In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2014-02-05

 

Hansans mynt

Av Lennart Castenhag


Gotland - föregångare inom handel och myntprägling

Som sjöfarare och handelsmän på Östersjön intar de gotländska handelsbönderna en särställning. På 1000-talet hade ön utvecklats till ett viktigt handelscentrum i norra Europa. På 1100-talet hade gotlänningarna fått kontakt med Novgorod vars produkter de förmedlade till städerna runt Östersjön och till London.

Omkring år 1140 började de gotländska penningarna att präglas och de följde gotländsk mynträkning - 288 penningar på en mark. Detta ska jämföras med att man i Svealand räknade 192 penningar på 1 mark. De gotländska mynten fick stor spridning i östersjöområdet och kom även till användning på det svenska fastlandet där det länge hade saknats lokala mynt.


Penning från Visby från mitten av 1100-talet
11 mm   0,155 g
På åtsidan en kyrkgavel och på frånsidan ett klöverblad .


Under tidig medeltid erlade gotlänningarna tribut till sveakonungen som i gengäld utlovade militärt skydd. I övrigt var Gotland självstyrande och den svenska kungamakten saknade lokal förankring på ön. Det fanns till exempel aldrig någon svensk kungsgård eller kungaborg på Gotland (Andrén 2011).

I mitten av 1100-talet fick gotlänningarna kontakt med Hansan, och eftersom Visby var en viktig marknadsplats upprättade Hansan ett kontor i staden. Det uppstod en viss inflyttning av tyska köpmän till Visby och staden började ta form. Detta var inledningen på Visbys storhetstid.

Omkring år 1340 började man prägla örtug (även kallad "Gote") på Gotland. Den blev det första myntet i östersjöregionen med en högre nominal än penning.


örtug ("Gote") från Visby från ca 1420-40
16 mm   0,565 g
På åtsidan en liljeväxt och på frånsidan ett lamm framför en fana.
Åtsidans omskrift: MONETA SIVITATIS
Frånsidan omskrift: WISBI CENSIS

örtugen på bilden ovan är hundra år yngre än de första örtugarna från Visby. Det här exemplaret har dock en något märklig omskrift - den är felstavad - det står SIVITATIS istället för CIVITATIS.


Den felstavade omskriften på åtsidan - SIVITATIS.


Det ser ut som om de gotländska örtugarna minskade något i storlek med tiden. De tidigaste örtugarna hade en diameter på 18-19 mm och vikten var ca 1,3 g.


En tidig örtug från Visby.
LL XXXV A 1a   ca 19 mm, 1,3 g.
Källa: Kungliga Myntkabinettet, Stockholm.





Hansan gör entré

Hansan bildades som ett handelsförbund mellan nordtyska köpmän på 1100-talet. På 1300-talet ombildades Hansan till ett förbund mellan städer och man skaffade sig en handelsflotta. Lübeck intog en central plats i denna konstellation. Vid mitten av 1300-talet hade Hansan skaffat sig monopol på handeln i östersjön och Nordsjön och Visby hade blivit en hansastad av betydelse.

Under senare delen av Kalmarunionen började Hansans betydelse att minska och trettioåriga kriget (1618-48) innebar det definitiva slutet.

Från omkring år 1365 präglade Hansan sitt eget mynt - witten - som motsvarade 4 pfennig. Vid den tidpunkten hade den gotländska örtugen funnits i drygt 20 år och torde ha inspirerat Hansan att börja ge ut egna mynt.

Benämningen witten för närmast tankarna till ett litet obetydligt mynt. De flesta av oss har väl hört uttrycket "inte ett witten". När witten lanserades på 1300-talet var det ett adjektivattribut till denar, som under flera hundra år hade varit den enda myntsorten i större delen av Europa. När myntet nämns i bevarat urkundmaterial heter det "alborum argenteorum Lubicensium denariorum" dvs vita lybska silverdenarer. I slutet av 1300-talet sa man "witten penninghe" (vita pengar) som sedan förenklades ytterligare till enbart witten (Rasmusson 1947).

För att jämföra den gotländska örtugen med witten från Lübeck, se nedanstående tabell som avser mynt som präglats före 1379.

Gotlands örtug Lübecks witten
Vikt 1,3 g 1,3 g
Diameter 18 - 19 mm 18 - 19 mm
Motiv åtsida Liljeväxt Dubbelörn
Motiv frånsida Ett lamm framför en fana. Ett stort kors (tangerar yttre pärlkransen)
Omskrift åtsida MONETA CIVITATIS MONETA LÜBICENS
Omskrift frånsida WISBVCENCIS CIVITAS IMPERIAL
Omskrifternas översättning Mynt från staden Visby Mynt från Lübeck, den mäktiga staden

Under det tidigia 1900-talet ansåg man att wittenmyntningen startade 1340 (Jesse 1928), dvs ungefär samtidigt som på Gotland, men modern forskning (Berghaus 1973) har visat att wittenmyntningen startade först ca 1365.

Nedan visas ett axplock av Hansans tidiga wittenmynt, dvs mynt präglade före 1379. Bildmotiven på mynten skiljer sig kraftigt åt vilket gör att man utan vidare kan känna igen från vilken stad ett givet mynt kommer.

Omskrifterna har här varit vägledande för att identifiera åt- och frånsidor, dvs den sida som innehåller stadens namn är åtsida. Det är av den anledningen som wismarmyntet ser ut att vara "felvänt".

Mynten visas i 2,3 ggr förstoring. Klicka för att se dem i större format.
       
Lübeck     Wismar     Hamburg
                   
                     
       
Rostock     Stralsund     Lüneburg



Hansans handelsvägar och det Vendiska myntförbundet

Stockholm och Kalmar var svenska hansastäder på 1370-talet. I Baltikum var bland annat Reval och Riga hansastäder liksom Elbing i Preussen. Danmark saknade hansastäder, men Köpenhamn, Malmö och Skanör-Falsterbo var ekonomiskt betydelsefulla i sammanhanget. Det stora flertalet hansastäder låg i Nordtyskland.

I London, Bergen, Brügge och Novgorod hade Hansan handelskontor, vilket innebar att de hade god kontroll över utrikeshandeln även i dessa städer.

Klicka på kartan för större format.


Hansans handelsvägar omkring år 1370

För att skapa enhetlighet för de tyska hansastädernas mynt bildades det Vendiska Myntförbundet 1379. Till en början var det en sammanslutning mellan städerna Lübeck, Wismar och Hamburg, men senare tillkom Stralsund, Lüneburg och ytterligare ett antal städer.

Det Vendiska myntförbundet gav ut en rad myntordningar. Som exempel kan nämnas den som gavs ut strax efter 1379 (som avsåg witten) och myntordningarna från 1432 och 1468 (som avsåg schilling). På 1500-talet kom myntordningar som bland annat resulterade i sechsling (sex pfennig) och halv schilling (sex pfennig) samt doppelschilling.

Nedan visas några ytterligare Hansamynt i 2,8 ggr förstoring.


Schilling, slutet av 1400-talet, Lübeck, 25 mm, 2,085 g.
Åtsida: MONETA NOVA LVBICENSIS - Nytt mynt från Lübeck
Frånsida: CRVX FVGAT OMNE MALVM - Korset flyr allt ont


Sechsling, 1553, 19 mm, Hamburg, 1,060 g.
Åtsida: MONE NO HAMBVRG 1553 - Nytt mynt från Hamburg 1553
Frånsida: HOMO CRVCE PROBATVR - Människan prövas under sitt kors


Halvschilling, sent 1500-tal, 19 mm, Rostock, 1,180 g.
Åtsida: MONETA NOVA ROSTO - Nytt mynt från Rostock
Frånsida: SIT NOM[en] D[omi]NI B[e]N[e]D[ictum] - Välsignad vare Herrens namn


Doppelschilling, 1605, 25 mm, Rostock, 2,359 g.
Åtsida: MONE NOUA ROSTOCHIEN[sis] - Nytt mynt från Rostock
Frånsid: SIT NOMEN DOMINI BENED[ictum] - Välsignad vare Herrens namn.





Hansans mynt och den första örtugen från svenska fastlandet

När Albrekt av Mecklenburg kom till makten i Sverige 1364 insåg han fördelen av ett mynt med högre nominal än penningen. 1370 präglades den första örtugen på det svenska fastlandet (Gotland tillhörde ju Danmark från 1361) och här kan man tydligt se influenserna från Hansans witten. Istället för dubbelörnen på åtsidan satte Albrekt dit tre kronor i den formation som sedan skulle bli Sveriges maktsymbol. Myntet fick ungefär samma storlek och vikt som den tidiga gotländska örtugen och det tyska witten.

Albrekts första örtug har gett upphov till mycket funderingar. Man har nämligen inte hittat några sådana inom de svenska gränser som gällde 1370. Kanske var myntet avsett för betalning i Tyskland, och kanske präglades det inte ens i Sverige.

Från myntverkstäderna i Stockholm, Söderköping och Kalmar kom snart ytterligare örtugar. Myntningen av örtugar på det svenska fastlandet kom som synes igång på allvar under Albrekts regeringstid. En svensk örtug motsvarade 8 penningar.

Se nedanstående jämförelse mellan witten och Albrekts örtug.

Witten, Lübeck, ca 1365
19 mm,   1,34 g
örtug, Albrekt, ca 1370
19 mm,   1,30 g
MONETA LVBICENS

MONETA ALBERTVS

CIVITAS IMPERIAL REX DE SWECIA

Jämför omskrifternas typsnitt för de bägge mynten. Se särskilt L, M och N.





Kalmarunionen − ett politiskt motdrag mot Hansan

Kalmarunionen bildades 1397 och varade till 1523. Tanken bakom Kalmarunionen var att skapa en militär motvikt mot Hansan och Tyska Orden (som slagit sig ned i Baltikum). När dessa två företeelser inte längre kunde anses som överhängande hot hade Kalmarunionen spelat ut sin roll. Gustav Vasas kamp att bryta loss Sverige från unionen låg således rätt i tiden och överensstämde även med Hansans intresse av att försvaga unionen. Detta är bakgrunden till Lübecks stöd till Gustav Vasa. Visserligen försökte den danske kungen Kristian II att spjärna emot men hans tid som unionskung blev inte lång.

I Sverige fick Kristian II öknamnet Kristian Tyrann efter Stockholms blodbad, och enligt en seglivad skröna skulle han av sina egna landsmän ha kallats för Kristian Den Gode. Många danskar tyckte att Stockholms blodbad var ett övertramp och Kristian blev avsatt 1523. Ingen av hans barn efterträdde honom.





Tyska witten i Danmark, Norge och Sverige

Stora mängder wittenmynt strömmade in i Danmark under 1300-talets senare hälft eftersom man under denna tid inte hade någon egen myntning. När myntningen kom igång på 1400-talet producerades hvid med witten som förlaga. Den danska hviden producerades ända fram till 1686, men då var den ett kopparmynt (Rasmusson 1947).


Hvid, 1481-1513, Hans, Malmö.   Tre ggr förstoring.



I Norge cirkulerade både engelska och tyska mynt under slutet 1300-talet på grund av att man saknade egen myntning. Tyska witten blev snart vanligare än engelska mynt (Wennberg 2011).

Lösfynd och hopade fynd av tyska witten från 1300- och 1400-talen i det medeltida Sverige har studerats av Kerstin Odebäck, 2008. Hennes studie visar att witten huvudsaklingen förekommmit i Småland och östergötland samt något i Västergötland. Den övervägande delen av de mynt som påträffats är från perioden 1365-1387 och mycket få mynt är präglade efter 1403. Odebäck drar slutsatsen att witten cirkulerade som betalningsmedel i Sverige under åren 1385-1405.



Witten, 1410, Lübeck. 3 ggr förstoring.
Stort kors på frånsidan. Jämför med Lübeckwitten före 1379 som har litet kors.
Omskrifterna är oförändrade.



Witten, 1387, Wismar. 3 ggr förstoring.
Wismars stadsvapen på frånsidan. Jämför med witten från Wismar
före 1379 som har den mecklenburgska tjuren på frånsidan.
Innebörden av omskrifterna är oförändrade.


Wismars stadsvapen.
Källa: Internet





Gotlands örtug och Revals artig

Valdemar II "Sejr" fick av påven Honorius III fria händer att erövra och kristna Estland 1218. I praktiken var detta ett danskt korståg mot Baltikum. Estland som danskt hertigdöme bestod till 1346 då det hamnade under Tyska Ordens överhöghet varefter Estland såldes till Svärdsriddarna. Spåren av den danska tiden i Estland lever kvar än idag i form av de tre leoparderna i statsvapnet och i Tallinns stadsvapen.

I mitten av 1200-talet blev Reval (Tallinn) en hansastad med lybsk rätt. Staden hade relativt stor självständighet fram till mitten av 1500-talet.

Under åren 1363/64 till 1375 präglades myntet "artig" med Svärdsriddarna som myntherrar. Myntet var 18-19 mm och hade en vikt av 1,3 g. Omskrifterna hade lydelsen MAGISTRI LIVANIE / MONETA REVALIE, dvs Ordensmästaren i Livland, Revals mynt. På åtsidan var det en vapensköld inom den inre pärlringen och vapenskölden pryddes av ett kors. På frånsidan var det ett "Short Cross" inom den inre pärlringen. Det var den livländska ordensmästaren Arnold von Vietinghof (1359-1364) som tog initiativet till denna prägling och den gotländska örtugen var förebild. (Haljak 2010, sid 71).

Gunnar Haljak vill således hävda att Gotlands örtug var förebild för Revals artig. Om detta stämmer var nog den gotländska örtugen förebild för både artig och tyska witten. Det inressanta är att artig och witten uppvisar stora likheter i utformningen. Dessutom startade prägligen av dessa två mynt ungefär samtidigt. Det kan inte uteslutas att myntmästarna i de bägge hansastäderna Lübeck och Reval hade kontakt med varandra på 1360-talet.

Artig präglades i Reval fram till 1420 då den ersattes av schilling som präglades fram till 1555. På bilden nedan visas en schilling från mitten av 1400-talet. Till utformningen är den tämligen lik en tidig artig. Short Cross har bara ersatts av Long Cross och myntet har blivit aningen större.


Schilling, 1430-1450, Gisbrech von Ruttenberg, Reval.   3 ggr förstoring.
20,5 mm   1,33 g.
MAGISTRI LIVONIE / MONETA REVALI
Ordensmästaren i Livland, mynt från Reval.





Sammanfattning

örtugen från Visby var det första myntet i östersjöområdet med en högre nominal än penning. Hansans witten tillkom ca tjugo år senare, möjligen med Visbys örtug som förebild.

De första örtugarna på det skandinaviska fastlandet under Albrekts av Mecklenburg regering hade utan tvekan Hansans witten som förebild.

Under 1300-talets senare hälft cirkulerade tyska wittenmynt i Danmark på grund av att man inte hade någon egen myntning, men under 1400-talet kom produktionen av witten igång i Danmark under namnet hvid.

I Norge saknade man egen myntning i slutet av 1300-talet vilket innebar att tyska witten cirkulerade i landet.

I Sverige förekom witten som betalningsmedel i sydöstra Sverige under en tid av omkring tjugo år från ca 1385.

Det är möjligen så att Gotlands örtug varit förebild för både Revals artig och tyska witten. Tidiga artig och witten uppvisar dessutom stora likheter i utformningen vilket gör att man inte kan utesluta att det förelåg en viss kontakt mellan myntmästarna i de bägge hansastäderna Lübeck och Reval.






Skisser, grafik och foto av författaren utom där annat anges.

översättningarna av omskrifterna från latin till svenska har gjorts av författaren.



Referenser gotländska mynt

Lagerqvist, L.O. Svenska Mynt under Vikingatid och Medeltid samt Gotländska Mynt, 1970.

Holmberg, Kjell, Goten - ett tråkigt mynt? Skånes NF:s jubileumsbok Moneta 5.

Nelson, Peter, Den vandrande gotlänningen, uppsats (II) i arkeologi, SU 2012.

Andrén, Anders, Det medeltida Gotland - en arkeologisk guidebok, 2011.


Referenser tyska witten-mynt

Rasmusson, Nils Ludvig, Inte en Witten, ur ett myntnamns historia, Fornvännen 1947.

Jesse, Wilhelm, Der wendische Münzverein. 1928.

Berghaus P, Phänomene der deutschen Münzgeschichte. 1973.

Grierson, Philip, Münzen des Mittelalters, 1976.

Odebäck, Kerstin, Fynden i det medeltida Sverige med tyska mynt från Hansan, Myntstudier 2008.

Odebäck, Kerstin, Tyska mynt från Hansan, Uppsats i arkeologi II, SU 2008.

Wennberg, Fredrik, Hanseatiska mynt i de forna danska och norska landskapen,
B-uppsats i arkeologi, SU 2011

Johnsson, Anders, östersjön - handelns hav, Internetpublikation utgiven av Svenskt Näringsliv.


Referenser svenska örtugar

Rundberg, Jonas, Den svenska örtugsmyntningen under Albrekt av Mecklenburg, 2011.


Referenser Revals artig

Haljak, Gunnar, Livonian Coins XII-XVII century, Talinn 2010.







Dokumenthistorik

2014-02-05   Kompletterat med tidig witten från Rostock

2014-01-01   En första version


          Senast uppdaterad 2017-06-22           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98