelilla kopparmyntet 1/6 öre SM motsvarade ½ öre KM eftersom det gick 3 öre KM på 1 öre SM. Myntet kom att kallas sexling och sessling. För myntet finns 3 produktionsfaser.

Produktionsfas 1 sträcker sig över åren 1666 - 1673. Diametern är under dessa år 25 - 26 mm och vikten är 7,1 gram. Under senare delen av 1673 kom myntet att prydas av en stjärna i årtalet. Denna detalj följde sedan med under resten av åren på detta mynt.

Produktionsfas 2 sträcker sig över åren 1674 - 1677. Diametern är under dessa år 25 mm men vikten är fortfarande 7,1 gram.

Produktionsfas 3 sträcker sig över åren 1681 - 1686. Diametern är under dessa år 25 - 25,5 mm men vikten har sänkts till 6,7 gram.

Vikterna för mynten har här redovisats enligt vad som står i myntordningarna, men i praktiken förekommer det avvikelser från myntordningarna på grund av massfabrikationen.


förstoring 3 ggr

1/6 öre SM 1673. Stjärnan i årtalet tillkom under senare delen av 1673. Diameter ca.26 mm. Ref: SM 363b.

För 1/6 öre SM finns en uppsjö av variationer. Flertalet av dem finns redovisade på Sonesgårdens hemsida som du kan läsa   här>>

1/6 öre SM var ett kreditmynt, dvs myntets metallvikt motsvarade inte fullt ut det påstämplade värdet. Av den anledningen fanns en bestämmelse om att ingen behövde ta emot mer 10% av dessa mynt vid mottagande av likvid. Senare sänktes den gränsen till 2%.




Lite kuriosa


2 öre KM 1662 som hängsmycke

2 öre KM har ett format som gör den väl lämpad att bäras som medaljong. Det exemplar som här presenteras är hårt nedslitet. Huruvida slitaget uppstod under den tid då objektet cirkulerade som mynt eller under användningen som medaljong går inte att fastställa.

Den sistnämnda förklaringen är tilltalande. I sinnet rinner bilden upp av en person i trasiga kläder på landsbygden under 1600-talet som stolt bär myntet i en läderrem runt halsen.

förstoring 2 ggr. Foto: förf.



2 mark 1670 − som kopparmynt

Det präglades stora mängder silvermynt för Karl XI. Här presenteras ett kopparmynt som är präglat med originalstampar för silvermynt, och det skedde antagligen i myntverket i Stockholm. Det är naturligtvis inte ett reguljärt mynt även om stamparna är äkta, men det finns ingen myntordning till stöd för myntet, och av den anledningen är myntet en förfalskning.

Hur kan det komma sig att detta udda objekt har uppstått? Vi kan bara gissa. Är det ett avslag? Är det resultatet av en tjänstemans egenmäktiga förfarande på myntverket? Vi vet inte, men kul är det att objektet har bevarats till våra dagar. Du kan läsa mer   här>>

Foto: förf.


Provmyntet i koppar 1663

Under sin tid vid myntverket i Avesta graverade Johan Georg Breuer år 1663 ett provmynt i koppar med Karl XI:s högervända porträtt på åtsidan. Varför provmyntet präglades och varför det aldrig kom i produktion vet vi inte. Bengt Hemmingsson har beskrivit myntet i artikeln Hadorphs "myntbok" och ett provmynt i koppar. Artikeln publicerades i SNT 2002 nr 3.


Franskt liard-mynt från Avesta

Från Avesta levererades myntämnen (blindmynt) till bland andra Frankrike, England och Spanien. I Frankrike präglades kopparmyntet Liard och tanken uppstod i Avesta på 1650-talet att det kanske vore en god affär att leverera färdigpräglade mynt till Frankrike. Avestaliarden präglades med årtalet 1654, men det är osäkert om fransmännen uppskattade detta svenska präglingsförsök. Det skilde sig nämligen från de franska mynten främst i avseende på åtsidornas kungaporträtt. Om de franska liard-mynten från Avesta har Ulf Ottosson berättat i Mynttidningen 1996 nr 5/6.



Medaljgravören Arvid Karlsteen och hans samtid

Arvid Karlsteen (1647-1718) blev tidigt faderslös och togs omhand av bröderna Isak och Abraham Cronström i Avesta. Johan Michelsson Planting, som var gravör i Avesta under åren 1647-1688, var Karlsteens förste läromästare i konsten att gravera präglingsvalsar. Lärlingstiden inleddes år 1664.

Att döma härav har den unge Karlsteen, som i Avesta, enligt Berch, fick "sticka halvöres och slantvalsar", redan efter ett par års vistelse hos Michelsson icke haft mer att lära av denne sin förste handledare[9].

Här möter oss således uppgiften att Karlsteen i unga år graverade präglingsvalsar för kopparmynt i Avesta. Om vi antar att han graverade präglingsvalsar för ett öre KM och ett halv öre KM, kan vi dra slutsatsen att detta torde ha ägt rum före år 1666.

Johan Georg Breuer (död 1695) var Planting behjälplig som gravör i Avesta under åren 1649-1665. Breuer var sedan verksam som stämpel- och medaljgravör i Stockholm under åren 1666-1669. Någon gång under år 1669 lämnade Breuer myntverket i all hast och reste utomlands. Han kom inte tillbaka mer till Sverige.

Arvid Karlsteen, som sannolikt var bekant med Breuer, sändes till Stockholm för att gå i lära hos honom fram till och med 1669. Efter det att Breuer hade lämnat Stockholm, bestämde sig Karlsteen för att resa till Tyskland för att förkovra sig hos Johan Rethe, men Karlsteens store idol var den berömde franske gravören Jean Varin (1604-1672). Efter en kort tid kallade Cronström hem Karlsteen för att gravera en medalj över Karl XI:s utnämning till riddare av Strumpebandsorden. Karlsteen avreste under 1670 till London för att gå i lära hos den berömde gravören John Roettiers (1631-1703).

År 1672 kallade Abraham Cronström åter hem Arvid Karlsteen. Medaljer skulle nämligen präglas med anledning av att Karl XI hade blivit myndig och en eriksgata var inplanerad för 1673. Karlsteen anlände till Sverige i slutet av 1672 eller början av 1673.

Det var således medaljprojektet som var anledning till att Karlsteen kallades hem till Sverige. Ur den omfattande katalogen över Karlsteens medaljer som presenteras av Stenström kan följande nämnas:

      1. Karl XI:s uppfostran, sannolikt ett elevarbete av Karlsteen från åren 1666-1668.[10]
  5. Karl XI:s utnämning till riddare av Strumpebandsorden. Sannolikt Karlsteen, 1669.
  8. Karl XI:s övertagande av regeringen. Sannolikt av Karlsteen, slagen 1672/73.
  9. Karl XI:s regeringstillträde och eriksgatan. Otvivelaktigt av Karlsteen, 1673/74.
11. Karl XI i anledning av eriksgatan, förmodligen Karlsteen omkring 1674.

Referenser till Hildebrand. Svenska konungahusets minnespenningar.

    1. Hild nr 12.
    5. Hild nr 22.
    8. Hild nr 31a.
    9. Hild nr 31 och 37 (finns med två frånsidor).
  11. Hild nr 39.

Karlsteen var en av Sveriges främste medaljgravör genom tiderna. Han var till och med Sveriges förste infödde medaljgravör. Stenström fokuserar därför på honom som medaljgravör, men Karlsteen var också myntgravör, och det har Stenström tonat ned i sin biografi över Karlsteen.

I Svenskt Biografiskt Lexikon berättas mer om Karlsteen som myntgravör. Från 1681 var han anställd som gravör vid myntverket i Stockholm. I SBL finns också uppgifter om att Karlsteen skriftligen den 13 maj 1668[11] förbundit sig att alltid utföra de arbetsuppgifter som Isac och Abraham Cronström ålagt honom att utföra. Bakgrunden var att bröderna Cronström avlönade honom för att han skulle kunna förkovra sig inom gravöryrket. Karlsteen åtnjöt således försörjningsstöd. Omkring år 1680 försökte Abraham Cronström överföra förbindelsen på Riksbanken, men det visade sig att man inte kunde tvinga Karlsteen att gå med på en sådan uppgörelse.

Förstoring 1,7 ggr
Medalj över Ludvig XIII av Frankrike, 1932.
Ursprunget graverad av Jean Varin 1629.
Förstoring 3,9 ggr
Farthing 1675, Karl II av England.
Graverad av John Roettiers.

Jean Varin och John Roettiers var Karlsteens förebilder.
Uppgiften att Karlsteen skulle ha gått i lära hos Varin är dock
felaktig enligt Stenström, som tillägger att det istället var hos
Johan Rethe som han gick i lära under studieresan 1669.
Foto: förf.






Vem graverade krona B på 1 öre SM 1673 och varför?


Anledningen till att krona B präglades

Karl X gick ur tiden den 13 februari 1660. Hans son, den blivande Karl XI, var då endast fem år och Sverige kom att ledas av en förmyndarregering. I samband med riksdagen 1672 blev Karl XI myndig och på sommaren 1673 genomförde han sin eriksgata.

Huruvida det finns något samband mellan eriksgatan och den extra utsmyckningen av mynten 1673 kan vi fundera över. Det är ytterst märkligt att krona B bara förekommer under en kort tid år 1673. Under resten av året är det krona A som gäller. Det måste således ha funnits någon mycket speciell anledning till att präglingsvalsen med krona B användes under kort tid för att sedan tas ur bruk. Att ta en präglingsvals ur bruk innan den har tjänat ut är en exceptionell åtgärd. Det är nämligen kostsamt att framställa präglingsvalsar.

Att Karl XI:s eriksgata låg till grund för krona B på 1 öre SM 1673 är något som här föreslås på goda grunder.

Vem graverade krona B?

Johan Michelsson Planting var gravör i Avesta fram till år 1688, men någon annan tycks ha trätt in och hjälpt honom just 1673. Vi kan utesluta Breuer eftersom han for utomlands 1669, och han kom inte tillbaka till Sverige mer. Att det istället var Karlsteen som gjorde en hjälpinsats i Avesta 1673 är en gissning. Han hade ju kallats hem från England precis då med anledning av att medaljer skulle präglas till minne av eriksgatan. Karlsteen kände Planting mycket väl, men att Karlsteen hoppade in som tillfällig gravör i Avesta 1673 finns det inget belägg för i litteraturen. Det får tills vidare bli en arbetshypotes.

Petter Michelsson var äldre bror och läromästare till Johan. Det finns uppgifter om att Petter var i livet 1672[12]. Kanske var han ännu i livet 1673? Petter hade ju varit verksam som gravör i Avesta 1644-1646/47. Han hade dessförinnan varit gravör i Säter under åren 1628-32[13] och han hade tidvis varit i Stockholm under 1640-talet. Se följande 1 1/2 riksdaler från 1649 vars frånsida han har graverat.



förtoring 2,2 ggr.

1 1/2 riksdaler Christina 1649, Stockholm.   Diameter: 39 mm   vikt 42,5 g. Ref: SM 8.

Gravör åtsida: Jean d'Armand.     Gravör frånsida: Petter Michelsson (PM).

Myntmästare: Daniel Markusson Kock (DK).

Foto: Uppsala Universitets Myntkabinett.

Hos Kungl. Myntkabinettet (KMK) finns ett avslag i koppar av en 4 mark 1647 som inte motsvaras av något av de kända silverexemplaren. Hemmingsson har skrivit om detta märkliga avslag i SNT 2000:4.  Titta på frånsidans krona. Känns den igen?

4 mark 1647, avslag i koppar.  Exemplaret finns hos KMK. Ref: SM 136. Foto: KMK.

Myntmästare: Daniel Markusson Kock (DK). Gravör okänd.


Krona B på 1 öre SM 1673.

4 mark 1647 avslag i koppar vet vi nästan ingenting om, och vem som har graverat krona B på 1 öre SM 1673 är ännu så länge en öppen fråga i den här berättelsen. Om Petter Michelsson var lärling i Nyköping 1627 borde han ha varit född strax efter år 1600. Han skulle då ha varit närmare sjuttio år 1673, dvs han var till åren kommen.

Som ovan nämnts graverade Arvid Karlsteen präglingsvalsar i Avesta för kopparmynten före år 1666. Under åren 1681-1718 var han gravör i Stockholm och graverade bland annat nödmynten Kronan år 1715 och Publica Fide 1716. Karlsteen var således också myntgravör.

Karlsteen var år 1673 en välutbildad ung man. Det var visserligen medaljerna som stod i fokus för honom då, men Riksbanken vägrade anställa honom trots att Karl XI gav uttryckliga order om att så skulle ske. Karlsteen torde av den anledningen ha haft möjlighet att rycka in som tillfällig gravör i Avesta på uppdrag av Cronström 1673. Avslaget i koppar av 4 mark 1647 är en intressant detalj i sammanhanget. Kanske finns det en koppling till krona B på 1 öre SM.


De röriga åren 1669-80

Åren 1669-1680 var ytterst röriga i svensk penninghistoria. Riksens ständers bank tog över myntverket från Abraham Cronström, men Cronström gjorde allt för att förhala övertagandet. En kamp uppstod mellan Cronström och banken om medaljprivilegiet. En annan kamp uppstod mellan banken och kammarkollegiet om rätten att tillsätta mynt- och medaljgravörer. De tre unga gravörerna Meybusch, Zedritz och Karlsteen levde tidvis i en oviss värld.

Slutsats

För Karlsteens del tycks arbetsförhållandena ha ordnat upp sig någorlunda 1675 då han blev kunglig medaljsnidare med förtursrätt till lön. Dessförinnan hade han fått förlita sig på lönen från Abraham Cronström.

Att föreslå Karlsten som gravör för krona B på 1 öre SM 1673 är en lockande tanke[14] i synnerhet som vi här har föreslagit att det var Karl XI:s eriksgata som var anledningen till att krona B uppstod. Möjligheten finns att krona B graverades utifrån ett avslag i koppar från 1647.

Tyvärr går det inte att finna belägg i litteraturen för Karlsteens inhopp i Avesta 1673. Gåtan kring vem som graverade krona B blir tills vidare olöst.








Bilaga 1: Produktionsvolymer för Karls XI:s kopparmynt


x öre KM

  årtal  valör
(KM)
volym
 (öre KM) 
  1661  2½ öre 
2 öre
1 öre
½ öre
   736 512
  1662  2 öre
 1 öre
½ öre
6 364 416
  1663  2 öre
 1 öre
½ öre
3 854 208
  1664  2 öre
 1 öre
½ öre
 5 709 696 *) 
*) I denna siffra ingår
    2 öre KM 1665.
     

1 öre SM

  årtal  volym
(antal)
1669 1 985 696 
1673 3 219 008 
1675 1 728 640 
1676 1 595 200 
1677 3 286 400 
1678 1 468 800 
1679    268 800 
1680    629 984 
1683    336 000 
1684    277 184 
1685    551 040 
1686    577 920 
     

1/6 öre SM

  årtal    volym
(antal)
1666 35 040 000 
1667   4 512 000 
1668   2 846 400 
1669   7 137 600 
1670 14 478 720 
1671 12 881 280 
1672   2 858 880 
1673   6 355 200 
1674   1 862 400 
1675   1 228 800 
1676   6 122 880 
1677   9 811 200 **)
1680
1681
   2 090 496 
1682      596 736 
1683   2 057 664 
1686   1 707 840 
**) Ungefär hälften av
      dessa producerades
      1678, men fortfarande
      med årtalet 1677.

Källa till ovanstående produktionsvolymer har varit K-A Wallroth, Sveriges Mynt 1449-1917.
Numismatiska Meddelanden XXII. Stockholm 1918.



Bilaga 2: Myntordningar 1660 − 1681


Myntordningen per den 17 november 1660[15] kom att gälla fram till sommaren 1665. Där föreskrevs att ett skeppund (136 kg) koppar skulle utmyntas till 96 daler silvermynt (vilket motsvarar 3072 öre silvermynt). Ett skeppund skulle således ge upphov till 3.072 mynt i valören 2½ öre KM (eftersom 2½ öre KM motsvarade 1 öre SM). 1660 års myntordning lade grunden för Karl XI:s kopparmynt enligt följande:

              öre KM − 44,3 g
2 öre KM − 35,4 g
1 öre KM − 17,7 g
½ öre KM −   8,9 g

Myntordningen per den 19 december 1665[16] fastställde att relationen mellan öre KM och öre SM ändrades från 1:2½ till 1:3. Enligt förordningen föreskrevs att ett skeppund (136 kg) skulle resultera i 100 daler silvermynt (vilket motsvarar 3.200 öre SM).

Samtidigt introducerades den nya valören 1/6 öre SM (vilken kom att motsvara värdet av ½ öre KM). Kopparmyntet 1/6 öre SM fick vikten 7,1 g.

              1/6 öre SM −   7,1 g

Myntordningen per den 23 mars 1669[17] introducerade den nya valören 1 öre SM. Det föreskrevs att ett skeppund (136 kg) skulle resultera i 86 1/8 daler SM (vilket motsvarar 2.756 öre SM). Kopparmyntet 1 öre SM fick därmed en vikt av 49,4 g.
                  1 öre SM −   49,4 g

Myntordningen per den 20 februari 1674[18] föreskrev att ett skeppund (136 kg) skulle resultera i 100 daler SM, vilket innebar att vikten för 1 öre SM sänktes till 42,5 g.
                  1 öre SM −   42,5 g

Myntordningen per den 21 april 1980[19] föreskrev att ett skeppund (136 kg) skulle resultera i 104 daler SM, vilket innebar att 1 öre SM fick en vikt av 40,9 g. Enligt mynträkenskaperna i Avesta har det dock visat sig att man istället följde utmyntningsgrunden 105 daler SM vilket innebar att vikten för 1 öre SM sänktes till 40,5 g.

                  1 öre SM −   40,5 g

Myntordningen per den 19 mars 1681[20] föreskrev att vikten för 1/6 öre SM skulle sänkas till 6,7 g.

                  1/6 öre SM −   6,7 g





Grafik av författaren.

Fotnoter

[1] Branden i Avesta 1803 och halvskillingen 1804

[2] P Norberg. Avesta under kopparbrukets tid. Sid. I:249.

[3] Bertel Tingström. Numismatisk Uppslagsbok.

[4] Bertel Tingström. Numismatisk Uppslagsbok.

[5] Bertel Tingström. Numismatisk Uppslagsbok.

[6] Petrus Norberg. Avesta under kopparbrukets tid. Sid I:251.

[7] I Svenskt Biografiskt Lexikon, för Anton Meybusch, står följande att läsa:
  Riksens ständers bank övertog 1669 myntverket från Abraham Cronström och en mångårig strid tog sin början dels mellan banken och Cronström om medaljprivilegiet, dels mellan banken och kammarkollegiet om rätten att tillsätta mynt- och medaljgravörer vid myntverket. I detta maktspel kom Meybusch tillsammans med Breuer, Karlsteen och Zedritz att bli en viktig spelbricka.
      Meybusch hade av banken uppmuntrats att ägna sig åt medaljkonsten och han anställdes på prov som stämpelsnidare vid myntverket 1669. Emellertid kunde banken inte komma överens med Meybusch, som krävde bättre löneförmåner än den ansåg sig ha råd med, och 1671 begav han sig utomlands för att vidareutbilda sig.
        Se även Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 22.

[8] P Norberg. Avesta under kopparbrukets tid. Sid I:105.

[9] S Stenström. Arvid Karlsteen. Sid 8.

[10] Karlsteens elevarbete avseende medaljen över Karl XI:s uppfostran torde således ha tillkommit under de år han var lärling hos Johan Georg Breuer i Stockholm.

[11] I riksbankens arkiv förvaras en förbindelse av Karlsteen, daterad Sthlm 13 maj 1668 (publicerad i NNÅ 1952-1953 av Torgny Lindgren Anteckningar om Rikets ständers banks förvaltning av Myntet 1668-1731), i vilken han utfäster sig att alltid utföra vad hans "herrar patroner", dvs Isaac o Abraham Cronström, kunde ålägga honom, därför att de bekostat hans utbildning och anställt honom "på myntet". Genom denna förbindelse, som Abraham Cronström avtvingat honom kort efter det han blivit myndig, tillerkändes han en årlig lön av 400 daler kopparmynt samt fri kost o kammare men fick samtidigt lova att aldrig söka någon ny herre, så länge Cronström behövde hans tjänst på myntverket.

[12] P Norberg. Nordisk Numismatisk Årsskrift 1947. Sid 160.

[13] Mynttidningen nr 1, 1996. Sid 18-21. Här framförs uppgiften att Petter Michelsson skulle ha fått sin skolning som gravör i Nyköping 1627-1628 samt tjänstgjort som gravör i Nyköping 1628 och därefter i Säter från slutet av 1628 till 1632. Under det sisa året graverade han kreutzermynt.

[14] Han hade ju tillbringat sina ungdomsår där och han hade där fått sin första utbildning i gravöryrket.

[15] Kongl. Brefvet till Kammarkollegiet av den 17 november 1660.
Se också Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 145.

[16] Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 156.

[17] Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 161.

[18] Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 169.

[19] Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige. Sid. 170.

[20] Kungl. Förordningen om myntet. Stockholm den 19 mars. Årstrycket 4:o v. Stiernman.



Litteratur

Aug W Stiernstedt. Kopparmyntningen i Sverige (sid 144-161). Stockholm 1863.

Aug W Stiernstedt. Förteckning öfver tryckta författningar mm. Stockholm 1876.
Publicerad som Num. Med. nr III.

Carl Sahlin. Beskrifning och förteckning öfver Stora Kopparbergs Bergslags Akiebolags myntkabinett. Falun 1895.

K-A Wallroth. Sveriges Mynt 1449-1917. Stockholm 1918.
Publicerad som Num. Med. nr XXII.

Berta Holmberg.  Beskrivning över Isidor Adolf Bonniers samling Carl XI:s mynt.
Stockholm 1931.

Stig Stenström.  Arvid Karlsteen, hans liv och verk. Göteborg 1944.

Petrus Norberg.  Sextonhundratalets gravörer vid Avesta myntverk.
Artikeln publicerades i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1947.

Petrus Norberg.  Avesta under kopparbrukets tid (2 delar). Stockholm 1956.

Torgny Lindgren  Anteckningar om myntgravörer i Avesta (1).
Artikeln publicerades i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1941.

Torgny Lindgren  Anteckningar om myntgravörer i Avesta (2).
Artikeln publicerades i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1944.

Torgny Lindgren  Anteckningar om Rikets Ständers bank förvaltning av myntet (del 1).
Artikeln publicerades i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1952. Stockholm 1954.

Torgny Lindgren  Anteckningar om Rikets Ständers bank förvaltning av myntet (del 2).
Artikeln publicerades i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1953. Stockholm 1955.

Bertel Tingström. Svensk numismatisk uppslagsbok. Stockholm 1968.

Bertel Tingström.  Stormaktens penningväsen. Artikeln publicerades i
Myntningen i Sverige 995-1995  (Num. Med. nr XL) 1995.

Ahlström, Almer och Hemmingsson. Sveriges mynt 1521-1977. Stockholm 1976

Bengt Hemmingsson. 1661 års kopparmyntserie.
Artikeln publicerades i Svensk Numismatisk Tidskrift nr 2, 1995.

Bengt Hemmingsson. Jean d' Armand, Petter Michelson och 1649 års "Christin".
Artikeln publicerades i Svensk Numismatisk Tidskrift nr 4, 2000.

Bengt Hemmingsson. Hadorphs "myntbok" och ett provmynt i koppar.
Artikeln publicerades i Svensk Numismatisk Tidskrift nr 3, 2002.

Mynttidningen nr 1, 1996. Redaktör Ulf Ottosson.

Mynttidningen nr 5/6, 1996. Redaktör Ulf Ottosson.

                                                  - - - -

Ylva Haidenthaller. Stormaktstidens medaljkonst "Allt guld som glimmar".
https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:906619/FULLTEXT01.pdf

Svenskt biografiskt lexikon - Johan Georg Breuer
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/16948

Svenskt biografiskt lexikon - Arvid Karlsteen
https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/12390

Svenskt biografiskt lexikon - Anton Meybusch
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/9314


Internetsidor

https://sonesgarden.se/Gamla_mynt/Karl_XI_sesslingar/Karl_XI_sesslingar2.html

https://numismatik.se/2artiklar/2-mark-koppar/2M.php




Dokumenthistorik
2020-03-24   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2020-10-18           Copyright © 1996-2020           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98