In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2015-10-03

 

Marcus Junius Silanus och cimbrerna

Av Lennart Castenhag


Marcus föddes omkring år 170 fvt i den högt ansedda romerska familjen Junii Silani. År 145 blev Marcus chef för myntverket i Rom. År 109 utnämndes han till konsul och han upprätthöll detta ämbete tillsammans med Quintus Caecilius Metellus. Dödsåret för Marcus Junius Silanus är inte känt, men han var i alla fall vid liv år 104 fvt.


Förstoring 4 ggr

AR Denarius, år 145 fvt, Marcus Junius Silanus, Rom
17,5 x 17,8 mm   3,860 g   Ref: Sear 96.


Myntet på bilden är präglat under den tid då Marcus Junius Silanus var myntverkschef i Rom. På åtsidan ser vi gudinnan Roma med hjälm. Hon personifierade staden Rom. På frånsidan ser vi dioskurerna till häst, dvs Castor och Pollux. Under hästarna finns signaturen M IVNI och därunder texten ROMA som knappt kan skönjas på detta exemplar. M IVNI ska sannolikt tolkas som Markus Junius Silanus.

Under hakan på Roma står ett X (syns endast delvis). Det visar att 1 denarius motsvarar 10 as.

 
Det antika Noricum och Gallia Narbonensis inritade på en karta med 2015 års nationsgränser.


Cimbrerna, kom de från Jylland?

Ett germanfolk som romarna kallade cimbrer hade börjat röra sig söderut. Vissa romerska källor vill göra gällande att de skulle ha sitt ursprung på Jylland, men romarnas uppfattning om norra Europas geografi var bristfällig, så uppgiften får tas med en stor nypa salt. Det vi vet är att cimbrerna slog sig samman med teutoner och kelter och blev ett hot mot Rom. Ett fältslag utkämpades år 113 fvt i Noricum[1] och den materiellt överlägsna romerska hären led ett svidande nederlag. Se kartan ovan.

Cimbrerna rörde sig därefter mot den romerska provinsen Gallia Narbonensis (i nuvarande sydöstra Frankrike) och framförde ett önskemål till den romerske konsuln, Marcus Junius Silanus, om att få slå sig ned i området. Ärendet fördes vidare till senaten i Rom som inte kunde tänka sig att gå cimbrerna till mötes i frågan. Istället uppdrogs åt Marcus Junius Silanus att köra bort dem − en minst sagt intrikat uppgift. Det drog ihop sig till strid, men återigen blev resultatet ett svidande nederlag för den romerska hären.

Några år senare hade romarna tröttnat på cimbrerna och de rustade sig för ett avgörande fältslag. Två arméer av vältränade soldater mötte cimbrerna vid Arausio (dagens Orange i södra Frankrike) år 105 fvt. Tyvärr kunde de bägge romerska befälhavarna inte komma överens om taktiken vilket ledde till oreda. För en tredje gång besegrades romarna i vad som kan beskrivas som en militär katastrof.

Marcus Junius ställdes inför en folktribun år 104 fvt som ansvarig för den romerska armens misslyckanden, men han friades eftersom det inte kunde fastställas att han var den skyldige.

Cimbrerna bosatte sig därefter på den norra delen av den Iberiska halvön. Här skulle historien ha kunnat sluta i ett fredligt lugn för dem, men icke. De gav sig åter ut på vandring, gick över Alperna och invaderade Poslätten. Där mötte de Gajus Marius med 50.000 välutbildade soldater vid Campi Raudii år 101 fvt. När fältslaget var över hade 65.000 cimbriska krigare stupat. Äntligen kunde man dra en lättnadens suck i Rom, men bara temporärt. Med tiden skulle germanerna[2] bli ett allt större bekymmer för det romerska riket.


Foto och grafik av författaren.


Fotnoter
[1]   Noricum i dagens Österrike var ett keltiskt kungarike omkring år 100 fvt.
[2]   Det fanns aldrig något folkslag som själv kallade sig "germaner". Namnet introducerades av romarna som ett samlingsbegrepp för folken norr om Romarriket. Begreppet "germaner" har grundligt utforskats av Tore Janson.



Referenser
Andersson, Kent. I skuggan av Rom. 2013.
Janson, Tore. Germanerna. 2013.
Sandström, Rolf. Romarna och deras mynt. 2013.
Sear, David R. Roman Coins and their Values, vol I. 2000.



Dokumenthistorik
2015-10-03   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2017-04-18           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98