In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2016-03-02

 

Sceatta - 700-talets internationella handelsmynt

Av Lennart Castenhag


Omkring år 680 började man slå mynt i sydöstra England, så kallade sceattas [1] vilket är fornengelska och betyder både välstånd och pengar. Ibland kan korta runinskrifter förekomma på dessa mynt.

Sceatta, tidig utformning
förstoring 9 ggr


AR sceatta, ca 700-710, Essex / East Anglia. Serie BII typ 27b
Storlek 11 mm.   Vikt 1,22 g.   Ref: Abramson 16/60.

Åts: Ett huvud vänt åt höger, med diadem.
Frs: En duva vänd åt höger. Ringar på ömse sidor om ett kors.
Ett kors till höger om duvan.

Att det är en duva på frånsidan är inte så lätt att se. Nedan visas ett yngre snarlikt mynt där duvan är graverad på ett tydligare sätt, men i en annan stil.


Serie J, typ 85.
Källa: Metcalf   English Money, Foreign Money. The Circulation of Tremisses and
Sceattas in the East Midlands, and the Monetary Role of  'Productive Sites'


Sceattamynten cirkulerade fritt mellan de engelska kungarikena och de cirkulerade även över Engelska kanalen. Sceattamynten var inte främst kungliga mynt. De slogs visserligen åt kungar, men de kungliga mynten hade ungefär samma utformning som de övriga myntherrarnas mynt.


Lösfynd av sceattas i England. Källa: Metcalf Betwixt sceattas[2] 
I Hamwic har man gjort rikliga fynd av sceattas.


Exempel på tidiga myntverkstäder för sceattas var London, Hamwic, Ipswich och York. Myntordningen för dessa mynt var inte kunglig, det var en handelsmännens myntordning som gällde, dvs det hade uppstått en praxis bland handelsmännen i England och på kontinenten för vad som skulle gälla för sceattamynten (Sawyer 2013).

Sannolikt var det merovingisk [3] viktstandard som låg till grund för de första sceattamynten, dvs 1,25 - 1,30 g och en silverhalt av 90-95%. De slogs på tjocka myntämnen med reducerad diameter. I mitten av 700-talet sänktes vikten till 0,8 − 1,0 g och silverhalten kunde i vissa fall vara så låg som 20 %. (Grierson-Blackburn 1986)


Hur det började

I Tyskland hade rika silverfyndigheter upptäckts på 600-talet, och silver från dessa fyndigheter nådde Friesland via floden Rhen. I Friesland gjorde tillgången på silver det möjligt att slå mynt, och en ström av sceattas nådde England i slutet av 600-talet. Tämligen snart kom myntningen av sceattas igång i London och Kent och kort därefter i Hamwic samt på ytterligare platser i England (Sawyer 2013).


Sceattas från Ribe − Skandinaviens äldsta mynt

Strax efter år 700 blev Ribe på Jylland en viktig marknadsplats för bland annat köpmän från Friesland som också bedrev handel med Reric i södra Östersjön. Som resultat av detta började man slå sceattamynt i Ribe[4] och dessa mynt skulle därmed kunna benämnas "internationella" handelsmynt.

Eftersom man slog mynt i Ribe på 700-talet innebär det också att sceattamynten från Ribe är de äldsta i Skandinavien producerade mynten. Men de är inte Skandinaviens äldsta numismatiska objekt. Under folkvandringstiden (400-talet) gjordes guldmedaljer i Skandinavien och ibland går dessa under benämningen guldsolidus. Om det har vi tidigare berättat på SNF:s hemsida. Se   << här >>.


Nordvästra Europa år 700

Pippin den lilles myntreform år 755 resulterade i att man i Frankerriket (som då också omfattade Friesland) övergav sceatta till förmån för denier. Ungefär samtidigt övergav man sceattamynten även i England, vilket innebar att den engelska pennyn fick en modernare utformning. På den engelska landsbygden levde dock sceatta kvar som betalningsmedel i böndernas "gårdsbutiker" ända fram till tidigt 800-tal. I Ribe fortsatte man att slå sceatta fram till omkring år 800/820 (Abramson 2008).


Myntekonomi på 700-talet (!)

Att sceattamynten följde handelsvägarna över Engelska kanalen och Nordsjön kan tolkas som att det förekom myntekonomi [5], om än i begränsad omfattning, redan under tidigt 700-tal (Malmer 2007). Detta är anmärkningsvärt eftersom viktekonomi [6] generellt gällde i Norden under hela vikingatiden.


Forskningen kring sceattas

Forskningen kring sceattamynten följde till en början lite olika uppslag, men det verkar som om man till slut enades om ett synsätt som både Grierson-Blackburn och Abramson ansluter sig till. Se följande uppställning:

    Primära serier och övergångsserier (under åren 680 − 710)

        Serie A − F samt serierna W och Y.

    Sekundära serier (under åren 710 − ca 750)

        Serie G − Z inklusive W och Y.


Till de sekundära serierna hör även mynt slagna för kung Beonna av East Anglia (749-758). På vissa av dessa mynt kan namnet Beonna läsas i åtsidans omskrift.

Det viktiga referensverket för sceattamynten är Tony Ambramsons Illustrated Guide från 2006. Boken är tyvärr slut på förlaget.

Auktionsfirman Künker fick i uppdrag att under åren 2007-2008 sälja de Wits samling av medeltidsmynt fördelade på tre auktioner. En fjärde auktionskatalog upprättades för de Wits samling av sceattamynt, ca 480 st, och de hamnade oskingrade på Fitzwilliam Museum i Cambridge. Idag är de sökbara via Internet.

På British Museum finns flera hundra sceattamynt som har fotograferats och digitaliserats i hög upplösning. Vissa av bilderna är katalogiserade enligt det nya angreppssättet.


Sceatta av Wodan-monstertyp

I serie X ingår de vanligen förekommande sceattamynten av Wodan-monstertyp. Sådana mynt präglades i England, Friesland och Danmark (Ribe). Wodan (eller Wotan) var ett annat namn för Odin.

Sceatta av senare utformning
förstoring 8 ggr


AR sceatta, ca 710-750, England / Friesland / Ribe. Serie X
Storlek 12,1 x 13,1 mm.   Vikt 0,95 g.

Åts: Wodan/Wotan sedd framifrån.
Frs: Ett monster vänt åt höger, som skjuter rygg.

Myntet brukar populärt benämnas "Wodan-Monstersceatta".





Foto och grafik av författaren.


Fotnoter

[1] Uttalas 'she-att-er'

[2] Betwixt är fornengelska och betyder "mellan två objekt". I detta fall syftar Metcalf på att sceattas uppträdde mellan merovingernas mynt och denier/penny-mynten.

[3] Merovingisk tid infaller under åren 482-751. Karolingisk tid under åren 751-911.



[4] Staden Ribe anlades c. år 710.

[5] Mynten räknades endast, dvs de vägdes inte.

[6] Högklassigt silver var generellt gångbart som betalningsmedel.
      Värdet bestämdes genom vägning.



Referenser

Grierson-Blackburn. Medieval European Coinage, vol 1, 1986

Malmer, Brita. South Scandinavian Coinage in the Ninth Century. 2007.
        Uppsatsen publicerades i antologin Silver Economi in the Viking Age.
        Redaktörer: James Graham-Campbell & Gareth William.

Abramson, Tony. Serie X and Coin Circulation in Ribe.
        Uppsatsen publicerades i antologin Studies in Early Medieval Coinage, vol 1. 2008.
        Redaktör: Tony Abramson.

Metcalf, M. English Money, Foreign Money. The Circulation of Tremisses and Sceattas
        in the East Midlands, and the Monetary Role of  'Productive Sites'.
        Uppsatsen publicerades i antologin Studies in Early Medieval Coniage, vol 2. 2011.
        Redaktör: Tony Abramson.

Sawyer, Peter. The Wealth of Ango-Saxon England. 2013.


Litteratur och Internetsidor

Abramson, Tony. Sceattas − An Illustrated Guide. 2006

Sawyer, Peter. Trade and Commerce, Northwest European.

Metcalf, D M. Betwixt sceattas and Offa's pence. 2010.

Numismatischer Verlag Künker. The De Wit Collection of Medieval Coins. 1000 Years of European Coinage. Part IV. The Sceattas.

Abramson, T. The Wim de Wit collection of sceattas in the Fitzwilliam Museum, Cambridge.   http://www.coinlinks.co.uk/Sceats.html

Fitzwilliam Museums databas av sceattas från de Wits samling:   << här >>

British Museums databas:   https://finds.org.uk/database/images/index/q/sceatta


Dokumenthistorik
2016-03-02   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2017-06-22           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98