In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2018-02-02

"Mynten ger oss en omedelbar.
ja nästan fysisk kontakt med
forntidens människor, och de
ger oss mängder med fakta,
men fakta i det lilla formatet."
Brita Malmer

 

Olof Skötkonungs sigtunapenningar
från ca 995   −   Sveriges första mynt?

Av Lennart Castenhag


  Omkring år 995 etablerade Olof Eriksson Skötkonung ett myntverk i Sigtuna för att där producera penningar. Vi kan fråga oss om dessa penningar var mynt i ordets strikta bemärkelse. I så fall var de Sveriges första mynt.
I det följande ska vi reda ut begreppen.

När Olof Skötkonung hade bestämt sig för att börja prägla mynt i Sigtuna, fanns ingen kunskap i Sverige på området. För att få hjälp vände han sig till England där de kvalitetsmässigt absolut bästa mynten producerades inom det område som vi idag kallar Europa. En myntmästare från England anlände till Sigtuna och fick instruktioner om att de nya svenska mynten i stora drag skulle utformas som de engelska mynten.

Myntmästaren fick sig tilldelad lokal arbetskraft som sattes att tillverka stampar. Men den lokala befolkningen var nog inte förtrogen med det latinska alfabetet och latinsk text. Omskrifterna blev därför ofta tämligen förvirrade. De svenska "myntdrängarna" förstod inte heller värdet av att mynten skulle ha exakt samma vikt, vilket fick förödande konsekvenser.

Jämför nedanstående sigtunapenning från 995-1005 med kung Ethelred II:s mynt från 991-997. Av myntbilderna ser vi att det finns överensstämmelse (om vi bortser från att porträtten är vända åt olika håll). Bägge mynten är av CRUX-typ, dvs bokstäverna C R V X (dvs kors) finns i frånsidans korsvinklar.


förstoring ca 4 ggr

Penning, 995-1005, Olof Skötkonung, Sigtuna, myntmästare Referen.
Myntet är av CRUX-typ   (C-R-V-X i frånsidans korsvinklar).
Diam 21,5 mm   vikt 1,77 g   Ref: SMH 42.
+ AACUN EIGNVN DEI ) ( + REFEREN M O TAON
M O är förkortning av MONETARIUS ON (dvs myntmästare i).
Försök till tolkning: Haakon? Signum? Dei?, Referen myntmästare i . . . . .
I Lincoln i England fanns en myntmästare vid namn Hrafn.
Möjligen kan det vara han som avses.




förstoring ca 4 ggr

Penny 991-997, Ethelred II, Winchester, myntmästare Aethelgar.
Diam 20,5 mm   vikt 1,64 g   Ref: SCBC 1148, North 770



Mynten av Crux-typ efterföljdes i både England och Sigtuna av typen Long Cross. Se nedanstående bilder.


förstoring ca 4 ggr

Penning, ca 1005, Olof Skötkonung, Sigtuna, myntmästare Thregr.
Myntet är av typen Long Cross
Vikt 1,72 g   Ref: SMH 50.
+ OLFAF ON SIDEI) ( + PREGR ON ZIT
Foto: Künker / Hagander 4




förstoring ca 4 ggr

Penny 997-1003, Ethelred II, London. Myntmästare Leofwine
Diam 20 mm   vikt 1,58 g   Ref SCBC 1151, North 774



Myntordning för sigtunapenningarna

När ett mynt lanseras ska först en myntordning upprättas och den ska fastställas av myntherren. Myntordningen är så att säga den specifikation som myntmästarna ska arbeta efter. I Sigtuna har inte någon myntordning återfunnits och det är inte osannolikt att det var kungens muntliga instruktioner som låg till grund för myntningen.

Silvret fick man genom att smälta ned mynt med hög silverhalt, exempelvis tyska och engelska mynt. Haltanalyser av sigtunapenningarna visar att de i medeltal höll en silverhalt av 89,7% (lägst 80,8% och högst 95,1% enligt Malmer).

Resultatet av produktionen i Sigtuna myntverk blev inte bra. Myntens vikt varierade så kraftigt att det tyngsta myntet hade en vikt som var mer än dubbelt upp mot det lättaste myntet.


förstoring ca 5 gånger

Denar 936-962, Otto I, Köln
Diam 15,6 mm   vikt 1,16 g   Ref: Hävernick 34
Åts: omskrift OTTO REX. I fältet ett kors med kulor i varje korsvinkel.
Frs: / COLONIA / A
Tyska mynt, särskilt sådana från Köln, ansågs ha hög silverhalt.
Många tyska denarer letade sig därför upp till Norden i slutet av 900-talet.
Myntet på ovanstående bild har sannolikt inte cirkulerat i Norden
eftersom inga spår av probermärken kan upptäckas.
Mer att läsa  
här >>


Hedeby − staden med myntekonomi under andra halvan av 900-talet

I mitten av 900-talet lyckades Harald Blåtand ena ett antal av danernas hövdingadömen och han etablerade kungariket Danmark år 958. Tio år senare gjordes kristendomen till officiell religion i riket. Man kan tänka sig att Harald Blåtand därmed ville visa att hans rike var jämbördigt med de riken som existerade på kontinenten. År 970 utropade sig Harald Blåtand till kung över både Danmark och Norge.

I Norden gällde viktekonomi generellt under vikingatiden, vilket innebar att varjehanda föremål med hög silverhalt fungerade som betalningsmedel genom vägning. Utländska mynt av gott silver var således gångbara i Norden.

Den danska staden Hedeby var ett undantag. Lokalt gällde där myntekonomi under andra halvan av 900-talet vilket innebar att kungen garanterade vikt och silverhalt på de mynt som producerades i stadens myntverk. Vid handelstransaktioner räckte det på så vis att räkna mynten istället för att väga dem. Besökare i staden växlade till sig den lokala valutan inför eventuella förestående inköp.


förstoring 5 ggr

Penning (halvbrakteat), 980-985, Harald Gormsson Blåtand, Hedeby
Storlek 17,5 mm   vikt 0,205 g   Ref: Malmer (1966) KG 9d.
Åtsida Carolus efterpräglingar, CE III   Frånsida Dorestad, DIII
Mer att läsa om detta papperstunna mynt   här >>



Varför startade Olof Skötkonung myntverk i Sigtuna?

Sigtuna anlades omkring år 970 av Erik Segersäll, och i den vevan övergavs Birka som hade spelat ut sin roll som köpstad i Mälardalen. Då Olof Skötkonung kom till makten år 995 kan man tänka sig att han hade blivit inspirerad av Harald Blåtand och Hedeby och så att säga kopierade hans koncept − en kristen stad med myntekonomi.

Strax efter det att Sigtuna hade anlagts, grundade Sven Tveskägg staden Lund (i det danska Skåne) och där anlades också ett myntverk. Även i Norge präglades mynt på 990-talet genom att Olav Tryggvason hade lyckats kapa åt sig makten under en kort period.

Se nedanstående bilder. Både Sven Tveskäggs och Olav Tryggvasons mynt var i likhet med sigtunapenningarna efterpräglingar av den engelske kungen Ethelred II:s mynt av Crux-typ.


Penning, 990-talet, Sven Tveskägg, Lund
+ ZVEN REX AD DENER   (Sven, kung över danerna)  
Källa: Hauberg



Penning, 990-talet, Olav Tryggvason, Norge
+ ONLAF REX NOR   (Olav, Norges kung)  
Källa: Wikiwand


I en stad med myntekonomi gäller att främmande mynt är ogiltiga som betalningsmedel. Det märkliga är att något sådant förbud inte har kunnat upptäckas i Sigtuna. Av de fynd som gjorts framgår tvärtom att de utländska fynden dominerar över de inhemska.

I Sigtuna fanns även en tämligen omfattande tillverkning av vikter för myntvågar. Av det kan man dra slutsatsen att viktekonomi var allmänt förekommande i staden.

Klicka i diagrammet för mer information


Nordiska kungar i slutet av 900-talet


Stampkedjor

Studiet av stampar och upprättandet av stampkedjor är av central betydelse för den numismatiska forskningen. Myntet SMH nr 42 är en ensamkoppling, dvs det kan inte kopplas till någon av de nu upprättade kedjorna.


Slutsats

Ambitionerna för Sigtuna var högt ställda − det skulle vara en kristen stad med eget myntverk och myntekonomi. Men försöket med myntekonomi föll inte väl ut på grund av att myntens vikt varierade alltför kraftigt. Mynt från andra länder förekom också i Sigtuna vilket är ett tecken på att man tillämpade viktekonomi i staden.

Till en början kanske myntekonomi tillämpades parallellt med viktekonomi, men i takt med att förtroendet för de lokala mynten minskade verkar det som om man övergick till ren viktekonomi. Myntprojektet i Sigtuna avslutades år 1030 på grund av bristande lönsamhet.

Slutsatsen blir trots allt att sigtunapenningarna från omkring år 995 måste anses vara Sveriges första mynt i ett försök att införa lokal valuta i Sigtuna, men försöket slog inte väl ut på grund av brister i tillverkningsprocessen.

Foto och grafik av författaren där ej annat anges.

Referenser och litteratur
Malmer, Brita   Den Svenska Mynthistorien, Vikingatiden (SMH). Stockholm 2010.
Malmer, Brita   The Sigtuna Coinage c 995-1005. Stockholm 1989.
Malmer, Brita   Nordiska mynt före år 1000. Lund 1966.
SCBC Coins of England & the United Kingdom
Standard Catalogue of British Coins. London 2012.
North, Jeffrey J   English Hammered Coinage, vol 1,
Early Anglo-Saxon to Henry III. London 1963.
Hävernick, Walter     Die Münzen von Köln. New York 2013.


Dokumenthistorik

2018-02-02   En första utgåva


          Senast uppdaterad 2018-02-10           Copyright © 1996-2018           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98