In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2018-05-08

 

Säters myntverk 1624 - 1642

av Lennart Castenhag

Kopparexporten var i början på 1600-talet en viktig inkomstkälla för Sverige, men det var råkoppar som exporterades. I Lübeck och Holland hade man lärt sig att gara (raffinera) råkoppar till gårkoppar/garkoppar som var smidbar och kunde användas som takbeklädnad på kyrkor och slott. I Sverige saknades kunskapen om hur man garar koppar, vilket grämde kungen. Han insåg att inkomsterna skulle öka rejält om man exporterade garkoppar.

Garmakeri anläggs i Säter

Govert Silentz (1562 − 1652) hade i Lübeck lärt sig att gara koppar, och år 1620 lyckades kung Gustav Adolf övertala honom att komma till Sverige. Den gamla Kungshyttan överst i Ljusterån i Säter omvandlades till garmakeri och där gjorde Silentz lyckade försök att gara koppar.

Produktionen vid Falu koppargruva ökade och år 1624 beslutade kung Gustav Adolf att etablera en hemmamarknad för koppar − kopparmynt skulle produceras i Sverige. Tanken var särskilt lockande eftersom man därmed hade möjlighet att balansera ut perioder av vikande efterfrågan utomlands. Dessutom hade det uppstått brist på silver i riket efter Älvsborgs lösen som utbetalats till danskarna under åren 1616 − 1619, totalt 1 miljon riksdaler silvermynt.

Positionerna för Sätters byggnader och dammar enligt en skiss från 1642 som upprättats av Kommerskollegii
gruvkartekontor. Byggnader och dammar har här överförts till en nutida karta. Inga av dessa byggnader finns kvar
idag, förutom Markus Kocks myntmästargård som har flyttats till Åsgårdarna tillhörande Säters hembygdsförening.



Kopparklippingarna gör entré 1624

Gillis Coyet d.y. (1614 − 1629) var myntmästare i Stockholm. Han fick i uppdrag att inrätta ett myntverk i Säter i april 1624. Garmakeriet i Säter utvidgades, smidesverkstäder byggdes och ytterligare hyttor anlades utmed Ljusterån. Under sommaren samma år hade myntningen kommit igång så smått, men det gick trögt. I december tvingades Gillis Coyet förklara sig inför Axel Oxenstierna varför produktionstakten var så låg. Ett nytt hus planerades därför för att inrymma ett större snidverk för att omvandla kopparplåtarna till tenar (myntämen) samt ett slätvalsverk för att få fram släta myntämnen med rätt tjocklek. Mynten präglades för hand med så kallad hammarprägling. I början av år 1625 infann sig tanken att man skulle gå över till prägling i valsverk i ett så kallat tryckverk.

klicka för större bild

Säterfyrk 1624, hammarpräglad, dvs från
det första året då mynt präglades i Säter.
Storlek 14 x 17 mm. Ref: Ottosson typ 1 nr 6.
På åtsidan ska det stå GAR (Gust Adolf rex), men A fick inte plats.
På frånsidan ska det stå 1624 över kronorna, och under dem ska det stå 1 F.


Den stora vårfloden

Den 1 maj 1625 inträffade det som absolut inte fick inträffa − en häftig vårflod uppstod i Ljusterån och hålldammen brast. Flodvågen tog med sig hela bruket inklusive myntverket och nio människor fick sätta livet till.

Peter Kruse (? − 1645) var ståthållare över Säters län. Det inrättade kopparmyntverket i Säter låg därför under hans ansvar. I nutida språkbruk skulle man kunna säga att han var Säters "bruksdisponent" och han residerade i Säters kungsgård. Kruse skaffade fram en stor mängd timmermän för att röja upp efter förödelsen. Tre kompanier knektar anlände och allmogen uppmanades att bistå med dagsverken för brukets återuppbyggande. En ny damm anlades, den stora hålldammen.

Produktionen igång igen

I slutet av augusti 1625 var återuppbyggnaden i full gång och i december hade man även fått igång produktionen. Det nya tryckverket hade installerats och man producerade 10-12 skeppund[1] mynt om dagen.

Nyköpings myntverk hade startats år 1625 med Hans Kroll som myntmästare[2], men i december 1626 tog Markus Kock över ansvaret för detta myntverk. Från och med sommaren 1627 fick han även ansvaret för myntverket i Säter vilket innebar att han avskedade Gillis Coyet och anställde sin svåger, Tobias Klenau[3]. Produktionen av klippingar övergavs och man övergick till att producera runda kopparmynt.

I Säter saknades gravör så präglingsvalsarna tillverkades i Nyköping, men de gick ofta sönder och av den anledningen använde man dem så länge det var möjligt. Mot slutet av valsarnas livslängd blev präglingskvalitén markant sämre. I slutet av 1628 fick Säter sin egen gravör − Petter Michelsson[4].

År 1629 upphörde produktionen av kopparmynt i Nyköping och 1631 blev det sista året då kopparmynt i valörerna öre och delar av öre producerades i Säter för Gustav II Adolf.

Kreutzermynten

År 1632 producerades i både Säter och Nyköping kreutzer-mynt av koppar avsedda för den tyska marknaden.
  klicka för större bild

Gustav II Adolf kreutzer 1632. Diam 34 mm.   Ref: Castenhag Kre-5



Kopparfyrkar och kopparören för drottning Kristina

År 1633 startade produk-tionen av kopparfyrkar för drottning Kristina och år 1638 startade produktionen av ettöringar.

År 1642 avstannade verk-samheten i Säter för gott och den flyttades till Avesta.

 

klicka för större bild

Kopparfyrk präglad i Säter 1633 för drottning Kristina. Diam 31 mm.   Ref: Skripunov #5.

klicka för större bild

Kopparöre präglad i Säter 1638 för drottning Kristina
Diam 47 mm.   Ref: Törngren 38-E3.




Foto och grafik av författaren


Fotnoter

[1] 1 skeppund motsvarade 136 kg.

[2] Mynttidningen nr 1 1996.

[3] P Norberg.

[4] Mynttidningen nr 1 1996.



Litteratur och referenser

Petrus Norberg. Säters garmakeri och myntverk. Publicerad i NNÅ 1940.

Bengt Hemmingsson. Myntningen av kopparklippingar 1624-1627 (1). Publ i SNT 1 1996

Bengt Hemmingsson. Myntningen av kopparklippingar 1624-1627 (2). Publ i SNT 2 1996

Ottosson. Antikörens auktionskatalog nr 16 per den 18 mars 1995

Mynttidningen nr 1 1996, redaktör Ulf Ottosson.

Sten Törngren. Kristinas ettöringar av koppar. 1991.

Skripunov.  Variantförteckning över drottning Kristinas fyrkar ( 1/4 öre)

Castenhag.  Gustav II Adolf kreutzer 1632, embryo till förteckning




Dokumenthistorik

2018-05-08   En första utgåva



          Senast uppdaterad 2018-07-22           Copyright © 1996-2018           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98