2021-07-17
Av Lennart Castenhag
Aragonien förenades i en personalunion med Katalonien under tidigt 1100-tal. Föreningen blev lyckad för båda staterna eftersom de kompletterade varandra. Aragonien hade den militära styrkan och Katalonien var en handels- och sjöfararnation. En federation skapades senare mellan Katalonien, Aragonien och Valencia. I mitten av 1400-talet hade den utvecklats till ett medelhavsimperium.
Peter III den store av Aragonien ingick äktenskap med den sicilianska prinsessan Constance, och han valdes av sicilianarna till Siciliens kung år 1282[1]. Sicilien var ännu på 1400-talet knutet till kungamakten i Aragonien. Aragonien-Kataloniens position som sjöfarts och handelsnation i Medelhavet stärktes 1311 genom att hertigdömet Aten blev en del av imperiet. Det officiella språket i Aten blev katalanska, men år 1388 såldes Aten till Florens.
Aragonien-Katalonien var en betydande maktfaktor i medelhavsregionen i mitten av 1200-talet.
I Florens och Venedig tyckte man att Aragonien hade fått alltför stort spelutrymme i Medelhavet. Även i Genua gick tankegångarna i den riktningen, men Alfons V utökade imperiet ytterligare genom att ta kontroll över Neapel-Sicilien år 1442.
Aragonien under Alfons V på 1440-talet. Hertigdömet Aten hade ingått i imperiet under tidigt 1300-tal.
Alfons V (1396-1458) var son till Ferdinand I av Aragonien och Eleanor av Alburquergue. På fädernet var Alfons en del av den mäktiga grevesläkten Barcelona. På mödernet härstammade han från den framstående släkten Trastamara som hade tagit makten i Kastilien 1369. Kungarna av Aragonien hade ju sedan tidigt 1200-tal härskat över Sicilien, och Alfons ärvde detta kungadöme.
Alfons V var en av de mäktigaste härskarna i Europa i mitten av 1400-talet. Det har sagts om honom att han var en god soldat, en förträfflig diplomat och statsman. Han var också generös och bildad. Han fick epitetet "den storsinte".
Johanna II av Neapel (1373-1435) var en barnlös monark. Hon utsåg därför både Alfons V och Ludvig III (av huset Valois-Anjou) till sina arvtagare. Mellan Alfons och Ludvig uppstod snart en maktkamp som efter en tid avgjordes till Ludvigs fördel. Han utsågs till hertig av Kalabrien 1424, men råkade avlida efter tio år och ersattes av brodern René.
År 1435 gick Johanna II ur tiden och René installerades som Neapels kung, men det stämde illa med påven Eugene IV:s framtidsplaner. Alfons såg att möjligheter hade öppnats för honom i kampen om Neapel. Han satte kurs på Italien med en flotta på 25 galärer, men flottan upptäcktes utanför Genua. Ett sjöslag utkämpades med en flotta från Genua som slutade med att Alfons togs till fånga. På något vis lyckades Alfons vinna sina fångvaktares förtroende och han släpptes fri efter en tid.
Påvens trupper hade under tiden invaderat Neapel, men Alfons män gick till motanfall, vilket spelade René i händerna. År 1438 kunde han marschera in i Neapel, men efter ett år blev situationen allvarlig för honom. Hans befälhavare hade dödats och hans trupper stod utan ledning. I det läget kunde Alfons utan större ansträngningar lägga beslag på Manfredonia med flera italienska regioner.
förstoring 3,5 ggr
AR Carlino 1442-58 Alfons V av Aragonien (Alfons I av Neapel).
Åtsidans omskrift : DNS : M : ADIVT : ET : EGO : D : I : M Frånsidans omskrift
+ : ALFONSV : D : G : R : AR : S : C : V : F
Diameter 26,8-27,4 mm. Vikt 3,535 g. (id 2712) Ref: MEC(14) 854.
vilket står för
D[ominus] M[ihi] ADIUT[or) ET EGO DESP[iciam] I[nimicos] M[eos]
Herre, var till min hjälp, och jag ska försonas med mina fiender
Bildmotiv: Kungen sittande på sin tron med riksäpple och spira.
Inget myntmästarmärke i åtsidans fält.
Omskriften är hämtad ur psalm 117 (eller 118) i den latinska psalmboken.
vilket står för
ALFONSV[s) D[ei] G[ratia] R[ex] AR[agonie] S[icilie] V[alencie] F[?]
Alfons, kung av Guds nåde [över] Aragonien, Sicilien, Valencia (och ?)
Bildmotiv: Aragoniens vapensköld.
Foto av författaren
Den 10 november 1441 inledde Alfons belägringen av Neapel. Till sin hjälp hade han ett imponerande artilleri och inom ett halvår hade han intagit Neapel. I triumf tågade han in i staden den 26 februari 1443. Tre år senare erövrade han även Sardinien.
Neapel hade under Johannas tid vid makten varit påvens vasallstat och Alfons återupptog den traditionen. Med påven Eugene IV på sin sida lyckades Alfons utse sin oäkta son Ferdinand till tronarvinge av Neapel.
förstoring 3,5 ggr
AR Carlino 1444 Alfons V av Aragonien (Alfons I av Neapel)
Åtsidan omskrift
+ : DNS : M : ADIVT : ET : EGO : DES : IN : M Frånsidans omskrift + : ALFONSVS : D : G : R : ARAG : S : C : V : F
Diameter 25,1-26,2. Vikt 3,430 g. (id 2981) Ref: MEC(14) 868.
vilket står för
D[ominus] M[ihi] ADIUT[or) ET EGO DES[piciam] IN[imicos] M[eos]
Herre, var till min hjälp, och jag ska försonas med mina fiender
Bildmotiv: Kungen sittande på sin tron med riksäpple och spira.
I fältet, till vänster om kungen, finns bokstaven S
som är ett myntmästarmärke och står för Fransesco Sinier.
Han var myntmästare 1444-1445.
vilket står för
ALFONSVS D[ei] G[ratia] R[ex] ARAG[onie] S[icilie] C[orsica] V[alencie] F[?]
Alfons, kung av Guds nåde [över] Aragonien, Sicilien, Corsica, Valencia (och ?)
Bildmotiv: Aragoniens vapensköld.
På detta exemplar är frånsidans bildmotiv spegelvänt
jämfört med det tidigare myntet.
Foto av författaren
Efter det att Alfons hade tågat in i Neapel 1443 kom han aldrig mer att sätta sin fot på Iberiska halvön. Under sina fyrtiotvå år vid makten kom han att tillbringa sina sista femton år i Italien. Han avled på grund av sjukdom år 1458 då han var i färd med att planera erövringen av Genua. Under Alfons tid i Italien hade imperiets besittningar på Iberiska halvön styrts av brodern Johan. Efter Alfons död kröntes brodern till Johan II av Aragonien och han ärvde även kungavärdigheten över Sicilien och Sardinien.
Alfons hade ingått äktenskap med Maria av Kastilien (1401-1458), men äktenskapet blev barnlöst. Adelsdamen Lucrezia d'Alagno blev Alfons stora kärlek. Han ansökte därför hos påven om att få sitt äktenskap med Maria upphävt, men förgäves. Alfons hade också en älskarinna, Giraldona Carlino, och med henne fick han bland annat sonen Ferdinand (1423-1494). Denne Ferdinand hade ju med påvens samtycke upphöjts till tronarvinge av Neapel. Efter Alfons död år 1458 kröntes han till Ferdinand I av Neapel.
förstoring 3,5 ggr
AR Carlino 1459, Ferdinand I (kallad Ferrante),
Neapel. Åtsidans omskrift:
+ DNS M ADIVT ET EGO D I M Frånsidan omskrift:
+ FERDINANDVS D G R S IE V
Första myntningsperioden (1458-1462)
Diameter: 26 mm. Vikt: ca. 3,5 g. Ref: MEC(14) 952.
vilket står för
D[omi]N[u]S M[ihi] ADIUT[or] ET EGO D[espiciam] I[nimicos] M[eos]
vilket kan översättas med
Herre, var till min hjälp, och jag ska försonas med mina fiender
Bildmotiv: Kungen sittande på sin tron med riksäpple och spira. I fältet, till vänster om kungen, finns bokstaven A som är ett myntmästarmärke och står för Antonio Miraballo.
vilket står för
FERDINANDVS D[ei] G[ratia] R[ex] S[icilie] [h]IE[rosolyma] V[alencie]
vilket kan översättas med
Ferdinand av Guds Nåde, Siciliens, Jerusalems och Valencias konung.
Huruvida Ferdinand verkligen var kung av Valencia kan ifrågasättas.
Bildmotiv: Aragoniens vapensköld
Foto: DeaMoneta
förstoring 3,5 ggr
AR Coronato 1462-72, Ferdinand I (kallad Ferrante),
Neapel. Åtsidans omskrift:
CORO NATVS . qA . LEGITIME : CERTAV Frånsidan omskrift:
+ FERDINANDVS : D : G : R . SICI : IER . VGN
Andra myntningsperioden
Diameter: 28 mm. Vikt: ca. 3,96 g. Ref: MEC(14) 960.
vilket står för
CORONATUS QUIA LEGITIME CERTAVIT
vilket kan översättas med
Kröning efter att ha kämpat för sin legitimitet.
Bildmotiv: En kröningsscen. Ferdinand på en tron med spira och riksäpple omgiven av en kardinal och en biskop som läser ur en bok.
vilket kan översättas med
Ferdinand av Guds Nåde, Sicilien, Jerusalems och Neapels konung.
Bildmotiv: Ett stort kraftigt kors. Under korset finns ett uncialt M,
som sannolikt är ett myntmästarmärke, men myntmästarens namn är ännu okänt.
Foto: cngcoins.com
förstoring 3,5 ggr
AR Coronato 1462-72, Ferdinand I (kallad Ferrante),
Neapel. Åtsidans omskrift:
CORONATVS . qA . LEGITIME : CERTAVI Frånsidan omskrift:
+ FERDINANDVS : D : G : R . SICI : IER . EVN
Andra myntningsperioden
Diameter: ca. 25 mm. Vikt: ca. 4 g. Ref: MEC(14) 960var.
vilket står för
CORONATUS QUIA LEGITIME CERTAVIT
vilket kan översättas med
Kröning efter att ha kämpat för sin legitimitet.
Bildmotiv: En kröningsscen. Ferdinand på en tron med spira och riksäpple omgiven av kardinal och biskop.
vilket kan översättas med
Ferdinand av Guds Nåde, Sicilien, Jerusalems och Neapels konung.
Bildmotiv: Ett stort kraftigt kors. Under korset finns ett uncialt M,
som sannolikt är ett myntmästarmärke, men myntmästarens namn är ännu okänt.
Bilden är lånad från en försäljning på Internet.
Grafik av författaren.
Fotnoter
[1] Under den revolt som utbröt på Sicilien som protest mot det franska styret, valde sicilianarna Peter III av Aragonien till kung av Sicilien år 1282.
Litteratur
Grierson & Travaini. Medieval European Coinage. Vol 14. New York 1998
Ytterligare läsning
Spaniens mynt under medeltiden - introduktion (1). SNT 2015, nr 7
Spaniens mynt under medeltiden - introduktion (2). SNT 2015, nr 8
Om det tidiga kungariket Neapel-Sicilien, kan du läsa
här >>
Bakgrunden till kartorna har hämtats från www.Pleiades.org.
Dokumenthistorik
2021-07-17 Kompletterat med Carlino präglad för Ferdinand I (id F874)
2020-04-22 Kompletterat med Coronato från CNG-auktion
2020-03-30 Dokumentet skapat
Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |