In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2014-01-07

 

Byzantion - Konstantinopel - Istanbul

Av Curt Ekström

Under en resa till Istanbul en förlängd helg i november 2013 erbjöds en fantastisk historisk odyssé med många upplevelser och associationer, speciellt för en samlare av antika mynt.

Byzantion

Den ursprungliga staden vid västra stranden av Bosporen grundades enligt legenden år 667 f.Kr. av Byzas från Megara, en stad utanför Athén, och fick namnet Byzantion, eller på svenska ofta Bysans. Enligt oraklet i Delphi skulle staden grundas på "andra sidan de blinda", med hänsyftning på invånarna i staden Chalcedon på östra stranden av Bosporen som inte insåg det överlägset bästa strategiska läget på västra sidan. Staden Byzantion har gett namn till det senare Bysantinska riket, vilket även det på svenska ofta benämns som Bysans.

Silver tetrobol från Byzantion, 357-340 f.Kr., 12 mm, 2.50 g. SG 1582.
Åtsida: Ko stående åt vänster över delfin också åt vänster, ΠY ovanför.
Frånsida: Väderkvarnsmönster.


Byzantion hade under den grekiska perioden en minst sagt turbulent historia − erövrad av perserkungen Darius år 512 f.Kr., allianser med och revolter mot såväl Athén som Sparta, för att slutligen liera sig med Rom som en fri stat. Det antika Byzantion totalförstördes år 193 e.Kr. av Septimius Severus eftersom staden tagit parti för Pescennius Niger i striden om kejsarmakten i Rom. Septimius Severus insåg dock stadens strategiska värde och lät bygga upp den på nytt och anlade bl.a. en stadsmur och den berömda hästkapplöpningsbanan, hippodromen.



Konstantinopel

Konstantin I (den Store)                                                                   307-337 e.Kr.

Konstantin den Store var kejsare mellan 307 och 337, men det var först efter segdragna inbördeskrig som han stod som ensam kejsare över hela romarriket år 324. Han var den förste kristne kejsaren, även om han inte konverterade formellt förrän på sin dödsbädd. För att stärka sin maktposition sammankallade han det första ekumeniska mötet i Nicaea år 325, där kejsarens överhöghet i kyrkliga frågor fastställdes.

Konstantin den Store beslutade även att flytta romarrikets huvudstad till det tidigare Byzantion, där han byggde en ny och större stadsmur, innanför vilken han uppförde en imponerande stad med bl.a. palats, forum och en utbyggd hippodrom. Den nya huvudstaden invigdes den 11 maj 330 e.Kr. och fick namnet Konstantinopel.

Bronsmynt av Konstantin I (den Store), präglat i Trier 327-328 e.Kr.,
18 mm, 2.82 g. SR IV 16240.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Konstantin I.
Frånsida: Lägerport med två tureller.


Konstantin den Store uppförde i Konstantinopel ett flertal monument, som fortfarande kan ses. På det forna Forum finns hans kolonn, även om den under århundradena skadats och reparerats ett flertal gånger. Ursprungligen kröntes den av en staty med Konstantin som Apollo med en del av Kristi kors. Vid foten av kolonnen fanns en helgedom med reliker, bl.a. från korsen av de två gärningsmännen som korsfästes tillsammans med Jesus, samt det palladium, trästatyn av Pallas Athena, som fördes från Troja av Aeneas till Rom, där det under århundraden förvarades i Vestatemplet på Forum Romanum. Som bekant faller staden eller förlorar sin betydelse när palladiumet förs därifrån.

Klicka på bilden för större format

Monument med anknytning till Konstantin den Store och Theodosius den Store; till vänster Konstantinkolonnen på det forna Forum, i mitten nedre delen av Plataeakolonnen på Hippodromen och till höger övre delen av samma kolonn samt i bakgrunden Luxorobelisken uppförd av Theodosius den Store.

Konstantin överförde även en kolonn av högsta historiska värde till Konstantinopel och centrum av hippodromen, nämligen Plataeakolonnen, som ursprungligen uppfördes vid Apollotemplet i Delphi till minnet av grekernas seger över Xerxes vid Plataea år 479 f.Kr. Det är en kolonn, gjuten i koppar av material från beslagtagna persiska vapen, med tre omslingrande ormar, som på sina huvuden bär upp en gyllene tripod och skål. De övre delarna är sedan länge försvunna förutom ett ormhuvud, som finns att se på arkeologiska museet i Istanbul.

Tripoden är avbildad på frånsidan av nedanstående starkt slitna men sällsynta mynt från Delphi. Myntet är präglat av Hadrianus år 130 e.Kr. till minne av sin gunstling Antinous, som drunknade i Nilen. Antinous, som visas på åtsidan, är en av de få icke-kejserlige personer som avbildats på ett romerskt mynt från kejsarperioden.

Romerskt provinsmynt i brons från Delphi av Hadrianus
till minne av Antinous, 130 e.Kr.,
22 mm, 7.31 g.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Antinous.
Frånsida: Tripod.
Foto www.cngcoins.com


För att hedra minnet av den nyinrättade huvudstaden över romarriket präglades på ett flertal orter mynt med stadsguden Konstantinopolis på åtsidan och segergudinnan Viktoria på frånsidan. Myntet nedan är präglat i Antiokia.

Bronsmynt av Konstantin I (den Store) till minne av Konstantinopels grundande,
präglat i Antiokia, 330-335 e.Kr.,
18 mm, 2.82 g. SR IV 16480.
Åtsida: Vänstervänd bröstbild av Konstantinopolis.
Frånsida: Vänstervänd Viktoria med spira och sköld på förstäven av en båt.




Theodosius I (den Store)                                                             379-395 e.Kr.

Theodosius den Store var kejsare mellan 379 och 395, men det var först efter segdragna inbördeskrig, som i fallet med Konstantin den Store, som han stod som ensam kejsare över hela romarriket år 392. Under hans regeringstid blomstrade Konstantinopel och flera byggnadsverk uppfördes. Han beslutade att den "kristna kyrkan" skulle var den officiella statsreligionen i romarriket, och han lät förstöra många antika religiösa byggnadsverk, däribland apollotemplet i Delphi.

Guld solidus av Theodosius I (den Store), 379-395 e.Kr.,
20 mm, 4.41 g. UK 160.1.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Theodosiusus I.
Frånsida: Tronande Konstantinopolis med spira och glob.


Theodosius överförde en egyptisk obelisk av faraon Tutmoses II (1479-1425 f.Kr.) från Karnak i Luxor till hippodromen i Konstantinopel. Obelisken syns i bakgrunden av Plateaekolonnen på bilden ovan. Fundamentet är rikt dekorerat med reliefer från bl.a. Theodosius den Stores hov och hans kejserliga åtaganden.

Klicka på bilden för större format

Fundamentet till Luxorobelisken, visande kejsar Theodosius den Store i olika framställningar, i den högra bilden tillsammans med sönerna Arkadius och Honorius utdelande lagerkrans till vinnaren i hippodromloppet.

Theodosius var den siste romerske kejsaren att regera över hela romarriket. Vid sin död tog hans söner Arkadius och Honorius över som regenter av östra respektive västra delen av imperiet. Arkadius regerade i öst från huvudstaden Konstantinopel, medan Honorius först valde Milano och därefter Ravenna som huvudstad för det västra romarriket.

Guld solidus av Arkadius, 383-408 e.Kr.,
20 mm, 4.46 g. UK 165.5.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Arkadius.
Frånsida: Arkadius stående med fälttecken och Viktoria, foten på liggande fånge.




Guld solidus av Honorius, 393-423 e.Kr.,
20 mm, 4.47 g. UK 179.1.
Åtsida: Bröstbild av Honorius med spjut och sköld.
Frånsida: Tronande Konstantinopolis med spira och Viktoria.




Guld solidus av Theodosius II, 402-450 e.Kr.,
20 mm, 4.42 g. UK 169.7.
Åtsida: Bröstbild av Theodosius II med spjut och sköld.
Frånsida: Tronande Theodosius II och Valentinianus III.




Marcianus                                                                                       450-457 e.Kr.

Den östromerske kejsaren Arkadius son Theodosius II blev tidigt kejsare men det var uppenbarligen hans syster Pulcheria som hade den verkliga makten. När Theodosius II avled år 450 valde Pulcheria senatorn Marcianus som kejsare och gifte sig med honom. Av tidiga östromerska kejsarpar anses Marcianus och Pulcheria som de bästa regenterna trots den korta regeringsperioden, 450-457, och de blev senare helgonförklarade av kyrkan.

Guld solidus av Marcianus, 450-457 e.Kr., 20 mm, 4.46 g. SR 4322.
Åtsida: Bröstbild av Marcianus med spjut och sköld.
Frånsida: Stående Viktoria med långt kors.


Marcianuskolonnen i Konstantinopel restes av stadsprefekten Tatianus år 450-452. Ursprungligen kröntes kolonnen med en staty av Marcianus, vilket framgår av inskriptionen på sockeln.

Klicka på bilden för större format

Marcianuskolonnen med inskriptionen "Se denna staty av kejsaren Marcianus och dess kolonn, ett arbete tillägnat kejsaren av prefekten Tatianus"

I Västrom var situationen betydligt svårare än i Östrom. Västrom erövrades efter hand till stor del av olika germanska stammar, som bildade små "kungariken" med kejsaren som formellt överhuvud. Denna situation blev förstås ohållbar i längden och år 476 avsattes den siste västromerske kejsaren Romulus Augustus. Det östromerska riket, senare känt som det Bysantinska riket med Konstantinopel som huvudstad, hade sedan en närmare 1000-årig historia fram till år 1453 då Konstantinopel erövrades och det Osmanska (eller som det också kallas, Ottomanska) riket tog makten.



Anastasius I                                                                                     491-518 e.Kr.

Det är inte helt ovanligt att exkejsarinnor är de som väljer kommande kejsare. I fallet Anastasius I var det Zenos änka Ariadne som valde honom som kejsare år 491 e.Kr. och de ingick äktenskap. Anastasius I visade sig vara en högst kompetent regent, som genomförde omfattande administrativa och ekonomiska reformer. Han avled år 518 närmare 90 år gammal.

Guld solidus av Anastasius I, 491-518 e.Kr., 20 mm, 4.44 g. SB 3.
Åtsida: Bröstbild av Anastasius I med spjut och sköld.
Frånsida: Stående Viktoria med långt kors.


År 498 genomfördes en myntreform med introduktion av en ny serie bronsmynt, som helt avvek från tidigare utgåvor. Ur numismatisk synvinkel är det därför allmänt accepterat att de bysantinska mynten (och därmed det Bysantinska riket) har sin början år 498. Namnet "det Bysantinska riket" härstammar dock från mitten av 1500-talet. Bysantinarna såg sig själva som romare, vilket även framgår av texten på mynten.

Brons follis (40 nummi) av Anastasius I, präglad i Konstantinopel
efter myntreformen år 498 e.Kr., 38 mm, 19.09 g. SB 19.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Anastasius I.
Frånsida: Stort M mellan två stjärnor, kors ovanför och officina bokstav nedanför, därunder CON.


Ett av Istanbuls mest kända landmärken är Galatatornet, som uppe på sin höjd erbjuder en vidunderlig utsikt över staden, Marmarasjön och Bosporen. Det ursprungliga tornet var av trä och byggdes år 507 av Anastasius I, som insåg det utmärkta läget av ett utsiktstorn för kontroll av sjöfarten och av eventuella angripare. Det nuvarande murade tornet med en höjd på närmare 70 meter uppfördes år 1348 av Republiken Genua, som hade en koloni i Konstantinopel.

Klicka på bilden för större format

Galatatornet i Istanbul − i närbild och sett från Bosporen.



Justinianus I (den Store)                                                                 527-565 e.Kr.

Justinianus den Store är den tredje kejsaren med epitetet "den Store", som satt sin prägel på Konstantinopel. Han regerade som bysantinsk kejsare mellan 527 och 565. Under den långa regeringsperiod återerövrades stora delar av de landområden kring Medelhavet som gått förlorade det senaste århundradet. Justinianus omfattande krigståg och byggnadsprojekt medförde att det Bysantinska riket under hans tid kom att stå på höjden av sin makt, rikedom och geografiska utbredning.

Guld solidus av Justinianus I (den Store), 527-565 e.Kr., 21 mm, 4.47 g. SB 139.
Åtsida: Bröstbild av Justinianus I med riksäpple och sköld.
Frånsida: Stående ängel med långt kors och riksäpple.




Brons follis (40 nummi) av Justinianus I, präglad i Nikomedia år 539/540 e.Kr.,
39 mm, 22.89 g. SB 201.
Åtsida: Bröstbild av Justinianus I med riksäpple och sköld.
Frånsida: Stort M mellan ANNO och XIII, kors ovanför och officina bokstav nedanför, därunder NIK.


Brons 16 nummi av Justinianus I, präglad i Thessaloniki år 552-562 e.Kr.,
23 mm, 7.01 g. SB 178.
Åtsida: Högervänd bröstbild av Justinianus I.
Frånsida: Stort I med kristusmonogram ovanför och litet S mellan A och P,
därunder TES.
Foto www.cngcoins.com


De världsberömda mosaikerna av Justinianus I och hans gemål Theodora med följe finns till beskådning i kyrkan San Vitale i Ravenna.

Ett av Justinianus mest imponerande byggnadsprojekt i Konstantinopel är den underjordiska vattencisternen (Basilica Cistern) alldeles norr om hippodromen och väster om basilikan Hagia Sophia. Den är på närmare 10.000 m2 och rymmer 80.000 m3 vatten. Den bärs upp av inte mindre än 336 marmorkolonner av 9 meters höjd. Cisternen försåg de kejserliga byggnaderna vid Gyllene hornet med vatten.

Klicka på bilden för större format

Interiör från den underjordiska vattencisternen med alla dess kolonner. I nuläget är det bara en halvmeter vatten i botten.

Det mäktigaste och mest väsentliga av Justinianus byggnadsverk i Konstantinopel är basilikan Hagia Sophia (den heliga visheten), som uppfördes under åren 532 till 537 på platsen av tidigare tempel och kyrkobyggnader. Den var världens största kyrkobyggnad fram till år 1520 då katedralen i Sevilla färdigställdes. Hagia Sophia hade dock omvandlats till moské redan år 1453 i samband med Konstantinopels fall. De fyra minareterna adderades och interiören förändrades. År 1934 omvandlades Hagia Sophia till ett museum.

Basilikan Hagia Sophia sedd genom utgångsporten från Blå Moskén.

I Hagia Sophia finns ett flertal vackra och välbevarade mosaiker från bysantinsk tid, som visar motiv med olika kejsare tillsammans med Jungfru Maria med Jesusbarnet eller med Jesus Kristus.

Mosaik i Hagia Sophia med Konstantin den Store till höger överlämnande staden Konstantinopel till Jungfru Maria med Jesusbarnet, samt Justinianus den Store till vänster överlämnande basilikan Hagia Sophia till desamma.



Justinianus II                                                                   685-695, 705-711 e.Kr.

Justinianus II, som regerade i två perioder, 685-695 och 705-711, var den förste kejsare att införa en bild av Jesus på mynt, och dessutom placera honom på åtsidan. Kejsaren förpassades därmed till frånsidan. Detta kom senare att bli den vanliga ordningen i bysantinsk myntning, dock först efter ikonoklasmperioden (bildstormare) omkring 725-825.

Guld solidus av Justinianus II, 685-695, 705-711 e.Kr., 20 mm, 4.52 g. SB 1248.
Åtsida: Bröstbild av Kristus med kors bakom huvudet,
höger hand i välsignande gest, evangelieboken i vänster hand.
Frånsida: Kejsar Justinianus II med kryckkors.




Kristus Pantokrator (den allsmäktige). Del av mosaik i Hagia Sophia.



Leo VI (den Vise)                                                                           886-912 e.Kr.

Under Leo VI:s regeringstid 886-912 spenderade kejsaren den mesta tiden med interna lärdomsarbeten inom juridik, där hans lagtexter kom att bli basen för de lagar som praktiserades i det Bysantinska riket. Därav namnet "den Vise". Detta medförde dock att externa arbeten åsidosattes och att förhållandena till främmande makter försämrades väsentligt

Leo VI hade stora problem med att säkerställa tronföljden. Det var inte förrän år 905 som hans fjärde hustru födde en son, den framtida kejsaren Konstantin VII. Hans fyra giftemål medförde att han kom i konflikt med kyrkan och speciellt med dess patriark, som t.o.m. förvägrade honom tillträde till Hagia Sophia.

Silver miliaresion av Leo VI (den Vise), 886-912 e.Kr.,
23 mm, 2.83 g. SB 1726.
Åtsida: Kors på tre trappsteg.
Frånsida: Leo, av Kristi nåd, romarnas konung.




Brons follis av Leo VI (den Vise), 886-912 e.Kr., 25 mm, 7.85 g. SB 1729.
Åtsida: Bröstbild av Leo VI med akakia.
Frånsida: Leo, av Guds nåd, romarnas konung.




Leo VI knäböjande inför Jesus Kristus, bedjande om nåd för att varit gift ett flertal gånger. Mosaik i Hagia Sophia.



Konstantin VII (Pophyrogenitus)                                                     913-959 e.Kr.

Konstantin VII var son till Leo VI och blev kejsare år 913 efter ett kort mellanspel på tronen av Konstantins farbror Alexander. Mellan 920 och 944 samregerade Konstantin VII med Romanus I, en senior f.d. amiral som verkar ha haft den reella regeringsmakten. Konstantin VII gifte sig med Romanus I:s dotter Helena och tillsammans hade de sonen Romanus II. I likhet med sin far ägnade sig Konstantin VII mycket åt lärdomsarbeten och han står som författare till ett flertal verk, bl.a. om sin farfar Basileios I, om rikets administration, ceremoniordningen vid hovet, samt allmänt om vetenskapligt och praktiskt arbete.

Guld solidus av Konstantin VII (Porphyrogenitus), 913-959 e.Kr.,
20 mm, 4.44 g. SB 1751.
Åtsida: Bröstbild av Kristus med höger hand i välsignande gest,
evangelieboken i vänster hand.
Frånsida: Kejsar Konstantin VII och sonen Romanus II
med långt patriarkaliskt kors dem emellan.




Brons follis av Konstantin VII (Porphyrogenitus), 913-959.,
25 mm, 6.71 g. SB 1761.
Åtsida: Bröstbild av Konstantin VII med akakia och riksäpple.
Frånsida: Konstantin, av Guds nåd, romarnas konung.




Guld solidus av Konstantin VII (Porphyrogenitus), 913-959 e.Kr.,
20 mm, 4.26 g. SB 1745.
Åtsida: Tronande Kristus med höger hand i välsignande gest,
evangelieboken i vänster hand.
Frånsida: Kejsarkollegan Romanus I och dennes son Christopher
med långt patriarkaliskt kors dem emellan.




Vi får här göra ett avbrott i besöket på Hagia Sophia med dess mosaiker för att gå ut till hippodromen igen och beundra Konstantin VII:s obelisk. Ursprungsdatum för obelisken är okänd, men den har fått sitt namn efter att Konstantin VII reparerat den. Den 32 m höga obelisken täcktes av förgyllda bronsplattor som skildrade kejsar Basileios I:s segrar (Konstantin VII:s farfar). De förgyllda bronsplattorna stals emellertid och smältes ner i samband med fjärde korståget 1204 [1] varför man för närvarande enbart kan se "skelettet" av den uppmurade obelisken.

Klicka på bilden för större format

Konstantin VII:s obelisk bakom Plataeakolonnen på hippodromen, i ensamt majestät, samt med Plataeakolonnen, Luxorobelisken uppförd av Theodosius den Store och Hagia Sophias minareter i bakgrunden.



Konstantin IX (Monomachus)                                                       1042-1055 e.Kr.

Konstantin IX blev vald till kejsare år 1042 och gifte sig med den populära och charmiga exkejsarinnan Zoe. Hon hade tidigare varit gift med två kejsare, Romanus III och Michael IV, och hon hade dessutom i två perioder regerat ensam respektive tillsammans med sin syster Theodora. På mosaiken nedan ses hon och Konstantin sittande på ömse sidor om Jesus.

Regeringsperioden präglades av lättsinne och slöseri med statens medel vilket medförde en nedgång av det Bysantinska riket även om Konstantin IX militärt var relativt framgångsrik vid olika upprorstillfällen. Han avled år 1055.

Schismen mellan påven i Rom och patriarken i Konstantinopel eskalerade under Konstantin XI:s regeringsperiod och ledde till en fullständig brytning mellan väst- och östkyrkan år 1054.

Guld histamenon nomisma av Konstantin IX (Monomachus), 1042-1055 e.Kr.,
27 mm, 4.36 g. SB 1830.
Åtsida: Bröstbild av Kristus med höger hand i välsignande gest,
evangelieboken i vänster hand.
Frånsida: Kejsar Konstantin IX med kors och riksäpple.




Jesus Kristus mellan kejsar Konstantin IX och kejsarinnan Zoe. Mosaik i Hagia Sophia.



John II (Komnenus)                                                                     1118-1143 e.Kr.

John II regerade i 25 år, mellan 1118 och 1143, efter att på sin fars dödsbädd tagit hand om den kejserliga signetringen och därigenom förhindrat sin syster Anna Komnenas man Nikeforus att bli kejsare. Den senare var Johns mor Irenes favorit till kejsarposten. Den nye kejsaren visade sig vara högst kapabel för sitt ämbete, speciellt genom sina framgångsrika militära insatser, varigenom det Bysantinska rikets gränser och prestige ökade väsentligt.

Kejsaren gifte sig med prinsessan Piroska från Ungern, som därvid tog namnet Irene. Hon ägnade sig huvudsakligen åt välgörenhetsarbete och dyrkades efter sin död som den heliga Irene. Hon födde inte mindre än åtta barn.

John II avled år 1143 efter en skada under en vildsvinsjakt. Han efterträddes av sin yngste son Manuel I (Komnenus).

Guld hyperpyron av John II (Komnenus), 1118-1143 e.Kr.,
26 mm, 4.44 g. SB 1950.
Åtsida: Kristus sittande på tron med höger hand i välsignande gest,
evangelieboken i vänster hand.
Frånsida: Jungfru Maria till höger krönande kejsar John II.




Jungfru Maria med Jesusbarnet mellan kejsar John II och kejsarinnan Irene.
Mosaik i Hagia Sophia.






Istanbul

Det Bysantinska riket upphörde år 1453 i samband med att Osman I erövrade staden Konstantinopel och inrättade det Osmanska riket. Den islamska kulturen var sedan förhärskande i närmare 500 år tills den turkiska republiken utropades 1923, nu med Ankara som huvudstad och Kemal Atatürk som statschef. Staden Konstantinopel, som bytte namn till Istanbul år 1930, är dock fortfarande landets ekonomiska och kulturella centrum. Istanbul är i dagsläget med sina 14 miljoner invånare världens till invånarantal andra största stad efter Shanghai.



Bosporen

I SNT nr 2 2013 beskrivs Jasons och argonauternas äventyrligheter under resan med båten Argo från Iolkos i Grekland till Aea i Kolchis i nuvarande Georgien. Målet med resan, som gick genom Marmarasjön, Bosporen och Svarta havet, var att hämta hem det gyllene skinnet. Detta för att Jason skulle få kungatronen i Iolkos.

Bronsmynt från Iolkos, mitten av 300-talet f.Kr., 13 mm, 2.53 g.
Åtsida: Högervänt huvud av Artemis Iolkia.
Frånsida: Förstäv av båten Argo med den talande ekkvisten från oraklet i Dordona.
Foto www.cngcoins.com




En av novemberdagarna 2013 ägnades åt en båtresa i argonauternas kölvatten i Bosporen, från Istanbul till utloppet i Svarta havet. Det gavs även tillfälle för en egen liten paddeltur i norra delen av Bosporen. Lyckligtvis sågs inte skymten av de sammanstötande klipporna, som argonauterna med nöd och näpppe lyckades ta sig igenom. Den närmaste liknelsen var nu den tunga båttrafiken på Bosporen med stora lastfartyg, färjor, fiskebåtar och turistbåtar som försvårade utflykten.

Jasons resa med båten Argo till främmande land i öst får stå som symbol för denna resa till Istanbul där författaren med en myntsamlares ögon fått uppleva många av stadens fascinerande sevärdheter från tidiga antika kulturer.



SBD.R. Sear, Byzantine Coins and their Values, 1987.
SGD.R. Sear, Greek Coins and their Values, Vol. 1, Europe, 1978.
SRD.R. Sear, Roman Coins and their Values, 1988.
SR IV  D.R. Sear, Roman Coins and their Values IV, 2011.
UK U. Kampmann, Die Münzen der römischen Kaiserzeit, 2004.


Foto: Författaren där ej annat anges.

Ett stort tack till Lennart Castenhag för värdefulla kommentarer till manuskriptet.



Fotnoter


[1]. Konstantinopel plundrades på sina rikedomar i samband med fjärde korståget. Om du vill läsa mer om denna händelse,  klicka här >>





          Senast uppdaterad 2017-10-19           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98