In English   I   Webbkarta   I   Om webbplatsen

2017-08-01

 

Brittiska mynt från yngre järnåldern
- en introduktion

Av Lennart Castenhag

Under några århundraden före vår tidräknings början spreds en järnålderskultur över den europeiska kontinenten. Kelter var det grekiska samlingsnamnet på de folkgrupper som anammat denna kultur och som var bosatta norr om det grekiska kulturområdet. Romarnas motsvarande benämning var galler, dvs folken norr om Alperna. Gallien var romarnas benämning på det område som motsvaras av dagens Frankrike och Belgien.

Området på andra sidan Engelska kanalen, sett från kontinenten, kommer i den här berättelsen att kallas England. Det är egentligen fel eftersom England som begrepp uppstod under medeltiden (dvs efter den romerska perioden i Storbritannien), men i brist på bättre namn får det duga. Den grekiska historikern och geografen Strabons (63 f.v.t. - 24 e.v.t.) benämning var Pritani eller Priteni.

Under det andra århundradet f.v.t. nåddes invånarna i England av mynt från kontinenten. Man kan tänka sig att dessa mynt främst sågs som dekorativa kuriositeter med eventuell symbolisk innebörd. De äldsta mynt man har funnit i Storbritannien var av guld och de hade sitt ursprung i Gallien. Ungefär omkring år 90 f.v.t. kom myntproduktionen igång i England och vid omkring år 20 f.v.t. producerades mynt av silver och brons i sydöstra England. Mynten försågs ibland med inskriptioner med kungens namn Det hände även att myntortens namn fanns med, t ex Camulodunum[1]. Att mynten försågs med inskriptioner indikerar att det skrivna ordet kommit i bruk i ökad utsträckning i området − även på latin. I norra England, Wales, Skottland och Irland producerades inga mynt under järnåldern.

Nedanstående guldmynt är exempel på myntfynd från yngre järnåldern i England. Myntet har sitt ursprung på kontinenten och är präglat av ett folk som kallade sig Ambiani. Detta folk hade sin hemvist där floden Somme har sitt utlopp i Engelska kanalen.

AU Statér (enkelsidig), 58 - 55 f.v.t. Ambiani

17 mm   6,25 g   Ref: ABC 16, Van Arsdell 52.   Foto cngcoins.com
Bilden på myntet är en stiliserad häst i gallopp åt höger.


Ett annat guldmynt från kontinenten, upptäckt i England, visas nedan. Myntet är präglat av ett folk som kallade sig Morini. De bodde i ett område ungefär vid dagens Calais.

AU 1/4 Statér (enkelsidig), ca 55 f.v.t. - 25 e.v.t. Morini

11 mm   1,44 g   Ref: ABC 43, Van Arsdell 69-3.   Foto cngcoins.com
Bilden på myntet tolkas vanligen som ett träd.


Floderna på kartan har namngivits enligt våra dagars namnkonvention.
För två tusen år sedan hade floderna andra namn.



Brittisk järnålder för omkring två tusen år sedan

Den del av Storbritanniens historia som utspelade sig för två tusen år sedan brukar kallas brittisk yngre järnålder och den avslutades med att England invaderades av romarna i mitten av första århundradet e.v.t.

Brittiska mynt från yngre järnåldern benämns ofta keltiska mynt, ett begrepp som bör ifrågasättas på det bestämdaste eftersom de brittiska invånarna under yngre järnåldern knappast kan anses ha varit kelter. Att det förekom keltiska språkelement på de brittiska öarna är däremot lättare att acceptera. Tills vidare får vi stå ut med att begrepp som brittiska keltiska mynt dyker upp i litteraturen och på auktioner.

Här på SNF hemsida har vi tidigare berättat om kelterna i deras kärnområde norr om Alperna. Se litteraturlistan i slutet av den här berättelsen.

I romerska berättelser (av t ex Caesar, Augustus, Tacitus och Suetonius) kan vi läsa om England och dess kungar under yngre järnåldern. De historiska fragmenten ur dessa berättelser har bidragit med värdefull kunskap. De engelska mynten har också bidragit med information − särskilt när det finns inskriptioner på dem.

Nedan översiktliga sammanställning visar de kungadömen (folkgrupper) som slog mynt i England för tvåtusen år sedan.


Kungadöme

Motsvarande grevskap    
idag på ett ungefär


Exempel på regent

Belgae

South Hampshire

Okänd regent första århundradet f.v.t

CantiaciKent Dubnovellaunus ca 25 f.v.t.-5 e.v.t.

Corieltauvi East Midland Dumnocoveros Tigirsena ca 25-35 e.v.t.
Volisios Dumnocoveros ca 35-40 e.v.t.
Volisios Dumnovellaunos ca 43-47 e.v.t.

Dobunni West Midlands Bodvoc ca 25-5 f.v.t.
Corio ca 20 f.v.t.-5 e.v.t.
Catti ca 1-20 e.v.t.
Eisu ca 20-43 e.v.t.

Durotriges Wessex Okänd regent 65 f.v.t.-45 e.v.t.

Iceni East Anglia Cani Duro ca 10-20? e.v.t.
Antedios ca 10-30? e.v.t.
Ecen ca 10-43? e.v.t.
Prasutagus ca 35-45? e.v.t. och hans
   drottning Boudicca, död år 61

Trinovantes

Essex

Okänd regent 50-40 f.v.t.

Catuvellauni Hertfordshire Cassivellaunus mitten 1:a århundradet f.v.t.
Addedomaros ca 45-25 f.v.t.
Tasciovanus ca 25 f.v.t.-10 e.v.t.
Andoco ca 10-1 f.v.t.
Dias ca 1-10 e.v.t.
Rues ca 1-10 e.v.t.

Trinovantes &    
Catuvellauni
Essex och
Hertfordshire
Tasciovanus ca 20 f.v.t.-10 e.v.t.
Cunobelinus 9-40 e.v.t.
   (son till Tasciovanus)
Epaticcus ca 20-40 e.v.t.
   (son till Tasciovanus)
Caratacus ca 10-50 e.v.t.
   (son till Cunobelinus)
Togodumnus
   (son till Cunobelinus)
Adminius
   (son till Cunobelinus)

Atrebates &
Regni
North Hampshire och
West Sussex
Commius ca 50-25 f.v.t.
Tincomarus ca 25 f.v.t.-10 e.v.t.
Eppilus ca 20 f.v.t-1 e.v.t.
Verica ca 10-40 e.v.t.
Epaticcus ca 20-40 e.v.t  *)

VectuariiIsle of Wight Crab ca 10-40 e.v.t.

*) detta är samma person som nämns ovan som son till Tasciovanus. Epaticcus hade lagt beslag på ett territorium som egentligen var en del av kungariket Atrebates. Epaticcus regerade detta territorium på uppdrag av sin äldre bror, Cunobelinus, och han präglade där guldmynt med sitt eget namn på frånsidan.


Då Julius Caesar drabbade samman med kung Cassivellaunus

Julius Caesar invaderade Gallien under sommaren år 55 f.v.t. Därefter korsade han Engelska kanalen med två legioner (ungefär 10.000 man) i syfte att sätta sig i respekt hos de engelska stammar som hade kontakt med galliska folkgrupper. När Caesar nådde Englands kust möttes han av ett uppbåd som hade satt sig i sinnet att förhindra landstigningen, men efter ett tag övergick tumultet i vapenvila. Caesar lämnade England framåt hösten. Påföljande sommar återvände Caesar till England, denna gång med fem legioner (omkring 25.000 man). Ett fältslag utkämpades som Caesar tvingades avbryta för att sätta sina skepp i säkerhet på grund av hårt väder.

Cassivellaunus[2], som ledde den engelska gerillaarmén, passade då på att omgruppera sina styrkor, men engelsmännen förråddes av en rivaliserande engelsk stam och besegrades. Kort därefter lämnade Caesar England. Han hade fått annat att tänka på eftersom ett uppror hade blossat upp i Gallien, men England ansågs nu vara inlemmat i den romerska maktsfären.

Commius etablerar Atrebatien i England

Commius var ledare för atrebaterna i Gallien. Han var nära vän med Caesar och han hade deltagit i Caesars bägge expeditioner till England. När Vercingetorix[3] år 52 f.v.t. gjorde uppror mot romarna i Gallien ställde sig Commius på hans sida. Upproret slogs ned och Commius, som fruktade för sitt liv, flydde med sina närmaste män till England. Där upprättades det engelska kungadömet Atrebatien med Silchester[4] som huvudstad. I Silchester präglade Commius mynt efter år 50 f.v.t. Han var den förste som satte ut sitt namn på mynt i England.

Då Augustus planerade att invadera England

Efter att ha besegrat sina rivaler i det romerska inbördeskriget år 31 f.v.t. fann Augustus det lämpligt att säkra Roms territorium. Planer drogs därför upp år 27 f.v.t. för en invasion av England, men företaget rann ut i sanden trots att de engelska kungarna Dumnobellaunus och Tincomarus var hans bundsförvanter[5].

Kung Cunobelinus

Cunobelinus[6] var en mäktig engelsk kung. Under åren 9 − 40 e.v.t. regerade han över kungadömet Catuvellauni med huvudstaden Verlamion[7]. Cunobelinus utökade sitt rikes territorium och tidvis kontrollerade han en stor del av kungadömet Trinovantes med huvudstaden Camulodunum[8]. Tronföljdsstrider blossade upp kring den åldrade kung Cunobelinus omkring år 39 e.v.t. vilket resulterade i att sonen Adminius tvingades i exil och flydde till Rom. Där försökte han förmå kejsar Caligula att invadera England. Caligula blev intresserad av Adminius idéer, men invasionen avbröts på ett tidigt stadium.

Efter Cunobelinus död expanderade hans söner, Caratacus och Togodumnus, kungarikets gränser på grannarnas bekostnad. Verica, som var kung över atrebaterna, fördrevs och han flydde till Rom för att söka hjälp hos kejsar Claudius år 42 e.v.t. Detta blev upptakten till den romerska invasionen av England året därpå[9]. Händelsen markerar inledningen av den romerska epoken i England som pågick till mitten av första halvan av 400-talet[10]. Därefter inleds brittisk medeltid.


Brittiska mynt från yngre järnåldern

Mynt från brittisk yngre järnålder är ett spännande och väl definierat samlarområde. Åtskilliga tusen sådana mynt har återfunnits, och det finns litteratur som utförligt beskriver dem och sätter in dem i ett historiskt perspektiv.

Forskningen om de brittiska mynten från yngre järnålder pågår ständigt vilket innebär att historien måste revideras då och då. Den som vill studera dessa mynt måste därför förvissa sig om att tillgänglig litteratur är av tillräckligt färskt datum. Auktionslistor från 1990-talet kan till exempel vara missvisande.

I vissa fall finns små skillnader i uppfattning mellan ABC-boken och Van Arsdell.  ABC-boken har då fått företräde. Se litteraturlistan i slutet av berättelsen.

Klicka på länkarna i kartan för att se exempel på mynt från respektive kungadöme.

Kungadömen i södra England under första århundradet f.v.t.
Namnen på de stammar som bodde i East Wiltshire och
Berkshire har gått oss förlorade, men mynt från dessa
områden har upphittats.


Förfalskningar

Tvåtusenåriga brittiska mynt är generellt sett avsevärt mer sällsynta än romerska mynt. Av den anledningen är de dyrare i inköp vilket har lockat till sig bedragare som då och då försöker prångla ut förfalskningar på marknaden.

På 1960-talet dök det upp en skickligt gjord förfalskning av ett tvåtusenårigt brittiskt mynt. Det dröjde tjugo år innan bluffen avslöjades. Den samlare som drabbades hade nog inte så lätt att få tillbaka de pengar han hade betalat för det förfalskade myntet. Ytterligare försök att prångla ut förfalskningar har därefter skett med några års intervall och pågår sannolikt ännu idag.

Sedan början på 1980-talet har det gått att köpa så kallade "replicas". Förekomsten av dessa kopior är harmlös särskilt om de har instämplad information om att de är kopior, men den dag de salubjuds som äkta är de inte harmlösa längre.

Som alltid då det gäller värdefulla mynt måste man vara ytterst aktsam vid inköp. Välrenommerade handlare rekommenderas.

Fotnoter

[1] Camulodunum var huvudstad i Trinovantes. Staden motsvaras av dagens Colchester i Essex som anses vara Englands äldsta stad. Kung Cunobelinus lade under sig Trinovantes och på flera av hans mynt kan man läsa CA-MV, dvs staden Camulodunum.

[2] Cassivellaunus var kung av Catuvellauni.

[3] Vercingetorix levde omkring år 82-47 f.v.t. Han var en gallisk krigare av Arvernerstammen. I Gallien har man hittat guldstatérer med porträtt av Vercingetorix.

[4] Atrebatiens huvudstad hette Silchester. Staden låg nära dagens Reading.

[5] Detta kan vi läsa om i Res Gestae Divi Augusti (Den gudomlige Augustus gärningar), en text som fanns på bronstavlor utanför Augustus mausoleum. Kopior av texten har bevarats till våra dagar.

[6] Kung Cunobelinus figurerar i William Shakespeares tragedi Cymbeline.
    Cunobelinus omnämns också som Britanniens kung i Suetonius
    De vita Caesarum (Kejsarbiografier, sid 216, översättning till svenska år 2001
    av Ingemar Lagerström)

[7] Huvudstaden i Catuvellauni hette Verlamion och motsvaras av dagens Wheathampsted.

[8] Cunobelinus namn återfinns på mynt från Camulodunum.

[9] Den romerska provinsen Britannia uppstod efter romarnas invasion år 43 e.v.t.

[10] Västromerska riket kollapsade under andra halvan av 400-talet (år 476 brukas nämnas i detta sammanhang).

Referenser

Chris Rudd,   Ancient British Coins (ABC-boken), Aylsham England 2010.

Robert Van Arsdell,   Celtic Coinage of Britain, 2016.
Kan nås via följande länk
http://www.vanarsdellcelticcoinageofbritain.com/home.html

Classical Numismatic Group   www.cngcoins.com

Coins of England and the United Kingdom, Spink 2017.

Ytterligare läsning

Lennart Castenhag,   Kelterna och deras mynt - en introduktion, 2016.
Kan nås via länk   << här >>

Lennart Castenhag,   Wiener Pfennig - litet mynt från mäktigt land, 2016.
I början på artikeln berättas om den keltiska Halstattkulturen och det keltiska riket Noricum under antiken. Kan nås via länk   << här >>

Lennart Castehag,   Keltiberernas mynt - en introduktion, 2016.
Kan nås via länk   << här >>

Derek F Allen,   The Coins of the Ancient Celts. Edinburgh 1980.
Här finns en del översiktlig information som kan vara av värde trots att boken är från 1980.


Grafik av författaren


Dokumenthistorik
2017-08-01   Dokumentet skapat




          Senast uppdaterad 2017-10-19           Copyright © 1996-2017           Svenska Numismatiska Föreningen, Banergatan 17 nb, 115 33 Stockholm           tel 08 - 667 55 98