In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2016-04-03

 

Hedeby och Harald Blåtand

Av Lennart Castenhag


Hedeby var Nordens viktigaste marknadsplats från mitten av 800-talet till mitten av 1000-talet och Harald Blåtand var under sin livstid Nordens mäktiga kung. Harald Blåtands mynt studerades ingående av Brita Malmer, men ämnet intresserar forskarna fortfarande.


Sceatta som handelsmynt i Ribe

På 600-talet etablerades handeln över Engelska kanalen och Nordsjön. Marknadsplatser uppstod i England, Dorestad, Utrecht och Ribe. Under perioden ca 680 − ca 740 var sceatta ett handelsmynt som präglades i flera handelsstäder och sceattamyntet ingick i en tillfällig myntekonomi för den långväga handeln i norra Europa. I Ribe var sceatta handelsmynt fram till år 800/820 [1]. Med myntekonomi avses att mynten räknades istället för att vägas [2].



Handelsstäder i nordvästra Europa på 700-talet


Kungariket Danmark

I mitten av 900-talet lyckades Harald Gormsson Blåtand ena ett antal av danernas hövdingadömen och han etablerade kungariket Danmark med Jelling som huvudstad år 958. Tio år senare gjordes kristendomen till officiell religion i riket och något år därefter utropade sig Harald till kung över både Danmark och Norge.

På den berömda Jellingstenen lät Harald föreviga sina bedrifter.

        Harald, som vann åt sig hela Danmark och Norge, och gjorde danerna kristna.

Harald var son till Gorm den gamle och Tyra Danebot [3]. Haralds födelseår är inte känt men man har gissat på åren omkring 930/935. Det som stöder denna gissning är att han ansågs vara "en gammal man" när han dog. Den vendiska prinsessan Tove blev Haralds gemål, men huruvida hon var mor till hans barn är högst osäkert. Sonen Sven Tveskägg drog inte jämnt med sin far och missämjan utvecklade sig till inbördeskrig. Under ett fältslag mellan far och son ådrog sig Harald så svåra skador att han avled 986. Sven Tveskägg utropade sig därmed till kung över Danmark.



Jutland med angränsande områden på 900-talet




Släktsamband mellan Harald Blåtand och Olof Skötkonung?

Det är två skandinaviska kungar från tidig medeltid som har varit av särskilt intresse för den numismatiska forskningen − Harald Blåtand och Olof Skötkonung. Var de möjligen släkt? Nej knappast. Däremot fanns det vissa kopplingar mellan senare släktled. Se nedanstående diagram.

Ibland hävdas att Knut den store och Olof Skötkonung var bröder eller halvbröder. Detta är ett missförstånd som har sin grund i att Adam av Bremen har berättat om att Sven Estridssons mor var halvsyster till både Knut den store och Olof Skötkonung. Adam av Bremen drog sedan slutsatsen att Knut den store och Olof Skötkonung var bröder.

Att Erik Segersälls hustru Swiatoslawa (en slavisk prinsessa) skulle ha gift om sig med Sven Tveskägg, antingen i samband med Eriks död eller tidigare är mindre omtvistat. Huruvida Swiatoslawa skulle vara mor till både Olof Skötkonung och Knut den store är dock tveksamt.

I slaget vid Svolder år 1000 ska enligt sagalitteraturen Olof Skötkonung och Sven Tveskägg ha besegrat den norske kungen Olav Tryggvason. Var Svolder låg råder det dock delade meningar om.

Klicka i diagrammet för att få mer information




Hedeby

Omkring år 770 anlades Hedeby [4] längst in i den djupa havsviken Slien. I reseberättelser som författats omkring år 890 [5] kan man läsa:

        Hedeby ligger mellan vender, saxar och angler men står under danskt herravälde.

Anglerna var ett folk som höll till i kustområdet väster om Hedeby. Flera av dem migrerade till det som senare skulle komma att kallas England. Hedeby utvecklades till Nordens viktigaste handelsmetropol och var under vikingatiden Skandinaviens näst största stad. Endast Uppåkra var större [6].

I en frankisk krönika står att läsa att den danske kungen Godfred förstörde den västslaviska handelsplatsen Rerik [7] år 808 och förflyttade köpmännen till Hedeby [8]. För att skydda staden förstärktes skyddsvallen Danevirke som senare skull komma att sträcka sig tvärs över Jutland (se kartan ovan).

Det som gjorde Hedeby till ett viktigt handelscentrum var det geografiska läget. Den djupa havsviken Slien var segelbar från Östersjön fram till Hedeby. Sedan fraktades varorna på land till floden Trenen som var segelbar till Nordsjön. På så vis slapp handelsmännen den långa och farofyllda seglatsen runt Jutland.

Hedeby och kristendomen

Den sachsiske hertigen Otto I valdes till kung för det Östfrankiska riket år 936. Vid denna tid strävade katolska kyrkan efter att vinna terräng norrut och Otto I satte sig inte till motvärn − snarare tvärtom. Kyrkans intressen låg i linje med hans planer på en expansion av sitt rikes gränser norrut. År 962 lät Otto kröna sig till kejsare av påven. Därmed hade det Tyskromerska riket skapats (egentligen Heliga romerska riket av tysk nation). Kyrkans stiftsindelning kom att omfatta Jutland med ärkebiskopen i Hamburg/Bremen.

Kung Gorm den gamle hade intet till övers för dessa nymodigheter på religionens område. Han hade sin maktbas i Jelling. Horik, en annan av danernas kungar, gav tillstånd till missionären Ansgar att resa en kyrka i Hedeby år 848. Adalbert av Hamburg/Bremen vigde tre biskopar för danerna samma år. En av dem placerades i Hedeby.

Denna händelse, att Hedeby blev biskopens residens och att en kyrka restes i staden, har gett upphov till spekulationer om huruvida Harald Blåtand skulle ha haft inflytande över politiken redan år 948. Han var ju vänligt inställd till kristendomen. Men som sagt, detta är spekulationer.

Maktkamp om Hedeby

Otto II (f. 955) valdes till tysk kung år 961. Sex år senare kröntes han till kejsare av det Tyskromerska riket och blev således medregent till fadern Otto I. I början av 970-talet ansåg Otto I att handeln från Östersjön ned mot Tyskromerska riket borde ske under tysk kontroll. Han invaderade därför Hedeby men avled snöpligen 973. Danskarna gjorde då uppror och mördade den tyske markgreven i Hedeby. Enligt Adam av Bremen mördades även övriga tyskar som var bosatta i Hedeby [9]. Året därpå trängde Harald Blåtand in över den tyska gränsen, men Otto II svarade med att låta en tysk här rycka in i Jutland. Därmed hade Otto II slagit ned upproret. Plötsligt avled Otto II år 983 och danskarna kunde lugnt återta sitt Hedeby. Nedan presenteras ett mynt som är slaget under dessa orolighetsår.

Under 1000-talet förstördes Hedeby flera gånger och år 1050 brändes staden ned slutgiltigt av den norske kungen Harald Hårdråde (kung 1045-1066). Schleswig, på motsatta sidan av Slien, blev istället den viktiga köpstaden i regionen.



Gesta Hammaburgensis, vol 1. Verket, som skrevs av Adam av
Bremen, har varit mycket värdefullt för historieforskningen.
Manuskriptet förvaras i Österrikiska Nationalbiblioteket i Wien.


Hedeby etablerades som viktig marknadsplats under den epok som på kontinenten har kommit att kallar karolingisk tid. Se nedanstående diagram som ställer samman några tidsbegrepp.





Hedebypenningarna

I Hedeby slog man silvermynt under första halvan av 800-talet [10]. Mynten var efterpräglingar av Karl den stores mynt. Alltefter som tiden gick fjärmades motiven på Hedebypenningarna från förlagorna, vilket gjorde att mynten fick sin alldeles speciella stil under 900-talets senare del. Nedanstående hedebypenning är daterad och klassificerad efter Brita Malmers doktorsavhandling [11].

penning 980-985, Harald Gormsson Blåtand, Hedeby
storlek 17,4 x 17,8 mm   vikt 0,205g   ref Malmer KG 9d


Samma som ovan men med präglingskonturerna ifyllda



Det papperstunna silvermynt som här visas är en halvbrakteat, dvs myntet är präglat mot mjukt underlag − först präglades ena sidan och sedan den andra (med olika stampar). Metoden tillgreps på särskilt tunna myntämnen som inte hade material nog att annars skapa dubbelsidiga präglingar med överstamp och understamp. På en halvbrakteat syns åtsidans prägling inverterad på frånsidan och vise versa. Av den anledningen måste man titta noga för att urskilja respektive sidas präglingsmönster.



På detta ex syns endast den ena av frånsidans två övre bågar.
Jämför med nedanstående skiss som beskriver ett mynt ur gruppen KG9d

Hedebypenningarna var efterpräglingar av Karl den stores mynt − ofta mynt från Dorestad. På den hedebypenning som här presenteras är förlagorna för respektive sida hämtade från olika mynt, vilket på intet vis var ovanligt. Beteckningarna för respektive sida är hämtade ur Malmer 1966.



Underlaget till ovanstående bild är hämtad ur Malmer 1966. Observera att en bildsida bestäms av en kod med fem led. KG9d är ett samlingsbegrepp för mynt med likartade egenskaper. Inom KG9d finns 10 st kombinationsgrupper. Se diagrammet nedan.

På myntets frånsida finns bokstäverna TAT under två bågar. Under dessa tre bokstäver, som är de tre sista tecknen i namnet DORSTAT, är det ett kors. Alla frånsidor i denna grupp av mynt har två bågar över TAT. På det mynt som här presenteras syns endast en av bågarna.

De tunnaste hedebymynten finns i KG9d (Malmer sid 136). Enligt Malmers studie hade dessa mynt en lägsta vikt av 0,15 g och en högsta vikt av 0,37 g samt en medianvikt av 0,25 g. Diametern för mynten i KG9d var som lägst 16,8 mm och som högst 18,6 mm med en median av 17,8 mm (Malmer sid 143). Det mynt som här presenteras har således en vikt som ligger nära medianvärdet för KG9d och en diameter som ligger i den övre delen av spridningsområdet.

Innehållet i KG9d kan åskådliggöras med följande diagram.



Ovanstående matris kan åskådliggöras på följande sätt:

Diagrammet beskriver kombinationer av grupper                    



Halvbrakteat eller ett ordinärt dubbelsidigt mynt?

Brita Malmer tillstår i sin avhandling att det i vissa fall var svårt att avgöra om ett givet hedebymynt var en halvbrakteat eller ett konventionellt dubbelsidigt mynt och hon tog en matematisk metod till hjälp (sid 155). Om kvoten mellan vikten i milligram och diametern i millimeter blev över 35 var det ett vanligt dubbelsidigt mynt, ansåg hon. Om kvoten var lägre än 35 var det en halvbrakteat. Med siffrorna för vårt aktuella mynt inlagda i hennes formel får vi:

          205 / 17,6 = 11,6 dvs myntet är en halvbrakteat

Observera att gränsen 35 endast gäller för de av Malmer studerade hedebymynten.

Viktekonomi eller myntekonomi i Hedeby?

Malmer beskriver i sin avhandling hur hedebypenningarna blev allt tunnare med tiden och att de fick allt lägre vikt. Frågan infinner sig hur det var möjligt att en hedebypenning med en vikt av 0,2g kunde ingå i en viktekonomi vilket var det vanliga i Norden under hela vikingatiden. Det kan ju inte ha varit så lätt att med hjälp av proberingshack fastställa silverhalten i ett så tunt mynt.

Det verkar som om Malmer ansluter sig till uppfattningen att viktekonomi generellt gällde i området runt Hedeby under åren 850-950 (sid 30), men hon verkar inte ha avfärdat tanken på att myntekonomi skulle ha förekommit i Hedeby periodvis (sid 31).

I Ribe på 700-talet gällde myntekonomi i handeln med England och kontinenten, men de mynt som då kom till användning följde en övergripande standard för den långväga handeln. Vi kan inte se att en sådan övergripande standard förelåg på Harald Blåtands tid. Snarare synes viktekonomi ha gällt generellt i Skandinavien. Inom Hedebys skyddsvallar må det dock ha förekommit myntekonomi − tidvis − när den politiska situationen så medgav. Malmer medger att resonemanget kring de papperstunna halvbrakteaterna är komplicerat (sid 36). Kanske var det så att besökare i staden hänvisades till att växla in sina pengar till de lokala mynten − åtminstone under vissa perioder.


Sammanfattning

Harald Blåtand har intresserat många människor under årens lopp av flera anledningar. Han var Skandinaviens mäktigaste kung under vikingatiden, han etablerade Skandinaviens äldsta monarki (flera hundra år före Birger jarl) och han införde kristendomen som officiell religion i sitt rike. Dessutom är Harald Blåtands penningar ett område som alltjämt intresserar de numismatiskt inriktade forskarna.




Foto och grafik av författaren där ej annat anges.




Fotnoter

[1] Se Sceatta − http://numismatik.se/2artiklar/Sceatta/Sceatta.php

[2] Med myntekonomi avses att mynten fungerade som betalning utan att vägas, dvs man räknade endast mynten. I Norden gällde annars viktekonomi (kallas ibland silverekonomi) generellt under hela vikingatiden, dvs silvermynt från olika delar av världen och silverstycken fungerade som betalning med vägning som värdebestämning.

[3] Danebot betyder Danmarks prydnad. Gorm den gamle fick tre barn: Knut, Harald och Gunhild (möjligen även Toke som finns omnämnd på en runsten i Hällestad i Skåne). Gorm var omkring femtio år när han dog år 958/959 och enligt sagalitteraturen var han son till Hardeknut (Knut I).

[4] Hedeby anlades ungefär samtidigt som Birka.

[5] Nordmannen Ottar gjorde en resa från Hålogaland i Nordnorge till Hedeby. Den engelske Wulfstan seglade från Hedeby till de baltiska länderna vid Östersjön. Ottar och Wulfstan berättade om sina resor för en rådgivare till den engelske kungen Alfred den store. Rådgivaren nedtecknade berättelserna omkring år 890.

[6] Uppåkra gick under ungefär samtidigt som Hedeby och hade då funnits i drygt tusen år. Uppåkra är dagens namn på den by där staden låg. Vad staden egentligen hette är inte känt eftersom den inte omnämns i några skriftliga källor. (Källa: Harrison, Sveriges historia, 600-1350).

[7] I obotriternas land. Obotriterna var den västliga grenen av de baltiska slaverna.

[8] Annales Regni Francorum.
Dessa annaler tillskrivs ofta munken Einhard (ca 770-840) vid Karl den stores hov, men det är troligare att ett flertal författare har avlöst varandra under verkets tillkomst.

[9] Adam av Bremen (död före 1095) Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificium (biskoparnas i Hamburg bedrifter), nedtecknad under åren 1073-1076.

[10] Björn Varenius − The Hedeby Coinage. 1994
Uppsatsen publicerades i Current Swedish Archaeology, Vol 2.

[11] Brita Malmer − Nordiska mynt före år 1000. Lund 1966.
Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8o. no 4.


Litteratur

Fredrik Carpentier Ljungqvist − Den långa medeltiden. Stockholm 2015.

Einhardi − Vita Karoli Magni (Karl den stores liv) i svensk översättning av Birger Bergh 2004.

Släktskapet mellan Olof Skötkonung och Knut den store har avhandlats av Dick Harrison. Se Harrisons historia (historiebloggen) 2013-11-10



Dokumenthistorik
2016-04-03   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2017-08-16           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98