In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2015-10-22

 

Det medeltida Bulgarien

Av Lennart Castenhag


I kulturellt avseende var Bulgarien en viktig nation på Balkan under medeltiden. Under sin expansion norrut i slutet av medeltiden uppslukade det Osmanska riket Bulgarien som hamnade i vanskötsel och isolering från övriga Europa - i flera hundra år.

Balkanhalvön har åtminstone varit befolkat i 1,5 miljoner år, men den äldsta befolkning som är känd till namnet på halvön är de indoeuropeiska thrakerna. De torde ha funnits på halvön sedan strax efter år 3.000 fvt.

Under det sena 500-talet fvt erövrade perserna östra Balkan, men efter det att perserna lidit nederlag i Grekland slog sig thrakiska stammar samman och bildade det Odrysiska kungadömet omkring år 470 fvt i östra delen av Thrakien.



Kungariket Paeonien bildades av inflyttade kelter på Balkan strax efter år 400 fvt. Paeoniens kung Patraos (död år 315) deltog som general i Alexander den stores fältåg. Efter Alexanders död år 323 fvt, då generalerna delade upp Alexanders imperium mellan sig, verkar det som om kung Patraos höll sig utanför maktstriden[1].

Keltisk invandring på Balkan gav även upphov till Serdica under tidigt 300-tal fvt. Stadens namn ändrades senare till Sofia.



Makedoner och romare tog i tur och ordning kontroll över de thrakiska stammarna. Magyarerna flyttade in i Pannonien och etablerade Magyar Királyság (mer känt som Ungern)[2]. Nomader flyttade in i det område som i norr begränsades av Karpaterna. Dessa nomader gav upphov till Dacia omkring år 500 evt. I latinska texter benämns ibland Danmark och även Skandinavien som Dacia, vilket har skapat viss förvirring.



Omkring år 500 evt invandrade slaverna till Balkan och de sammansmälte med de forntida folken på halvön.

Bulgarerna hade ursprungligen sin hemvist på stäpperna i Centralasien norr om Kaukasus. De rörde sig åt nordväst och upprättade Storbulgarien norr om Svarta Havet under sin ledare Kubrat med Phanagoria som huvudstad år 632.



Under trycket från kazarerna upplöstes Storbulgarien under andra hälften av 600-talet, varvid en av Kubrats efterträdare, Asparukh, flyttade med några av de bulgariska stammarna till området omkring Donaudeltat där de erövrade Mindre Skytien. Därefter erövrade de Moesia Inferior från Bysantinska riket varefter de expanderade sitt rike vidare in på Balkanhalvön.

Bulgarerna slöt ett fredsfördrag med bysantinarna år 681 och den Bulgariska huvudstaden Pliska grundades söder om Donau. Detta blev början på det Första Bulgariska imperiet. Den nya nationen förde samman de thrakiska folkstammarna och slaverna och satte dem under bulgariskt styre. Långsamt smälte de olika folken samman i området.

Under de följande århundradena utvecklades Bulgarien till ett mäktigt imperium som kom att dominera Balkan genom aggressiva militäroperationer vilket ledde till att en särskild etnisk identitet utvecklades. De olika etniska och kulturella elementen i Bulgarien förenades under en gemensam religion, ett gemensamt språk och ett gemensamt alfabet. Detta formade och bevarade det bulgariska nationella medvetandet trots utländsk påverkan och invandring.

En legendarisk bulgarisk härskare under denna tid var Krum (khan under åren 803-814). Han lade under sig Avarkhaganatet omkring år 805 och han erövrade Serdica år 809.

Belgrad, vid Savas utlopp i Donau, var på 300-talet fvt en keltisk bosättning. Romarna insåg platsens strategiska betydelse och anlade där ett legionsläger som förstördes av hunnerna år 442. Byn erövrades av germanska stammar och sedan av slaviska stammar för att senare bli en del av Bysantinska riket. På 1100-talet blev Belgrad en serbisk stad[3].



Under 1000-talet kollapsade det Första Bulgariska Imperiet under attacker från Kiev och Bysantinska riket. Bulgarien blev därmed en del av det Bysantinska riket fram till år 1185 då det två bröderna Asen och Peter gjorde uppror och Bulgarien återupprättades som det Andra Bulgariska Imperiet.

År 1204, i samband med det fjärde korståget, föll Konstantinopel i korsfararnas händer och de etablerade det Latinska kejsardömet. År 1261 återtog bysantinarna kontrollen över Konstantinopel[4].

På 1230-talet nådde det Andra Bulgariska imperiet sin höjdpunkt varefter en nedgång följde på grund av attacker och invasioner.



Ett framgångsrikt bondeuppror i Bulgarien ledde till att svinaherden Ivaylo upphöjdes till tsar under åren 1278-1279. År 1300 inleddes en tid av blomstring i Bulgarien.

Ivan Alexander var tsar av Bulgarien från år 1331 till sin död år 1371. Han var således samtida med den serbiska tsaren Stephan Uros IV Dusan. Dessa bägge tsarer ingick en allians för att tillsammans stå emot trycket från Bysantinska riket. Under Ivan Alexander upplevde bulgarerna en tid av kulturell renässans. De åren har givits namnet "den bulgariska kulturens andra guldålder".

År 1332 krönte Ivan Alexander sin äldste son, Michael Asen IV, till medkejsare och dessa bägge regenter avbildas på följande mynt:


förstoring 4 ggr

Silvergrosch, 1331-1355, Ivan Alexander
18,2 x 19,3 mm   1,230 g   (id 2286)   Ref: Radushev - Zhekov 1.13.3

Åtsida: Ivan Alexander (till vänster) och Michael Asen IV (till höger)
stående med standar och stjärnor mellan sig.
Till vänster om Ivan Alexander och till höger om Michael Asen IV
ser vi deras respektive monogram.

Frånsida: Kristus med gloria omges av tecknen IC och XC
som är ett Kristogram

Jämför detta mynts likhet med de serbiska mynten från samma tid.




Efter Ivan Alexanders död år 1371 delades Bulgarien i tre små tsardömen som kom att hamna under Osmanska rikets överhöghet. Bulgarien gick därmed in i en tid av förtryck varvid både adeln och prästerskapet utrensades. Intellektuell stagnation och vanstyre kom att råda i riket och Bulgarien isolerades från det övriga Europa under de kommande 500 åren.



Foto och grafik av författaren.


Fotnoter

[1] För att läsa om kung Patraos och Alexander den store,  << se här >>

[2] Om du vill läsa mer om Ungerns medeltidshistoria, se artiklen "Halvbrakteaten - den tvåsidiga brakteaten" i SNT nr 3, 2015  << här >>

[3] Om du vill läsa mer om det medeltida Serbien,  << se här >>

[4] Om du vill läsa mer om det Latinska kejsardömet,  << se här >>




Referenser

Wawro, Geoffrey. Världshistorisk atlas. 2013.
Haywood, John. Historisk världsatlas. 2000.
Künker auktion 137 (de Witt Collection of Medieval Coins). 2008.




Dokumenthistorik
2015-10-16   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2017-04-18           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98