2014-07-27
Av Lennart Castenhag
Akvitanien var under medeltiden namnet på det område som i norr gränsade till Loirefloden och i söder gränsade till Spanien. Området var en del av Frankerriket redan på 500-talet och Karl den store beslöt sig för att ombilda Akvitanien till ett kungadöme inom det Frankiska imperiet med sonen Ludvig som lydkonung. Områdets södra del gick tidvis under benämning Gascogne.
I det följande är det många personer att hålla reda på, så det kan bli lite rörigt. En släktutredning har därför lagts in längst ned på sidan för att hjälpa till att hålla isär alla kungarna.
Frankrikekarta med gränser för olika år
Akvitanien är området söder om Loirefloden
ned till spanska gränsen
Inom Akvitanien fanns ett flertal större och mindre hövdingadömen som vart och ett hävdade sin självständighet, sin särart, sitt språk, sina seder och bruk. Tvister mellan hövdingarna blossade ofta upp. Att samla dessa hövdingadömen till en konfederation med gemensam administration var antagligen inte så lätt.
Området söder om Garonnefloden var av särskild etnisk särart och hade på 600-talet varit ett mäktigt hertigdöme. Det påstås att människorna här var en rest av Europas ursprungsbefolkning och att de trängts undan hit av invandrande indoeuropéer (kelter).
Så såg den värld ut som Ludvig den fromme var satt att styra från år 781. Han var då bara tre år, så det måste ha funnits en förmyndare vid hans sida.
På sin ålders höst kände Karl den store att han behövde stöd för att hålla samman sitt imperium. Alla hans söner utom Ludvig var döda, så han gjorde Ludvig den fromme till medkejsare för Frankerriket år 813. Året därpå dog Karl den store och Ludvig den fromme blev ensam kejsare över imperiet.
3 ggr förstoring
AR Denier, 822-840, Ludvig den fromme, Frankerriket
21,0 mm 1,450 gram
Ref: MG 472 (Morrison-Grünthal, Carolingian Coins, 1967)
Typen kallas ibland XP-denar.
Omskr åtsida: + HLVDOVVICUS IMP[erator] Kejsar Ludvig
Omskr frånsida: + XPISTIANA RELIGIO Den kristna religionen
Ludvig den frommes denierer slogs på ett flertal platser i Frankerriket. Ca 100 exemplar av XP-denaren från Ludvig den frommes tid har hittats
Att fastställa myntorten har inte låtit sig göras.
på olika platser i Skandinavien. Fynden har förekommit i vikingatida
myntskatter och som lösfynd samt i gravar.
Ludvig den fromme hade som sextonåring ingått äktenskap med den jämnåriga Ermengarde av Hesbay år 794. I det äktenskapet föddes Lothar, Pippin I och Ludvig den tyske.
År 817, när Pippin I var tjugo år, sattes han som lydkonung för Akvitanien, dvs han kom att efterträda sin far. Ludvigs äldste son Lothar gjordes till medkejsare över Frankerriket så han fick en särställning jämfört med sina bröder. Dessutom blev Lothar lydkonung över Italien.
År 818 dog drottning Ermengarde och Ludvig den fromme gifte om sig med Judith av Bayern året efter. I det äktenskapet föddes sonen Karl. Han skulle senare bli känd som Karl den skallige. Ludvigs nya gemål blev en källa till osämja mellan Ludvig och hans tre äldre söner eftersom hon ville lägga sig i hur makten skulle fördelas mellan sönerna.
Wala hade varit en av Karl den stores rådgivare och kom även att bli rådgivare åt Ludvig den fromme. Wala motsatte sig Ludvigs planer på att stycka upp det Frankiska imperiet mellan sönerna. Han hävdade att en sådan åtgärd skulle innebära slutet för imperiet. Eftersom han inte fick gehör för sin ståndpunkt sökte han stöd hos Pippin. Ett uppror skulle kanske få kejsaren att ändra uppfattning.
Pippin lät sig övertygas av Wala och år 830 marscherade han mot Paris med en arme av soldater. Pippin omringade Ludvigs styrkor och tog honom till fånga för att "få honom på bättre tankar". Därefter släpptes han. Upproret fick en helt annan verkan än vad man hade hoppats på. År 832 avsatte Ludvig sin son Pippin. Istället installerades den nioårige sonen Karl som Akvitaniens kung. Åter blossade ett uppror upp, denna gång under ledning av de tre äldre sönerna, dvs Lothar, Pippin och Ludvig den tyske. De ville avsätta sin far och få bort hans nya hustru Judith samt den unge Karl. Under upproret togs kejsar Ludvig till fånga och avsattes år 833. Drottning Judith spärrades in på ett kloster tillsammans med sina bröder.
Tydligen fick upproret önskad effekt. Ludvig frigavs efter ett år och återinstallerades som Frankerrikets kejsare. Pippin återfick också sitt kungadöme Akvitanien. Den kunglige rådgivaren Wala insåg att han hade försatt sig i knipa och tog sin tillflykt till Italien där han avled efter något år.
År 838 avled Pippin I. Akvitaniens adelsmän ville slå vakt om sin självständighet inom det Frankiska imperiet och valde därför hans femtonårige son, Pippin II, till Akvitaniens kung. Ludvig den fromme hade visserligen avsatt Pippin I som kung över Akvitanien och installerat Karl den skallige på dess tron, men Ludvigs tre äldsta söner hade motsatt sig detta. När så Pippin II blev Akvitaniens kung protesterade Karl den skallige å det bestämdaste. Relationen mellan Pippin II och Karl den skallige som varit ansträngd sedan länge utvecklade sig därmed till fiendskap.
Ludvig den fromme såg med oro hur maktkampen trappades upp mellan Karl den skallige och Pippin II. Åter tog han Karls parti och gjorde Pippin arvslös i syfte att få bort honom från Akvitaniens tron. Ludvig hävdade att Pippin helt saknade kvalifikationer för att leda ett kungarike och han ställde krav på att Pippin skulle sändas till Aachen för att få lite skolning. Detta motsatte sig de akvitanska stormännen som såg Ludvigs propå som en politisk fint.
År 840 avled Ludvig den fromme och ett inbördeskrig bröt ut inom Frankerriket. Anledningen var att de tre sönerna inte var överens om de gränsdragningar som Ludvig hade bestämt för rikets delning. Efter tre år blev det fred och gränserna fastställdes genom fördraget i Verdun år 843.
För Pippin II kom inbördeskriget mycket lägligt. År 841 vände han sig till sin farbror Lothar för att få bukt med Karl den skallige men Ludvig den tyske (Lothars bror) blandade sig i konflikten och tvingade Lothar att dra sig tillbaka. Därmed blev det ingen avgörande seger för Pippin II. Han återvände till Akvitanien fast besluten att förgöra Karl den skallige. År 843 gjorde Pippin II ett försök att belägra Toulouse men staden försvarades tappert av Karl den skallige som nu var kung över det Västra Frankerriket och ytterst ansvarig för Akvitanien.
3 ggr förstoring
AR Denier, 840-877, Karl "den skallige", Toulouse
21,6 mm 1,700 gram
Ref: MG 1103 (Morrison-Grünthal, Carolingian Coins, 1967)
Omskr åtsida: + CARLVS REX F Karl, Frankernas kung
Omskr frånsida: + TOVSA CIVI Staden Toulouse
Karolusmonogrammet på frånsidan är intressant.
Karolusmonogrammet är bildat ur konsonanterna i ordet KAROLUS.
I detta fall är karolusmonogrammet rudimentärt utformat.
Bokstaven R är inte fullständig och bokstaven L är vänd bak-och-fram.
Det bakvända L:et är typiskt för Karl den skalliges Toulousemynt.
Ett nytt belägringsförsök mot Toulouse gjordes år 844 och denna gång hade Pippin II större framgång på grund av att han tagit hjälp av vikingakrigaren Jarl Oscar vars styrkor han hade väglett uppför Garonnefloden för att härja och plundra.
Seguin II, greve av Bourdeaux var inte nöjd med att Karl den skallige blivit kung över det Västfrankiska riket, så år 845 anslöt han sig till Pippin II som gav honom hederstiteln "dux Wasconum", dvs hertig av Gascogne. Tillsammans gick de till anfall mot Sancho II Sánches av Gascogne.
Därefter blev det vapenvila mellan Pippin II och Karl den skallige och villkoren var att Poitou, Saintonge och Angoumois var att anse som kronans domäner.
De tre akvitanska provinserna Poitou, Angoumois och Saintonge
värderade Karl den skallige tydligen särskilt högt
Bordeaux, den största staden i Akvitanien, hade sedan en tid kontrollerats av Karl den skallige, men år 848 lyckades Jarl Oscar inta staden med hjälp av missnöjda borgare som också var anhängare till Pippin II. Förlusten av Bordeaux blev ett hårt slag för Akvitaniens ledande skikt som ifrågasatte lämpligheten i att låta Pippin sitta kvar som kung. Dessutom ägnade sig Pippin åt dryckenskap och skörlevnad vilket ytterligare försämrade hans ställning.
Pippin II:s yngre bror, Karl (ca 825-863), tog tag i situationen och gjorde ett försök att få bort honom i hopp om att själv bli Akvitaniens kung, men kuppen misslyckades. Karl sändes till Mainz där han blev ärkebiskop.
År 852 hade Akvitaniens ledande skikt fått nog av Pippin II. Han togs tillfånga av Sancho II Sánches av Gascogne och överlämnades till Karl den skallige som spärrade in honom i klostret Saint-Médard i staden Soissons. Som belöning för sin insats utnämndes Sancho II Sánches till hertig av Gascogne.
I klostret Saint-Médard i staden Soissons spärrades Pippin II in.
Två år senare lyckades Pippin II fly ur sitt fängelse. Med hjälp av legosoldater av vikingablod tog han åter upp kampen mot ärkefienden Karl den skallige.
Vid mötet i Quierzy den 7 juli 856 försökte Karl den skallige att återställa lugnet i riket genom att erbjuda amnesti för de rebeller som stött Pippin II. Istället trädde Ludvig den tyske in på scenen och hävdade att hans son Ludvig den unge (ca 832-882) vore en lämplig kung över Akvitanien. Strider uppstod men Ludvig den tyske gav snart upp och vände tillbaka österut.
Pippin II gav inte upp hoppet. Vissa delar av sitt forna rike hade han lyckats ta tillbaka med hjälp av vikingarna som fick ett allt starkare fäste i Loiredalen. De härjade Poitiers, Angolueme, Périgueux, Limoges, Clermont och Bourges.
Städer i Akvitanien som var särskilt utsatta
för vikingarnas plundringar i mitten av 800-talet.
År 864 gjorde Pippin II en ny attack mot Toulouse med hjälp av vikingarna. Vid den här tiden florerade rykten om att han hade tagit avsteg från kristendomen och levde under hedniska förhållanden såsom en äkta viking. Attacken mot Toulouse misslyckades och Pippin togs tillfånga. Han spärrades in i Senlis där han senare avled.
Pippin II spärrades in i Senlis år 864. |
Staden Senlis anlades av romarna. En hög mur byggdes på 200-talet som skydd för lokalbefolkningens attacker.
När det västromerska riket kollapsade i slutet av 400-talet övertog frankerna staden och den blev en fast punkt för de frankiska kungarna som byggde ett slott åt sig i utkanten av staden under 1100-talet. Idag är staden Senlis mest känd för sin gotiska katedral från slutet av 1100-talet. |
Karl den unge var Akvitaniens kung från 855 fram till sin död år 866 varefter hans bror Ludvig II "den stammande" tog över.
Ludvig II blev den siste akvitanske kungen. År 877 utnämndes han till kung över det Västfrankiska riket.
År 877 var det således slut med kungadömet Akvitanien. Visserligen dök det upp en Ranulf II, greve av Poitiers, och han kallade sig "kung över Akvitanien" från år 888 till sin död 890.
Hertigdömet Akvitanien är ett spännande kapitel i den franska medeltids-historien. Eleanor av Akvitaninen (1122-1204) var en av dess färgstarka hertiginnor och Akvitanien var hennes personliga egendom. När hon gifte sig med kung Ludvig VII medförde hon Akvitanien i boet och när hon skilde sig från kungen tog hon Akvitanien med sig.
| 781-813 | Ludvig den fromme (Louis le Pieux) *) |
| 817-838 | Pippin I (Pépin I) |
| 838-852 | Pippin II (Pépin II) |
| 848-855 | Karl den skallige (Charles le Chauve) **) |
| 855-866 | Karl den unge (Charles le Enfant) |
| 867-877 | Ludvig II den stammande (Louis le Bégue) |
*) Ludvig den fromme blev medkejsare över det Frankiska riket år 813 för att stödja sin åldrige far som dog året efter. Det är möjligt att Akvitanien var utan lydkonung från 813 fram till att Pippin I tillträdde år 817.
**) Under åren 848-852 hävdade Karl den skallige att Pippin II var avsatt och att det var han själv som var Akvitaniens kung. Karl var ju sedan år 840 kung över Västra Frankerriket och han hade således den yttersta makten. Strider utkämpades men Karl lyckades aldrig besegra Pippin II. Det var Akvitaniens adelsmän som definitivt satte punkt för Pippins styre år 852.
De horisontella tjocka gröna linjerna är äktenskapslinjer. Ovan dessa linjer finns ett årtal som anger när äktenskapet ingicks. Vissa kungar var gifta flera gånger så för dem blev det flera sådana linjer. Nedanför och i anslutning till äktenskapslinjerna redovisas ett urval av de barn som tillkommit inom äktenskapet.
Se särskilt Ludvig den fromme. Hans andra fru var Judith. Ludvig den tyske gifte sig med Emma som var syster till Judith. Ludvig den tyske var således svåger med sin egen far.
Foto och grafik av författaren.
| Senast uppdaterad 2024-05-19 Copyright © 1996-2024 Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 22 Stockholm tel 08 - 667 55 98 |