Riksantikvarien Johannes Bureus

av Lennart Castenhag

Prins Gustav Adolf (sedermera Gustav II Adolf) skulle fylla åtta år och det var hög tid att sätta den unge prinsen på skolbänken. Det blev Johan Skytte och Johannes Bureus som fick uppdraget att bistå prinsen med erforderlig undervisning. Skytte[1] fick det övergripande ansvaret (informator), och Bureus fick ansvaret att lära prinsen läsa och skriva. Långt senare kom Bureus att kallas den svenska grammatikens fader på grund av sina stora insatser på språkområdet.

Johan Bure föddes i mars år 1568 i den uppländska prästgården Berga i Åkerby socken. I vuxen ålder tog han den latiniserade namnformen Johannes Bureus, och det namnet används genomgående i den här berättelsen. Hans far Thomas var kyrkoherde i Åkerby och hans mor Magdalena var prostdotter från Skellefteå.

Johannes Bureus 1568 − 1652.
Litografi av Johan Elias Cardon, 1849

Johannes blev föräldrarlös i unga år. Fadern avled när Johan var två år och modern avled när han var 12 år. Under sina första skolår studerade Johannes vid Uppsala skola. Eftersom han visade stor flit erhöll han både offentligt och enskilt understöd för att skaffa sig högre utbildning.

Vid 22 års ålder fick Johannes anställning vid det kungliga kansliet där han bland annat fick uppdraget att korrekturläsa manus till den nya bibelupplaga som skulle komma i tryck 1618 (Gustav II Adolfs bibel).

På grund av de många runstenarna i Uppland blev Bureus tidigt intresserad av runor och runinskrifter, och han kom att ägna avsevärd tid åt detta ämnesområde. Exempel på hans forskningsresultat kan vi se i Runa abc-boken som kom i tryck år 1611.

"Fader vår" ur Runa ABC-boken (1611)

Även den nordiska arkeologin intresserade Bureus liksom matematik, astronomi, mekanik, kemi, poesi, teologi och arkitektur. Ämbetet som riksantikvarie inrättades av Gustav II Adolf år 1630[2] Bureus blev i och med det Sveriges förste riksantikvarie, även om han i praktiken hade ägnat sig åt sådana frågor sedan unga år. Bureus avled vid 84 års ålder på sin gård Wårdsätra strax utanför Uppsala.

Svenska akademiens minnespenning

Silvermedalj präglad till minnet av Johannes Bureus.
Medaljen gavs ut av Svenska Akademien år 1908. Gravör Erik Lindberg.
Referenser: Hyckert II:334, Ehrensvärd II:77.
Upplagan var 120 eller 125 exemplar.
Foto L Castenhag.

På åtsidan visas porträttet av Johannes Bureus. Som förlaga har Erik Lindberg använt en målning från 1627 där den 59-årige Bureus finns avporträtterad. På medaljen omges porträttet av texten JOH. - BUREUS. Nere till höger har Erik Lindberg signerat medaljen med EL i ligatur (E i retrograd) samt 1908.

På frånsidan visas bilden av en runsten bredvid en knotig tall samt omskriften

FACIT INTERPRES SAXA VEL IPSA LOQUI
(Han låter, som tolk, stenarna själva få ett tungomål)

Enligt Ulla Ehrensvärd ska latintexten vara hämtad ur det griftekväde som Johannes Loccenius[3] skrev inför Bureus begravning.

Förlagan till runsten på medaljen är Rinkabystenen. Den finns beskriven som nr U 131 i Upplands runinskrifter. Idag står runstenen vid Klockargården i Danderyd. Bureus nämner inget om denna runsten i sina anteckningar. Vi kan av det dra slutsatsen att han inte kände till den.

Runsten U 131 vid Klockargården i Danderyd, Stockholms län.
Källa: Wikipedia / Janders

I avskärningen på medaljens frånsida kan vi läsa

VIR ANTIQUITATIS NOSTRÆ PERITUS OB • MDCLII
(Den i vår fornhistoria kunnige mannen avled 1652)

Förlagan till medaljporträttet

Johannes Bureus porträtt från 1627, signerat J L.
Porträttet ingår i svenska statens porträttsamling,
och finns till beskådande på Gripsholms slott i Mariefred.

Noter

[1] https://numismatik.se/2artiklar/Magister-Johan/Mag-Joh.php

[2] https://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/riksantikvarieambetets-historia/

[3] Johannes Loccenius (1598-1677), jurist, historiker och numismatiker.

Referenslitteratur

Hyckert-Lilienberg. Minnespenningar över enskilda svenska män och kvinnor. 1905-1915.

Ulla Ehrensvärd.  Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966.  Två band. 1974-1988.

Frédéric Elfver. Johannes Loccenius. SNF smärre skrifter nr 12. 2014.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_131

Dokumenthistorik

2023-02-06

Dokumentet skapat