In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2017-11-27

 

Den franske greven av engelskt kungligt blod −
Rickard Lejonhjärta 

Fransk greve 1172-1199, engelsk monark 1189-1199

Av Lennart Castenhag

Inledning

Akvitanien hade varit hans hem sedan åttaårsåldern. Vid fyllda femton blev han formellt utsedd till greve av Akvitanien. I denna del av Frankerriket hade feodalherrarna starka viljor och upproriska stämningar pyrde ständigt i byarna. Han rustade därför en arme av stridsdugliga män och han såg till att med kraft ta itu med skärmytslingarna − särskilt de mer organiserade upproren som var riktade mot hans far, kung Henrik II av England. Befolkningen i Akvitanien insåg snart att den unge greven måste tas på allvar och de gav honom namnet "Richard Caeur de Lion", Rickard Lejonhjärta.

Från och med år 1169 finner vi Rickards namn på mynten från Akvitanien − kung Rickard. Hur hänger det ihop? Det skulle ju dröja tjugo år innan han blev krönt till Englands kung.


3 ggr förstoring

AR Denier, 1169-96, Rickard Lejonhjärta, Poitou
19,0 mm   1,015 gram     Ref: Boudeau 471. *)
Foto: Lennart Castenhag

+ RICARDVS REX ) ( +PICTAVIENSIS

Pictavi var romarnas namn på det keltiska (galliska) folk
som besegrades år 56 f.v.t. varefter deras
landområden införlivades med Akvitanien.


Rickard trivdes i sin roll som fransk greve och han stärkte banden med det franska kungahuset. Dels förlovade han sig med Ludvig VII:s dotter Alice och dels blev sonen Filip hans nära vän. Men Alice blev aldrig hans gemål och Filip blev senare hans bittra fiende.

Det tredje korståget lockade både Rickard och Filip som nu hade krönts till Filip II av Frankrike. År 1190 avreste en flotta mot det Heliga Landet. När Rickard kom hem till Frankrike fyra år senare fann han att Filip II hade erövrat landområden från honom. Att återta dessa blev hans främsta uppgift och därför byggde han åt sig slottet Chateau Gaillard vid floden Seine, nedströms Paris.

Chateau Gaillard blev det mest påkostade slottsbygget under sin tid. Något liknande hade man aldrig förr sett i Frankrike. År 1198 stod slottet klart. Ett år senare hade Rickard Lejonhjärta gått ur tiden - under belägringen av slottet Châlus-Chabrol i södra Frankrike.

Efter det att Rickard flyttade till Akvitanien vid åttaårsåldern besökte han England endast sporadiskt, som t ex för att ordna upp militära angelägenheter eller för att skapa den interrimsregering som skulle styra England under hans bortavaro i det Heliga Landet. Det var i Frankrike han hade sina intressen och franska var det språk han behärskade bäst - två skilda former av det franska språket dessutom.

Födelse

Rickard Lejonhjärta föddes 1157 i Oxford. Hans föräldrar var Henrik II av England och Eleonora av Akvitanien. Rickard hade två äldre bröder och det förväntades därför aldrig att Rickard skulle efterträda sin far på den engelska tronen. Den äldsta brodern dog i unga år och den näst äldste brodern, Henrik, som visserligen kröntes till kung och var faderns medregent, överlevde inte heller sin far. Vid Henrik II:s död 1189 besteg Rickard Lejonhjärta den engelska tronen.

Stora sigillet från 1189


Uppväxt

Rickard tillbringade sina första år i England, men som åttaåring flyttade han till Akvitanien i Frankrike som var moderns grevskap. Som femtonåring blev han formellt greve av Akvitanien.

Han visade tidigt intresse för militära aktiviteter och när han fyllt 16 år fick han en egen arme. Med den bekämpade han uppror mot fadern i dennes provinser i Frankrike. Det sägs att han var en god ryttare och att han visade särskilt stort mod under dessa bataljer. Detta var bakgrunden till hans extra namn "Lejonhjärta".

Han pratade flytande franska. Han behärskade dessutom två vitt skilda dialekter av det franska språket. Hur det var beställt med kunskaperna i engelska finns det inga säkra uppgifter om, men det påstås att han kände sig mer hemma i det franska språket än i det engelska − och det var på franska han lärde sig skriva poesi.

Han hade en stark önskan att stärka banden med det franska kungahuset och han trolovade sig av den anledningen med Ludvig VII:s dotter Alice. Ludvigs son Filip blev hans nära vän - den vän som år 1180 skulle bli Filip II av Frankrike.

Sönernas revolt mot Henrik II

Henrik d.y. kunde inte acceptera att vara Englands kung med fadern som övermakt. Han sökte därför upp den franske kungen Ludvig VII för att be om hjälp med att störta fadern. Den franske kungen var genast med på noterna. Även Rickard Lejonhjärta sällade sig till rebellerna år 1173, men det skulle visa sig att "gammal är äldst". Henrik II hade en stor arme och han förstod att leda den med både kraft och list. Inom ett år var upproret nedkämpat och Rickard tvingades att under förödmjukande former be om förlåtelse offentligt.

Efter misslyckandet med att få bort fadern från tronen koncentrerade sig Rickard på att slå ned revolter från adelsmännen i Akvitanien. Härvid kom han att visa prov på utstuderad grymhet vilket ledde till ett uppror från adelsmännen 1179. Med stor kraft slog Rickard ned upproret varefter baronerna deklarerade sin lojalitet mot honom.

År 1188 beslutade sig Henrik II för att ytterligare straffa Rickard genom att ta ifrån honom Akvitanien. Åter blev det inbördeskrig, men Rickard och Filip II lyckades gemensamt mobilisera en stark arme och Henrik II fick erkänna sig besegrad. Eftersom Henrik d.y. hade dött några år tidigare utsågs Rickard till tronarvinge. Kort därefter dog Henrik II.

Det tredje korståget

Både Rickard och Filip II hade beslutat sig för att delta i det tredje korståget när tanken fördes på tal, så när planerna tog fastare form satte Rickard samman en interrimsregering med Hugh de Puiset och William Longchamp som ytterst ansvariga.

Under sommaren 1190 avseglade korstågsflottan med Rickard och Filip II mot det Heliga Landet. Med på Rickards skepp fanns Berengaria av Navarre. Hon hade blivit hans fästmö trots att trolovningen med Alice inte var uppslagen.

Sicilien blev en första anhalt. Där hade det uppstått tronföljdsstridigheter kring Rickards syster Johanna. Rickard beslutade sig för att reda upp problemen, men hans brutala metoder orsakade en brytning mellan honom och Filip II. Ett gräl uppstod mellan dem och Filips syster Alice kom på tal, hon som Rickard fortfarande var förlovad med.

Efter att ha lämnat Sicilien hamnade korstågsflottan på Cypern på grund av dåligt väder. Där passade Rickard på att gifta sig med Berengaria av Navarre och han lät sig krönas till kung av Cypern. Därefter sålde han ön till Tempelriddarna.

I det Heliga Landet erövrades staden Acre och Rickard kom i gräl med Leopold V av Österrike om huruvida Österrikes baner skulle stå bredvid det engelska och franska baneren efter segern. I vrede avreste Leopold V från det Heliga Landet. Vid det här laget hade Filip II definitivt tröttnat på kampanjen och han återvände till Europa tillsammans med Berengaria. Hon var nu drottning av England men hon skulle aldrig mer få återse sin man.

Flera försök gjordes av korsfararna att erövra Jerusalem, men utan framgång. Rickard insåg snart att han var tvungen att återvända hem. Han hade varit borta i drygt två år. Vad kunde Filip II och Johan ställa till med under hans bortovaro?

Resan hem

Dåligt väder tvingade Rickard att söka nödhamn på Corfu för att sedan ta sig landvägen upp mot Centraleuropa. Nära Wien tillfångatogs han av Leopold V av Österrike som inte hade glömt den oförrätt han utsattes för i Acre.

I fängelset på slottet Dürnstein skrev Rickard dikten Ja nus hons pris or Ja nuls om pres viket kan översättas med Ingen man som är tillfångatagen. Efter ett halvår fördes Rickard till den tysk-romerske kejsaren Henrik VI och sattes i fängelse på slottet Trifel. Rickard vägrade att visa underkastelse inför kejsaren. Han hävdade att han "var född av sådan rang att endast Gud hade högre ställning".

Kejsaren krävde 150.000 mark silver i lösen för Rickard, en summa som motsvarade tre årsinkomster för kungahuset i England. Kung Filip II och Johan gjorde allt för att Rickard inte skulle släppas fri. De erbjöd kejsaren 80.000 mark silver om han höll honom inspärrad under ytterligare ett år, men det erbjudande avböjde kejsaren. Rickards mor, Eleonora, lyckades dock skrapa ihop lösensumman genom extra skatter och konfiskering av kyrkornas guld och silver. Så blev Rickard fri februari 1194.

Rickard åter på fransk mark

Trots att Johan hade intrigerat under Rickards bortovaro gjorde Rickard honom till sin tronföljare. Därefter påbörjades sökandet efter en plats för ett slott varifrån han kunde övervaka sina domäner i Frankrike. Valet föll på feodalområdet Andeli nära floden Seine. Ett fredsfördrag undertecknades i december 1195 mellan Rickard och Philip II och i fredsfördraget ingick en klausul om att ingen av kungarna skulle befästa platsen.

Slottet Chateau Gaillard invid floden Seine. Byn där slotter ligger heter idag Les Andelys


Trots fördraget gjorde Rickard försök att köpa feodalområdet Andeli av ärkebiskopen i Rouen, men biskopen ville inte sälja, ty området gav honom välbehövliga inkomster.

Det undertecknade fredsfördraget var tydligen inge mycket värt. Filip II belägrade strax Aumale i Normandie, men då tröttnade Rickard och lade beslag på feodalområdet Andeli med våld. Tilltaget fördömdes av kyrkan.

Château Gaillard kom slottet att heta som Rickard byggde åt sig i Andeli, och Rickard sparade verkligen inte på utgifterna. Det blev det mest påkostade slottet under sin tid − och det byggdes på rekordtid − två år. Det normala för ett sådant slott hade varit tio år. Slottet byggdes i sandsten och arkitekturen fick mången besökare att häpna.

Slottet Chateau Gaillard såsom det ser ut idag


Slottet Chateau Gaillard såsom det såg ut en gång


Rickard kom att koncentrera sina militära resurser på att återerövra landområden som Filip II hade tagit ifrån honom. Rickards motto blev: Dieu et mon Droit vilket kan översättas med Gud är mitt rättesnöre.

Slutet

I mars 1199 var Rickard i provinsen Limousin för slå ned en revolt och han belägrade slottet Chalus-Chabrol. På kvällen den 25 mars gjorde Rickard en inspektionstur för att granska förberedelserna inför kommande dags stormning. Rickard hade tagit av sig brynjan när han plötsligt kände hur det brände till i vänstra skuldran. Fältläkaren drog ut en pil och Rickard gav order om att söka rätt på den som orsakat skadan. Det visade sig att det var en ung pojke med sin pilbåge.

Slottet Chalus-Chabrol. Utanför dess murar mötte Rickard sin baneman


Rickard förlät pojken och sände iväg honom. Därefter ordnade han upp sina affärer. Brodern Johan skulle få ärva alla hans landområden. Två veckor senare avled Rickard av den blodförgiftning som uppstått på grund av skadan.


Frankrike vid tiden för Rikard Lejonhjärta.

Isabelle Taillefer av Angouleme

Rickard Lejonhjärta begravdes i Klostret Fontevraud tillsammans med sina föräldrar Henrik II och Eleonora av Akvitanien. I samma gravkor finns en fjärde person: Isabelle Taillefer. Hon blev gemål till Rickards bror Johan och hon var mor till Henrik III av England.

Klostret Fontevraud med de fyra kungliga gravarna


Träffades Rickard och Isabella Taillefer? Nej, sannolikt inte. Johan "upptäckte" Isabelle efter det att Rickard hade dött. Hon var född 1188 på Taillebourg i Charentedalen, men det finns ändå beröringspunkter. Rickard stormade nämligen hennes föräldrahem, den välförsvarade och svårintagliga Taillebourg 1179 i syfte att slå ned en resning från baronerna i området.

Den välförsvarade och svårintagliga borgen Chateau Taillebourg


Under åren 1181-1182 blossade en revolt åter upp inom grevskapet Angouleme. Rickard hade tydligen lagt sig i tronföljden inom grevskapet och han anklagades också för ett flertal grymheter gentemot befolkningen. Henrik II och Henrik d.y. kom till hans undsättning och talade förstånd med de ansvariga för revolten. Tydligen normaliserades förhållandena därefter, ty Isabella Taillefer (f. 1188) blev Angoulemes regerande grevinna år 1202 och efterträdde sin far. Om du vill läsa mer om Isabella Taillefer, klicka   här >>.





Efterord

Från filmduken och TV-rutan har vi lärt oss att Johan var en skurk som gjorde det synnerligen svårt att leva i England under Rickards korstågsperiod. Efter Rickards hemkomst ställdes allt tillrätta igen, berättas det.

Den bilden finns det således all anledning att revidera. Dessutom återvände inte Rickard till England efter hemkomsten. Han bosatte sig i Frankrike.



Grafik av författaren.

Fotografierna är hämtade från olika ställen på Internet.

Källa till texten har varit engelska Wikipedia.

*) E Boudeau, Monnaies Francaises, Provinciales, från 1970.



Dokumenthistorik

2017-11-27  Infogat material från Sonesgården.se för att få allt samlat på ett ställe.
Tidigare fanns en länk till Sonesgårdens material.

2014-06-05 Dokumentet skapat

          Senast uppdaterad 2018-10-19           Copyright © 1996-2018           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98