In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2013-11-06

 

Sasaniderna - mynt och klippreliefer

Av Curt Ekström

Undertecknad har sedan slutet av 60-talet samlat antika mynt − grekiska, romerska och bysantinska. En historisk helhetsbild har efter hand vuxit fram i och med förståelsen av vikten av växelverkan, på gott och ont, mellan öst och väst. Enstaka mynt från öst har under åren inkluderats i samlingen − akemenider, parther, sasanider och baktrier. Ett genombrott skedde när en större post sasanider köptes år 2010 på Aurums auktion 6. Intresset har senare ökat genom kompletteringar med mynt av de tidiga sasanidiska härskarna, och speciellt genom en resa till Iran under våren 2013 med besök i bl.a. Persepolis och Naqsh-e Rustam, den senare platsen med klippgravar av akemeniderna och klippreliefer av de tidiga sasaniderna.

Lite bakgrundshistoria

Under antiken var det mellan öst och väst en ständing kamp om världsherraväldet, samtidigt som ett berikande kulturellt utbyte och handelsutbyte utvecklades på båda sidor. Det persiska imperiet under akemeniderna stoppades under sina framryckningar västerut då perserkungen Darius I i Grekland förlorade slaget vid Marathon år 490 f.Kr., och då Xerxes led förluster vid Thermopyle, Salamis och Plataea år 480/479 f.Kr. Darius I och Xerxes byggde i Persien upp den imponerande ceremoniella huvudstaden Persepolis, som ligger strax norr om den nutida staden Shiraz. Dessa två persiska härskare och deras efterföljare Darius II och Artaxerxes I begravdes i klippgravar strax utanför Persepolis, i det närliggande Naqsh-e Rustam.

Klicka på bilden för större format

Naqsh-e Rustam med de tidiga akemenidiska härskarnas klippgravar
samt de senare inhuggna klipprelieferna med motiv av de tidiga sasanidiska kungarna.


Det akemenidiska världsimperiet erövrades av Alexander den store, som i Issus i östra Turkiet och i Gaugemela i Assyrien besegrade Darius III år 333 respektive 331 f.Kr., på sin väg mot Babylon och Persepolis. Persepolis plundrades och förstördes av Alexander den stores trupper.

Alexander den stores väldiga rike delades upp efter hans död år 323 f.Kr., varvid Seleukos I tilldelades de östra delarna med Babylon som centrum. Seleukiderna härskade i öst fram till 171 f.Kr., då partherna från norra delen av nutida Iran tog makten och regerade fram till 226 e.Kr. Vi är nu inne i en period då romarriket expanderade och kring Kristi födelse omfattade hela medelhavsområdet. Ytterligare framryckningar österut hejdades framgångsrikt av partherna. Här kan nämnas fälttåget av Crassus, medlem i första triumviratet tillsammans med Pompejus och Caesar, som effektivt stoppades av den parthiske kungen Orodes II och hans armé under general Surena vid slaget i Carrhae år 53 f.Kr.

Sasaniderna

Partherriket i öst avlöstes av sasaniderna, som avslutade en mer än 500 års "hellenistisk era" − partherna var delvis influerade av den grekiska kulturen. Sasaniderna kom att härska i öst i mer än 400 år − mellan 226 och 651 e.Kr.

Sasaniderna var ättlingar till akemeniderna och återupptog den uråldriga religionen zoroastrism, nu som statsreligion. Den högsta gudomligheten är här Ahura Mazda, som representerar det goda, och med ljuset och elden som symboler. En enda gudomlighet är förstås i stark kontrast till den grekisk-romerska mytologin med ett stort antal gudar, halvgudar och hjältar.

Den sasanidiska eran i öst infaller under den senromerska och bysantinska perioden i väst, där kristendomen efter hand växte sig starkare, och i samband med Konstantin den store och hans flyttning av huvudstad från Rom till Konstantinopel kom att bli statsreligion i väst. Det är intressant att notera hur härskarna både i väst och öst utnyttjar respektive religion för att motivera och stärka sina maktanspråk.

Ardashir I

Sasanidernas förste härskare var Ardashir I (226-241 e.Kr.). Han påbörjade en myntning med ett zoroastriskt eldaltare som frånsidesmotiv, ett återkommande frånsidesmotiv på mynten för alla efterföljande sasanidiska härskare, nu med två väktare, en på vardera sida av eldaltaret.

De tidiga sasanidiska kungarna lät hugga ut klippreliefer i Naqsh-e Rustam, i direkt anslutning till de akemenidiska kungagravaran, för att visa sitt släktskap med akemeniderna, sin gudomliga uppgift som kungar, sina bedrifter som krigsherrar och allmänt för att manifestera sin makt.

Billon tetradrachm av storkonung Ardashir I, 226-241 e.Kr.
Myntet präglat i Ctesiphon. 25 mm, 13.57 g. SNS IIe/3e
Åtsida: Byst av Ardashir I med tiara. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige Ardashir, konungarnas konung över iranierna".
Frånsida: Eldaltare. Pahlavi inskrift: "Ardashirs eld".


Silver drachm av storkonung Ardashir I, 226-241 e.Kr.
Myntet präglat i Ctesiphon. 26 mm, 4,39 g. SNS IV/3a
Åtsida: Byst av Ardashir I med krona och korymbos. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige Ardashir, konungarnas konung över iranierna".
Frånsida: Eldaltare. Pahlavi inskrift: "Ardashirs eld".


Denna utgåva med Ardashir I med krona präglades till minnet av kröningen, som visas i klippreliefen nedan.

Klipprelief med kröningsceremonin för Ardashir I
med konungen på häst till vänster, mottagande en ring,
symbolen för makt, av zoroastrismens högsta gudomlighet,
Ahura Mazda. Naqsh-e Rustam, Iran.


Sasaniderna ärvde parthernas konflikter med det romerska riket. Ardashir I besegrade år 232 e.Kr. den romerske kejsaren Severus Alexander (222-235 e.Kr.) i Mesopotamien när den romerska armén var på väg mot sasanidernas huvudstad Ctesiphon varefter Severus Alexander drog sig tillbaka till Rom.

Shapur I

Ardashir I och hans son och efterföljare Shapur I (241-272 e.Kr.) var därefter framgångsrika med att återta flera romerska befästningar i Mesopotamien. De romerska legionerna under Gordian III (238-244 e.Kr.) invaderade Mesopotamien igen år 242 e.Kr. och belägrade Ctesiphon. Under den långa belägringen blev Gordian III mördad och ersattes av Philip I (244-249 e.Kr.), som tvingades till ett snöpligt fredsavtal med Shapur I, och även fick betala en lösen för att levande kunna återvända som kejsare till Rom. Nästa romerska attack mot sasaniderna i Mesopotamien gjordes 256 e.Kr. av Valerianus I (253-260 e.Kr.), vars armé blev omringad och kejsaren blev tillfångatagen 260 e.Kr. Han levde sedan enligt vissa källor i fångenskap under förnedrande former, medan andra källor talar om relativt goda förhållanden för honom och delar av hans armé, som hjälpte sasaniderna med olika byggnadsprojekt.

Silver drachm av storkonung Shapur I, 241-272 e.Kr., 27 mm, 4.42 g. SNS IIc/1d.
Åtsida: Byst av Shapur I med krona och korymbos. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige kung Shapur, konungarnas konung över iranierna,
vars säd kommer från gudarna".
Frånsida: Eldaltare med två väktare. Pahlavi inskrift: "Shapur - Shapur".



Klipprelief strax intill Darius I klippgrav med Shapur I till häst,
medan Philip I knäböjande ber om nåd,
och Shapur I tar tag i Valerianus I:s uppsträckta arm. Naqsh-e Rustam, Iran.



Bahram II

Den sasanidiske storkonungen Bahram II (276-293 e.Kr.) hade stora problem att hävda sin makt. Den romerska armén under Carus (282-283 e.Kr.) invaderade Mesopotamien och intog Ctesiphon, medan Bahram II var upptagen med att bekämpa sin bror Hormazd. Carus dog oväntat i ett åsknedslag, och hans son Numerian måste som nyutnämnd romersk kejsare retirera, varvid makten över Mesopotamien återtogs av perserna. Samtidigt besegrade Bahram II sin upproriske bror. Under Bahrams regeringstid förlorade han dock mycket av sin makt till zoroastrismens överstepräst Katir.

Bahram II har inte mindre än tre klippreliefer i Naqsh-e Rustam, ett förhållande som inte återspeglas i hans gärningar.

Silver drachm av storkonung Bahram II, 276-293 e.Kr., 27 mm, 4.08 g. SNS Vlb/1.
Åtsida: Byst av Barham II med bevingad krona och korymbos; hans hustru med vildsvinskrona, samt prins med hästhuvudskrona. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige kung Bahram, konungarnas konung över iranierna,
vars säd kommer från gudarna".
Frånsida: Eldaltare med två väktare. Pahlavi inskrift: "Bahrams eld".



Klicka på bilden för större format

Bahram II:s audiensrelief alldeles intill Ardashir I:s kröningsrelief i Naqsh-e Rustam. Klippreliefen visar Bahram II i centrum med svärd och till vänster tre tidigare sasanidiska storkonungar, Ardashir I, Shapur I och Bahram I, samt zoroastrismens överstepräst Katir. Audiensreliefens motiv och placering är uppenbarligen i syfte att stärka Bahrams maktposition. [Vänstra bilden www.livius.org].


I Naqsh-e Rustam finns ytterligare två klippreliefer av Bahram II, båda med stridsmotiv och med Bahram II till häst. Den ena, under Darius I:s klippgrav, är en dubbelrelief med två liknande ryttarmotiv, medan den andra, under Darius II:s klippgrav, visar även den ett ryttarmotiv med en anfallande Bahram II. Bahrams motståndare är inte identifierade.

Klicka på bilden för större format

Bahram II:s dubbelrelief nedanför Darius I:s klippgrav och alldeles till höger om Shapur I:s stora segerrelief. Naqsh-e Rustam, Iran.




Klicka på bilden för större format

Bahram II:s ryttarrelief nedanför Darius II:s klippgrav. Naqsh-e Rustam, Iran.




Narseh

Bahram II:s son, Bahram III, innehade tronen enbart några månader år 293 e.Kr. innan han störtades av Narseh, Shapur I:s tredje son. Narseh kom att regera mellan 293 och 303 e.Kr. Han reducerade prästerskapets politiska inflytande, vilket ökat väsentligt under Bahram II:s regeringstid. Han var också allmänt mer tolerant gentemot andra religioner.

Efter inledande framgångar i Armenien och Mesopotamien i kriget mot den romerska armén under Galerius led Narseh ett avgörande nederlag år 297 e.Kr. Narseh själv lyckades ta till flykten, medan hans hustru och barn blev tillfångatagna. I ett för Narseh förödmjukande fredsavtal fick han avstå från Armenien och delar av Mesopotamien varvid gränsen mellan de två imperierna blev floden Tigris, allt detta i utbyte mot att hustru och barn blev frigivna.

Silver drachm av storkonung Narseh, 293-303 e.Kr., 25 mm, 3.30 g. Göbl Ia/1a.
Åtsida: Byst av Narseh med krona och korymbos. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige Narseh, konungarnas konung, vars säd kommer från gudarna".
Frånsida: Eldaltare mellan två väktare. Pahlavi inskrift: "Narsehs eld".



Klipprelief med kröningsceremonin för Narseh med konungen i mitten med krona, mottagande en ring, symbolen för makt, av vad som anses vara gudinnan Anahita.
Mellan Narseh och gudinnan står sonen och efterträdaren till Narseh, Hormazd II.
Naqsh-e Rustam, Iran.



Hormazd II

Hormazd II var son till Narseh och regerade mellan 303 och 309 e.Kr. Han ägnade huvuddelen av sin tid att utveckla infrastruktur, bosättningar och jordbruk, varför de historiska avtrycken till stor del lyser med sin frånvaro. Efter att ha sårats allvarligt under en jakt i samband med ett anfall mot Ghassaniderna i Syrien passade prästerskapet och aristokratin på att döda honom och ge tronen till hans ofödde son genom att placera kungakronan på den gravida hustruns mage.

Silver drachm av storkonung Hormazd II, 303-309 e.Kr., 31 mm, 4.70 g. SNS Ia/3b.
Åtsida: Byst av Hormazd II med örnhövdad krona med korymbos. Pahlavi inskrift:
"Den gudomlige kung Hormazd, konungarnas konung över iranierna".
Frånsida: Eldaltare med två väktare, båda med svärd; byst av Ahura Mazda i elden.
Pahlavi inskrift: "Hormazds eld".



Klicka på bilden för större format

Hormazd II:s klipprelief nedanför Artaxerxes I:s klippgrav i Naqsh-e Rustam, Iran. Ryttarreliefen anses visa Hormazd II:s seger över den armeniske kungen Papak.
Upp till höger om Hormazd II:s relief ses Shapur II:s förstörda klipprelief.





Shapur II

Shapur II regerade hela 70 år, från 309 till 379 e.Kr., varvid modern verkade som regent med prästerskapets och aristokratins bistånd till dess Shapur nått 16 års ålder. I och med Shapur II, även kallad "Shapur den store", inleddes en ny guldålder för sasaniderna. Riket utvidgades söderut, såväl som väster- och österut. Under de tidiga regeringsåren var Shapur II framgångsrik i kriget mot araberna. Konflikterna med romarna var mer segdragna, och det var inte förrän år 363 e.Kr., när den romerske kejsaren Julianus II sårades och avled som romarna genom den efterföljaren kejsaren Jovianus i ett fredsavtal med perserna fick avstå norra och östra Mesopotamien, Armenien och Georgien. Shapur II var också framgångsrik i öst med att stärka och utöka den sasanidiska dominansen.

Shapur II:s klipprelief i Naqsh-e Rustam är till stora delar förstörd. Den ses delvis upp till höger i föregående bilder, som visar Hormazd II:s klipprelief. En mer imponerade klipprelief med Shapur II återfinns i Taq-e Bostan utanför dagens Kermanshah i västra Iran. Olika tolkningar av reliefen har framlagts, men den som ges nedan är enligt  www.livius.org.

Silver drachm av storkonung Shapur II, 309-379 e.Kr., 26.5 mm, 4.32 g. SNS Ib1/3a.
Åtsida: Byst av Shapur II med krona och korymbos.
Pahlavi inskrift: "Shapur, konungarnas konung".
Frånsida: Eldaltare med två väktare; högervänd figur i elden. Ingen inskrift.




Klicka på bilden för större format

Klippreliefer i Taq-e Bostan med Shapur II:s kröningsceremoni ner till höger på översiktsbilden till vänster och i detalj på bilden till höger. Shapur II mottager en ring och ett diadem av Ahura Mazda. Bakom kungen står guden Mitra och under kungens fötter ligger den besegrade romerske kejsaren Julianus II. [Wikipedia]


Av de senare sasanidiska härskarna är det speciellt två som utmärker sig, nämligen Khusro I och Khusro II.


Khusro I

Under kejsar Justinianus I (den stores) långa regeringsperiod 527-565 e.Kr. skedde en konsolidering och uppbyggnad av det bysantinska riket i väst med Konstantinopel som huvudort. På motsvarande sätt och under samma tidsperiod förstärktes det sasanidiska riket i öst under Khusro I:s regeringstid 531-579 e.Kr. Khusro I säges vara den mest berömde och firade av de sasanidiska kungarna. Utöver en omfattande uppbyggnad av städer och infrastruktur nådde konst och vetenskap en höjdpunkt under hans regeringstid.

Den "eviga freden" sluten mellan Justinianus I och Khusro I år 532 e.Kr. bröts år 540 e.Kr. i och med Khusro I:s invasion av Syrien och intagande av Antiokia. Krigslyckan böljade sedan fram och tillbaks tills ett nytt fredsfördrag slöts år 556 e.Kr.

Khusro I har inte efterlämnat några klippreliefer. Han ansåg förmodligen att hans enastående framgångar inom olika områden talade för sig själva, och att inga ytterligare maktmanifestationer behövdes.

Silver drachm av storkonung Khusro I, 531-579 e.Kr.
Myntet präglat i Weh-kawad i Asuristan, 29 mm, 4.00 g. Göbl I/1.
Åtsida: Byst av Khusro I med krona. Pahlavi inskrift: "Khusro", "Stark".
Frånsida: Eldaltare med två väktare.
Pahlavi inskrift: "WYH", "ShShWYSTY" = (år 26).


Khusro II

Khusro II var sonson till Khusro I och regerade mellan 591 och 628 e.Kr. Trots att han inledningsvis hade stora framgångar i fält och kallades "Khusro den segerrike" var han inge större krigsherre utan förlitade sig helt på sina generaler. Hans arméer invaderade Syrien och intog Jerusalem år 614 e.Kr, varifrån Jesu kors bortfördes i triumf. Ytterligare segerrika fälttåg västerut företogs och till och med Konstantinopel var hotat.

En översiktsbild av klipprelieferna i Taq-e Bostam ges ovan i samband med Shapur II. Den stora klippreliefen till vänster skapades för att fira Khusro II:s framgångsrika militära fälttåg i väst − den övre delen visar kröningsceremonien, där Khusro II får ringen av Ahura Mazda medan Khusro II i den undre delen framställs till häst i full krigsmundering.

Krigslyckan var dock inte beständig. Den bysantinske kejsaren Heraklius (610-641 e.Kr.) gick till motanfall med sin armé i vad som kom att kallas "det första korståget" och invaderade Assyrien och Mesopotamien år 627 e.Kr. Den persiska armén gjorde myteri och Khusro II mördades år 628 e.Kr. Hans efterträdare Ardashir III ingick ett fredsfördag och Jesu kors återfördes till Jerusalem.

Khusro II var samtida med profeten Muhammed som levde mellan 570 och 632 e.Kr. Enligt legenden skickade Muhammed en budbärare med brev till Khusro II med en uppmaning att anamma islam som religion. När Muhammed hörde att Khusro II rivit sönder brevet beslutade sig Muhammed för att han skulle förgöras.

Efter Khusro II:s död regerade fyra sasanidiska kungar under fyra år, och år 632 invaderade den islamiska armén det sasanidiska riket. Araberna intog Ctesiphon år 636, och år 651 dog den siste sasanidiska kungen Yazdgard III i landsflykt.

Khusro II präglade stora mängder silvermynt, och de är i särklass vanligast bland sasanidiska utgåvor. Sasanidiska myntfynd i Sverige består nästan uteslutande av mynt från Khusro II:s regeringstid.

Silver drachm av storkonung Khusro II, 591-628 e.Kr.
Myntet präglat i Shiraz i Fars, 30 mm, 3.97 g. Göbl II/2.
Åtsida: Byst av Khusro II med krona. Pahlavi inskrift: "Khusro", "Stark", "Ära".
Frånsida: Eldaltare med två väktare.
Pahlavi inskrift: "ShY", "ChPTWYSTY" = (år 27).



Klicka på bilden för större format

Klipprelief i Taq-e Bostan med Khusro II:s kröningsceremoni i övre delen. Kungen, i mitten, mottager en ring och ett diadem av Ahura Mazda, till vänster gudinnan Anahita. I den undre delen syns Khusro II till häst i full krigsmundering. [Wikipedia]



Den islamiska armén hade år 651 e.Kr. erövrat större delen av det sasanidiska riket och inrättat kalifatet, det muslimska riket. Ett stort antal dynastier och makthavare har sedan dess i religionens namn under århundradena fram till våra dagar styrt "det muslimska riket" i öst. Den nuvarande "arabiska våren" samt konflikter mellan olika fraktioner inom islam gör läget i öst till ett globalt problemområde, förhoppningsvis med ett demokratiskt utfall.



Foto: författaren utom där annat anges

Ett stort tack till Yngve Karlsson för hjälp med att tyda inskrifterna i pahlavi.



          Senast uppdaterad 2017-10-19           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98